Juízes 21

1 Or les hommes d’Israël avaient juré à Mitspa, en disant: Nul de nous ne donnera sa fille pour femme à un Benjamite.

2 Puis le peuple vint à Béthel, et resta là jusqu’au soir en la présence de Dieu. Ils élevèrent la voix et répandirent des larmes en abondance,

3 Et ils dirent: O Éternel, Dieu d’Israël, pourquoi ceci est-il arrivé en Israël, qu’il manque aujourd’hui une tribu d’Israël?

4 Et le lendemain le peuple se leva de bon matin; et ils bâtirent là un autel, et ils offrirent des holocaustes et des sacrifices de prospérité.

5 Alors les enfants d’Israël dirent: Qui est celui d’entre toutes les tribus d’Israël qui n’est point monté à l’assemblée, vers l’Éternel? Car on avait fait un grand serment contre celui qui ne monterait point vers l’Éternel, à Mitspa, en disant: Il sera puni de mort!

6 Car les enfants d’Israël se repentaient de ce qui était arrivé à Benjamin, leur frère, et disaient: Aujourd’hui une tribu a été retranchée d’Israël.

7 Que ferons-nous pour ceux qui sont demeurés de reste, pour leur donner des femmes, puisque nous avons juré par l’Éternel que nous ne leur donnerions point de nos filles pour femmes?

8 Ils dirent donc: Y a-t-il quelqu’un d’entre les tribus d’Israël qui ne soit point monté vers l’Éternel, à Mitspa? Et voici, personne de Jabès de Galaad n’était venu au camp, à l’assemblée;

9 Quand on fit le dénombrement du peuple, nul ne s’y trouva des habitants de Jabès de Galaad.

10 Alors l’assemblée y envoya douze mille hommes des plus vaillants, et leur donna cet ordre: Allez et faites passer au fil de l’épée les habitants de Jabès de Galaad, tant les femmes que les petits enfants.

11 Voici donc ce que vous ferez: Vous vouerez à l’interdit tout mâle, et toute femme qui a connu la couche d’un homme.

12 Et ils trouvèrent, parmi les habitants de Jabès de Galaad, quatre cents filles vierges, qui n’avaient point connu la couche d’un homme, et ils les amenèrent au camp, à Silo, qui est au pays de Canaan.

13 Alors toute l’assemblée envoya parler aux Benjamites, qui étaient au rocher de Rimmon, et on leur annonça la paix.

14 En ce temps-là, les Benjamites revinrent, et on leur donna les femmes à qui on avait laissé la vie parmi les femmes de Jabès de Galaad; mais il ne s’en trouva pas assez pour eux.

15 Et le peuple se repentait au sujet de Benjamin, car l’Éternel avait fait une brèche aux tribus d’Israël.

16 Et les anciens de l’assemblée dirent: Que ferons-nous pour donner des femmes à ceux qui restent? car les femmes des Benjamites ont été exterminées.

17 Et ils dirent: Ceux qui sont réchappés, posséderont ce qui appartenait à Benjamin, afin qu’une tribu ne soit pas retranchée d’Israël.

18 Cependant, nous ne pouvons pas leur donner des femmes d’entre nos filles; car les enfants d’Israël ont juré, en disant: Maudit soit celui qui donnera une femme à Benjamin!

19 Et ils dirent: Voici, il y a chaque année une fête de l’Éternel à Silo, qui est au nord de Béthel, et à l’orient du chemin qui monte de Béthel à Sichem, et au midi de Lébona.

20 Et ils donnèrent cet ordre aux enfants de Benjamin: Allez, et placez-vous en embuscade dans les vignes;

21 Et quand vous verrez que les filles de Silo sortiront pour danser au son des flûtes, alors vous sortirez des vignes, et vous enlèverez chacun pour vous une femme, d’entre les filles de Silo, et vous vous en irez au pays de Benjamin.

22 Et quand leurs pères ou leurs frères viendront se plaindre auprès de nous, nous leur dirons: Ayez pitié d’eux pour l’amour de nous; parce que nous n’avons point pris de femme pour chacun d’eux dans cette guerre. Car ce n’est pas vous qui les leur avez données; en ce cas vous auriez été coupables.

23 Les enfants de Benjamin firent ainsi, et prirent des femmes, selon leur nombre, d’entre les danseuses qu’ils enlevèrent; puis, ils partirent et retournèrent dans leur héritage; ils rebâtirent des villes, et y habitèrent.

24 Dans le même temps les enfants d’Israël s’en retournèrent de là, chacun en sa tribu et dans sa famille; ils s’en allèrent de là chacun dans son héritage.

25 En ces jours-là il n’y avait point de roi en Israël, mais chacun faisait ce qui lui semblait bon.

Hustrur åt Benjamins barn

1 Israels män hade avlagt en ed i Mispa och sagt: "Ingen av oss ska ge sin dotter till hustru åt någon benjaminit." 2 *Dom 20:26. När folket nu kom till Betel, stannade de där till kvällen inför Guds ansikte. De brast ut i bitter gråt 3 och sade: "O, Herre, Israels Gud, varför har detta skett i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?" 4 Nästa dag steg folket upp tidigt och byggde där ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. 5 Israels barn sade: "Finns det någon av Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför Herren?" Man hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte kom upp inför Herren i Mispa skulle straffas med döden.

6 Israel kände medlidande med sin bror Benjamin och sade: "I dag har en hel stam blivit borthuggen från Israel. 7 Vad ska vi göra för dem som är kvar så att de kan få hustrur? Själva har vi ju svurit vid Herren att inte ge dem någon av våra döttrar till hustru." 8 *Dom 20:1f. Så de frågade: "Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till Herren i Mispa?" Det visade sig att ingen från Jabesh i Gilead*21:8Jabesh i GileadOrt ca 8 mil åt nordost. Längre fram på god fot med Saul (1 Sam 11, 31:11f). hade kommit till lägret, till församlingen. 9 När folket mönstrades visade det sig nämligen att ingen av invånarna i Jabesh i Gilead var där.

10 Då sände församlingen dit 12 000 av de tappraste männen med denna befallning: "Gå och slå invånarna i Jabesh i Gilead med svärd, även kvinnor och barn. 11 *4 Mos 31:17. Så ska ni göra: Alla män liksom alla kvinnor som legat med någon man ska ni viga åt förintelse." 12 Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor som var jungfrur och inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Shilo i Kanaans land.

13 *Dom 20:47. Sedan sände hela församlingen ett budskap om fred till benjaminiterna som befann sig på Rimmons klippa. 14 Så vände Benjamin tillbaka, och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabesh i Gilead som man hade låtit leva. Men de var inte tillräckligt många för dem.

15 Folket kände medlidande med Benjamin, eftersom Herren hade gjort en lucka bland Israels stammar. 16 *Dom 20:48. De äldste i församlingen sade: "Vad ska vi göra för dem som är kvar så att de kan få hustrur? Alla kvinnor är ju utrotade ur Benjamin." 17 De sade: "De som överlevt av Benjamin måste få sin besittning, så att inte en stam utplånas ur Israel. 18 Själva kan vi inte ge dem våra döttrar till hustrur, för Israels barn har svurit och sagt: Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin."

19 Men så sade de: "Det brukar ju firas en Herrens högtid*21:19en Herrens högtidOklart vilken. Lövhyddohögtiden firades med glädje i samband med vinskörden (5 Mos 16:13f), men det kan också ha varit en lokal fest (9:27, 1 Sam 20:29). varje år i Shilo." Det ligger norr om Betel, öster om vägen som går från Betel upp till Shekem och söder om Lebona. 20 De uppmanade Benjamins barn: "Gå dit och lägg er i bakhåll i vingårdarna. 21 När ni får se Shilos döttrar komma ut för att dansa*21:21dansaFörknippades med glädje till Guds ära (Ps 149:3, 2 Sam 6:5), inte minst bland kvinnor (2 Mos 15:20, Jer 31:4). sina danser ska ni komma fram ur vingårdarna, och var och en ska gripa sig en hustru bland Shilos döttrar. Sedan kan ni ta er hem till Benjamins land. 22 Om sedan deras fäder eller bröder kommer till oss och klagar, ska vi säga: Unna oss dem, för ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. Ni har ju inte själva gett era döttrar till dem, för i så fall hade ni dragit skuld över er."

23 Benjamins barn gjorde så. Var och en tog sig en hustru bland de dansande kvinnor som de rövade bort. Sedan vände de tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem. 24 Samtidigt begav sig Israels barn därifrån, var och en till sin stam och sin släkt. De drog bort därifrån, var och en till sin arvedel.

25 *Dom 17:6, 18:1. På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.