Juízes 5

1 En ce jour-là, Débora chanta ce cantique avec Barak, fils d’Abinoam, en disant:

2 Bénissez l’Éternel de ce que les chefs ont pris le commandement en Israël, de ce que le peuple s’est porté de plein gré au combat!

3 Rois, écoutez; princes, prêtez l’oreille! C’est moi, c’est moi qui chanterai à l’Éternel; qui psalmodierai à l’Éternel, le Dieu d’Israël.

4 O Éternel, quand tu sortis de Séir, quand tu t’avanças des champs d’Édom, la terre trembla, les cieux se fondirent, et les nuées se fondirent en eaux.

5 Les montagnes s’écoulèrent devant l’Éternel, et le Sinaï même, devant l’Éternel, le Dieu d’Israël!

6 Aux jours de Shamgar, fils d’Anath, aux jours de Jaël, les routes étaient abandonnées, et les voyageurs allaient par des chemins détournés;

7 Les chefs manquaient en Israël, ils manquaient, jusqu’à ce que je me sois levée, moi Débora, que je me sois levée comme une mère en Israël.

8 Israël choisissait-il des dieux nouveaux, aussitôt la guerre était aux portes. On ne voyait ni bouclier ni lance chez quarante milliers en Israël.

9 Mon cœur est aux chefs d’Israël, à ceux du peuple qui furent de bonne volonté.

10 Bénissez l’Éternel, vous qui montez sur des ânesses blanches, qui êtes assis sur des tapis, et vous qui parcourez les chemins!

11 Chantez! A la voix des archers, entre les sources où l’on puise, qu’on célèbre la justice de l’Éternel, la justice de ses chefs en Israël! Alors le peuple de l’Éternel descendit aux portes.

12 Réveille-toi, réveille-toi, Débora! Réveille-toi, réveille-toi, dis un cantique! Lève-toi, Barak! Et emmène tes captifs, fils d’Abinoam!

13 Alors, un débris du peuple l’emporta sur les puissants; l’Éternel me fit triompher des plus forts.

14 D’Éphraïm sont venus les habitants d’Amalek. A ta suite Benjamin marchait parmi tes peuples. De Makir sont descendus les chefs; de Zabulon, ceux qui portent le bâton de l’écrivain.

15 Et les chefs d’Issacar furent avec Débora; et Issacar suivit Barak, et fut envoyé sur ses pas dans la vallée. Près des ruisseaux de Ruben, grandes furent les contestations dans les cœurs!

16 Pourquoi es-tu demeuré au milieu des étables, à entendre le bêlement des troupeaux? Aux ruisseaux de Ruben, grandes furent les contestations dans les cœurs!

17 Galaad, au delà du Jourdain, resta dans sa demeure. Et Dan, pourquoi s’est-il tenu sur ses navires? Asser s’est assis au rivage de la mer, et s’est reposé dans ses havres.

18 Zabulon est un peuple qui affronta la mort, ainsi que Nephthali, sur les hauteurs de la plaine.

19 Les rois viennent, ils combattent. Ils combattent, les rois de Canaan, à Thaanac, aux eaux de Méguiddo. Ils ne remportent ni butin ni argent!

20 Des cieux on combat; même de leurs sentiers les étoiles combattent contre Sisera.

21 Le torrent de Kisson les entraîne, le torrent ancien, le torrent de Kisson! Mon âme, foule aux pieds leur force!

22 Alors les sabots des chevaux retentirent par la course, par la course rapide de leurs guerriers.

23 Maudissez Méroz, dit l’ange de l’Éternel; maudissez, maudissez ses habitants! Car ils ne sont point venus au secours de l’Éternel, au secours de l’Éternel, avec les vaillants!

24 Qu’elle soit bénie entre les femmes, Jaël, femme de Héber, le Kénien! Qu’elle soit bénie entre les femmes qui habitent sous la tente!

25 Sisera demande de l’eau, elle lui donne du lait; dans la coupe d’honneur elle lui présente de la crème.

26 Sa main saisit le clou, et sa droite le marteau d’ouvrier. Elle frappe Sisera, et lui fend la tête; elle fracasse et transperce sa tempe.

27 Il se courbe, il tombe à ses pieds, il se couche. Il se courbe, il tombe à ses pieds; et là où il se courbe, il tombe écrasé.

28 La mère de Sisera regarde par la fenêtre, et s’écrie, à travers le treillis: Pourquoi son char tarde-t-il à venir? Pourquoi ses chars vont-ils si lentement?

29 Et les plus sages d’entre ses femmes lui répondent, et elle aussi se le dit à elle-même:

30 N’ont-ils pas trouvé du butin? Ne le partagent-ils pas? Une fille, deux filles, par tête de guerrier; le butin des vêtements de couleur, pour Sisera! le butin des vêtements de couleur brodés! Un vêtement de couleur, deux vêtements brodés, pour le cou du vainqueur!

31 Périssent ainsi, ô Éternel, tous tes ennemis! Et que ceux qui t’aiment soient comme le soleil, quand il paraît en sa force! Puis le pays fut en repos quarante ans.

Deboras och Baraks segersång

1 *Dom 4:10. Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

2 När härförare anför i Israel,

när folket villigt offrar sig

– lova Herren!

3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!

Jag vill sjunga, sjunga till Herren,

jag vill lovsjunga Herren,

Israels Gud.

4 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 2:3f, 33:2, Ps 68:8f, 77:18, 97:5, 114:7.Herre, när du drog ut från Seir,

när du gick fram från Edoms land,

då bävade jorden,

då strömmade det från himlen,

då strömmade vatten från molnen.

5 Bergen skalv inför Herrens ansikte,

Sinai inför Herrens, Israels Guds,

ansikte.

6 *Dom 3:31. I Shamgars dagar, Anats sons,

i Jaels dagar låg vägarna öde.

Vandrarna måste gå omvägar.

7 *Dom 4:4. Inga ledare*5:7ledareAnnan översättning: "lantbrukare" (på grund av plundringsrisken, jfr 6:4). fanns, inga i Israel

förrän jag, Debora, trädde fram,

trädde fram som en moder i Israel.

8 *5 Mos 32:17, 1 Sam 13:19f. Man valde sig nya gudar,

då nådde striden ända till portarna.

Men varken sköld eller spjut

fanns att se

bland Israels fyrtiotusen.

9 Mitt hjärta tillhör Israels furstar

och dem bland folket

som villigt offrade sig.

Lova Herren!

10 Ni som rider på vita åsnor,

ni som sitter hemma på mattor

och ni som vandrar på vägen,

sjung!*5:10sjungAnnan översättning: "tala om det".

11 När man sjungande

delar byte mellan vattenhoarna

lovprisar man Herrens

rättfärdiga gärningar,

hans styres rättfärdiga gärningar

i Israel.

Då drog Herrens folk ner

till portarna.

12 Vakna, vakna, Debora!

Vakna, vakna, sjung din sång!

Res dig, Barak! Ta dig fångar,

du Abinoams son!

13 Då satte folkets överlevare

de tappra till anförare,

Herren satte mig

till anförare över hjältarna.

14 *Jos 17:1, Dom 12:15. Från Efraim kom män

med rötter i Amalek.

Benjamin följde dig

med dina skaror.

Från Makir kom furstar ner

och från Sebulon

män med ledarstav.

15 Furstarna i Isaskar

slöt sig till Debora,

och liksom Isaskar

gjorde också Barak,

ner i dalen skyndade man

i hans spår.

Bland Rubens ätter

höll man stora rådslag.

16 Varför satt du kvar bland dina fållor

och lyssnade till flöjtspel

vid hjordarna?

Bland Rubens ätter

hade man stora överläggningar.

17 *Jos 13:24f, 19:24f, 40f. Gilead stannade

på andra sidan Jordan.

Och Dan,

varför dröjde han vid skeppen?

Asher satt kvar vid havets strand,

vid sina vikar stannade han.

18 Men Sebulon var ett folk

som föraktade döden,

likaså Naftali på slagfältets höjder.

19 Kungar drog fram och stred,

då stred Kanaans kungar

vid Taanak nära Megiddos vatten,

men silverbyte vann de inte.

20 *2 Mos 14:24f, Jos 10:12f, Dom 4:15. Från himlen fördes strid,

stjärnorna stred från sina banor

mot Sisera.

21 *Dom 4:13. Floden Kishon svepte bort dem,

urtidsfloden, floden Kishon.

Framåt, min själ, med kraft!

22 Då stampade hästarnas hovar,

hans starka hingstar

jagade framåt, framåt.

23 Förbanna Meros,

säger Herrens ängel,

förbanna, ja,

förbanna dess invånare

eftersom de inte kom

till Herrens hjälp,

till Herrens hjälp bland hjältarna.

24 *Dom 4:17f. Välsignad framför andra kvinnor

är Jael, keniten Hebers hustru,

välsignad framför alla kvinnor i tält.

25 Vatten begärde han,

hon gav honom mjölk,

bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.

26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,

sin högra hand efter hammaren.

Med den slog hon Sisera

och krossade hans huvud,

spräckte hans tinning

och genomborrade den.

27 Vid hennes fötter kröp han ihop,

låg och blev liggande.

Vid hennes fötter kröp han ihop

och låg.

Där han kröp ihop,

där låg han utslagen.

28 Ut genom fönstret

blickade Siseras mor,

hon ropade gällt genom gallret:

"Varför dröjer hans vagn?

Varför hörs inte

vagnshästarnas hovar?"

29 Då svarade

hennes klokaste hovdamer,

och själv gav hon sig samma svar:

30 "Säkert fick de byte och delar det nu,

en flicka*5:30en flickaOrdagrant: "ett sköte". eller två åt varje man,

färggrant byte för Siseras räkning,

färggrant byte av brokiga tyger,

en brokig duk eller två

för de fångnas halsar."

31 *2 Sam 23:4, Ps 19:6, 68:2, 89:37, 137:8f, Matt 13:43. Så ska alla dina fiender förgås,

Herre.

Men de som älskar honom

ska bli som solen

när den går upp i sin kraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.