Números 5

1 Puis l’Éternel parla à Moïse, en disant:

2 Ordonne aux enfants d’Israël de renvoyer hors du camp tout lépreux, tout homme qui a un écoulement et tout homme souillé pour un mort.

3 Vous les renverrez, tant l’homme que la femme; vous les renverrez hors du camp, afin qu’ils ne souillent pas leurs camps, au milieu desquels je demeure.

4 Et les enfants d’Israël firent ainsi, et ils les renvoyèrent hors du camp; comme l’Éternel avait parlé à Moïse, ainsi firent les enfants d’Israël.

5 L’Éternel parla encore à Moïse, en disant:

6 Parle aux enfants d’Israël: Quand un homme ou une femme aura commis quelqu’un des péchés par lesquels l’homme commet une prévarication contre l’Éternel, et que cette personne se sera ainsi rendue coupable,

7 Ils confesseront le péché qu’ils auront commis, et le coupable restituera la somme totale de ce dont il est coupable; et il y ajoutera un cinquième, et le donnera à celui à l’égard duquel il s’est rendu coupable.

8 Que si cet homme n’a personne à qui l’on puisse restituer l’objet du délit, celui-ci reviendra à l’Éternel, au sacrificateur, outre le bélier des expiations, avec lequel il fera expiation pour le coupable.

9 Et toute offrande de toutes les choses consacrées que les enfants d’Israël présentent au sacrificateur, lui appartiendra.

10 Les choses consacrées que chacun offrira, lui appartiendront; ce que chacun donnera au sacrificateur, lui appartiendra.

11 L’Éternel parla aussi à Moïse, en disant:

12 Parle aux enfants d’Israël, et dis-leur: Si la femme de quelqu’un s’est détournée et a commis une infidélité contre lui,

13 Et qu’un homme ait eu commerce avec elle, et que la chose soit cachée aux yeux de son mari; qu’elle se soit souillée en secret, et qu’il n’y ait point de témoin contre elle, et qu’elle n’ait point été surprise;

14 Si un esprit de jalousie passe sur lui, et qu’il soit jaloux de sa femme qui s’est souillée, ou si un esprit de jalousie passe sur lui, et qu’il soit jaloux de sa femme, sans qu’elle se soit souillée,

15 Cet homme amènera sa femme devant le sacrificateur, et apportera pour elle son offrande, un dixième d’épha de farine d’orge; il n’y répandra point d’huile, et n’y mettra point d’encens, car c’est une oblation de jalousie, une oblation de mémorial, pour rappeler l’iniquité.

16 Et le sacrificateur la fera approcher, et la fera tenir debout devant l’Éternel.

17 Ensuite le sacrificateur prendra de l’eau sacrée, dans un vase de terre; le sacrificateur prendra aussi de la poussière qui sera sur le sol du Tabernacle, et la mettra dans l’eau.

18 Puis le sacrificateur fera tenir la femme debout devant l’Éternel; il découvrira la tête de la femme, et il mettra sur les paumes de ses mains l’oblation de mémorial, c’est-à-dire l’offrande de jalousie; et le sacrificateur aura dans sa main les eaux amères qui portent la malédiction.

19 Alors le sacrificateur fera jurer la femme, et lui dira: Si aucun homme n’a couché avec toi, et si, étant sous la puissance de ton mari, tu ne t’es point détournée et souillée, ne reçois aucun mal de ces eaux amères qui portent la malédiction.

20 Mais si, étant sous la puissance de ton mari, tu t’es détournée, et que tu te sois souillée, et qu’un autre que ton mari ait couché avec toi,

21 Alors le sacrificateur fera jurer la femme par un serment d’imprécation, et lui dira: Que l’Éternel te livre à la malédiction et à l’exécration au milieu de ton peuple, en faisant flétrir ta cuisse et enfler ton ventre,

22 Et que ces eaux qui portent la malédiction, entrent dans tes entrailles, pour te faire enfler le ventre et flétrir la cuisse. Et la femme dira: Amen, amen!

23 Ensuite le sacrificateur écrira ces imprécations dans un livre, et les effacera dans les eaux amères.

24 Et il fera boire à la femme les eaux amères qui portent la malédiction; et les eaux qui portent la malédiction entreront en elle et lui seront amères.

25 Le sacrificateur prendra de la main de la femme l’offrande de jalousie, l’agitera devant l’Éternel, et l’offrira sur l’autel.

26 Et le sacrificateur prendra une poignée de l’offrande, en mémorial, et la fera fumer sur l’autel; ensuite il fera boire les eaux à la femme.

27 Or, quand il lui aura fait boire les eaux, s’il est vrai qu’elle se soit souillée et qu’elle ait commis une infidélité contre son mari, les eaux qui portent la malédiction entreront en elle et lui seront amères; et son ventre enflera, et sa cuisse se flétrira, et cette femme sera en malédiction au milieu de son peuple.

28 Mais si la femme ne s’est point souillée, et qu’elle soit pure, elle ne recevra aucun mal, et elle aura des enfants.

29 Telle est la loi sur la jalousie, lorsqu’une femme, sous la puissance de son mari, se sera détournée et souillée;

30 Ou lorsqu’un esprit de jalousie passera sur le mari, et qu’il sera jaloux de sa femme; il la fera venir devant l’Éternel, et le sacrificateur fera pour elle tout ce qui est ordonné par cette loi.

31 Et le mari sera exempt de faute; mais cette femme-là portera son iniquité.

Om lägrets renhet

1 Herren talade till Mose. Han sade: 2 *3 Mos 13:46, 15:2f, 21:1. "Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning*5:2spetälsk … har flytningRegler för detta beskrivs i 3 Mos kap 13-15. och var och en som blivit oren genom en död kropp*5:2oren genom en död kroppSe 3 Mos 11:25f (döda djur) och 4 Mos 19:11f (människolik). Orenhet är inte synd i moralisk mening, utan ett rituellt och delvis hygieniskt begrepp. Den som hade förlorat en närstående hade en moralisk plikt att begrava sin döda och därmed bli oren (men jfr 3 Mos 21:1).. 3 *5 Mos 23:14. En sådan, vare sig man eller kvinna, ska ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger där jag bor mitt ibland dem."

4 Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.

Ersättningsplikt

5 Herren talade till Mose. Han sade: 6 *3 Mos 5:15f, 6:2f. "Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och drar på sig skuld, 7 ska han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta ska han ge till den som han har gjort orätt emot.

8 Men om den drabbade inte har någon nära släkting som kan ta emot gottgörelsen, ska ersättningen ges åt Herren och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge*5:8försoningsbaggeEtt skuldoffer som beskrivs i 3 Mos 6:6. med vilken försoning bringas för den skyldige. 9 *2 Mos 29:28, 3 Mos 10:13f. Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen ska tillhöra honom. 10 De heliga gåvor som var och en ger tillhör honom. Vad någon ger åt prästen tillhör honom."

Om otrohet och svartsjuka

11 Herren talade till Mose. Han sade: 12 "Säg till Israels barn: Det kan hända att en mans hustru kommer på avvägar och är otrogen mot sin man, 13 genom att någon annan ligger med henne och har sädesuttömning. Hennes man har inte sett något, och hon håller det hemligt att hon blivit orenad. Det finns inget vittne mot henne, och hon har inte blivit tagen på bar gärning. 14 Om han då drabbas av svartsjukans ande och misstänker att hans hustru blivit orenad, eller om han drabbas av svartsjukans ande och misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad, 15 *3 Mos 5:11. då ska mannen föra sin hustru till prästen och bära fram en tiondels efa kornmjöl*5:15en tiondels efa kornmjöl Ca 2,2 liter. som offer för henne. Men han ska inte hälla någon olja eller lägga någon rökelse på offret, för det är ett misstankeoffer, ett påminnelseoffer som ska påminna om en missgärning.

16 Och prästen ska föra fram henne och ställa henne inför Herrens ansikte. 17 Han ska ta heligt vatten i ett lerkärl och ta lite av stoftet från tabernaklets golv och lägga i vattnet. 18 Prästen ska ställa fram kvinnan inför Herrens ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret i hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand ska prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.

19 Därefter ska prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så ska du inte ta skada av det bittra förbannelsebringande vattnet. 20 Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig" 21 – prästen ska nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: – "så ska Herren göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. Herren ska låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp, 22 och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna." Och kvinnan ska säga: "Amen, amen."

23 Sedan ska prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet. 24 Och han ska ge kvinnan att dricka av det bittra förbannelsebringande vattnet, och det förbannelsebringande vattnet ska gå in i henne och orsaka bitter smärta. 25 Prästen ska ta misstankeoffret ur kvinnans hand och lyfta det inför Herrens ansikte och bära fram det till altaret. 26 Och prästen ska ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret. Därefter ska han ge kvinnan vattnet att dricka.

27 När han har gett henne vattnet att dricka, ska detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, ska det förbannelsebringande vattnet gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk ska svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28 Men om kvinnan inte har låtit orena sig utan är ren, ska inget skada henne och hon ska kunna bli havande.

29 Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig 30 eller när svartsjukans ande drabbar en man så att han misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram hustrun inför Herrens ansikte, och prästen ska göra med henne allt som denna lag påbjuder. 31 Så ska mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning."