Lucas 2

1 En ce temps-là on publia un édit de la part de César Auguste, pour faire un dénombrement des habitants de toute la terre.

2 Ce dénombrement se fit avant que Quirinus fût gouverneur de Syrie.

3 Ainsi tous allaient pour être enregistrés, chacun dans sa ville.

4 Joseph aussi monta de Galilée en Judée, savoir, de la ville de Nazareth à la ville de David, nommée Bethléhem, parce qu’il était de la maison et de la famille de David;

5 Pour être enregistré avec Marie son épouse, qui était enceinte.

6 Et pendant qu’ils étaient-là, le temps auquel elle devait accoucher arriva.

7 Et elle mit au monde son fils premier-né, et elle l’emmaillota, et le coucha dans une crèche, parce qu’il n’y avait point de place pour eux dans l’hôtellerie.

8 Or, il y avait dans la même contrée des bergers qui couchaient aux champs, et qui y gardaient leurs troupeaux pendant les veilles de la nuit.

9 Et tout à coup un ange du Seigneur se présenta à eux, et la gloire du Seigneur resplendit autour d’eux, et ils furent saisis d’une grande peur.

10 Alors l’ange leur dit: N’ayez point de peur; car je vous annonce une grande joie, qui sera pour tout le peuple;

11 C’est qu’aujourd’hui, dans la ville de David, le Sauveur, qui est le Christ, le Seigneur, vous est né.

12 Et vous le reconnaîtrez à ceci, c’est que vous trouverez le petit enfant emmailloté et couché dans une crèche.

13 Et au même instant il y eut avec l’ange une multitude de l’armée céleste, louant Dieu et disant:

14 Gloire soit à Dieu, au plus haut des cieux; paix sur la terre, bonne volonté envers les hommes!

15 Et après que les anges se furent retirés d’avec eux dans le ciel, les bergers se dirent les uns aux autres: Allons jusqu’à Bethléhem, et voyons ce qui y est arrivé, et que le Seigneur nous a fait connaître.

16 Ils y allèrent donc en diligence, et ils trouvèrent Marie, et Joseph, et le petit enfant, qui était couché dans la crèche.

17 Et l’ayant vu, ils publièrent ce qui leur avait été dit touchant ce petit enfant.

18 Et tous ceux qui les entendirent, étaient dans l’admiration de ce que les bergers leur disaient.

19 Et Marie conservait toutes ces choses, et les repassait dans son cœur.

20 Et les bergers s’en retournèrent, glorifiant et louant Dieu de tout ce qu’ils avaient entendu et vu, conformément à ce qui leur avait été dit.

21 Quand les huit jours furent accomplis pour circoncire l’enfant, il fut appelé JESUS, qui est le nom qui lui avait été donné par l’ange, avant qu’il fût conçu dans le sein de sa mère.

22 Et les jours qu’elle devait se purifier, selon la loi de Moïse, étant accomplis, ils portèrent l’enfant à Jérusalem, pour le présenter au Seigneur,

23 Selon qu’il est écrit dans la loi: Que tout mâle premier-né sera consacré au Seigneur;

24 Et pour offrir le sacrifice prescrit aussi dans la loi, savoir, une paire de tourterelles, ou deux pigeonneaux.

25 Il y avait à Jérusalem un homme qui s’appelait Siméon; cet homme était juste et craignant Dieu; il attendait la consolation d’Israël; et le Saint-Esprit était sur lui.

26 Et il avait été averti divinement par le Saint-Esprit qu’il ne mourrait point, qu’auparavant il n’eût vu le Christ du Seigneur.

27 Il vint au temple par un mouvement de l’Esprit; et comme le père et la mère apportaient le petit enfant Jésus, pour faire à son égard ce qui était en usage selon la loi,

28 Il le prit entre ses bras, et bénit Dieu, et dit:

29 Seigneur, tu laisses maintenant aller ton serviteur en paix, selon ta parole;

30 Car mes yeux ont vu ton salut,

31 Que tu as préparé pour être présenté à tous les peuples,

32 Pour être la lumière qui doit éclairer les nations, et la gloire de ton peuple d’Israël.

33 Et Joseph et sa mère étaient dans l’admiration des choses qu’on disait de lui.

34 Et Siméon les bénit, et dit à Marie sa mère: Voici, cet enfant est mis pour être une occasion de chute et de relèvement à plusieurs en Israël, et pour être en butte à la contradiction;

35 En sorte que les pensées du cœur de plusieurs seront découvertes; et même une épée te transpercera l’âme.

36 Il y avait aussi Anne la prophétesse, fille de Phanuel, de la tribu d’Ascer; elle était fort avancée en âge, et elle avait vécu avec son mari sept ans, depuis quelle l’avait épousé étant vierge.

37 Elle était veuve, âgée d’environ quatre-vingt-quatre ans, et elle ne sortait point du temple, servant Dieu nuit et jour en jeûnes et en prières.

38 Etant donc survenue en ce même instant, elle louait aussi le Seigneur, et elle parlait de Jésus à tous ceux de Jérusalem qui attendaient la délivrance d’Israël.

39 Et après qu’ils eurent accompli tout ce qui est ordonné par la loi du Seigneur, ils retournèrent en Galilée, à Nazareth, qui était leur ville.

40 Cependant l’enfant croissait et se fortifiait en esprit, étant rempli de sagesse; et la grâce de Dieu était sur lui.

41 Or, son père et sa mère allaient tous les ans à Jérusalem, à la fête de Pâque.

42 Et quand il eut atteint l’âge de douze ans, ils montèrent à Jérusalem, selon la coutume de la fête.

43 Lorsque les jours de la fête furent achevés, comme ils s’en retournaient, l’enfant Jésus demeura dans Jérusalem; et Joseph et sa mère ne s’en aperçurent point.

44 Mais pensant qu’il était en la compagnie de ceux qui faisaient le voyage avec eux, ils marchèrent une journée, et ils le cherchèrent parmi leurs parents, et ceux de leur connaissance;

45 Et ne le trouvant point, ils retournèrent à Jérusalem pour l’y chercher.

46 Et au bout de trois jours, ils le trouvèrent dans le temple, assis au milieu des docteurs, les écoutant et leur faisant des questions.

47 Et tous ceux qui l’entendaient, étaient ravis de sa sagesse et de ses réponses.

48 Quand Joseph et Marie le virent, ils furent étonnés, et sa mère lui dit: Mon enfant, pourquoi as-tu ainsi agi avec nous? Voilà ton père et moi qui te cherchions, étant fort en peine.

49 Et il leur dit: Pourquoi me cherchiez-vous? Ne saviez-vous pas qu’il me faut être occupé aux affaires de mon Père?

50 Mais ils ne comprirent point ce qu’il leur disait.

51 Il s’en alla ensuite avec eux, et vint à Nazareth, et il leur était soumis. Et sa mère conservait toutes ces choses dans son cœur.

52 Et Jésus croissait en sagesse, en stature et en grâce, devant Dieu et devant les hommes.

Jesu födelse

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus*2:1kejsar Augustusregerade 31 f Kr-14 e Kr. utgick ett påbud att hela världen*2:1hela världenGrek. oikouméne(jfr "ekumenik"), den bebodda och civiliserade världen vilket i officiellt språkbruk var liktydigt med Romarriket. skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen*2:2den första skattskrivningenLängre fram genomförde Quirinius år 6 e Kr en andra skattskrivning som ledde till ett lokalt uppror (jfr Apg 5:37)., och den hölls när Quirinius*2:2QuiriniusDen romerske kejsarens särskilde representant i östra delen av Romarriket under tiden 12 f Kr-16 e Kr. Vid tiden för Jesu födelse var han militär befälhavare ("styrde", grek. hegemoneúontos) men ännu inte ståthållare. styrde i Syrien. 3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

4 *1 Sam 16:1, 4, Mika 5:2, Matt 2:6, Joh 7:42. Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5 Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.

6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 *Matt 1:25. och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet*2:7gästrummetGrek. katályma betyder normalt "gästrum" (jfr Luk 22:11). Det upptagna gästrummet kan ha legat i ett härbärge (jfr Jer 41:17) eller troligare hos släktingar till Josef (vers 4). Boningshus (jfr Matt 2:11) kunde ha en stalldel med krubbor för djuren..

8 I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11 I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren*2:11HerrenAnspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, som normalt uttalades Adonai ("Herren").. 12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 *Luk 19:38, Ef 2:14, 17. "Ära åt Gud i höjden,

och frid på jorden

bland människor

som han älskar."*2:14bland människor som han älskarAndra handskrifter: "åt människor hans välbehag."

15 När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

20 Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

Jesu omskärelse

21 *1 Mos 17:12, Luk 1:31. När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till*2:21blev tillGrek. syllemfthénaisyftar på graviditetens startpunkt ("avlades"). Andligen är Messias ursprung "från evighetens dagar" (Mika 5:2, jfr även Joh 1:1). i sin mors liv.

Jesus bärs fram i templet

22 *3 Mos 12:2. När tiden var inne för deras rening*2:22tiden … för deras reningEn kvinna som fött en son skulle stanna hemma i 40 dagar och därefter frambära ett reningsoffer i templet (se 3 Mos 12:1f). enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.*2:23 2 Mos 13:2, 12.24 *3 Mos 12:6f. De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor*2:24ett par turturduvor eller två unga duvorEn barnaföderska skulle egentligen offra ett lamm och en duva, men den som var fattig kunde i stället offra två duvor (se 3 Mos 12:8)..

25 *Jes 40:1, 49:13. I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde*2:26SmordeHebr. "Messias" och grek. "Kristus", Guds utlovade frälsare, kung och profet.. 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

29 *1 Mos 46:30. "Herre, nu låter du din tjänare

gå hem i frid,

så som du har lovat,

30 *Luk 3:6. för mina ögon har sett

din frälsning

31 *Ps 98:2, Jes 52:10. som du har berett

inför alla folk:

32 *Jes 46:13, 49:6, Hagg 2:7, Apg 13:47. ett ljus med uppenbarelse

för hedningarna

och härlighet

för ditt folk Israel."

33 Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. 34 *Jes 8:14, Luk 20:18, Apg 28:22, Rom 9:33, 1 Kor 1:23f, 1 Petr 2:7. Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. 35 *Joh 19:25. Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."

36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, 37 *1 Tim 5:5. och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 *Jes 52:9. Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.

39 *Matt 2:23. När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. 40 *Luk 1:80, 2:52. Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

Jesus som tolvåring i templet

41 *2 Mos 23:17, 5 Mos 16:16f. Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. 42 När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, 43 men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. 44 De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.

46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 *Joh 7:15, 46. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." 49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far*2:49hos min FarAnnan översättning: "i det som hör till min Far".?" 50 *Luk 9:45, 18:34. Men de förstod inte vad det var han sade till dem.

51 Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 *1 Sam 2:26. Och Jesus växte i vishet, ålder*2:52ålderAnnan översättning: "längd". och välbehag inför Gud och människor.