Atos 22

1 Mes frères et mes pères, écoutez-moi dans ce que j’ai à vous dire maintenant pour ma défense.

2 Et quand ils entendirent qu’il leur parlait en langue hébraïque, ils firent encore plus de silence. Alors il dit:

3 Je suis Juif, né à Tarse en Cilicie, mais élevé dans cette ville aux pieds de Gamaliel, ayant été instruit dans la manière la plus exacte de garder la loi de nos pères, étant zélé pour Dieu, comme vous l’êtes tous aujourd’hui.

4 J’ai persécuté cette secte jusqu’à la mort, liant et mettant dans les prisons tant les hommes que les femmes,

5 Comme le souverain sacrificateur m’en est témoin, et toute l’assemblée des anciens; car ayant pris des lettres d’eux pour les frères, j’allai à Damas, pour amener aussi liés à Jérusalem ceux qui étaient là, afin qu’ils fussent punis.

6 Or, il arriva, comme j’étais en chemin, et que j’approchais de Damas, environ sur le midi, que tout à coup une grande lumière, venant du ciel, resplendit autour de moi.

7 Et étant tombé par terre, j’entendis une voix qui me dit: Saul, Saul, pourquoi me persécutes-tu?

8 Et je répondis: Qui es-tu, Seigneur? Et il me dit: Je suis Jésus de Nazareth, que tu persécutes.

9 Or, ceux qui étaient avec moi, virent bien la lumière, et ils en furent effrayés; mais ils n’entendirent point la voix de celui qui me parlait.

10 Alors je dis: Seigneur, que ferai-je? Et le Seigneur me répondit: Lève-toi, et t’en va à Damas, et là on te dira tout ce que tu dois faire.

11 Et comme je ne voyais goutte, à cause du grand éclat de cette lumière, ceux qui étaient avec moi, me menèrent par la main, et je vins à Damas.

12 Or, un certain homme, religieux selon la loi, nommé Ananias, de qui tous les Juifs qui demeuraient à Damas rendaient bon témoignage, vint vers moi;

13 Et s’étant approché de moi, il me dit: Saul, mon frère, recouvre la vue. Et au même instant je le vis.

14 Et il me dit: Le Dieu de nos pères t’a destiné pour connaître sa volonté, pour voir le Juste, et pour entendre les paroles de sa bouche.

15 Car tu lui serviras de témoin devant tous les hommes, des choses que tu as vues et entendues.

16 Et maintenant, que tardes-tu? Lève-toi, et sois baptisé et lavé de tes péchés, après avoir invoqué le nom du Seigneur.

17 Depuis, il arriva qu’étant retourné à Jérusalem, comme je priais dans le temple, je fus ravi en extase;

18 Et je vis Jésus, qui me disait: Hâte-toi, et pars promptement de Jérusalem; car ils ne recevront point le témoignage que tu leur rendras de moi.

19 Et je dis: Seigneur, ils savent eux-mêmes que je mettais en prison et faisais fouetter dans les synagogues ceux qui croyaient en toi.

20 Et lorsque le sang d’Etienne, ton martyr, fut répandu, j’étais aussi présent, je consentais à sa mort, et je gardais les vêtements de ceux qui le faisaient mourir.

21 Mais il me dit: Va-t’en; car je t’enverrai bien loin vers les Gentils.

22 Les Juifs l’écoutèrent jusqu’à ce mot; mais alors ils élevèrent leurs voix, disant: Ote du monde un tel homme; car il n’est pas juste de le laisser vivre.

23 Et comme ils criaient, et qu’ils secouaient leurs habits, et faisaient voler la poussière en l’air,

24 Le tribun commanda qu’il fût mené dans la forteresse, et ordonna qu’on lui donnât la question par le fouet, afin de savoir pour quel sujet ils criaient ainsi contre lui.

25 Mais quand ils l’eurent lié avec des courroies, Paul dit au centenier qui était présent: Vous est-il permis de fouetter un citoyen romain, sans qu’il soit condamné?

26 Ce que le centenier ayant entendu, il en alla avertir le tribun, et lui dit: Prends garde à ce que tu feras; car cet homme est citoyen romain.

27 Et le tribun vint à Paul, et lui dit: Dis-moi, es-tu citoyen romain? Et il répondit: Oui, je le suis.

28 Le tribun lui dit: J’ai acquis cette bourgeoisie pour une grande somme d’argent. Et moi, lui dit Paul, je le suis par ma naissance.

29 Et ceux qui devaient lui donner la question se retirèrent aussitôt d’auprès de lui; et le tribun craignit aussi quand il sut que Paul était citoyen romain, parce qu’il l’avait fait lier.

30 Le lendemain, voulant savoir au vrai pour quel sujet il était accusé des Juifs, il le fit délier, et ayant ordonné que les principaux sacrificateurs et tout le conseil s’assemblassent, il amena Paul, et le présenta devant eux.

Paulus tal till folket

1 *Apg 7:2. "Bröder och fäder! Hör vad jag nu har att säga er till mitt försvar." 2 När de hörde att han talade till dem på hebreiska blev det ännu tystare. Och han fortsatte: 3 *Apg 5:34, Rom 10:2, Gal 1:14. "Jag är jude, född i Tarsus i Kilikien och uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i våra fäders lag, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag. 4 Jag förföljde den Vägen ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse. 5 Det kan översteprästen och hela Stora rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna*22:5bröderna i DamaskusDvs judarna i den hedniska staden Damaskus. i Damaskus, och jag reste dit för att gripa även dem som fanns där och föra dem till Jerusalem där de skulle få sitt straff.

6 *1 Kor 15:8. Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus mitt på dagen, strålade plötsligt ett starkt ljus från himlen omkring mig. 7 Jag föll till marken och hörde en röst som sade till mig: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? 8 Jag frågade: Vem är du, Herre? Han svarade: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer. 9 De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten*22:9såg ljuset men uppfattade inte röstenJfr 9:7. Följeslagarna kunde alltså både se ljuset och höra ljud, men inte urskilja Jesu gestalt eller vad han sade. som talade till mig. 10 Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre? Herren sade till mig: Res dig och gå in till Damaskus! Där ska du få veta allt som det är bestämt att du ska göra.

11 Men efter strålglansen från ljuset kunde jag inte se, så mina följeslagare tog min hand och ledde mig så att jag kom till Damaskus. 12 *Apg 9:10f. En viss Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får tillbaka din syn! I samma ögonblick kunde jag se honom.*22:13kunde jag se honomAnnan översättning: "såg jag upp och kunde se honom".

14 *Apg 3:14. Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun. 15 Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 *Apg 2:38. Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

17 *2 Kor 12:2. När jag sedan hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning. 18 Jag såg honom, och han sade till mig: Skynda dig och lämna Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 *Apg 7:58, 8:1. Och när ditt vittne*22:20vittneGrek. mártyros (jfr "martyr"). Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom. 21 *Apg 9:15, 13:2, Gal 1:15f. Då sade han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna."

Paulus hos befälhavaren

22 *Apg 21:36. Så långt hade de lyssnat på honom, men nu ropade de högt: "Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!" 23 De skrek, slet av sig mantlarna och kastade upp damm i luften.

24 Befälhavaren beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp*22:24piskrappDen romerska piskan eller gisslet, som var försedd med metall- eller benbitar som slet sönder huden, användes ofta vid förhör av slavar och icke romerska medborgare., så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 *Apg 16:37. När de hade sträckt ut honom för piskan*22:25för piskanAnnan översättning: "med remmar" (runt händerna inför tortyren)., sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni piska en romersk medborgare*22:25romersk medborgareEn sådan var enligt romersk lag skyddad mot tortyr. Enligt Cicero var det ett svårt brott till och med att binda en romersk medborgare (jfr 22:29). som inte ens är dömd för något?"

26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: "Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!" 27 Då gick befälhavaren dit och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja." 28 Befälhavaren sade: "Jag fick betala*22:28fick betalaKejsar Claudius drygade vid denna tid ut statskassan genom att sälja medborgarrättigheter till dem som kunde betala. De nya medborgarna fick lägga sig till med kejsarens släktnamn (jfr 23:26). en stor summa pengar för det medborgarskapet." Paulus svarade: "Men jag är född med det*22:28född med detInvånare i Paulus hemstad Tarsus hade särskilda privilegier, och en del av stadens judar hade dessutom fått romerskt medborgarskap av Marcus Antonius.." 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.

30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.