Lucas 7

1 Après que Jésus eut achevé tous ces discours devant le peuple qui l’écoutait, il entra dans Capernaüm.

2 Et il y avait là un centenier dont le serviteur, qui lui était fort cher, était malade, et s’en allait mourir.

3 Et le centenier ayant entendu parler de Jésus, il envoya vers lui des anciens des Juifs, pour le prier de venir guérir son serviteur.

4 Etant donc venus vers Jésus, ils le prièrent instamment, disant, qu’il était digne qu’on lui accordât cela.

5 Car, disaient-ils, il aime notre nation, et c’est lui qui nous a fait bâtir la synagogue.

6 Jésus donc s’en alla avec eux. Et comme déjà il n’était plus guère loin de la maison, le centenier envoya vers lui de ses amis, lui dire: Seigneur, ne t’incommode point; car je ne mérite pas que tu entres dans ma maison.

7 C’est pourquoi aussi je ne me suis pas jugé digne d’aller vers toi; mais dis seulement une parole, et mon serviteur sera guéri.

8 Car, quoique je ne sois qu’un homme soumis à la puissance d’autrui, j’ai sous moi des soldats; et je dis à l’un: Va, et il va; et à l’autre: Viens, et il vient; et à mon serviteur: Fais ceci, et il le fait;

9 Ce que Jésus ayant entendu, il l’admira, et se tournant, il dit à la troupe qui le suivait: Je vous dis que je n’ai pas trouvé une si grande foi, non pas même en Israël.

10 Et quand ceux qui avaient été envoyés furent de retour à la maison, ils trouvèrent le serviteur qui avait été malade, se portant bien.

11 Le jour suivant, Jésus allait à une ville appelée Naïn, et plusieurs de ses disciples et une grande troupe allaient avec lui.

12 Et comme il approchait de la porte de la ville, il arriva qu’on portait en terre un mort, fils unique de sa mère, qui était veuve, et il y avait avec elle un grand nombre de gens de la ville.

13 Et le Seigneur l’ayant vue, il fut touché de compassion pour elle, et il lui dit: Ne pleure point.

14 Et s’étant approché, il toucha la bière, et ceux qui la portaient s’arrêtèrent; et il dit: Jeune homme, je te le dis: Lève-toi.

15 Et celui qui était mort s’assit et commença à parler. Et il le rendit à sa mère.

16 Et la crainte les saisit tous, et ils glorifièrent Dieu, en disant: Un grand prophète s’est élevé parmi nous, et Dieu a visité son peuple.

17 Et le bruit de ce miracle se répandit par toute la Judée, et dans tout le pays d’alentour.

18 Or, toutes ces choses furent rapportées à Jean par ses disciples.

19 Et Jean appela deux de ses disciples, et les envoya vers Jésus, pour lui dire: Es-tu celui qui devait venir, ou devons-nous en attendre un autre?

20 Ces hommes donc, étant venus vers Jésus, lui dirent: Jean-Baptiste nous a envoyés vers toi, pour te dire: Es-tu celui qui devait venir, ou devons-nous en attendre un autre?

21 Or, à cette même heure, Jésus guérit plusieurs personnes de leurs maladies, de leurs infirmités et des malins esprits, et il rendit la vue à plusieurs aveugles.

22 Puis il répondit aux disciples de Jean: Allez et rapportez à Jean ce que vous avez vu et entendu; que les aveugles recouvrent la vue, que les boiteux marchent, que les lépreux sont nettoyés, que les sourds entendent, que les morts ressuscitent, que l’évangile est annoncé aux pauvres.

23 Et heureux est celui qui ne se scandalisera pas de moi.

24 Quand ceux que Jean avait envoyés furent partis, Jésus se mit à parler de Jean au peuple, et leur dit: Qu’êtes-vous allés voir dans le désert? Etait-ce un roseau agité du vent?

25 Mais encore, qu’êtes-vous allés voir? Etait-ce un homme vêtu d’habits précieux? Voilà, ceux qui sont magnifiquement vêtus, et qui vivent dans les délices, sont dans les maisons des rois.

26 Qu’êtes-vous donc allés voir? Un prophète? Oui, vous dis-je, et plus qu’un prophète.

27 C’est celui de qui il est écrit: Voici, j’envoie mon messager devant ta face, qui préparera le chemin devant toi.

28 Car je vous dis qu’entre ceux qui sont nés de femme, il n y a point de prophète plus grand que Jean-Baptiste; et cependant, celui qui est le plus petit dans le royaume de Dieu est plus grand que lui.

29 Et tout le peuple qui l’a entendu, et même les péagers, ont justifié Dieu, ayant reçu le baptême de Jean.

30 Mais les Pharisiens et les docteurs de la loi, ne s’étant pas fait baptiser par lui, ont rejeté le dessein de Dieu à leur égard.

31 Alors le Seigneur dit: A qui donc comparerai-je les hommes de cette génération, et à qui ressemblent-ils?

32 Ils ressemblent aux enfants qui sont assis dans une place, et qui crient les uns aux autres, et disent: Nous vous avons joué de la flûte, et vous n’avez point dansé; nous nous sommes lamentés, et vous n’avez point pleuré.

33 Car Jean-Baptiste est venu, ne mangeant point de pain, et ne buvant point de vin; et vous avez dit: Il a un démon.

34 Le Fils de l’homme est venu, mangeant et buvant, et vous avez dit: Voilà un mangeur et un buveur, un ami des péagers et des gens de mauvaise vie.

35 Mais la sagesse a été justifiée par tous ses enfants.

36 Un Pharisien ayant prié Jésus de manger chez lui, il entra dans la maison du Pharisien, et il se mit à table.

37 Et une femme de la ville, qui avait été de mauvaise vie, ayant su qu’il était à table dans la maison du Pharisien, elle y apporta un vase d’albâtre, plein d’une huile odoriférante.

38 Et se tenant derrière, aux pieds de Jésus, elle se mit à pleurer; elle lui arrosait les pieds de ses larmes, et les essuyait avec ses cheveux; elle lui baisait les pieds, et elle les oignait avec cette huile.

39 Le Pharisien, qui l’avait convié, voyant cela, dit en lui-même: Si cet homme était prophète, il saurait sans doute qui est cette femme qui le touche, et qu’elle est de mauvaise vie.

40 Alors Jésus, prenant la parole, lui dit: Simon, j’ai quelque chose à te dire. Et il dit: Maître, dis-le.

41 Un créancier avait deux débiteurs, dont l’un lui devait cinq cents deniers et l’autre cinquante.

42 Et comme ils n’avaient pas de quoi payer, il leur quitta à tous deux leur dette. Dis-moi donc lequel des deux l’aimera le plus?

43 Simon lui répondit: J’estime que c’est celui à qui il a le plus quitté. Jésus lui dit: Tu as fort bien jugé.

44 Alors se tournant vers la femme, il dit à Simon: Vois-tu cette femme? Je suis entré dans ta maison, et tu ne m’as point donné d’eau pour me laver les pieds; mais elle a arrosé mes pieds de larmes, et les a essuyés avec ses cheveux.

45 Tu ne m’as point donné de baiser; mais elle, depuis qu’elle est entrée, n’a cessé de me baiser les pieds.

46 Tu n’as point oint ma tête d’huile, mais elle a oint mes pieds d’une huile odoriférante.

47 C’est pourquoi je te dis que ses péchés, qui sont en grand nombre, lui sont pardonnés; et c’est à cause de cela qu’elle a beaucoup aimé; mais celui à qui on pardonne moins, aime moins.

48 Puis il dit à la femme: Tes péchés te sont pardonnés.

49 Et ceux qui étaient à table avec lui se prirent à dire entre eux: Qui est celui-ci, qui même pardonne les péchés?

50 Mais il dit à la femme: Ta foi t’a sauvée; va-t’en en paix.

En hednisk officers tro

1 När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket som lyssnade, gick han in i Kapernaum. 2 *Matt 8:5f. En officer*7:2officerRomersk centurion med befäl över cirka 100 man. där hade en tjänare*7:2tjänareAnnan översättning: "pojke" (jfr möjlig parallell i Joh 4:46). Ordet syftar på någon som står under familjefaderns auktoritet (jfr ordet "dräng" som på danska betyder "pojke"). som var sjuk och döende. Han uppskattade tjänaren mycket, 3 och när han fick höra om Jesus sände han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och rädda hans tjänare. 4 De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör det för honom. 5 Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."

6 Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset när officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. 7 Därför tyckte jag mig inte heller värdig att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. 8 Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."

9 När Jesus hörde detta blev han förundrad över honom. Han vände sig till folket som följde honom och sade: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." 10 Och de som skickats ut återvände hem och fann tjänaren frisk.

Jesus uppväcker en änkas son

11 Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12 *Luk 8:42. Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.

13 När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." 14 Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" 15 Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.

16 *Luk 1:68, Joh 4:19, 9:17. Alla greps av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." 17 Och detta ord om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.

Jesus svarar Johannes Döparen

18 *Matt 11:2f. Allt detta fick även Johannes höra genom sina lärjungar. Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar 19 och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma*7:19den som skulle kommaDvs den väntade Messias (se Luk 3:16).? Eller ska vi vänta på någon annan?" 20 Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga: Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?"

21 Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar och gav många blinda synen tillbaka. 22 *Jes 35:5f, 61:1, Luk 4:18. Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni sett och hört: Blinda ser, lama går*7:22Blinda ser, lama gårTecken på den messianska tidsåldern (jfr t ex Jes 29:18, 35:5-6, 61:1)., spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap. 23 Salig är den som inte tar anstöt av mig."

Jesus vittnar om Johannes

24 När sändebuden från Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå*7:24Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett stråAnnan översättning: "Varför gick ni ut i öknen? För att se ett strå" (på samma sätt i vers 25 och 26). som vajar för vinden? 25 Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, de som har fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. 26 *Luk 1:76. Så vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: en som är mer än profet. 27 Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.*7:27 Mal 3:1.28 *Luk 1:15. Jag säger er: Bland dem som fötts av kvinnor finns ingen större än Johannes. Men den minste i Guds rike är större än han."

29 *Matt 21:32. Och allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. 30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom.

31 "Vad ska jag då likna människorna i det här släktet vid? Vad liknar de? 32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi spelade flöjt*7:32flöjtvar ett vanligt instrument vid fest (jfr 1 Kung 1:40, Jes 30:29). för er men ni dansade inte, vi sjöng sorgesång men ni grät inte. 33 Johannes Döparen kom, och han varken åt bröd eller drack vin, och då säger ni: Han har en ond ande. 34 Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger ni: Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! 35 *Luk 11:49. Men Visheten har fått rätt av alla sina barn."

Synderskan som smorde Jesu fötter

36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 39 Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."

40 Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." – 41 "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer*7:41denarerEn denar motsvarade en enkel arbetares dagslön (Matt 20:2)., den andre femtio. 42 När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?" 43 Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."

44 *1 Mos 18:4. Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja*7:44fvatten … hälsningskyss … oljaArtighetsbetygelser som visas en välkommen gäst (jfr 1 Mos 18:4, Rom 16:16, Ps 23:5)., men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."

48 *Matt 9:2f, Mark 2:5f, Luk 5:20f. Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är han som till och med förlåter synder?" 50 Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."