1 Paul arriva à Derbe et à Lystre, et il y avait là un disciple nommé Timothée, fils d’une femme Juive fidèle, mais d’un père Grec.
2 Et comme les frères qui étaient à Lystre et à Iconie, lui rendaient un bon témoignage,
3 Paul voulut qu’il l’accompagnât; et l’ayant pris avec lui, il le circoncit, à cause des Juifs qui étaient en ces lieux là; car tous savaient que son père était Grec.
4 Et comme ils allaient de ville en ville, ils recommandaient aux fidèles de garder les ordonnances qui avaient été établies par les apôtres et par les anciens de Jérusalem.
5 Ainsi, les Eglises étaient confirmées dans la foi, et elles croissaient en nombre de jour en jour.
6 Puis, ayant traversé la Phrygie et la Galatie, le Saint-Esprit leur défendit d’annoncer la Parole en Asie.
7 Et étant venus en Mysie, ils se disposaient à aller en Bithynie; mais l’Esprit ne le leur permit pas.
8 Ils traversèrent ensuite la Mysie, et descendirent à Troas.
9 Et Paul eut une vision pendant la nuit: un homme macédonien se présenta devant lui, et le pria, disant: Passe en Macédoine et viens nous secourir.
10 Aussitôt qu’il eut vu cette vision, nous nous disposâmes à passer en Macédoine, concluant de là que le Seigneur nous y rappelait, pour leur annoncer l’Evangile.
11 Etant donc partis de Troas, nous tirâmes droit vers Samothrace, et le lendemain à Néapolis;
12 Et de là à Philippes, qui est la première ville de ce quartier de la Macédoine, et une colonie romaine; et nous y séjournâmes quelques jours.
13 Le jour du sabbat nous sortîmes de la ville; et nous allâmes près de la rivière, où l’on avait accoutumé de faire la prière, et nous étant assis, nous parlions aux femmes qui s’y étaient assemblées.
14 Et une certaine femme nommée Lydie, de la ville de Thyatire, marchande de pourpre, qui craignait Dieu, nous écouta; et le Seigneur lui ouvrit le cœur, pour faire attention aux choses que Paul disait.
15 Et quand elle eut été baptisée avec sa famille, elle nous fit cette prière: Si vous m’avez crue fidèle au Seigneur, entrez dans ma maison, et y demeurez; et elle nous y obligea.
16 Or, un jour que nous allions à la prière, une servante qui avait un esprit de Python, et qui apportait un grand profit à ses maîtres en devinant, nous rencontra.
17 Elle nous suivait, Paul et nous, en criant: Ces hommes sont des serviteurs du Dieu très haut, et ils vous annoncent la voie du salut.
18 Elle fit cela pendant plusieurs jours; mais Paul, en étant importuné, se retourna, et dit à l’esprit: Je te commande, au nom de Jésus-Christ, de sortir de cette fille. Et il en sortit au même instant.
19 Mais ses maîtres, voyant qu’ils avaient perdu l’espérance de leur gain, se saisirent de Paul et de Silas, et les traînèrent à la place publique, devant les magistrats.
20 Et ils les présentèrent aux magistrats, et leur dirent: Ces hommes-ci, qui sont Juifs, troublent notre ville;
21 Et ils enseignent une manière de vivre qu’il ne nous est pas permis de recevoir, ni de suivre, à nous qui sommes Romains.
22 Et le peuple en foule s’éleva contre eux, et les magistrats, ayant fait déchirer leurs robes, ordonnèrent qu’ils fussent battus de verges.
23 Et après qu’on leur eut donné plusieurs coups, ils les firent mettre en prison; et ils ordonnèrent au geôlier de les garder sûrement.
24 Ayant reçu cet ordre, il les mit au fond de la prison, et leur serra les pieds dans des entraves.
25 Sur le minuit, Paul et Silas, étant en prières, chantaient les louanges de Dieu, et les prisonniers les entendaient.
26 Et tout d’un coup il se fit un grand tremblement de terre, en sorte que les fondements de la prison en furent ébranlés, et en même temps toutes les portes furent ouvertes, et les liens de tous les prisonniers furent rompus.
27 Alors le geôlier, étant réveillé, et voyant les portes de la prison ouvertes, tira son épée, et allait se tuer, croyant que les prisonniers s’étaient sauvés.
28 Mais Paul lui cria à haute voix: Ne te fais point de mal; nous sommes tous ici.
29 Alors le geôlier, ayant demandé de la lumière, entra promptement, et tout tremblant il se jeta aux pieds de Paul et de Silas.
30 Et les ayant menés dehors, il leur dit: Seigneurs, que faut-il que je fasse pour être sauvé?
31 Ils lui dirent: Crois au Seigneur Jésus-Christ, et tu seras sauvé, toi et ta famille.
32 Et ils lui annoncèrent la parole du Seigneur, et à tous ceux qui étaient dans sa maison.
33 Et les ayant pris à cette même heure de la nuit, il lava leurs plaies; et aussitôt il fut baptisé, lui et tous les siens.
34 Et les ayant menés dans son logement, il leur fit servir à manger; et il se réjouit de ce qu’il avait cru en Dieu, avec toute sa famille.
35 Le jour étant venu, les magistrats envoyèrent des sergents, pour dire au geôlier: Laisse aller ces gens-là.
36 Aussitôt le geôlier rapporta ces paroles à Paul, et lui dit: Les magistrats ont envoyé dire qu’on vous laissât aller; sortez donc maintenant, et vous en allez en paix.
37 Mais Paul dit aux sergents: Après nous avoir battus de verges publiquement, sans forme de jugement, nous qui sommes Romains, ils nous ont mis en prison; et maintenant ils nous font sortir en secret; il n’en sera pas ainsi; mais qu’ils viennent eux-mêmes, et nous mettent en liberté.
38 Et les sergents rapportèrent cela aux magistrats, qui eurent peur, ayant appris qu’ils étaient Romains.
39 C’est pourquoi ils vinrent vers eux, et leur firent des excuses, et les ayant mis hors de la prison, ils les prièrent de se retirer de la ville.
40 Et eux, étant sortis de la prison, entrèrent chez Lydie; et ayant vu les frères, ils les consolèrent, et ensuite ils partirent.
1 Apg 19:22. Paulus kom också till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var son till en troende judinna, men hans far var grek16:1grekDvs grekisktalande hedning.. 2 Apg 6:3. Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. 3 1 Kor 9:20. Paulus ville ha med honom på resan, och av hänsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom eftersom alla visste att hans far var grek.
4 Apg 15:23f. När de reste genom städerna överlämnade de besluten som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt. 5 Apg 9:31. Och församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.
Under Andens ledning
6 Apg 18:23, Rom 16:5, 1 Kor 16:19. Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien. 7 När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.16:6fAsien … BitynienDessa områden låg vid nuvarande Turkiets sydvästra respektive norra kust. Sällskapet följde alltså Mysiens medelväg ut till Troas, gamla Troja, på västkusten.8 Då reste de genom Mysien ner till Troas.
9 På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" 10 När han sett denna syn försökte vi16:10försökte viLukas talar nu som ögonvittne. Troligen följde han med till Filippi (16:10-16) och anslöt sedan när Paulus passerade igen (20:6-28:16). genast ta oss vidare till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.
I Filippi
11 Vi lade ut från Troas och seglade rakt över till Samotrake, och nästa dag till Neapolis. 12 Därifrån tog vi oss till Filippi, som är den största staden i den delen av Makedonien16:12den största staden i den delen av MakedonienAndra handskrifter: "en stad i första distriktet (delen) av Makedonien." och en romersk koloni16:12en romersk koloniEtt område som fått särskilda privilegier som boplats för romare. Filippi var en militärkoloni där många romerska soldater och officerare hade slagit sig ner efter avslutad militärtjänst, vilket kan förklara den hårda behandling som Paulus och Silas fick.. I den staden stannade vi några dagar.
13 På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats16:13flod … böneplatsDen rituella tvagningen före bönen krävde tillgång till vatten.. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där. 14 En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger16:14purpurtygerPurpurfärgen utvanns ur feniciska snäckor och var en mycket dyrbar handelsvara, värd sin vikt i silver. Den användes för kostbara kungliga och prästerliga kläder. och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. 15 Hebr 13:2. När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!" Och hon övertalade oss.
Paulus och Silas i fängelse
16 En gång, när vi var på väg till böneplatsen, möttes vi av en slavflicka som hade en spådomsande och skaffade sina herrar stora inkomster genom att spå. 17 Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!" 18 Mark 16:17. Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att lämna henne!" Och i samma ögonblick for anden ut.
19 När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna. 20 Apg 17:6. De förde fram dem till domarna och sade: "De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar 21 och förkunnar seder som vi romare inte får anta eller följa." 22 2 Kor 11:25, 1 Tess 2:2. Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas16:22piskasOrdagrant "slita spö", piskas med hårda spön (jfr 2 Kor 11:25).. 23 De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att bevaka dem noga. 24 När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.
25 Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och lovsång till Gud medan fångarna lyssnade på dem. 26 Apg 4:31, 5:19, 12:7. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrarna, och allas bojor lossnade och föll av.
27 Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsedörrarna stod öppna drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv16:27skulle just ta sitt livFör att slippa det vanärande straffet med avrättning genom tortyr för att han låtit fångarna fly., eftersom han trodde att fångarna hade flytt. 28 Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte illa! Vi är här allesammans." 29 Då bad han om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. 30 Luk 3:10f, 10:25. Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?" 31 Joh 3:16f. De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." 32 Och de förkunnade Herrens ord för honom och för alla i hans familj.
33 Redan vid samma timme på natten tog fångvaktaren med dem och tvättade deras sår, och han döptes genast tillsammans med hela sin familj. 34 Luk 19:6. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud.
35 När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där människorna." 36 Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!" 37 Apg 22:25. Men Paulus sade till dem: "De har piskat oss offentligt utan rättegång, fast vi är romerska medborgare16:37romerska medborgareSådana var enligt romersk lag skyddade mot tortyr. Den som utsatte romare för tortyr kunde straffas med slaveri eller döden., och kastat oss i fängelse. Och nu vill de skicka iväg oss i hemlighet! Å nej, de får komma hit själva och hämta ut oss."
38 Rättstjänarna framförde dessaord till domarna, som blev förskräckta när de fick höra att de var romerska medborgare. 39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. 40 Men när Paulus och Silas var ute ur fängelset gick de i stället hem till Lydia, där de träffade bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan drog de vidare.