Atos 13

1 Il y avait dans l’Eglise d’Antioche quelques prophètes et docteurs, savoir, Barnabas, Siméon appelé Niger, Lucius le Cyrénéen, Manahem, qui avait été élevé avec Hérode le tétrarque, et Saul.

2 Comme donc ils vaquaient au service du Seigneur, et qu’ils jeûnaient, le Saint-Esprit leur dit: Séparez-moi Barnabas et Saul, pour l’œuvre à laquelle je les ai appelés.

3 Après donc qu’ils eurent jeûné et prié, ils leur imposèrent les mains, et les firent partir.

4 Eux donc, étant envoyés par le Saint-Esprit, descendirent à Séleucie, où ils s’embarquèrent pour aller en Chypre.

5 Et lorsqu’ils furent arrivés à Salamine, ils annoncèrent la parole de Dieu dans les synagogues des Juifs, et ils avaient Jean avec eux, pour les aider.

6 Ayant ensuite traversé l’île jusqu’à Paphos, ils trouvèrent un certain Juif, magicien et faux prophète, nommé Barjésu,

7 Qui était avec le proconsul Serge Paul, homme sage et prudent. Celui-ci, ayant fait appeler Barnabas et Saul, désirait d’entendre la parole de Dieu.

8 Mais Elymas, c’est-à-dire le magicien, car c’est ce que signifie ce nom, leur résistait, tâchant de détourner le proconsul de la foi.

9 Mais Saul, qui est aussi appelé Paul, étant rempli du Saint-Esprit, ayant les yeux fixés sur lui, lui dit:

10 O homme, rempli de toute sorte de fraude et de méchanceté, enfant du diable, ennemi de toute justice, ne cesseras-tu point de pervertir les voies du Seigneur, qui sont droites?

11 C’est pourquoi, voici, dès maintenant la main du Seigneur sera sur toi, et tu seras aveugle, sans voir le soleil, jusqu’à un certain temps. Et à l’instant l’obscurité et les ténèbres tombèrent sur lui; et tournant de tous côtés, il cherchait quelqu’un qui le conduisît par la main.

12 Alors le proconsul, voyant ce qui était arrivé, crut, étant rempli d’admiration pour la doctrine du Seigneur.

13 Et quand Paul et ceux qui étaient avec lui, furent partis de Paphos, ils vinrent à Perge en Pamphylie. Mais Jean, s’étant séparé d’eux, s’en retourna à Jérusalem.

14 Pour eux, étant partis de Perge, ils vinrent à Antioche de Pisidie; et étant entrés dans la synagogue, au jour du sabbat, ils s’assirent.

15 Et après la lecture de la loi et des prophètes, les principaux de la synagogue leur envoyèrent dire: Hommes frères, si vous avez quelque exhortation à faire au peuple, faites-la.

16 Alors Paul s’étant levé, et ayant fait signe de la main qu’on fît silence, il dit: Hommes Israélites, et vous qui craignez Dieu, écoutez.

17 Le Dieu de ce peuple d’Israël choisit nos pères, et rendit ce peuple illustre, lorsqu’ils demeuraient dans le pays d’Egypte, et il les en fit sortir à bras élevé.

18 Et il supporta leur conduite dans le désert, l’espace d’environ quarante ans.

19 Et ayant détruit sept nations au pays de Canaan, il leur distribua leur pays par le sort.

20 Et environ quatre cent cinquante ans après cela, il leur donna des juges, jusqu’au prophète Samuël.

21 Et ensuite ils demandèrent un roi, et Dieu leur donna Saül, fils de Kis, de la tribu de Benjamin, et ainsi se passèrent quarante ans.

22 Et Dieu l’ayant ôté, il leur suscita David pour roi, à qui aussi il rendit témoignage, en disant: J’ai trouvé David, fils de Jessé, un homme selon mon cœur, qui exécutera toutes mes volontés.

23 C’est de sa postérité que Dieu a suscité Jésus, selon sa promesse, pour être le Sauveur d’Israël.

24 Avant qu’il parût, Jean avait prêché le baptême de repentance à tout le peuple d’Israël.

25 Et lorsque Jean achevait sa course, il disait: Qui pensez-vous que je sois? Je ne suis pas le Christ; mais il en vient un après moi, dont je ne suis pas digne de délier les souliers de ses pieds.

26 C’est à vous, mes frères, qui êtes de la race d’Abraham, et à ceux d’entre vous qui craignent Dieu, que cette parole de salut est adressée.

27 Car les habitants de Jérusalem et leurs magistrats, n’ayant point reconnu Jésus, ont accompli, en le condamnant, les paroles des prophètes, qui se lisent chaque jour de sabbat.

28 Et bien qu’ils ne trouvassent rien en lui qui fût digne de mort, ils demandèrent à Pilate de le faire mourir.

29 Et après qu’ils eurent accompli tout ce qui avait été écrit de lui, on l’ôta du bois, et on le mit dans le sépulcre.

30 Mais Dieu l’a ressuscité des morts.

31 Et il a été vu, pendant plusieurs jours, de ceux qui étaient montés avec lui de Galilée à Jérusalem, qui sont ses témoins devant le peuple.

32 Et nous aussi, nous vous annonçons qu’à l’égard de la promesse qui avait été faite à nos pères,

33 Dieu l’a accomplie pour nous qui sommes leurs enfants, lorsqu’il a suscité Jésus; comme il est écrit dans le second psaume: Tu es mon fils, je t’ai engendré aujourd’hui.

34 Et pour montrer qu’il l’a ressuscité des morts, pour ne devoir plus retourner au sépulcre, il a parlé ainsi: Je vous tiendrai fidèlement les promesses sacrées que j’ai faites à David.

35 C’est pourquoi il dit aussi dans un autre endroit: Tu ne permettras point que ton Saint sente la corruption;

36 Car pour David, après avoir servi en son temps aux desseins de Dieu, il est mort, et a été mis avec ses pères, et il a senti la corruption;

37 Mais celui que Dieu a ressuscité, n’a point senti la corruption.

38 Sachez donc, mes frères, que c’est par lui que la rémission des péchés vous est annoncée;

39 Et que c’est par lui que tous ceux qui croient sont justifiés de toutes les choses dont vous n’avez pu être justifiés par la loi de Moïse.

40 Prenez donc garde qu’il ne vous arrive ce qui a été dit dans les prophètes:

41 Voyez, vous qui me méprisez, et soyez étonnés, et pâlissez d’effroi; car je vais faire une œuvre en vos jours, une œuvre que vous ne croirez point, si quelqu’un vous la raconte.

42 Après qu’ils furent sortis de la synagogue des Juifs, les Gentils les prièrent de leur annoncer les mêmes choses le sabbat suivant.

43 Et quand l’assemblée fut séparée, plusieurs Juifs et prosélytes, craignant Dieu, suivirent Paul et Barnabas, qui les exhortèrent à persévérer dans la grâce de Dieu.

44 Le sabbat suivant, presque toute la ville s’assembla pour entendre la parole de Dieu.

45 Mais les Juifs, voyant la foule, furent remplis d’envie, et s’opposaient à ce que Paul disait, en contredisant et en blasphémant.

46 Alors Paul et Barnabas leur dirent hardiment: C’était bien à vous les premiers qu’il fallait annoncer la parole de Dieu, mais puisque vous la rejetez, et que vous vous jugez vous-mêmes indignes de la vie éternelle, voici, nous nous tournons vers les Gentils.

47 Car le Seigneur nous l’a ainsi commandé quand il a dit: Je t’ai établi pour être la lumière des Gentils, afin que tu sois leur salut jusqu’aux extrémités de la terre.

48 Les Gentils, entendant cela, s’en réjouissaient, et donnaient gloire à la parole du Seigneur; et tous ceux qui étaient destinés à la vie éternelle, crurent.

49 Ainsi la parole du Seigneur se répandait par tout le pays.

50 Mais les Juifs animèrent quelques femmes dévotes et de qualité, et les principaux de la ville, et ils excitèrent une persécution contre Paul et Barnabas, et les chassèrent de leur pays.

51 Mais Paul et Barnabas, ayant secoué la poudre de leurs pieds contre eux, allèrent à Iconie.

52 Cependant, les disciples étaient remplis de joie et du Saint-Esprit.

1 *Apg 11:26f. I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger*13:1NigerLatin för "den svarte"., Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror*13:1fosterbrorAnnan översättning: "barndomsvän". till landsfursten Herodes, samt Saulus. 2 *Apg 9:15, Rom 1:1, Gal 1:15, 1 Tim 2:7, 2 Tim 1:11. När de tjänade Herren*13:2tjänade HerrenDvs firade gudstjänst. och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." 3 *Apg 6:6. Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.

På Cypern

4 Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia*13:4SeleuciaStorstaden Antiokias hamn vid Medelhavskusten. och seglade därifrån till Cypern. 5 De kom till Salamis*13:5SalamisStor handelsstad på Cyperns östkust, tidigare dess huvudort. och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes*13:5JohannesDvs Johannes Markus (se 12:25), Markusevangeliets författare. som medhjälpare.

6 Sedan reste de över hela ön ända till Pafos*13:6PafosCyperns dåtida huvudort, berömd för dyrkan av kärleksgudinnan Afrodite.. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus*13:6BarjesusArameiska för "son till Jesus", som var ett vanligt namn bland antikens judar.. 7 Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. 8 Men Elymas*13:8ElymasMannens förnamn, troligen en grekisering av arab. alim, magiker., trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.

9 Saulus, som även kallades Paulus*13:9Saulus, som även kallades Paulus Liksom många andra judar hade Paulus både ett hebreiskt namn (Saul) och ett snarlikt romerskt (Paulus, som betyder "liten")., uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 *Joh 8:44, 1 Joh 3:8. och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. 12 *Luk 4:32. När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.

I Antiokia i Pisidien

13 *Apg 15:37f. Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge*13:13PergeProvinsen Pamfyliens huvudort, belägen nära dagens Antalya på Turkiets sydkust. i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien*13:14Antiokia i Pisidieni centrala nuvarande Turkiet är inte samma stad som stora Antiokia (13:1).. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. 15 *Luk 4:16f, Apg 15:21. Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."

16 Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! 17 *2 Mos 6:6, 12:37f. Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,*13:17gjorde sitt folk stortOrdagrant: "lyfte upp sitt folk" (se vers 18).18 *5 Mos 1:31. och under fyrtio år bar han dem*13:18bar han demAndra handskrifter: "hade han tålamod med sina barn". i öknen. 19 *5 Mos 7:1. Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. 20 Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.

Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. 21 *1 Sam 8:5, 9:15f, 10:1f. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 22 *1 Sam 13:14, 16:12f, Ps 89:21. Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.*13:22 Ps 89:21, 1 Sam 13:14.

23 *2 Sam 7:12f, Jes 11:1, Jer 23:5. Från hans efterkommande*13:23efterkommandeOrdagrant: "säd". Jfr profetiorna i 2 Sam 7:12, Ps 89:5, 30. har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24 Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25 *Matt 3:1f, Mark 1:4, Luk 3:3, Luk 3:15f, Joh 1:19f. Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.

26 Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 *Joh 16:3, Apg 3:17, 1 Kor 2:8. Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28 *Matt 27:20f, Mark 15:11f, Luk 23:18f, Joh 19:6f. Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29 *5 Mos 21:22f, Matt 27:59f, Mark 15:46, Luk 23:53, Joh 19:38. Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet*13:29träetDvs korsets trä. och lade honom i en grav. 30 *Apg 2:24f. Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 *Matt 28:9, Mark 16:9f, Luk 24:13f, Joh 21:1f, Apg 1:3, 1 Kor 15:5f. och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

32 *1 Mos 3:15, 22:18, Jes 7:14, 9:6, Jer 33:14f. Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33 *Hebr 1:5, 5:5. har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.*13:33 Ps 2:7.34 Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.*13:34 Jes 55:3.35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.*13:35 Ps 16:10.36 *1 Kung 2:10, Apg 2:29. När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.

38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 *Rom 3:26f, 8:3, 10:4, Gal 2:16. Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:

41 Se, ni föraktare, häpna och gå under:*13:41Hab 1:5.

jag gör en gärning i era dagar,

en gärning ni aldrig kommer att tro

när den berättas för er."

42 När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43 *Apg 11:23. Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

44 Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. 45 *Apg 5:17. Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.

46 *Matt 10:6, 21:43, Apg 3:26, 18:6, 28:8, Rom 1:16. Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47 *Jes 42:6, Luk 2:30f. För så har Herren befallt oss:*13:47Jes 49:6.

Jag har satt dig till ett ljus

för hednafolken,

för att du ska bli till frälsning

ända till jordens yttersta gräns."

48 *Rom 8:28f. När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. 49 Och Herrens ord spreds över hela området.

50 Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51 *Luk 9:5. Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.*13:51skakade av dammet från sina fötter mot demEtt avståndstagande (se Matt 10:14).52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.