Atos 5

1 Mais un certain homme nommé Ananias, avec Saphira sa femme, vendit une possession;

2 Et il retint une partie du prix, du consentement de sa femme, et il en apporta le reste, et le mit aux pieds des apôtres.

3 Mais Pierre lui dit: Ananias, pourquoi Satan s’est-il emparé de ton cœur, pour te faire mentir au Saint-Esprit, et détourner une partie du prix de ce fonds de terre?

4 Si tu l’eusses gardé, ne te demeurait-il pas? et l’ayant vendu, n’était-il pas en ton pouvoir d’en garder le prix? Comment cela a-t-il pu entrer dans ton cœur? Ce n’est pas aux hommes que tu as menti, mais c’est à Dieu.

5 Ananias, à l’ouïe de ces paroles, tomba, et rendit l’esprit; ce qui causa une grande crainte à tous ceux qui en entendirent parler.

6 Et quelques jeunes gens se levant, le prirent, l’emportèrent, et l’ensevelirent.

7 Environ trois heures après, sa femme ne sachant rien de ce qui était arrivé, entra.

8 Et Pierre prenant la parole, lui dit: Dis-moi, avez-vous vendu le fonds de terre autant? Et elle dit: Oui, nous l’avons vendu autant.

9 Alors Pierre lui dit: Pourquoi vous êtes-vous accordés ensemble pour tenter l’Esprit du Seigneur? Voilà, ceux qui ont enseveli ton mari sont à la porte, et ils t’emporteront.

10 Au même instant elle tomba à ses pieds et rendit l’esprit. Et ces jeunes gens étant entrés, ils la trouvèrent morte, et ils l’emportèrent, et l’ensevelirent auprès de son mari.

11 Cela donna une grande crainte à toute l’Eglise et à tous ceux qui en entendirent parler.

12 Et il se faisait beaucoup de miracles et de prodiges parmi le peuple, par le moyen des apôtres, et ils étaient tous d’un accord dans le portique de Salomon.

13 Et aucun des autres n’osait se joindre à eux, mais le peuple leur donnait de grandes louanges.

14 Et la multitude de ceux qui croyaient au Seigneur, tant des hommes que des femmes, s’augmentait de plus en plus;

15 Jusque-là qu’on apportait les malades dans les rues, et on les mettait sur des lits et sur des couchettes, afin que quand Pierre viendrait à passer, son ombre du moins en couvrît quelques-uns.

16 Le peuple des villes voisines venait aussi en foule à Jérusalem; et on y apportait les malades, et ceux qui étaient tourmentés par les esprits immondes, et tous étaient guéris.

17 Alors le souverain sacrificateur et tous ceux qui étaient avec lui, lesquels étaient de la secte des sadducéens, se levèrent et furent remplis d’envie.

18 Et ils se saisirent des apôtres, et les mirent dans la prison publique.

19 Mais un ange du Seigneur ouvrit, pendant la nuit, les portes de la prison, et les ayant fait sortir, il leur dit:

20 Allez, et vous présentant dans le temple, annoncez au peuple toutes les paroles de cette doctrine de vie.

21 Ce qu’ayant ouï, ils entrèrent, dès le point du jour, dans le temple, et ils y enseignaient. Cependant le souverain sacrificateur étant arrivé, et ceux qui étaient avec lui, ils assemblèrent le conseil et tous les sénateurs du peuple d’Israël; et ils envoyèrent à la prison pour faire amener les apôtres.

22 Mais les sergents y étant allés, ils ne les trouvèrent point dans la prison; ainsi ils s’en retournèrent, et firent leur rapport,

23 Disant: Nous avons trouvé la prison bien fermée, et les gardes dehors, devant les portes; mais l’ayant ouverte, nous n’avons trouvé personne dedans.

24 Le souverain sacrificateur, le capitaine du temple et les principaux sacrificateurs, ayant ouï cela, furent fort en peine au sujet des apôtres, ne sachant ce qui arriverait de tout cela.

25 Mais quelqu’un survint, qui leur fit ce rapport: Voilà ces gens que vous aviez mis en prison, qui sont dans le temple, et qui enseignent le peuple.

26 Alors le capitaine du temple, avec les huissiers, s’en alla, et il les amena, mais sans violence; car ils craignaient d’être lapidés par le peuple.

27 Et les ayant amenés, ils les présentèrent au conseil. Et le souverain sacrificateur les interrogea, et leur dit:

28 Ne vous avons-nous pas défendu expressément d’enseigner en ce nom-là? et vous avez rempli Jérusalem de votre doctrine, et vous voulez faire venir sur nous le sang de cet homme.

29 Mais Pierre et les autres apôtres répondirent: Il faut obéir à Dieu plutôt qu’aux hommes.

30 Le Dieu de nos pères a ressuscité Jésus, que vous avez fait mourir, le pendant au bois.

31 C’est lui que Dieu a élevé à sa droite, pour être le Prince et le Sauveur, afin de donner à Israël la repentance et la rémission des péchés.

32 Et nous lui sommes témoins de ces choses, aussi bien que le Saint-Esprit que Dieu a donné à ceux qui lui obéissent.

33 Eux entendant cela, grinçaient les dents, et ils délibéraient de le faire mourir.

34 Mais un Pharisien, nommé Gamaliel, docteur de la loi, honoré de tout le peuple, se levant dans le conseil, commanda qu’on fît retirer les apôtres pour un peu de temps.

35 Et il leur dit: Hommes Israélites, prenez garde à ce que vous avez à faire à l’égard de ces gens.

36 Car il y a quelque temps que Theudas s’éleva, se disant être quelque chose; auquel un nombre d’environ quatre cents hommes se joignit; mais il fut tué, et tous ceux qui l’avaient cru furent dissipés et réduits à rien.

37 Après lui, s’éleva Judas le Galiléen, du temps du dénombrement, et il attira à lui un grand peuple; mais il périt aussi, et tous ceux qui le crurent furent dispersés.

38 Je vous dis donc maintenant: Ne poursuivez plus ces gens-là, mais laissez-les en repos; car si ce dessein est un ouvrage des hommes, il se détruira de lui-même;

39 Mais s’il vient de Dieu, vous ne pouvez le détruire, et prenez garde qu’il ne se trouve que vous avez fait la guerre à Dieu. Et ils furent de son avis.

40 Et ils firent rentrer les apôtres; et après les avoir fait fouetter, ils leur défendirent de parler au nom de Jésus; et ils les laissèrent aller.

41 Ils sortirent donc de devant le conseil, remplis de joie d’avoir été trouvés dignes de souffrir des opprobres pour le nom de Jésus.

42 Et ils ne cessaient tous les jours d’enseigner et d’annoncer Jésus-Christ, dans le temple et de maison en maison.

Ananias och Safira

1 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom 2 och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter.

3 *Joh 13:2. Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? 4 Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud." 5 När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. 6 De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.

7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet." 9 Då sade Petrus till henne: "Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också." 10 Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. 11 Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det.

Tecken och under genom apostlarna

12 *Apg 3:11. Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. 13 Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.

14 *Apg 2:47, 6:7. Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. 15 *Apg 19:11f. Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. 16 Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.

Apostlarna inför Stora rådet

17 *Apg 4:1f. Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund*5:17avundAnnan översättning: "trosiver" (grek. zélos, jfr engelskans "zeal").18 och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. 19 *Apg 12:6f. Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: 20 *Joh 6:68, Apg 9:2, 13:26. "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv*5:20detta livDet nya livet i Kristus.!" 21 När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.*5:21kom ditSalen där Stora rådet sammanträdde låg i en annan ände av templet än Salomos pelarhall där undervisning brukade hållas (3:11, 5:12).22 Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: 23 "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." 24 När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" 26 Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.

27 När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem 28 *Matt 27:25, Apg 4:18. och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss*5:28den mannens blod ska komma över ossDvs att ledarna skulle anses skyldiga till Jesu död.!" 29 *Dan 3:18. Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. 30 *5 Mos 21:22f, Apg 2:23f, 3:13f. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.*5:30hängde upp på träKorsets trä (jfr 5 Mos 21:22, Gal 3:13).31 *Luk 24:47f, Hebr 2:10. Honom har Gud upphöjt till sin högra sida*5:31till sin högra sidaAnnan översättning: "med sin högra hand". som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 32 *Joh 15:26f. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

33 *Apg 7:54. När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel*5:34GamalielPaulus lärare (22:3), berömd i judiska Mishna och Talmud för sin medmänsklighet., en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund 35 och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas*5:36TeudasJosefus nämner en senare upprorsledare med detta namn som dödades ca 45 e Kr. Namnet, som betyder "Guds gåva", motsvarade dock ett flertal vanliga judiska namn (Natanael, Mattias etc), och den Teudas som Gamaliel talar om kan ha varit verksam under de turbulenta åren efter Herodes död år 4 f Kr. och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen*5:37Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningenRomarnas andra skattskrivning år 6-7 e Kr (till skillnad från "den första skattskrivningen", Luk 2:2) provocerade seloterna i Galileen till ett uppror som är omnämnt av Josefus. Det slogs ner brutalt av romarna.. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 *Apg 26:14. Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni*5:39Det skulle kunna visa sig att niAnnan översättning: "Se till att ni inte". kämpar mot Gud."

De lät sig övertygas. 40 När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 *Matt 5:10f, Rom 5:3, Fil 1:29, 1 Petr 4:13f. Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. 42 Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.