Atos 7

1 Alors le souverain sacrificateur dit à Etienne: Ces choses sont-elles ainsi?

2 Et Etienne dit: Mes frères et mes pères, écoutez-moi. Le Dieu de gloire apparut à notre père Abraham, lorsqu’il était en Mésopotamie, avant qu’il demeurât à Carran;

3 Et il lui dit: Sors de ton pays et de ta parenté et viens dans le pays que je te montrerai.

4 Alors, étant sorti du pays des Chaldéens, il vint demeurer à Carran. De là, après que son père fut mort, Dieu le fit passer dans ce pays que vous habitez maintenant,

5 Où il ne lui donna aucun fonds, non pas même un pied de terre; mais il lui promit de lui en donner la possession, et à sa postérité après lui, lorsqu’il n’avait point encore d’enfant.

6 Et Dieu lui parla ainsi: Ta postérité habitera dans une terre étrangère, pendant quatre cents ans; et on la réduira en servitude, et on la maltraitera.

7 Mais je jugerai la nation qui les aura asservis, dit le Seigneur, et après cela ils sortiront, et me serviront en ce lieu-ci.

8 Puis il lui donna l’alliance de la circoncision; et ensuite Abraham eut pour fils Isaac, qu’il circoncit le huitième jour, et Isaac eut Jacob, et Jacob les douze patriarches.

9 Et les patriarches, étant émus d’envie, vendirent Joseph pour être mené en Egypte; mais Dieu fut avec lui.

10 Il le délivra de toutes ses afflictions, et, par la sagesse qu’il lui donna, il le rendit agréable à Pharaon, roi d’Egypte, qui l’établit gouverneur d’Egypte et de toute sa maison.

11 Alors il arriva une famine dans tout le pays d’Egypte, et en Canaan, et une grande misère, en sorte que nos pères ne pouvaient trouver des vivres.

12 Mais Jacob, ayant appris qu’il y avait du blé en Egypte, y envoya nos pères une première fois.

13 Et la seconde fois, Joseph fut reconnu par ses frères, et Pharaon sut quelle était l’extraction de Joseph.

14 Alors Joseph envoya querir Jacob son père, et toute sa famille, qui consistait en soixante et quinze personnes.

15 Jacob donc descendit en Egypte et y mourut, lui et nos pères,

16 Qui furent transportés en Sichem, et mis dans le sépulcre qu’Abraham avait acheté à prix d’argent, des fils d’Hémor de Sichem.

17 Mais, comme le temps approchait, auquel devait s’accomplir la promesse que Dieu avait faite avec serment à Abraham, le peuple s’accrut et se multiplia beaucoup en Egypte,

18 Jusqu’à ce qu’il vint un autre roi en Egypte, qui n’avait point connu Joseph.

19 Ce roi, usant d’artifice contre notre nation, traita durement nos pères, jusqu’à leur faire exposer leurs enfants, afin d’en faire périr la race.

20 En ce temps-là Moïse naquit, qui était parfaitement beau, et qui fut nourri trois mois dans la maison de son père.

21 Ensuite, ayant été exposé, la fille de Pharaon le fit emporter, et le fit élever comme son fils.

22 Et Moïse fut instruit dans toutes les sciences des Egyptiens; et il était puissant en paroles et en œuvres.

23 Mais quand il eut atteint l’âge de quarante ans, la pensée lui vint d’aller visiter ses frères, les enfants d’Israël.

24 Et voyant qu’on en maltraitait un sans sujet, il prit sa défense, et vengea celui qui était outragé, en tuant l’Egyptien.

25 Or, il croyait que ses frères comprendraient que Dieu les voulait délivrer par son moyen; mais ils ne le comprirent point.

26 Le lendemain, il en vit quelques-uns d’eux qui se battaient, et il tâcha de les mettre d’accord, en leur disant: O hommes, vous êtes frères; pourquoi vous maltraitez-vous l’un l’autre?

27 Mais celui qui maltraitait son prochain, repoussa Moïse, en lui disant: Qui t’a établi prince et juge sur nous?

28 Veux-tu me tuer, comme tu tuas hier l’Egyptien?

29 A cette parole Moïse s’enfuit, et il demeura comme étranger au pays de Madian, où il eut deux fils.

30 Quarante ans après, l’ange du Seigneur lui apparut au désert de la montagne de Sina, dans la flamme d’un buisson qui était en feu.

31 Et quand Moïse le vit, il fut étonné de ce qu’il voyait; et comme il s’approchait pour considérer ce que c’était, la voix du Seigneur lui fut adressée,

32 Qui lui dit: Je suis le Dieu de tes pères, le Dieu d’Abraham, le Dieu d’Isaac, et le Dieu de Jacob. Et Moïse, tout tremblant, n’osait considérer ce que c’était.

33 Alors le Seigneur lui dit: Ote les souliers de tes pieds; car le lieu où tu es est une terre sainte.

34 J’ai vu et considéré l’affliction de mon peuple qui est en Egypte, et j’ai entendu leur gémissement, et je suis descendu pour les délivrer. Viens donc maintenant, et je t’enverrai en Egypte.

35 Ce Moïse qu’ils avaient rejeté, en disant: Qui t’a établi prince et juge? c’est celui que Dieu envoya pour prince et pour libérateur, sous la conduite de l’ange qui lui était apparu dans le buisson.

36 C’est celui qui les tira de là, en faisant des prodiges et des miracles en Egypte, dans la mer Rouge, et au désert, pendant quarante ans.

37 C’est ce Moïse qui a dit aux enfants d’Israël: Le Seigneur votre Dieu vous suscitera un prophète comme moi, d’entre vos frères; écoutez-le.

38 C’est lui qui, lorsque le peuple fut assemblé au désert, s’entretenait avec l’ange qui lui parlait sur la montagne de Sina, c’est lui qui fut avec nos pères et qui a reçu des paroles de vie pour nous les donner.

39 Nos pères ne voulurent point lui obéir, mais ils le rejetèrent, et retournèrent de leur cœur en Egypte,

40 Disant à Aaron: Fais-nous des dieux qui marchent devant nous; car pour ce Moïse qui nous a tirés du pays d’Egypte, nous ne savons ce qui lui est arrivé.

41 Alors ils firent un veau d’or, et ils offrirent des sacrifices à l’idole, et se réjouirent dans les ouvrages de leurs mains.

42 C’est pourquoi Dieu se détourna d’eux, et les abandonna à servir l’armée du ciel, comme il est écrit dans le livre des prophètes: Maison d’Israël, est-ce à moi que vous avez offert des victimes et des sacrifices durant quarante ans au désert?

43 Vous avez porté le tabernacle de Moloch, et l’astre de votre dieu Remphan, qui sont des figures que vous avez faites pour les adorer; c’est pourquoi je vous transporterai au delà de Babylone.

44 Le tabernacle du témoignage a été avec nos pères au désert, comme l’avait ordonné celui qui avait dit à Moïse de le faire selon le modèle qu’il avait vu.

45 Et nos pères, l’ayant reçu, l’emportèrent, sous la conduite de Josué, au pays qui était possédé par les nations que Dieu chassa de devant nos pères, jusqu’aux jours de David,

46 Qui trouva grâce devant Dieu, et qui lui demanda qu’il pût bâtir une demeure au Dieu de Jacob.

47 Et Salomon lui bâtit un temple.

48 Mais le Très-Haut n’habite point dans des temples faits par la main des hommes, comme le prophète le dit:

49 Le ciel est mon trône, et la terre est mon marchepied. Quelle maison me bâtiriez-vous, dit le Seigneur, ou quel serait le lieu de mon repos?

50 Ma main n’a-t-elle pas fait toutes ces choses?

51 Gens de col roide, et incirconcis de cœur et d’oreilles, vous vous opposez toujours au Saint-Esprit; vous êtes tels que vos pères.

52 Quel est le prophète que vos pères n’aient pas persécuté? Ils ont même tué ceux qui ont prédit l’avènement du Juste, que vous avez livré, et dont vous avez été les meurtriers;

53 Vous qui avez reçu la loi par le ministère des anges, et qui ne l’avez point gardée.

54 Entendant ces choses, ils étaient transportés de rage dans leurs cœurs, et ils grinçaient les dents contre lui.

55 Mais, Etienne, étant rempli du Saint-Esprit, et ayant les yeux attachés au ciel, vit la gloire de Dieu, et Jésus qui était à la droite de Dieu;

56 Et il dit: Voici, je vois les cieux ouverts, et le Fils de l’homme qui est à la droite de Dieu.

57 Alors ils poussèrent de grands cris, ils se bouchèrent les oreilles, et ils se jetèrent tous ensemble sur lui;

58 Et l’ayant traîné hors de la ville, ils le lapidèrent, et les témoins mirent leurs habits aux pieds d’un jeune homme nommé Saul.

59 Et pendant qu’ils lapidaient Etienne, il priait et disait: Seigneur Jésus, reçois mon esprit.

60 Puis s’étant mis à genoux, il cria à haute voix: Seigneur, ne leur impute point ce péché. Et quand il eut dit cela, il s’endormit.

Stefanus tal

1 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" 2 *1 Mos 11:31. Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Harran. 3 Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig.*7:3 1 Mos 12:1.4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.

5 *1 Mos 12:7. Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. 7 Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.*7:6f 1 Mos 15:13f.8 *1 Mos 17:9f. Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.

Josef

9 *1 Mos 37:28. Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10 *1 Mos 41:14f, 40f, Ps 105:21. och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus*7:10sitt husHär i betydelsen "förvaltning" (jfr "hushåll")..

11 *1 Mos 41:54f. Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. 12 *1 Mos 42:1f. När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. 13 *1 Mos 45:1f. Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. 14 *1 Mos 46:6f. Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. 15 *1 Mos 49:33, 2 Mos 1:6. Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. 16 *1 Mos 23:16f, 33:19, 50:13, Jos 24:32. De fördes till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt*7:16den grav som Abraham hade köptAbraham tycks ha köpt två markområden: ett i Hebron där Abraham, Isak och Jakob begravdes (1 Mos 23, 25:9, 35:27, 50:13), och ett i Shekem där Jakobs söner senare begravdes (Apg 7:16). Även Jakob köpte mark i samma område (1 Mos 33:19), och här begravdes Josefs ben efter uttåget (Jos 24:32). för en summa i silver av Hamors barn i Shekem.

17 *2 Mos 1:7f. När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, växte folket i antal och de blev allt fler i Egypten, 18 *2 Mos 1:8. ända tills en annan kung kom till makten i Egypten, en som inte kände till Josef. 19 *2 Mos 1:22. Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda för att de inte skulle överleva.

Mose

20 *2 Mos 2:2, Hebr 11:23. Vid den tiden föddes Mose, och han var vacker inför Gud. Under tre månader sköttes han i sin fars hus, 21 *2 Mos 2:10. och när han sedan sattes ut tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22 Och Mose blev undervisad i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.

23 *2 Mos 2:11f. När han fyllt fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn. 24 Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. 25 Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. 26 Nästa dag träffade han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa? 27 Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28 *2 Mos 2:14. Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? 29 *2 Mos 2:21, 18:3f. Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land där han fick två söner.

30 *2 Mos 3:2f. När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. 31 Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.*7:32 2 Mos 3:6.33 *Hebr 11:27. Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark. 34 Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.*7:33f 2 Mos 3:5, 7.

35 Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.*7:35 2 Mos 2:14.36 *2 Mos 7:3, 10, 14:21. Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 *Apg 3:22. Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets.*7:37 5 Mos 18:15.38 *2 Mos 19:3f. Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.

39 *4 Mos 14:2f. Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40 De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte.*7:40 2 Mos 32:1.41 *2 Mos 32:4f, 1 Kor 10:7. Och de gjorde vid den tiden en kalv, och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här*7:42himlens härGudomligheter med anknytning till stjärnorna. Dyrkan av himlakropparna var utbredd i Orienten och förekom också i Israel, trots att den var förbjuden där (5 Mos 4:19, 2 Kung 21:5, 23:12)., som det står skrivet i profeternas bok*7:42profeternas bok GT:s tolv mindre profeter (Hosea-Malaki), som under antiken normalt skrevs på samma skriftrulle.: Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?*7:42f Amos 5:25f (Septuaginta).43 Ni bar Moloks*7:43Molokvar en kanaaneisk gud som dyrkades också av avfälliga israeliter (3 Mos 20:2f). tält och er gud Refans*7:43er gud RefansAndra handskrifter: "guden Romfas". stjärna, de bilder ni gjort för att tillbe. Men jag ska föra bort er i fångenskap bortom Babylon.

44 *2 Mos 25:9, 40, Hebr 8:5. Våra fäder hade vittnesbördets tält*7:44vittnesbördets tältIsraeliternas flyttbara tälthelgedom där arken med lagtavlorna förvarades. i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne fått se. 45 *Jos 3:14f. Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid. 46 *2 Sam 7:2, Ps 132:5. Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud*7:46Jakobs Gud Andra handskrifter: "Jakobs hus". Men se 2 Sam 7:2, Ps 132:3-5.. 47 *1 Kung 6:1f. Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom.

48 *1 Kung 8:27. Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:

49 Himlen är min tron*7:49fJes 66:1f.

och jorden är min fotpall.

Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,

säger Herren,

eller vad för en plats

där jag kan vila?

50 Har inte min hand gjort allt detta?

Avslutande anklagelse

51 *2 Mos 32:9, Jes 63:10, Jer 6:10. Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron! Ständigt gör ni motstånd mot den helige Ande, ni som era fäder. 52 *1 Kung 19:10, Matt 23:29f. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom, 53 *Gal 3:19, Hebr 2:2. ni som fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."

Stefanus stenas

54 *Apg 5:33. När de hörde detta blev de ursinniga*7:54ursinnigaOrdagrant: "söndersågade i sina hjärtan". och gnisslade tänder mot Stefanus. 55 *Luk 22:69. Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, 56 *Rom 8:34, Hebr 12:2. och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."

57 Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, 58 *5 Mos 17:5f, Apg 22:20. och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 *Ps 31:6, Luk 23:46, 1 Petr 4:19. Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." 60 *Matt 5:44, Luk 23:34. Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.