Atos 10

1 Il y avait à Césarée un homme nommé Corneille, centenier d’une compagnie de la légion appelée Italique.

2 Il était religieux et craignant Dieu, lui et toute sa famille, faisant aussi beaucoup d’aumônes au peuple, et priant Dieu continuellement.

3 Il vit clairement dans une vision, environ la neuvième heure du jour, un ange de Dieu qui vint à lui, et lui dit: Corneille!

4 Et Corneille, ayant les yeux attachés sur lui, et tout effrayé, dit: Qu’y a-t-il, Seigneur? Et l’ange lui dit: Tes prières et tes aumônes sont montées en mémoire devant Dieu.

5 Envoie donc présentement des gens à Joppe, et fais venir Simon, qui est surnommé Pierre.

6 Il est logé chez un certain Simon, corroyeur, qui a sa maison près de la mer; c’est lui qui te dira ce qu’il faut que tu fasses.

7 Quand l’ange qui parlait à Corneille se fut retiré, il appela deux de ses domestiques et un soldat craignant Dieu, d’entre ceux qui se tenaient près de lui.

8 Et leur ayant tout raconté, il les envoya à Joppe.

9 Le lendemain, comme ils étaient en chemin, et qu’ils approchaient de la ville, Pierre monta sur le haut de la maison, environ la sixième heure, pour prier.

10 Et ayant faim, il voulut prendre son repas; et comme on le lui apprêtait, il lui survint un ravissement d’esprit.

11 Il vit le ciel ouvert, et un vaisseau qui descendait sur lui comme une grande nappe, liée par les quatre coins, et qui s’abaissait sur la terre;

12 Dans lequel il y avait de toutes sortes d’animaux terrestres à quatre pieds, et de bêtes sauvages, de reptiles, et d’oiseaux du ciel.

13 Et il y eut une voix qui lui dit: Pierre, lève-toi, tue, et mange.

14 Mais Pierre répondit: Non, Seigneur: car je n’ai jamais rien mangé d’impur ou de souillé.

15 La voix lui parlant encore pour la seconde fois, lui dit: Ne regarde pas comme souillé ce que Dieu a purifié.

16 Et cela arriva par trois fois; après quoi le vaisseau fut retiré dans le ciel.

17 Comme Pierre était en peine de ce que pouvait signifier cette vision qu’il avait eue, les hommes envoyés de la part de Corneille, s’étant informés de la maison de Simon, arrivèrent à la porte.

18 Et ayant appelé quelqu’un, ils demandèrent si Simon, surnommé Pierre, était logé là?

19 Et comme Pierre pensait à la vision qu’il avait eue, l’Esprit lui dit: Voilà trois hommes qui te demandent.

20 C’est pourquoi, lève-toi et descends, et t’en vas avec eux, sans en faire difficulté; car c’est moi qui les ai envoyés.

21 Pierre étant donc descendu vers ces hommes qui lui étaient envoyés de la part de Corneille, il leur dit: Me voici, je suis celui que vous cherchez; pour quel sujet êtes-vous venus?

22 Ils lui dirent: Corneille, centenier, homme juste et craignant Dieu, et à qui toute la nation des Juifs rend un bon témoignage, a été averti de Dieu par un saint ange, de te faire venir dans sa maison, pour entendre ce que tu lui diras.

23 Pierre les ayant donc fait entrer, les logea; et le lendemain il s’en alla avec eux, et quelques-uns des frères de Joppe l’accompagnèrent.

24 Le jour suivant ils entrèrent à Césarée. Or, Corneille les attendait avec ses parents et ses plus intimes amis, qu’il avait assemblés chez lui.

25 Et comme Pierre entrait, Corneille alla au-devant de lui, et se jetant à ses pieds, il l’adora.

26 Mais Pierre le releva, lui disant: Lève-toi; je ne suis qu’un homme, non plus que toi.

27 Et s’entretenant avec lui, il entra, et trouva plusieurs personnes qui étaient là assemblées.

28 Et il leur dit: Vous savez qu’il n’est pas permis à un Juif d’avoir aucune liaison avec un étranger, ni d’aller chez lui; mais Dieu m’a fait voir que je ne devais appeler aucun homme souillé ou impur.

29 C’est pourquoi, ayant été appelé, je suis venu sans aucune difficulté. Je vous demande donc pour quel sujet vous m’avez fait venir?

30 Alors Corneille lui dit: Il y a maintenant quatre jours que j’étais en jeûne et en prières dans ma maison à la neuvième heure, et tout d’un coup un homme, vêtu d’un habit resplendissant, se présenta devant moi,

31 Et me dit: Corneille, ta prière est exaucée, et Dieu s’est souvenu de tes aumônes.

32 Envoie donc à Joppe, et fais venir Simon, surnommé Pierre; il est logé dans la maison de Simon, corroyeur, près de la mer; quand il sera venu, il te parlera.

33 C’est pourquoi j’ai incontinent envoyé vers toi, et tu as bien fait de venir. Nous voici donc tous maintenant présents devant Dieu, pour entendre ce que Dieu t’a commandé de nous dire.

34 Alors Pierre prenant la parole, dit: En vérité, je reconnais que Dieu n’a point d’égard à l’apparence des personnes;

35 Mais qu’en toute nation, celui qui le craint et qui s’adonne à la justice, lui est agréable.

36 C’est ce qu’il a fait entendre aux enfants d’Israël, en leur annonçant la paix par Jésus-Christ qui est le Seigneur de tous.

37 Vous savez ce qui est arrivé dans toute la Judée, et qui a commencé par la Galilée, après le baptême que Jean a prêché;

38 Comment Dieu a oint du Saint-Esprit et de puissance Jésus de Nazareth, qui allait de lieu en lieu, en faisant du bien, et guérissant tous ceux qui étaient opprimés par le diable; parce que Dieu était avec lui.

39 Et nous sommes témoins de toutes les choses qu’il a faites, tant au pays des Juifs qu’à Jérusalem. Cependant ils l’ont fait mourir, le pendant au bois.

40 Mais Dieu l’a ressuscité le troisième jour, et il a voulu qu’il se fît voir,

41 Non à tout le peuple, mais aux témoins qui avaient été auparavant choisis de Dieu; à nous qui avons mangé et bu avec lui, après qu’il a été ressuscité des morts.

42 Et il nous a commandé de prêcher au peuple, et d’attester que c’est lui qui est établi de Dieu pour être le juge des vivants et des morts.

43 Tous les prophètes rendent de lui ce témoignage, que quiconque croira en lui, recevra la rémission de ses péchés par son nom.

44 Comme Pierre tenait encore ce discours, le Saint-Esprit descendit sur tous ceux qui écoutaient ce qu’il disait.

45 Et tous les fidèles circoncis, qui étaient venus avec Pierre, furent étonnés de ce que le don du Saint-Esprit était aussi répandu sur les Gentils.

46 Car ils les entendaient parler diverses langues, et glorifier Dieu.

47 Alors Pierre prit la parole et dit: Quelqu’un pourrait-il empêcher qu’on ne baptise ceux qui ont reçu le Saint-Esprit, aussi bien que nous?

48 Et il commanda qu’on les baptisât au nom du Seigneur. Après cela ils le prièrent de demeurer quelques jours avec eux.

Cornelius ser en syn

1 I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen*10:1vaktavdelningenEn romersk kohort, som bestod av ca sexhundra man. Som centurion hade Cornelius befäl över hundra av dessa.. 2 Han var from och fruktade Gud*10:2fruktade GudDe "gudfruktiga" som "vördade Gud" (17:4, 17) var hedningar som bekände sig till Israels Gud utan att låta omskära sig och bli judar fullt ut. I stället behövde de endast hålla de mest centrala buden om sabbaten och om ren och oren mat. liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud.

3 En dag runt nionde timmen*10:3nionde timmenCa kl 15 på eftermiddagen, bönetimmen vid aftonens rökoffer (jfr 3:1 och 10:4). såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" 4 *Upp 8:4. Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. 5 Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. 6 *Apg 9:43. Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."

7 När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. 8 Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.

Petrus ser en syn

9 Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen*10:9sjätte timmenCa kl 12, mitt på dagen.. 10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. 11 *Apg 11:5f. Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, 12 och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13 Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" 14 *3 Mos 11:2f, Hes 4:14. Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." 15 *Matt 15:11, Mark 7:19, Rom 14:14, 1 Tim 4:4. Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." 16 Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.

17 Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, 18 och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. 19 Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. 20 Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."

21 Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" 22 *Luk 7:4f. De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." 23 Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.

Petrus möter Cornelius

Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. 24 Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. 26 *Apg 14:15. Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."

27 Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. 28 *2 Mos 23:32f, Joh 4:9, Gal 2:12f. Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. 29 Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"

30 Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig 31 och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. 32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. 33 Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."

Petrus tal

34 *5 Mos 10:17, Rom 2:11. Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 *Jes 56:6f. utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 *Rom 5:1, Ef 2:14, 17. Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, 37 *Luk 4:14. och ni känner till det som har hänt*10:37det som har häntAnnan översättning: "ordet som har gått ut". i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: 38 *Jes 61:1, Matt 3:16, Apg 2:22. hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. 39 *5 Mos 21:22f, Apg 2:23, 5:32. Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.

De hängde upp honom på trä och dödade honom, 40 men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – 41 *Luk 24:41f, Joh 21:20f, Apg 13:31. inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 42 *Apg 17:31, 2 Kor 5:10, 2 Tim 4:1, 1 Petr 4:5. Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. 43 *Jer 31:34, Mika 7:18. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."

Hedningarna tar emot Anden

44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, 46 *Mark 16:17, Apg 2:4, 11. eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.

47 *Apg 15:8. Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.