Números 20

1 Or, les enfants d’Israël, toute l’assemblée, arrivèrent au désert de Tsin, au premier mois, et le peuple s’arrêta à Kadès; et Marie mourut là, et y fut ensevelie.

2 Et il n’y avait point d’eau pour le peuple, et ils s’assemblèrent contre Moïse et contre Aaron.

3 Et le peuple contesta avec Moïse, et ils dirent: Plût à Dieu que nous fussions morts, quand nos frères moururent devant l’Éternel!

4 Pourquoi avez-vous fait venir l’assemblée de l’Éternel dans ce désert, pour que nous y mourions, nous et notre bétail?

5 Pourquoi nous avez-vous fait monter hors d’Égypte, pour nous amener en ce méchant lieu, qui n’est point un lieu pour semer, ni pour des figuiers, ni pour la vigne, ni pour les grenadiers, et où il n’y a point d’eau à boire?

6 Alors Moïse et Aaron se retirèrent de devant l’assemblée, à l’entrée du tabernacle d’assignation; et ils tombèrent sur leur visage, et la gloire de l’Éternel leur apparut.

7 Et l’Éternel parla à Moïse, en disant:

8 Prends la verge, et convoque l’assemblée, toi et Aaron, ton frère, et parlez au rocher en leur présence, et il donnera ses eaux; tu leur feras sortir de l’eau du rocher, et tu abreuveras l’assemblée et leur bétail.

9 Moïse prit donc la verge de devant l’Éternel, comme il le lui avait commandé.

10 Moïse et Aaron convoquèrent l’assemblée devant le rocher; et il leur dit: Écoutez donc, rebelles! Vous ferons-nous sortir de l’eau de ce rocher?

11 Et Moïse leva la main, et frappa le rocher avec sa verge, par deux fois; alors des eaux sortirent en abondance, et l’assemblée but, et leur bétail aussi.

12 Puis l’Éternel dit à Moïse et à Aaron: Parce que vous n’avez pas cru en moi, pour me sanctifier devant les enfants d’Israël, à cause de cela vous n’introduirez point cette assemblée dans le pays que je leur ai donné.

13 Ce sont là les eaux de Mériba (contestation), où les enfants d’Israël contestèrent avec l’Éternel; et il se sanctifia en eux.

14 Puis Moïse envoya, de Kadès, des messagers au roi d’Édom, pour lui dire: Ainsi a dit ton frère Israël: Tu sais tous les maux qui nous sont survenus;

15 Comment nos pères descendirent en Égypte; et nous avons demeuré longtemps en Égypte, et les Égyptiens nous ont maltraités, nous et nos pères;

16 Et nous avons crié à l’Éternel, et il a entendu notre voix. Il a envoyé un ange, et nous a fait sortir d’Égypte. Et voici, nous sommes à Kadès, ville qui est à l’extrémité de ta frontière;

17 Permets que nous passions par ton pays; nous ne passerons ni par les champs, ni par les vignes, et nous ne boirons pas l’eau des puits; nous marcherons par le chemin royal, nous ne nous détournerons ni à droite ni à gauche, jusqu’à ce que nous ayons passé ta frontière.

18 Mais Édom lui dit: Tu ne passeras point chez moi, de peur que je ne sorte à ta rencontre avec l’épée.

19 Les enfants d’Israël lui répondirent: Nous monterons par le grand chemin; et si nous buvons tes eaux, moi et mes troupeaux, je les paierai. Seulement que j’y passe de mes pieds; pas autre chose.

20 Mais il dit: Tu ne passeras point. Et Édom sortit à sa rencontre avec une grande multitude et à main armée.

21 Ainsi Édom refusa à Israël la permission de passer par sa frontière; et Israël se détourna de lui.

22 Et les enfants d’Israël, toute l’assemblée, partirent de Kadès et vinrent à la montagne de Hor.

23 Et l’Éternel parla à Moïse et à Aaron, dans la montagne de Hor, sur la frontière du pays d’Édom, en disant:

24 Aaron sera recueilli vers ses peuples; car il n’entrera point au pays que j’ai donné aux enfants d’Israël, parce que vous avez été rebelles à mon commandement, aux eaux de Mériba.

25 Prends Aaron et Éléazar, son fils, et fais-les monter sur la montagne de Hor;

26 Puis dépouille Aaron de ses vêtements, et revêts-en Éléazar son fils; et Aaron sera recueilli, et mourra là.

27 Moïse fit donc comme l’Éternel avait commandé; et ils montèrent sur la montagne de Hor, à la vue de toute l’assemblée.

28 Et Moïse dépouilla Aaron de ses vêtements, et en revêtit Éléazar son fils. Or Aaron mourut là, au sommet de la montagne; et Moïse et Éléazar descendirent de la montagne.

29 Et toute l’assemblée vit qu’Aaron avait expiré; et toute la maison d’Israël pleura Aaron pendant trente jours.

Mirjam dör

1 Israels barn, hela församlingen, kom in i öknen Zin*20:1öknen ZinNorra Negevöknen strax söder om Kanaans land, ett annat område än öknen Sin nära berget Sinai (2 Mos 16:1). i den första månaden,*20:1i den första månadenKanske mars-april 1407 f Kr, det fyrtionde året efter uttåget från Egypten (jfr 14:33). och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.

Vatten ur klippan

2 Och församlingen saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron. 3 *2 Mos 16:2f, 17:2f, 4 Mos 11:1f, 16:1f, 21:5. Folket klagade på Mose och sade: "Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herrens ansikte! 4 Varför har ni låtit Herrens församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? 5 Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka."

6 Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem. 7 Och Herren talade till Mose. Han sade: 8 "Ta staven och kalla samman församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan*20:8klippanEnligt aposteln Paulus symboliserar klippan Kristus (1 Kor 10:4). inför deras ögon, och den ska ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger församlingen och dess boskap att dricka."

9 Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom. 10 Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: "Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?" 11 *2 Mos 17:6, Ps 78:15f, 105:41, Jes 48:21, 1 Kor 10:4. Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut så att både folket och boskapen fick dricka.

12 *4 Mos 27:13f, 5 Mos 1:37, 31:2, 32:50f. Men Herren sade till Mose och Aron: "Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, ska ni inte få föra in denna församling i det land som jag gett dem."

13 *3 Mos 10:3, Ps 106:32f. Detta var Meribas*20:13MeribaBetyder "tvist". Samma namn hade använts om en annan vattenklippa strax före Sinai (2 Mos 17:7). Namnet blev synonymt med trots mot Gud (Ps 95:8, 106:32). vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han visade sig helig bland dem.

Edom trotsar Israel

14 *Dom 11:17f. Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom*20:14EdomOmråde söder om Döda havet. Edomiterna var släkt med Israel (1 Mos 36, 5 Mos 2:4f). och lät säga: "Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss. 15 Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna. 16 *2 Mos 14:19, 23:20f. Men vi ropade till Herren, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område. 17 Låt oss tåga igenom ditt land. Vi ska inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi ska ta Kungsvägen utan att vika av vare sig åt höger eller vänster förrän vi har kommit igenom ditt område."

18 Men Edom svarade honom: "Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det ska jag komma mot dig med svärd." 19 Israels barn sade till honom: "Vi ska hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, ska jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat." 20 Han svarade: "Nej, du får inte gå härigenom." Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt. 21 Eftersom Edom inte lät Israel ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.

Aron dör

22 *4 Mos 33:37f. Och Israels barn, hela församlingen, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor*20:22berget HorLokaliseras traditionellt vid Petra ca 7 mil söder om Döda havet.. 23 Herren talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade: 24 "Aron ska samlas till sitt folk. Han ska inte komma in i det land som jag har gett åt Israels barn, för ni trotsade min befallning vid Meribas vatten. 25 Ta Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor, 26 *2 Mos 28:2f. och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där."

27 Mose gjorde som Herren hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela församlingen. 28 *5 Mos 10:6, 32:50. Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget. 29 När hela församlingen såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar*20:29sörjde … trettio dagarEn stor heder. Sorgetid varade normalt sju dagar (1 Mos 50:10)..