1 Or, quelques-uns qui étaient venus de Judée, enseignaient les frères, et leur disaient: Si vous n’êtes circoncis selon l’usage de Moïse, vous ne pouvez être sauvés.
2 Sur quoi une grande contestation et une dispute s’étant élevée entre Paul et Barnabas et eux, il fut résolu que Paul et Barnabas, avec quelques-uns d’entre eux, monteraient à Jérusalem, pour consulter les apôtres et les anciens sur cette question.
3 Etant donc envoyés de la part de l’Eglise, ils traversèrent la Phénicie et la Samarie, racontant la conversion des Gentils; et ils donnèrent une grande joie à tous les frères.
4 Et étant arrivés à Jérusalem, ils furent bien reçus par l’Eglise, par les apôtres et par les anciens, et ils racontèrent toutes les choses que Dieu avait faites par eux.
5 Mais, dirent-ils, quelques-uns de la secte des Pharisiens, qui ont cru, se sont élevés, disant, qu’il fallait circoncire les Gentils, et leur ordonner de garder la loi de Moïse.
6 Alors, les apôtres et les anciens s’assemblèrent pour examiner cette affaire.
7 Et après une grande dispute, Pierre se leva, et leur dit: Mes frères, vous savez qu’il y a longtemps que Dieu m’a choisi d’entre nous, afin que les Gentils entendissent par ma bouche la parole de l’évangile, et qu’ils crussent.
8 Et Dieu qui connaît les cœurs, leur a rendu témoignage, leur donnant le Saint-Esprit aussi bien qu’à nous.
9 Et il n’a point fait de différence entre nous et eux, ayant purifié leurs cœurs par la foi.
10 Maintenant donc, pourquoi tentez-vous Dieu en voulant imposer aux disciples un joug que ni nos pères ni nous n’avons pu porter?
11 Mais nous croyons que nous serons sauvés par la grâce du Seigneur Jésus-Christ, de même qu’eux.
12 Alors, toute l’assemblée se tut, et ils écoutaient Barnabas et Paul, qui leur racontaient quels miracles et quelles merveilles Dieu avait faits par eux parmi les Gentils.
13 Et après qu’ils eurent cessé de parler, Jacques prit la parole, et dit: Mes frères, écoutez-moi:
14 Simon a raconté comment Dieu a commencé de visiter les Gentils, pour en faire un peuple consacré à son nom.
15 Et c’est à quoi les paroles des prophètes s’accordent, selon qu’il est écrit:
16 Après cela, je reviendrai, et je rebâtirai le tabernacle de David, qui est tombé; je réparerai ses ruines, et je le redresserai;
17 Afin que le reste des hommes, et toutes les nations sur lesquelles mon nom est invoqué, cherchent le Seigneur; c’est ce que dit le Seigneur, qui a fait toutes ces choses.
18 Toutes les œuvres de Dieu lui sont connues de toute éternité.
19 C’est pourquoi j’estime qu’il ne faut point inquiéter ceux d’entre les Gentils qui se convertissent à Dieu;
20 Mais qu’il faut leur écrire de s’abstenir des souillures des idoles, de la fornication, des choses étouffées et du sang.
21 Car, pour ce qui est de Moïse, il y a depuis plusieurs siècles, dans chaque ville, des gens qui le prêchent dans les synagogues, où on le lit tous les jours de sabbat.
22 Alors, les apôtres et les anciens, avec toute l’Eglise, jugèrent à propos d’envoyer à Antioche des personnes choisies d’entre eux, avec Paul et Barnabas, savoir, Jude, surnommé Barsabas, et Silas, qui étaient des principaux d’entre les frères;
23 En écrivant par eux en ces termes: Les apôtres, les anciens et les frères, à nos frères d’entre les Gentils qui sont à Antioche, en Syrie et en Cilicie, salut.
24 Comme nous avons appris que quelques-uns qui sont partis d’entre nous, vous ont troublés par leurs discours, et ont ébranlé vos âmes, en disant qu’il faut être circoncis et garder la loi; de quoi nous ne leur avions donné aucun ordre;
25 Nous avons été d’avis, après nous être assemblés d’un commun accord, de vous envoyer des personnes choisies, avec nos chers frères Barnabas et Paul,
26 Qui sont des hommes qui ont exposé leur vie pour le nom de notre Seigneur Jésus-Christ.
27 Nous vous envoyons donc Jude et Silas, qui vous feront aussi entendre les mêmes choses de bouche.
28 C’est qu’il a semblé bon au Saint-Esprit et à nous, de ne vous point imposer d’autre charge que ces choses qui sont nécessaires;
29 Savoir, que vous vous absteniez de ce qui a été sacrifié aux idoles, du sang, des choses étouffées, et de la fornication; desquelles choses vous ferez bien de vous garder. Adieu.
30 Ayant donc été envoyés, ils vinrent à Antioche; et ayant assemblé la multitude des fidèles, ils leur rendirent cette lettre.
31 Et après qu’elle eut été lue, ils se réjouirent de la consolation qu’elle leur donna.
32 Jude et Silas, qui étaient eux-mêmes prophètes, exhortèrent et fortifièrent aussi les frères par plusieurs discours.
33 Et après qu’ils eurent demeuré là quelque temps, les frères les renvoyèrent en paix vers les apôtres.
34 Toutefois, Silas jugea à propos de demeurer à Antioche.
35 Et Paul et Barnabas y demeurèrent aussi, enseignant et annonçant avec plusieurs autres la parole du Seigneur.
36 Quelques jours après, Paul dit à Barnabas: Retournons visiter nos frères, par toutes les villes où nous avons annoncé la parole du Seigneur, pour voir en quel état ils sont.
37 Et Barnabas était d’avis de prendre avec eux Jean, surnommé Marc.
38 Mais il ne semblait pas raisonnable à Paul de prendre avec eux celui qui les avait quittés en Pamphylie, et qui ne les avait pas accompagnés dans l’œuvre de leur ministère.
39 Il y eut donc entre eux une contestation, en sorte qu’ils se séparèrent l’un de l’autre, et que Barnabas, ayant pris Marc avec lui, s’embarqua pour aller en Chypre.
40 Mais Paul, ayant choisi Silas, partit, après avoir été recommandé à la grâce de Dieu par les frères;
41 Et il traversa la Syrie et la Cilicie, confirmant les Eglises.
Mötet i Jerusalem
1 1 Mos 17:10, 3 Mos 12:3, Gal 5:2, Fil 3:3. Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 Gal 2:1f. När det nu blev oenighet15:2När det nu blev oenighetTroligen skrev Paulus Galaterbrevet vid denna tid, i slutet på 40-talet e Kr. Se brevets inledningsnot. och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga. 3 Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.
4 Apg 14:27. När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. 5 Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.
7 Apg 10:1f, 11:18. Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. 8 1 Krön 28:9, Ps 7:10, Apg 1:24, 10:44f. Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. 9 Apg 10:34, Rom 3:29f, Gal 2:15f. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat15:9när han väl renatAnnan översättning: "när han renade". deras hjärtan genom tron. 10 Matt 23:4, Luk 11:46, Gal 3:10f, 5:1. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 Rom 3:24, Ef 2:8, 2 Tim 1:9, Tit 3:5. Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."
12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna. 13 När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. 14 Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn15:14ett folk åt sitt namnIsraels folk skulle lära känna Guds namn, som står för vem han är och vad han lär, och förkunna det för de övriga folken. bland hedningarna. 15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:
16 Därefter ska jag vända tillbaka15:16fAmos 9:11f.
och åter bygga upp
Davids fallna hydda.
Jag ska bygga upp dess ruiner
och upprätta den igen,
17 för att alla andra människor
ska söka Herren,
alla hedningar över vilka
mitt namn har nämnts.
Så säger Herren som gör detta,
18 det som är känt från evighet.
19 Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, 20 1 Mos 9:4, 3 Mos 17:14f, 1 Kor 10:14, 20f. utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan15:20sådant som blivit orent genom avgudadyrkanT ex mat som offrats i hedniska ceremonier och sedan såldes på torget., från sexuell omoral, från kött av kvävda djur15:20köttet av kvävda djur Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift att blodet måste rinna ur det slaktade djuret (jfr 1 Mos 9:4, 3 Mos 17:13). och från blod. 21 Apg 13:14f. Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser honom i synagogorna varje sabbat."
Brev från församlingen i Jerusalem
22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas15:22Judas som kallades BarsabbasKanske bror till apostlakandidaten Josef Barsabbas (1:23). och dessutom Silas15:22SilasKortform för Silvanus, en ansedd judekristen profet som senare samarbetade med både Paulus (vers 40) och Petrus (1 Petr 5:12)., båda ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev:
"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. 24 Gal 2:4f. Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.
28 Apg 5:32. Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: 29 att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"
30 De skickades nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31 Apg 13:48. Bröderna läste det och blev glada över denna uppmuntran. 32 Apg 13:1. Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord. 33 När de hade varit där en tid lät bröderna dem vända tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. 15:34 Några handskrifter tillägger (vers 34): "Men Silas beslöt att stanna där." Ifall Silas följde med tillbaka till Jerusalem återvände han snart därefter till Antiokia igen (jfr vers 40).35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
PAULUS ANDRAMISSIONSRESA (15:36-18:22)
Ny missionsresa
36 Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." 37 Apg 12:12, 25, 13:5. Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet. 39 Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus15:39Barnabas tog med sig MarkusLängre fram skulle Markus återvinna Paulus förtroende (Kol 4:10, 2 Tim 4:11). och seglade till Cypern. 40 Apg 14:26. Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)