1 Nous étant donc embarqués, après nous être séparés d’eux, nous vînmes droit à Cos, et le jour suivant à Rhodes, et de là à Patara.
2 Et ayant trouvé un vaisseau qui passait en Phénicie, nous montâmes dessus et nous partîmes.
3 Puis, ayant découvert l’île de Chypre, et l’ayant laissée à gauche, nous fîmes route vers la Syrie, et nous abordâmes à Tyr, parce que le vaisseau devait y laisser sa charge.
4 Et ayant trouvé des disciples, nous y demeurâmes sept jours. Ils disaient par l’Esprit à Paul, qu’il ne montât point à Jérusalem.
5 Mais ces jours étant passés, nous partîmes de Tyr, et ils nous accompagnèrent tous, avec leurs femmes et leurs enfants, jusque hors de la ville, où, nous étant mis à genoux sur le rivage, nous fîmes la prière.
6 Et après nous être embrassés, nous montâmes sur le vaisseau; et ils retournèrent chez eux.
7 Ainsi, continuant notre navigation, de Tyr nous abordâmes à Ptolémaïde, et après avoir salué les frères, nous demeurâmes un jour avec eux.
8 Le lendemain, Paul et nous qui étions avec lui, étant partis de là, nous vînmes à Césarée; et étant entrés dans la maison de Philippe l’évangéliste, qui était l’un des sept diacres, nous logeâmes chez lui.
9 Il avait quatre filles vierges, qui prophétisaient.
10 Comme nous demeurâmes là plusieurs jours, il y vint de Judée un prophète nommé Agabus,
11 Qui, nous étant venu voir, prit la ceinture de Paul, et s’en liant les mains et les pieds, il dit: Voici ce que dit le Saint-Esprit: C’est ainsi que les Juifs lieront dans Jérusalem l’homme à qui est cette ceinture; et ils le livreront entre les mains des Gentils.
12 Et quand nous eûmes entendu cela, nous priâmes Paul, tant nous que ceux du lieu, de ne point monter à Jérusalem.
13 Mais Paul répondit: Que faites-vous en pleurant et m’attendrissant le cœur? Car pour moi, je suis prêt, non-seulement d’être lié, mais même de mourir à Jérusalem pour le nom du Seigneur Jésus.
14 Ainsi, n’ayant pu le persuader, nous ne le pressâmes pas davantage et nous dîmes: Que la volonté du Seigneur soit faite.
15 Quelques jours après, nous étant préparés pour partir, nous montâmes à Jérusalem.
16 Et quelques-uns des disciples vinrent aussi de Césarée avec nous, amenant avec eux un certain Mnason, qui était de l’île de Chypre, ancien disciple, chez qui nous devions loger.
17 Quand nous fûmes arrivés à Jérusalem, les frères nous reçurent avec joie.
18 Et le lendemain, Paul vint avec nous chez Jacques; et tous les anciens s’y assemblèrent.
19 Et après les avoir embrassés, il leur raconta en détail tout ce que Dieu avait fait parmi les Gentils, par son ministère.
20 Ce qu’ayant ouï, ils glorifièrent le Seigneur, et ils lui dirent: Frère, tu vois combien il y a de milliers de Juifs qui ont cru, et ils sont tous zélés pour la loi.
21 Or, ils ont été informés que tu enseignes à tous les Juifs qui sont parmi les Gentils de renoncer à Moïse, en leur disant qu’ils ne doivent pas circoncire leurs enfants, ni vivre selon les cérémonies de la loi.
22 Que faut-il donc faire? Il faut absolument assembler toute la multitude; car ils entendront dire que tu es arrivé.
23 Fais donc ce que nous allons te dire: Nous avons quatre hommes qui ont fait un vœu;
24 Prends-les avec toi, purifie-toi avec eux, et contribue à la dépense avec eux, afin qu’ils se rasent la tête, et que tous sachent qu’il n’est rien de tout ce qu’ils ont ouï dire de toi, mais que tu continues à garder la loi.
25 Quant aux Gentils qui ont cru, nous leur avons écrit que nous avions jugé qu’ils ne devaient rien observer de semblable, mais qu’ils devaient seulement se garder de ce qui est sacrifié aux idoles, du sang, des choses étouffées et de la fornication.
26 Alors, Paul, ayant pris ces hommes avec lui, et s’étant purifié avec eux, entra dans le temple le jour suivant, déclarant les jours auxquels la purification s’accomplirait, et quand l’offrande devait être présentée pour chacun d’eux.
27 Et comme les sept jours allaient s’accomplir, les Juifs d’Asie, l’ayant vu dans le temple, émurent toute la multitude, et se saisirent de lui,
28 En criant: Hommes Israélites, aidez-nous. Voici cet homme qui prêche partout, à tout le monde, contre la nation, contre la loi, et contre ce lieu; il a même encore amené des Grecs dans le temple, et a profané ce saint lieu.
29 Car ils avaient vu auparavant dans la ville Trophime d’Ephèse avec lui, et ils croyaient que Paul l’avait mené dans le temple.
30 Et toute la ville fut émue, et il se fit un concours de peuple; et ayant saisi Paul, ils le traînèrent hors du temple; et incontinent les portes en furent fermées.
31 Mais, comme ils cherchaient à le tuer, le bruit vint au tribun de la compagnie qui gardait le temple, que toute la ville de Jérusalem était en trouble.
32 A l’instant il prit des soldats et des centeniers avec lui, et courut à eux; et voyant le tribun et les soldats, ils cessèrent de battre Paul.
33 Alors le tribun s’approcha, et se saisit de lui, et commanda qu’on le liât de deux chaînes; puis il demanda qui il était, et ce qu’il avait fait.
34 Les uns criaient d’une manière, et les autres d’une autre, dans la foule; et comme il n’en pouvait rien apprendre de certain, à cause du tumulte, il commanda qu’on le menât dans la forteresse.
35 Et quand Paul fut sur les degrés, il fut porté par les soldats, à cause de la violence de la populace.
36 Car une foule de peuple le suivait, en criant: Ote-le du monde.
37 Comme Paul était sur le point d’entrer dans la forteresse, il dit au tribun: M’est-il permis de te dire quelque chose? Et il répondit: Tu sais donc parler grec?
38 N’es-tu point cet Egyptien, qui ces jours passés a excité une sédition, et mené avec lui au désert quatre mille brigands?
39 Paul lui dit: Je suis Juif, de Tarse, citoyen de cette ville célèbre de Cilicie; je te prie, permets-moi de parler au peuple.
40 Et quand il le lui eut permis, Paul se tenant sur les degrés fit signe de la main au peuple; et après qu’on eut fait un grand silence, il leur parla en langue hébraïque, et leur dit:
Resan till Jerusalem
1 När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara. 2 Där fann vi ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. 3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. 5 Apg 20:36. Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. 6 Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.
7 Efter Tyrus kom vi till Ptolemais21:7PtolemaisSamma hamnstad som det nuvarande Akko i nordvästra Israel. där sjöresan tog slut. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. 8 Apg 6:5, Ef 4:11. Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus21:8evangelisten FilippusEnligt Papias var Filippus och hans döttrar senare verksamma i Hierapolis nära Laodicea., som var en av de sju21:8de sjuförsamlingstjänarna (6:5)., och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.
10 Apg 11:28. När vi hade varit där i flera dagar kom en profet som hette Agabus ner från Judeen. 11 Apg 20:22f. Han kom fram till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer." 12 Matt 16:22. När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem. 13 Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." 14 1 Sam 3:18, Luk 22:42. När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."
15 Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och påbörjade resan upp till Jerusalem. 16 Några av lärjungarna från Caesarea följde också med, och de tog oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge21:16en gammal lärjungeAnnan översättning: "en av lärjungarna från den första tiden". som vi skulle vara gäster hos.
Paulus anländer till Jerusalem
17 Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje. 18 Apg 15:13. Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob21:18Jakob var respekterad som ledare i Jerusalem tills han stenades år 62 e Kr (möjligen 69 e Kr)., och dit kom också alla de äldste. 19 Apg 14:27, 15:4. Han hälsade på dem och berättade i detalj om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans arbete. 20 Apg 15:1. När de hörde det, prisade de Gud.
Sedan sade de till honom: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals bland judarna som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. 21 Apg 6:14, 15:1, 16:3. Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22 Vad gör vi nu? De får säkert höra att du har kommit.
23 4 Mos 6:2f, Apg 18:18. Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte21:23ett löfteEtt nasirlöfte (se not till 18:18). Nasiren vigde sig för en tid åt Gud och lät håret växa. Vid nasirtidens slut rakade man huvudet och frambar offer, två lamm och en bagge (4 Mos 6:14) som Paulus nu skulle betala (vers 24).. 24 Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv står fast vid lagen och håller den. 25 Apg 15:19f. Men när det gäller hedningar som kommit till tro, har vi skrivit och bestämt att de ska hålla sig borta från kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral."
26 Apg 24:18. Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem. Sedan gick han in i templet och meddelade när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.
Paulus fängslas
27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 5 Mos 23:3, Hes 44:7, Apg 6:13. och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet21:28tagit in greker i templetDetta var belagt med dödsstraff, enligt inskriptioner i templet som bevarats till idag (jfr not till Ef 2:14). och orenat denna heliga plats!" 29 Apg 20:4. De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.
31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.
33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor21:33med dubbla bojorTroligen runt händer och fötter (jfr 21:11).. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 Apg 19:32. Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen21:34fästningenAntoniaborgen, som låg vid nordvästra hörnet av tempelplatsen.. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 Luk 23:18, Apg 22:22. för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"
37 Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38 Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen21:38egyptiern … de fyratusen knivmännenJosefus berättar om en egyptisk falsk profet som vid den tiden hade samlat stora skaror på Olivberget. När ståthållaren Felix soldater krossade upproret kom egyptiern undan, men de så kallade knivmännen eller sikarierna (av lat. sica, kniv) fortsatte att sprida skräck genom ständiga lönnmord. ut i öknen?" 39 Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."
40 Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade:
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)