Números 16

1 Or, Coré, fils de Jitsehar, fils de Kehath, fils de Lévi, fit une entreprise avec Dathan et Abiram, fils d’Éliab, et On, fils de Péleth, enfants de Ruben;

2 Et ils s’élevèrent contre Moïse, avec deux cent cinquante hommes des enfants d’Israël, des principaux de l’assemblée, qu’on appelait au conseil, des hommes de renom.

3 Ils s’assemblèrent donc contre Moïse et contre Aaron, et leur dirent: Que cela vous suffise! car tous ceux de l’assemblée sont consacrés, et l’Éternel est au milieu d’eux; pourquoi donc vous élevez-vous au-dessus de l’assemblée de l’Éternel?

4 Moïse, entendant cela, se jeta sur son visage.

5 Et il parla à Coré et à tous ceux qui étaient assemblés avec lui, en disant: Demain matin, l’Éternel fera connaître qui est à lui, et qui est consacré, et il le fera approcher de lui; il fera approcher de lui celui qu’il aura choisi.

6 Faites ceci: Prenez des encensoirs, Coré, et tous ceux qui sont assemblés avec lui;

7 Et demain mettez-y du feu, et déposez-y du parfum devant l’Éternel; et l’homme que l’Éternel choisira, c’est celui-là qui lui est consacré. Que cela vous suffise, enfants de Lévi!

8 Et Moïse dit à Coré: Écoutez maintenant, enfants de Lévi.

9 Est-ce trop peu pour vous, que le Dieu d’Israël vous ait séparés de l’assemblée d’Israël, pour vous faire approcher de lui, afin de faire le service de la Demeure de l’Éternel, et pour assister devant l’assemblée, afin de la servir;

10 Et qu’il t’ait fait approcher, ainsi que tous tes frères, les enfants de Lévi avec toi, que vous recherchiez encore le sacerdoce?

11 C’est pourquoi, toi et tous ceux qui sont assemblés avec toi, vous vous êtes assemblés contre l’Éternel! Car qui est Aaron, que vous murmuriez contre lui?

12 Et Moïse envoya appeler Dathan et Abiram, fils d’Éliab; mais ils répondirent: Nous ne monterons pas.

13 Est-ce peu de chose que tu nous aies fait monter hors d’un pays où coulent le lait et le miel, pour nous faire mourir dans le désert, que tu veuilles aussi dominer sur nous?

14 Certes, tu ne nous as pas fait venir dans un pays où coulent le lait et le miel! Et tu ne nous as pas donné un héritage de champs ni de vignes! Veux-tu crever les yeux de ces gens? Nous ne monterons pas.

15 Et Moïse fut fort irrité, et il dit à l’Éternel: Ne regarde point à leur offrande; je n’ai pas pris d’eux un seul âne, et je n’ai point fait de mal à un seul d’entre eux.

16 Puis Moïse dit à Coré: Toi et tous ceux qui sont assemblés avec toi, trouvez-vous demain devant l’Éternel, toi et eux, avec Aaron.

17 Et prenez chacun votre encensoir, mettez-y du parfum, et présentez devant l’Éternel chacun votre encensoir, deux cent cinquante encensoirs; toi et Aaron, ayez aussi chacun votre encensoir.

18 Ils prirent donc chacun leur encensoir, ils y mirent du feu, et y déposèrent du parfum, et ils se tinrent à l’entrée du tabernacle d’assignation, ainsi que Moïse et Aaron.

19 Et Coré réunit contre eux toute l’assemblée, à l’entrée du tabernacle d’assignation, et la gloire de l’Éternel apparut à toute l’assemblée.

20 Puis l’Éternel parla à Moïse et à Aaron, en disant:

21 Séparez-vous du milieu de cette assemblée, et je les consumerai en un moment.

22 Et ils se jetèrent sur leur visage, et dirent: O Dieu, Dieu des esprits de toute chair, un seul homme a péché, et tu t’indignerais contre toute l’assemblée!

23 Et l’Éternel parla à Moïse, en disant:

24 Parle à l’assemblée, et dis-lui: Retirez-vous d’autour de la demeure de Coré, de Dathan et d’Abiram.

25 Et Moïse se leva et alla vers Dathan et Abiram; et les anciens d’Israël le suivirent.

26 Et il parla à l’assemblée, en disant: Éloignez-vous maintenant des tentes de ces hommes méchants, et ne touchez à rien qui leur appartienne, de peur que vous ne périssiez pour tous leurs péchés.

27 Ils se retirèrent donc d’autour de la demeure de Coré, de Dathan et d’Abiram. Et Dathan et Abiram sortirent, et se tinrent debout à l’entrée de leurs tentes, avec leurs femmes, leurs fils et leurs petits enfants.

28 Et Moïse dit: A ceci vous connaîtrez que l’Éternel m’a envoyé pour faire toutes ces choses, et que je n’ai rien fait de moi-même:

29 Si ces gens-là meurent comme tous les hommes meurent, et s’ils sont punis comme tous les hommes le sont, l’Éternel ne m’a point envoyé;

30 Mais si l’Éternel crée une chose toute nouvelle, et que la terre ouvre sa bouche, et les engloutisse avec tout ce qui leur appartient, et qu’ils descendent vivants au Sépulcre, vous saurez que ces hommes ont méprisé l’Éternel.

31 Et dès qu’il eut achevé de prononcer toutes ces paroles, le sol qui était sous eux, se fendit;

32 Et la terre ouvrit sa bouche, et les engloutit avec leurs familles, et tous les hommes qui étaient à Coré, et tout leur bien.

33 Ils descendirent, eux et tout ce qui leur appartenait, vivants au Sépulcre, et la terre les couvrit; et ils périrent du milieu de l’assemblée.

34 Et tout Israël, qui était autour d’eux, s’enfuit à leur cri; car ils disaient: Prenons garde que la terre ne nous engloutisse!

35 Et un feu sortit, de la part de l’Éternel, et dévora les deux cent cinquante hommes qui offraient le parfum.

36 Puis l’Éternel parla à Moïse, en disant:

37 Dis à Éléazar, fils d’Aaron, le sacrificateur, qu’il ramasse les encensoirs du milieu de l’embrasement, et répands-en le feu au loin; car ils ont été consacrés.

38 Quant aux encensoirs de ceux qui ont péché contre leurs âmes, qu’on en fasse de larges plaques pour couvrir l’autel. Puisqu’ils les ont présentés devant l’Éternel, ils ont été consacrés; et ils serviront de signe aux enfants d’Israël.

39 Éléazar, le sacrificateur, prit donc les encensoirs d’airain qu’avaient présentés ceux qui avaient été brûlés, et l’on en fit des plaques pour couvrir l’autel,

40 En mémorial aux enfants d’Israël, afin qu’un étranger, qui n’est point de la race d’Aaron, ne s’approche point pour faire fumer le parfum devant l’Éternel, et qu’il ne soit comme Coré et comme ceux qui s’assemblèrent avec lui, ainsi que l’Éternel le lui avait dit par Moïse.

41 Or le lendemain, toute l’assemblée des enfants d’Israël murmura contre Moïse et contre Aaron, en disant: Vous avez fait mourir le peuple de l’Éternel.

42 Et il arriva, comme l’assemblée se formait contre Moïse et contre Aaron, qu’ils regardèrent vers le tabernacle d’assignation, et voici, la nuée le couvrit, et la gloire de l’Éternel apparut.

43 Et Moïse et Aaron vinrent devant le tabernacle d’assignation.

44 Et l’Éternel parla à Moïse, en disant:

45 Otez-vous du milieu de cette assemblée, et je les consumerai en un moment. Mais ils tombèrent sur leurs visages,

46 Et Moïse dit à Aaron: Prends l’encensoir, mets-y du feu de dessus l’autel et déposes-y du parfum, et va promptement vers l’assemblée, et fais l’expiation pour eux; car l’indignation est sortie de devant l’Éternel; la plaie a commencé.

47 Et Aaron prit l’encensoir, comme Moïse le lui avait dit, et il courut au milieu de l’assemblée; et voici, la plaie avait déjà commencé parmi le peuple. Alors il mit le parfum, et fit l’expiation pour le peuple.

48 Et il se tint entre les morts et les vivants, et la plaie fut arrêtée.

49 Et il y en eut quatorze mille sept cents qui moururent de la plaie, outre ceux qui étaient morts à cause de Coré.

50 Puis Aaron retourna vers Moïse, à l’entrée du tabernacle d’assignation, et la plaie fut arrêtée.

Kora, Datan och Abiram gör uppror

1 Kora*16:1KoraSom levit var han tempeltjänare men inte präst (3:6-10). Nämns som exempel på upprorsmakare i Jud v 11. Hans ättlingar (vers 21) blev dörrvakter i helgedomen (1 Krön 9:19) och psalmförfattare (Ps 42-49, 84-87)., son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram*16:1Datan och AbiramSöner till fursten för Sebulons stam (10:16)., Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner, 2 och gjorde uppror mot Mose. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i församlingen, utvalda från folkförsamlingen, ansedda män. 3 De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: "Nu får det vara nog! Hela församlingen är helig, allesammans, och Herren är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er över Herrens församling?"

4 När Mose hörde det föll han ner på sitt ansikte. 5 Sedan talade han till Kora och hela hans grupp och sade: "I morgon ska Herren visa vem som tillhör honom, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer ska få komma inför honom. 6 Gör så här: Ta era fyrfat, du Kora och hela din grupp, 7 och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför Herrens ansikte*16:7rökelse … inför Herrens ansikteRökelseoffret var prästens uppgift (2 Mos 30:7f). Bristande respekt för det hade lett till Nadabs och Abihus död (3 Mos 10:1f, jfr 2 Krön 26:16f). i morgon. Den man som Herren då utväljer, han är den helige. Nu får det vara nog, ni Levi söner!"

8 Och Mose sade till Kora: "Hör, ni Levi söner! 9 *4 Mos 3:6f. Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels församling för att låta er komma inför sig och göra tjänst i Herrens tabernakel och stå inför församlingen och betjäna den. 10 Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet! 11 Det är därför som du och hela din grupp har gaddat ihop er mot Herren. Vem är Aron att ni skulle klaga mot honom?"

12 Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: "Vi kommer inte. 13 Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss! 14 Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. Tänker du sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!" 15 *1 Mos 4:5, 1 Sam 12:3. Då blev Mose mycket vred och sade till Herren: "Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont."

16 Mose sade till Kora: "I morgon ska du och hela din grupp träda fram inför Herrens ansikte, du själv och de och Aron. 17 Och var och en av er ska ta sitt fyrfat och lägga rökelse på det och bära sitt fyrfat fram inför Herrens ansikte, tvåhundrafemtio fyrfat. Du själv och Aron ska också ta var sitt fyrfat." 18 Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron. 19 Kora samlade hela församlingen mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet.

Då visade sig Herrens härlighet för hela församlingen. 20 Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: 21 "Skilj er från denna församling, så ska jag förgöra dem på ett ögonblick." 22 *4 Mos 27:16, Job 12:10. Då föll de ner på sina ansikten och sade: "O Gud, du Gud som råder över anden i allt kött! Ska du bli vred på hela församlingen för att en enda man syndar?" 23 Då talade Herren till Mose. Han sade: 24 "Säg till församlingen: Dra er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram."

25 Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom. 26 Mose talade till församlingen. Han sade: "Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder." 27 Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små.

28 Och Mose sade: "Av detta ska ni förstå att det är Herren som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke. 29 Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har Herren inte sänt mig. 30 Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och slukar dem med allt de äger så att de far levande ner i dödsriket, då ska ni förstå att dessa människor har föraktat Herren."

31 Just när han hade sagt detta, rämnade marken under dem. 32 *4 Mos 6:10, 5 Mos 11:6, Ps 106:17, Jud v 11. Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar. 33 De föll levande ner i dödsriket med allt de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen. 34 Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars slukas vi också av jorden!"

35 Och eld gick ut från Herren och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.

36 Herren talade till Mose. Han sade: 37 "Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han ska ta ut fyrfaten ur branden och kasta elden långt bort, för de har blivit heliga. 38 Och dessa fyrfat som tillhörde männen som syndade och miste sina liv, dem ska man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, för de har varit framburna inför Herrens ansikte och har därför blivit heliga. De ska vara ett tecken för Israels barn."

39 Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar som de uppbrända hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret. 40 De skulle vara till en påminnelse för Israels barn att ingen främling som inte var av Arons släkt skulle träda fram och tända rökelse inför Herrens ansikte, för att inte bli som Kora och hans grupp – allt i enlighet med vad Herren hade sagt honom genom Mose.

Folket klagar

41 Men dagen efter klagade hela Israels församling mot Mose och Aron och sade: "Det är ni som har dödat Herrens folk!" 42 Och det hände att när församlingen samlades mot Mose och Aron och de vände sig mot uppenbarelsetältet, se, då täcktes det av molnskyn och Herrens härlighet visade sig. 43 Mose och Aron gick fram inför uppenbarelsetältet, 44 och Herren sade till Mose: 45 "Gå bort ifrån denna församling, så ska jag i ett ögonblick förgöra dem." Då föll de ner på sina ansikten.

46 Och Mose sade till Aron: "Ta ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till församlingen och bringa försoning för dem, eftersom vrede har gått ut från Herrens ansikte. Hemsökelsen har börjat."

47 Aron tog det Mose hade sagt och skyndade mitt in i församlingen. Och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket. Aron lade på rökelse och bringade försoning för folket. 48 Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. 49 De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14 700 förutom de som dog för Koras skull. 50 Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, eftersom hemsökelsen hade upphört.