Pular para o conteúdo
Publicidade

Juízes 2

SFB15

1 Or, l’ange de l’Éternel monta de Guilgal à Bokim, et il dit: Je vous ai fait monter hors d’Égypte, et je vous ai amenés dans le pays que j’avais juré à vos pères de vous donner. Et j’ai dit: Je n’enfreindrai jamais l’alliance que j’ai traitée avec vous,

2 Et vous, vous ne traiterez point d’alliance avec les habitants de ce pays, et vous démolirez leurs autels. Mais vous n’avez point obéi à ma voix. Pourquoi avez-vous fait cela?

3 Aussi j’ai dit: Je ne les chasserai point devant vous; mais ils seront à vos côtés, et leurs dieux vous seront un piège.

4 Et sitôt que l’ange de l’Éternel eut dit ces paroles à tous les enfants d’Israël, le peuple éleva la voix et pleura.

5 Et ils appelèrent ce lieu-là Bokim (les Pleurs), et ils y sacrifièrent à l’Éternel.

6 Or, Josué ayant renvoyé le peuple, les enfants d’Israël allèrent chacun dans son héritage pour prendre possession du pays.

7 Et le peuple servit l’Éternel tout le temps de Josué, et tout le temps des anciens qui survécurent à Josué et qui avaient vu les grandes œuvres que l’Éternel avait faites en faveur d’Israël.

8 Puis Josué, fils de Nun, serviteur de l’Éternel, mourut, âgé de cent dix ans,

9 Et on l’ensevelit dans le territoire de son héritage, à Thimnath-Hérès, sur la montagne d’Éphraïm, au nord de la montagne de Gaash.

10 Et toute cette génération fut recueillie avec ses pères; et il s’éleva après elle une autre génération qui ne connaissait point l’Éternel, ni les œuvres qu’il avait faites pour Israël.

11 Les enfants d’Israël firent alors ce qui déplaît à l’Éternel, et ils servirent les Baalim.

12 Et ils abandonnèrent l’Éternel, le Dieu de leurs pères, qui les avait fait sortir du pays d’Égypte; ils allèrent après d’autres dieux, d’entre les dieux des peuples qui les entouraient, et ils se prosternèrent devant eux; ainsi ils irritèrent l’Éternel.

13 Ils abandonnèrent donc l’Éternel, et servirent Baal et les Ashtharoth.

14 Et la colère de l’Éternel s’embrasa contre Israël, et il les livra entre les mains de gens qui les pillèrent; et il les vendit à leurs ennemis d’alentour, et ils ne purent plus tenir devant leurs ennemis.

15 Partout ils allaient, la main de l’Éternel était contre eux en mal, comme l’Éternel l’avait dit, et comme l’Éternel le leur avait juré. Ainsi ils furent dans une grande détresse.

16 Cependant l’Éternel leur suscitait des juges, qui les délivraient de la main de ceux qui les pillaient.

17 Mais ils n’écoutaient pas même leurs juges, et ils se prostituaient à d’autres dieux; ils se prosternaient devant eux, et ils se détournaient promptement du chemin leurs pères avaient marché en obéissant aux commandements de l’Éternel; ils ne firent pas de même.

18 Or, quand l’Éternel leur suscitait des juges, l’Éternel était avec le juge, et les délivrait de la main de leurs ennemis, pendant toute la vie du juge; car l’Éternel se repentait, à cause des gémissements qu’ils poussaient devant ceux qui les opprimaient et qui les accablaient.

19 Puis, quand le juge mourait, ils se corrompaient de nouveau plus que leurs pères, en allant après d’autres dieux, pour les servir et se prosterner devant eux; ils ne rabattaient rien de leurs actions, ni de leur train obstiné.

20 C’est pourquoi la colère de l’Éternel s’embrasa contre Israël, et il dit: Puisque cette nation a transgressé mon alliance que j’avais prescrite à ses pères, et qu’ils n’ont point obéi à ma voix,

21 Je ne déposséderai plus devant eux aucune des nations que Josué laissa quand il mourut;

22 Afin de mettre par elles Israël à l’épreuve, pour voir s’ils garderont, ou non, la voie de l’Éternel pour y marcher, comme leurs pères l’ont gardée.

23 Et l’Éternel laissa ces nations-là, sans se hâter de les déposséder, car il ne les avait point livrées entre les mains de Josué.

Herrens ängel i Bokim

1 1 Mos 15:18, 17:7f, 5 Mos 29:14f.Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: "Jag förde er upp ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat ge era fäder, och jag sade: Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er. 2 2 Mos 23:32f, 34:12f, 4 Mos 33:52f, 5 Mos 7:2f, 12:3. Och ni ska inte sluta förbund med detta lands invånare, ni ska bryta ner deras altaren.

Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort? 3 5 Mos 7:16, Jos 23:13. Därför säger jag nu: Jag kommer inte att driva bort dem framför er, utan de ska tränga er i sidorna och deras gudar ska bli en snara för er."

4 När Herrens ängel hade sagt detta till Israels alla barn, brast de i gråt. 5 De kallade platsen Bokim.2:5BokimBetyder "de gråtande". Och de offrade där åt Herren.

Avfallet efter Josuas död

6 Jos 24:28. När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 Jos 24:31. Folket tjänade Herren länge Josua levde och länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och hade sett alla de storverk som Herren hade gjort för Israel. 8 Jos 24:29f. Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var hundratio år gammal. 9 Man begravde honom det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres2:9Timnat-HeresAlternativ form för Josuas hemstad Timnat-Sera (jfr Jos 19:50, 24:30). i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash. 10 5 Mos 31:16. Och hela den generationen samlades till sina fäder.

växte en annan generation upp efter dem, en som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. 11 4 Mos 25:3, Dom 8:33, 2 Kung 1:2, 6. Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.

13 Dom 10:6f, 1 Kung 11:5, 33, 2 Kung 23:13. övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.2:13Baal och astarternaBaal ("herre") var den främste av de kananeiska gudarna. Astarte var den kvinnliga fruktbarhets- och modergudinnan. Pluralformerna "baalerna" (vers 11) och "astarterna" syftar troligen på lokala variationer.14 Dom 3:8, 4:2, Ps 44:13, 106:41, Jes 50:1. upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna rövare som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. 15 3 Mos 26:17, 33, 5 Mos 28:15f. Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, som Herren hade sagt och som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd.

16 Dom 3:9f, 15. lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. 17 Men de lyssnade inte heller till sina domare, utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de.

18 Dom 10:16. När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand länge domaren levde. Herren förbarmade sig när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare. 19 Men när domaren dog, vände de sig bort igen och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.

20 Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: "Detta folk har brutit mot mitt förbund som jag fastställde för deras fäder, och de har inte velat lyssna till min röst. 21 Därför ska jag inte längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade kvar när han dog. 22 Dom 3:4. Genom dem ska jag sätta Israel prov. Kommer de att hålla sig till Herrens väg och vandra den, som deras fäder gjorde, eller inte?" 23 Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.

Veja também