Obadias 1

1 Vision d’Abdias. Ainsi a dit le Seigneur, l’Éternel, touchant Édom: Nous l’avons entendu de la part de l’Éternel, et un messager a été envoyé parmi les nations. "Levez-vous! levons-nous contre ce peuple pour le combattre! "

2 Voici, je te rendrai petit parmi les nations.

3 Tu seras fort méprisé. L’orgueil de ton cœur t’a séduit, toi qui habites le creux des rochers, ta haute demeure, et qui dis en ton cœur: Qui me précipitera jusqu’à terre?

4 Quand tu élèverais ton nid comme l’aigle, quand tu le mettrais entre les étoiles, je te précipiterai de là, dit l’Éternel.

5 Si des voleurs entraient chez toi, ou des pillards de nuit (comme tu es ruinée! ), ils ne prendraient que ce qui leur suffit. Si des vendangeurs entraient chez toi, ne laisseraient-ils pas des grappillages?

6 Comme Ésaü a été fouillé! comme ses trésors cachés ont été recherchés!

7 Tous tes alliés t’ont chassé jusqu’à la frontière. Ils t’ont séduit, ils ont prévalu sur toi ceux qui étaient en paix avec toi; ceux qui mangeaient ton pain t’ont tendu des pièges; et tu ne t’en es point aperçu!

8 N’est-ce pas en ce jour-là, dit l’Éternel, que je ferai disparaître les sages d’Édom, et l’intelligence de la montagne d’Ésaü?

9 Tes guerriers seront éperdus, ô Théman! afin qu’ils soient tous retranchés de la montagne d’Ésaü par le carnage.

10 A cause de la violence que tu as faite à ton frère Jacob, la honte te couvrira, et tu seras retranché à jamais.

11 Au jour où tu te tenais en face de lui, au jour où des étrangers emmenaient captive son armée, et où des étrangers entraient dans ses portes et jetaient le sort sur Jérusalem, toi aussi, tu étais comme l’un d’eux.

12 Ne considère pas avec joie le jour de ton frère, le jour de son infortune; ne te réjouis pas sur les enfants de Juda, au jour de leur ruine, et n’ouvre pas une grande bouche au jour de la détresse.

13 N’entre pas dans les portes de mon peuple, au jour de sa calamité; ne considère pas avec joie son malheur, au jour de sa calamité; et que tes mains ne se jettent pas sur son bien, au jour de sa calamité;

14 Ne te tiens pas aux passages pour exterminer ses fugitifs, et ne livre pas ses réchappés au jour de la détresse.

15 Car le jour de l’Éternel est proche pour toutes les nations; on te fera comme tu as fait; tes actes retomberont sur ta tête.

16 Car comme vous avez bu sur ma montagne sainte, ainsi toutes les nations boiront continuellement; elles boiront, elles avaleront, et elles seront comme si elles n’avaient jamais été.

17 Mais le salut sera sur la montagne de Sion; elle sera sainte, et la maison de Jacob possédera ses possessions.

18 La maison de Jacob sera un feu, et la maison de Joseph une flamme, et la maison d’Ésaü du chaume; ils l’embraseront et la consumeront, et il ne restera rien de la maison d’Ésaü; car l’Éternel a parlé.

19 Et ceux du midi posséderont la montagne d’Ésaü, et ceux de la plaine la contrée des Philistins; ils posséderont le territoire d’Éphraïm et le territoire de Samarie; et Benjamin possédera Galaad.

20 Et les captifs de cette armée des enfants d’Israël posséderont ce qui est aux Cananéens jusqu’à Sarepta, et ceux qui auront été transportés de Jérusalem, qui sont en Sépharad, posséderont les villes du midi.

21 Et des libérateurs monteront sur la montagne de Sion pour juger la montagne d’Ésaü; et la royauté sera à l’Éternel.

Domsord över Edom

1 Obadjas profetia.*1 profetiaOrdagrant: "syn", det som profeten har sett och fått uppenbarat.

Så säger Herren Gud om Edom:

Vi har hört ett budskap

från Herren,

och en budbärare är utsänd

bland hednafolken:

"Upp, låt oss resa oss

och strida mot Edom!"

2 Se, jag har gjort dig obetydlig

bland hednafolken,

djupt föraktad är du.

3 Ditt hjärtas övermod

har bedragit dig

där du bor bland bergsklyftorna

i din höga boning

och säger i ditt hjärta:

"Vem kan störta mig

till jorden?"

4 Om du än svävade högt som örnen

och byggde ditt bo

mitt bland stjärnorna,

så skulle jag ändå

störta ner dig därifrån,

säger Herren.

5 Om tjuvar kommer till dig

eller plundrare om natten,

då är det ute med dig!

Ska de inte stjäla

tills de fått nog?

Om vinbärgare kommer till dig,

ska de då lämna en efterskörd?

6 Hur genomsökt ska inte Esau bli!

Hans dolda skatter ska letas fram.

7 Alla som var i förbund med dig

ska driva dig till gränsen,

de som levde i fred med dig

ska bedra dig

och bli dig övermäktiga,

de som äter ditt bröd

ska lägga en snara under dig.

Det finns inget förstånd hos dem.*7 inget förstånd hos demAnnan översättning: "ingen som märker den".

8 Ska jag inte på den dagen,

säger Herren,

förgöra de visa i Edom

och allt förstånd på Esaus berg?

9 Dina hjältar, Teman,

ska slås av förfäran,

och var man på Esaus berg

ska bli utrotad och dräpt.

10 För våld mot din broder Jakob

ska du täckas med skam

och utrotas till evig tid.

11 Den dag du stod på avstånd,

den dag då främlingar

förde bort hans rikedom

och utlänningar drog in

genom hans portar

och kastade lott om Jerusalem,

då var du också som en av dem.

12 Se inte med skadeglädje

på din broders dag,

på hans olyckas dag,

gläd dig inte över Juda barn

på deras undergångs dag,

öppna inte din mun så stort

på nödens dag.

13 Dra inte in genom mitt folks port

på deras ofärds dag,

se inte med skadeglädje

på hans olycka, du också,

på hans ofärds dag,

sträck inte din hand

efter hans rikedomar

på hans ofärds dag.

14 Stå inte vid vägskälet

för att hugga ner hans flyktingar

och utlämna inte hans överlevande

på nödens dag.

Herrens dag

15 För Herrens dag är nära

för alla hednafolk.

Så som du har gjort

ska det göras mot dig,

dina gärningar

ska komma tillbaka

över ditt eget huvud.

16 Så som ni har druckit

på mitt heliga berg

ska alla hednafolk få dricka*16 drickaHerrens dom framställs som en bägare att dricka (jfr Jer 25:15f, Upp 16:19).

utan uppehåll*16 utan uppehållAndra handskrifter: "omkring"..

De ska dricka, de ska svälja,

de ska bli som om

de aldrig funnits.

17 Men på Sions berg

ska det finnas en räddad skara*17 en räddad skaraAnnan översättning: "en räddning"..

Det ska vara en helig plats,

och Jakobs hus ska åter

få råda över sina besittningar.

18 Då ska Jakobs hus bli en eld

och Josefs hus en låga,

och Esaus hus ska vara som strå,

och de ska tända eld på dem

och förtära dem.

Ingen av Esaus hus

ska komma undan,

för Herren har talat.

19 Då ska de som bor i Negev ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet ska ta filisteernas land. Man ska ta Efraims land och Samariens mark i besittning, och Benjamin ska ta Gilead.*19 Versen beskriver en expansion åt sydöst, sydväst, norr och öst från Juda sett. 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat,*20 SarefatKuststad drygt 2 mil norr om Tyrus i nuvarande Libanon. liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad*20 SefaradTroligen mediska Saparda i västra nuvarande Iran, eller möjligen Sardes i västra nuvarande Turkiet. , dessa ska ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare*21FrälsareAndra handskrifter (Septuaginta): "De frälsta". ska dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.

Och riket ska tillhöra Herren.