Números 35

1 L’Éternel parla à Moïse, dans les plaines de Moab, près du Jourdain de Jérico, en disant:

2 Commande aux enfants d’Israël qu’ils donnent aux Lévites, sur l’héritage qu’ils posséderont, des villes pour y habiter; vous leur donnerez aussi un territoire tout autour de ces villes.

3 Ils auront les villes pour y habiter; et les territoires de ces villes seront pour leur bétail, pour leurs biens et pour tous leurs animaux.

4 Les territoires des villes que vous donnerez aux Lévites seront de mille coudées tout autour, depuis la muraille de la ville en dehors.

5 Vous mesurerez donc, en dehors de la ville, du côté de l’Orient deux mille coudées, du côté du Midi deux mille coudées, du côté de l’Occident deux mille coudées, et du côté du Nord deux mille coudées, et la ville sera au milieu. Tels seront les territoires de leurs villes.

6 Quant aux villes que vous donnerez aux Lévites, il y aura les six villes de refuge, que vous établirez afin que le meurtrier s’y enfuie; et outre celles-là, vous leur donnerez quarante-deux villes.

7 Toutes les villes que vous donnerez aux Lévites, seront au nombre de quarante-huit villes, avec leurs territoires.

8 Or, quant aux villes que vous leur donnerez, sur la possession des enfants d’Israël, vous en prendrez plus de ceux qui en auront plus, et moins de ceux qui en auront moins; chacun donnera de ses villes aux Lévites, en proportion de l’héritage qu’il possédera.

9 Puis l’Éternel parla à Moïse, en disant:

10 Parle aux enfants d’Israël, et dis-leur: Quand vous aurez passé le Jourdain pour entrer au pays de Canaan,

11 Établissez-vous des villes qui soient pour vous des villes de refuge, où puisse s’enfuir le meurtrier, qui aura frappé quelqu’un à mort par mégarde.

12 Et ces villes vous serviront de refuge contre le vengeur du sang, afin que le meurtrier ne meure point, jusqu’à ce qu’il ait comparu en jugement devant l’assemblée.

13 Sur les villes que vous donnerez, il y aura donc pour vous six villes de refuge.

14 Vous en établirez trois de ce côté-ci du Jourdain, et vous établirez les trois autres au pays de Canaan; ce seront des villes de refuge.

15 Ces six villes serviront de refuge aux enfants d’Israël, et à l’étranger et à celui qui habitera parmi eux, afin que quiconque aura frappé une personne à mort par mégarde, s’y enfuie.

16 Mais s’il l’a frappée avec un instrument de fer, et qu’elle en meure, il est meurtrier; le meurtrier sera puni de mort.

17 Et s’il l’a frappée d’une pierre qu’il tenait à la main et qui pouvait donner la mort, et qu’elle en meure, il est meurtrier; le meurtrier sera puni de mort.

18 De même s’il l’a frappée d’un instrument de bois qu’il tenait à la main et qui pouvait donner la mort, et qu’elle en meure, il est meurtrier; le meurtrier sera puni de mort.

19 C’est le vengeur du sang qui fera mourir le meurtrier; quand il le rencontrera, il le fera mourir.

20 Que si, par haine, un homme en a poussé un autre ou s’il a jeté quelque chose sur lui avec préméditation, et qu’il en soit mort;

21 Ou que, par inimitié, il l’ait frappé de sa main, et qu’il en soit mort; celui qui a frappé sera puni de mort; il est meurtrier; le vengeur du sang fera mourir le meurtrier, quand il le rencontrera.

22 Que si, fortuitement, sans inimitié, il l’a poussé, ou a jeté sur lui quelque chose, sans préméditation,

23 Ou si, n’étant point son ennemi et ne lui cherchant point du mal, il a fait tomber sur lui, sans l’avoir vu, quelque pierre qui puisse donner la mort, et qu’il en meure,

24 Alors, l’assemblée jugera d’après ces lois entre celui qui a frappé et le vengeur du sang;

25 Et l’assemblée délivrera le meurtrier de la main du vengeur du sang, et le fera retourner à la ville de refuge où il s’était enfui; et il y demeurera jusqu’à la mort du souverain sacrificateur qu’on a oint de l’huile sainte.

26 Mais si le meurtrier sort des limites de la ville de refuge où il se sera enfui,

27 Et que le vengeur du sang le trouve hors des limites de sa ville de refuge, et que le vengeur du sang tue le meurtrier, il ne sera point coupable de meurtre.

28 Car le meurtrier doit demeurer dans sa ville de refuge jusqu’à la mort du souverain sacrificateur; mais, après la mort du souverain sacrificateur, le meurtrier retournera dans la terre de sa possession.

29 Et ceci vous servira d’ordonnances de droit, dans vos générations, dans toutes vos demeures.

30 Si quelqu’un tue un homme, on tuera le meurtrier sur la déposition de témoins; mais un seul témoin ne suffira pas pour faire mourir quelqu’un.

31 Vous ne recevrez point de rançon pour la vie d’un meurtrier qui est coupable et digne de mort; car il doit être puni de mort.

32 Vous ne recevrez point non plus de rançon pour le laisser fuir dans sa ville de refuge, ni pour qu’à la mort du sacrificateur il retourne habiter au pays.

33 Et vous ne souillerez point le pays où vous serez, car le sang souille le pays; et il ne se fera d’expiation, pour le pays, du sang qui y aura été répandu, que par le sang de celui qui l’aura répandu.

34 Vous ne souillerez donc point le pays où vous allez demeurer, et au milieu duquel j’habiterai; car je suis l’Éternel qui habite au milieu des enfants d’Israël.

Leviternas städer

1 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: 2 *Jos 21:2. "Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning ska ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska också ge betesmarker åt dem omkring dessa städer. 3 Städerna ska de själva bo i, och betesmarkerna ska vara för deras dragdjur och boskap och alla andra djur. 4 Städernas betesmarker som ni ska ge leviterna ska sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. 5 Och utanför staden ska ni mäta upp på östra sidan tvåtusen alnar*35:5tvåtusen alnar Knappt 1 km., på södra sidan tvåtusen alnar, på västra sidan tvåtusen alnar och på norra sidan tvåtusen alnar, med staden i mitten. Detta ska de ha som betesmarker till sina städer.

6 *2 Mos 21:13, 5 Mos 4:41f, Jos 20:2f. De städer som ni ger åt leviterna ska vara sex fristäder dit en dråpare kan fly. Utöver dessa ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer. 7 Åt leviterna ska ni ge sammanlagt fyrtioåtta städer med betesmarker omkring. 8 *Jos 21:3f. Av de städer som ni ska ge av Israels barns besittningar, ska ni ta fler från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam ska ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått."

Sex fristäder

9 Herren talade till Mose. Han sade: 10 "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 11 *5 Mos 19:2f. ska ni utse åt er städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon ska kunna fly. 12 Dessa städer ska ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren*35:12blodshämnarenDen mördades släktingar som sökte ge mördaren sitt straff., så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför församlingen. 13 Av de städer ni ger dem ska sex städer vara fristäder. 14 Tre städer ska ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De ska vara fristäder. 15 Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem ska ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon ska kunna fly.

16 *2 Mos 21:12f, 3 Mos 24:17f. Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 17 Eller om någon har i sin hand en sten som kan döda och slår någon till döds med den, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 18 Eller om någon har i sin hand ett träredskap som kan döda och slår någon till döds med det, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. 19 Blodshämnaren ska döda mördaren. Varhelst han träffar på honom ska han döda honom. 20 Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom så att han dör, 21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då ska den som gav slaget straffas med döden, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda honom när han träffar honom.

22 Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, 23 eller utan att se honom träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, 24 då ska församlingen döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. 25 Församlingen ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där ska han stanna tills översteprästen som är smord med den heliga oljan är död.

26 Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, 27 och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. 28 En dråpare ska stanna kvar i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. 29 Detta ska vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

30 *5 Mos 17:6, 19:15, Matt 18:16, Joh 8:17, 2 Kor 13:1, Hebr 10:28. Om någon dödar en annan, ska mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. 31 Ni ska inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han ska straffas med döden. 32 Ni ska inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han ska få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. 33 *1 Mos 9:6, 2 Mos 21:12. Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Genom blod vanhelgas landet*35:33Genom blod vanhelgas landetJfr Ps 106:38, Hes 36:17f och reningsregeln i 5 Mos 21:1-9., och landet kan inte få försoning för det blod som spillts där utom genom blodet av den som har spillt det.

34 *3 Mos 26:11. Ni ska inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, för jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn."