Atos 28

1 Après s’être ainsi sauvés, ils reconnurent que l’île s’appelait Malte.

2 Et les barbares nous traitaient avec beaucoup d’humanité; car ils allumèrent un grand feu, et ils nous reçurent tous chez eux, à cause de la pluie qui tombait sur nous, et du froid.

3 Alors Paul ayant ramassé quelque quantité de sarments, et les ayant mis au feu, une vipère en sortit à cause de la chaleur, et s’attacha à sa main.

4 Et quand les barbares virent cette bête qui pendait à sa main, ils se dirent les uns aux autres: Assurément, cet homme est un meurtrier, puisque, après qu’il a été sauvé de la mer, la vengeance ne permet pas qu’il vive.

5 Mais lui, ayant secoué la vipère dans le feu, n’en reçut aucun mal.

6 Les barbares s’attendaient qu’il enflerait, ou qu’il tomberait mort subitement; mais, après avoir attendu longtemps, lorsqu’ils virent qu’il ne lui en arrivait aucun mal, ils changèrent de sentiment, et dirent que c’était un dieu.

7 Il y avait dans cet endroit-là des terres qui appartenaient au plus considérable de l’île, nommé Publius, qui nous reçut et nous logea fort affectueusement durant trois jours.

8 Et il se rencontra que le père de Publius était au lit, malade de la fièvre et de la dysenterie. Paul l’alla voir; et ayant prié, il lui imposa les mains, et le guérit.

9 Cela étant arrivé, tous ceux de l’île qui étaient malades, vinrent à lui, et ils furent guéris.

10 Ils nous firent aussi de grands honneurs, et, à notre départ, ils nous pourvurent de ce qui nous était nécessaire.

11 Trois mois après, nous partîmes sur un vaisseau d’Alexandrie, qui avait passé l’hiver dans l’île, et qui portait pour enseigne Castor et Pollux.

12 Et étant arrivés à Syracuse, nous y demeurâmes trois jours.

13 De là, en côtoyant la Sicile, nous arrivâmes à Rhége. Et un jour après, le vent du midi s’étant levé, nous vînmes en deux jours à Pouzzoles,

14 Où ayant trouvé des frères, ils nous prièrent de demeurer avec eux sept jours; et ensuite nous partîmes pour Rome.

15 Et les frères qui y étaient, ayant appris de nos nouvelles, vinrent au-devant de nous jusqu’au marché d’Appius et aux trois hôtelleries; et Paul les voyant, rendit grâces à Dieu, et prit courage.

16 Quand nous fûmes arrivés à Rome, le centenier mit les prisonniers entre les mains du préfet du prétoire; mais à l’égard de Paul, il lui permit de demeurer en son particulier, avec un soldat qui le gardait.

17 Trois jours après, Paul assembla les principaux des Juifs; et quand ils furent venus, il leur dit: Mes frères, quoique je n’eusse rien commis contre le peuple, ni contre les coutumes de nos pères, toutefois j’ai été fait prisonnier à Jérusalem, et mis entre les mains des Romains,

18 Qui, après m’avoir examiné, voulaient me relâcher, parce que je n’avais rien fait qui méritât la mort.

19 Mais les Juifs s’y opposant, j’ai été contraint d’en appeler à César, sans que j’aie dessein néanmoins d’accuser ma nation.

20 C’est pour ce sujet que je vous ai appelés, pour vous voir et pour vous parler; car c’est à cause de l’espérance d’Israël que je suis lié de cette chaîne.

21 Et ils lui répondirent: Nous n’avons point reçu de lettres de Judée sur ton sujet; et il n’est venu aucun de nos frères qui ait rapporté ou dit aucun mal de toi.

22 Néanmoins nous voudrions bien apprendre de toi quels sont tes sentiments; car à l’égard de cette secte, nous savons qu’on s’y oppose partout.

23 Lui ayant assigné un jour, plusieurs vinrent le trouver dans son logis; et depuis le matin jusqu’au soir, il leur annonçait le règne de Dieu, confirmant ce qu’il disait par divers témoignages, et tâchant de leur persuader par la loi de Moïse et par les prophètes ce qui regarde Jésus.

24 Les uns furent persuadés de ce qu’il disait; mais les autres ne crurent point.

25 Et comme ils n’étaient pas d’accord entre eux, ils se retirèrent, après que Paul leur eut dit cette parole: C’est avec raison que le Saint-Esprit a parlé à nos pères par Esaïe le prophète, et a dit:

26 Va vers ce peuple, et dis-lui: Vous écouterez de vos oreilles, et vous n’entendiez point; et en voyant vous verrez, et n’apercevrez point.

27 Car le cœur de ce peuple est appesanti; ils ont ouï dur de leurs oreilles, et ils ont fermé leurs yeux, de peur que leurs yeux ne voient, que leurs oreilles n’entendent, que leur cœur ne comprenne, qu’ils ne se convertissent, et que je ne les guérisse.

28 Sachez donc que le salut de Dieu est envoyé aux Gentils, et qu’ils l’écouteront.

29 Et quand il eut dit cela, les Juifs s’en allèrent, ayant de grandes contestations entre eux.

30 Mais Paul demeura deux ans entiers dans une maison qu’il avait louée, où il recevait tous ceux qui le venaient voir;

31 Prêchant le règne Dieu, et enseignant les choses qui regardent le Seigneur Jésus-Christ, avec toute liberté et sans aucun empêchement.

På Malta

1 *Apg 27:26. När vi väl var räddade fick vi veta att ön hette Malta.*28:1MaltaGrek. Melíte. Det fanns två öar som kallades Melite, dels Malta och dels ön Kefallenia vid Greklands västkust. Traditionen pekar ut Malta som Paulus landningsplats.2 Lokalbefolkningen visade oss en ovanligt stor vänlighet. De tände en eld och tog hand om oss alla, eftersom det hade börjat regna och var kallt.

3 Paulus hade just samlat ett fång kvistar och lagt på elden när en huggorm kröp ut på grund av hettan och högg sig fast i hans hand. 4 När de infödda såg ormen hänga från hans hand, sade de till varandra: "Den där mannen är säkert en mördare. Trots att han blev räddad från havet lät inte Rättvisan*28:4RättvisanGrek. Díke, i den grekiska mytologin namnet på rättvisans gudinna. honom leva." 5 *Mark 16:18, Luk 10:19. Men Paulus skakade av sig ormen ner i elden och tog ingen skada. 6 *Apg 14:11. Folket väntade sig att han skulle svullna upp eller plötsligt falla ner död. När de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud.

7 I trakten runt den platsen fanns det lantgårdar som tillhörde Publius, stormannen på ön. Han tog vänligt emot oss som sina gäster i tre dagar. 8 Publius far låg just då sjuk i feber och svår diarré*28:8svår diarréAnnan översättning: "dysenteri", en tarmsjukdom som ofta var dödlig före antibiotikans tid.. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9 Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade. 10 De visade oss sin uppskattning på många sätt, och när vi skulle segla försåg de oss med vad vi behövde.

Till Rom

11 Efter tre månader seglade vi ut med ett skepp som hade övervintrat vid ön. Det kom från Alexandria och hade Tvillingarna*28:11TvillingarnaCastor och Pollux, Jupiters tvillingsöner, ansågs vara sjömännens skyddsgudar. som galjonsfigur. 12 Vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar. 13 Därifrån följde vi kusten och kom till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och den andra dagen kom vi till Puteoli. 14 Där fann vi bröder som bjöd in oss att stanna hos dem i sju dagar. Och så fortsatte vi till Rom.

Paulus i Rom

15 Bröderna där hade fått besked om oss, och de kom ut ända till Forum Appii och Tres Tabernae*28:15Forum Appii och Tres TabernaeTvå mindre samhällen vid Via Appia, ca 50-60 km söder om Rom. för att möta oss. Då Paulus fick se dem tackade han Gud och fick nytt mod. 16 *Apg 24:23. När vi kom fram till Rom fick Paulus tillstånd att bo för sig själv tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.

17 *Apg 25:8. Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna, och när de var samlade sade han till dem: "Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad i romarnas händer. 18 *Apg 25:25, 26:32. När de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden. 19 *Apg 25:11. Men judarna var emot det, och då var jag tvungen att vädja till kejsaren, dock utan att anklaga mitt folk. 20 *Apg 23:6. Så det är därför jag kallat hit er för att träffa er och tala med er. Det är nämligen för Israels hopp som jag bär dessa bojor."

21 De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och ingen av bröderna som kommit har berättat eller sagt något ont om dig. 22 *Luk 2:34, Apg 24:5. Men vi vill gärna höra från dig vad du tänker, för vi vet att den här sekten blir motsagd överallt."

23 *Apg 26:22. De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna. 24 *Apg 17:4. Vissa lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. 25 *2 Petr 1:21. När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder 26 *Matt 13:14f. när han sade:*28:26fJes 6:9f.

Gå till detta folk och säg:

Ni ska höra men inte förstå,

och ni ska se men inte inse,

27 för detta folks hjärta är förhärdat.

De hör illa med sina öron

och sluter sina ögon,

så att de inte ser med ögonen

eller hör med öronen

eller förstår med hjärtat

och vänder om

så att jag får hela dem.

28 *Luk 2:30, 3:6, Apg 13:46. Därför ska ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."*28:28 Några handskrifter tillägger (vers 29): "När han hade sagt detta gick judarna iväg under häftig diskussion med varandra."

30 I två hela år*28:30I två hela årUnder sin tid i husarrest skrev Paulus Efesierbrevet, Kolosserbrevet och Filemonbrevet, troligen vid ungefär samma tillfälle. Längre fram under samma tid skrev han även Filipperbrevet. Efter de två åren blev Paulus antingen ställd inför rätta och frikänd eller också togs målet aldrig upp. Ett mål inför kejsaren kunde nämligen avskrivas om det inte hade kommit upp till behandling inom två år. Efter de två åren i fångenskap gjorde Paulus enligt traditionen nya resor, först till Spanien och Kreta och därefter till Grekland där han skrev Titusbrevet och Första Timoteusbrevet. Till sist återvände han till Rom, där han skrev Andra Timoteusbrevet innan han led martyrdöden under kejsar Nero i mitten eller andra halvan av 60-talet e Kr. bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom. 31 Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.