Juízes 19

1 Il arriva, en ce temps-là, où il n’y avait point de roi en Israël, qu’un Lévite qui demeurait au fond de la montagne d’Éphraïm, prit pour sa concubine une femme de Bethléhem de Juda.

2 Et sa concubine se prostitua chez lui, et s’en alla d’avec lui à la maison de son père, à Bethléhem de Juda; et elle y resta l’espace de quatre mois.

3 Ensuite son mari se leva, et il s’en alla après elle, pour lui parler selon son cœur, et la ramener. Il avait avec lui son serviteur et deux ânes; et elle le fit entrer dans la maison de son père. Et le père de la jeune femme, le voyant venir, le reçut avec joie.

4 Son beau-père, le père de la jeune femme, le retint chez lui, et il demeura avec lui trois jours; ils y mangèrent et burent, et y passèrent la nuit.

5 Le quatrième jour, ils se levèrent de bon matin; et comme le Lévite se levait pour s’en aller, le père de la jeune femme dit à son gendre: Prends une bouchée de pain pour te fortifier, et après cela, vous vous en irez.

6 Ils s’assirent donc et mangèrent eux deux, et burent ensemble; et le père de la jeune femme dit au mari: Décide-toi donc à passer la nuit, et que ton cœur se réjouisse.

7 Et comme le mari se levait pour s’en aller, son beau-père le pressa tellement, qu’il revint, et passa encore la nuit.

8 Et au cinquième jour il se leva de bon matin pour s’en aller, et le père de la jeune femme lui dit: Je te prie, fortifie ton cœur. Or ils tardèrent jusqu’au déclin du jour, pendant qu’ils mangeaient tous deux.

9 Alors le mari se leva pour s’en aller, lui et sa concubine, et son serviteur; mais son beau-père, père de la jeune femme, lui dit: Voici, maintenant le jour baisse, le soir approche; passez ici la nuit, je vous prie. Voici, le jour finit, passez ici la nuit, et que ton cœur se réjouisse; demain matin vous vous lèverez pour continuer votre chemin, et tu t’en iras en ta maison.

10 Mais le mari ne voulut point passer la nuit; il se leva, et s’en alla, et vint jusque devant Jébus, qui est Jérusalem, ayant avec lui ses deux ânes bâtés; et sa concubine était avec lui.

11 Lorsqu’ils furent près de Jébus, le jour avait beaucoup baissé. Le serviteur dit à son maître: Allons, dirigeons-nous vers cette ville des Jébusiens, et nous y passerons la nuit.

12 Son maître lui répondit: Nous n’entrerons pas dans une ville d’étrangers, où il n’y a point d’enfants d’Israël; mais nous irons jusqu’à Guibea.

13 Il dit encore à son serviteur: Marche, et nous gagnerons l’un de ces lieux-là, Guibea ou Rama, et nous y passerons la nuit.

14 Ils passèrent donc plus avant, et marchèrent; et le soleil se coucha comme ils étaient près de Guibea, qui appartient à Benjamin.

15 Alors ils se dirigèrent vers Guibea, pour y entrer et y passer la nuit. Ils y entrèrent donc et se tinrent sur la place de la ville, et il n’y eut personne qui les reçut dans sa maison pour y passer la nuit.

16 Mais voici, sur le soir, un vieillard revenait des champs, de son travail. Cet homme était de la montagne d’Éphraïm, mais il demeurait à Guibea, dont les habitants étaient Benjamites.

17 Levant les yeux, il vit ce voyageur sur la place de la ville; alors le vieillard lui dit: Où vas-tu, et d’où viens-tu?

18 Et il lui répondit: Nous allons de Bethléhem de Juda vers le fond de la montagne d’Éphraïm, d’où je suis. J’étais allé jusqu’à Bethléhem de Juda, et je me rends à la maison de l’Éternel; et il n’y a personne qui me reçoive dans sa maison;

19 Cependant nous avons de la paille et du fourrage pour nos ânes, et du pain et du vin pour moi et pour ta servante, et pour le garçon qui est avec tes serviteurs. Il ne nous manque rien.

20 Et le vieillard lui dit: La paix soit avec toi! Je me charge de tout ce dont tu auras besoin; tu ne passeras pas la nuit sur la place.

21 Alors il le fit entrer dans sa maison, et il donna à manger aux ânes. Ils lavèrent aussi leurs pieds; puis ils mangèrent et burent.

22 Comme leur cœur se réjouissait, voici, les gens de la ville, des hommes pervers, environnèrent la maison, heurtèrent à la porte, et dirent au vieillard, maître de la maison: Fais sortir cet homme qui est entré chez toi, pour que nous le connaissions.

23 Mais l’homme, le maître de la maison, sortit vers eux et leur dit: Non, mes frères, ne faites point le mal, je vous prie; puisque cet homme est entré dans ma maison, ne commettez pas cette infamie.

24 Voici, j’ai une fille vierge, et cet homme a sa concubine; je vous les amènerai dehors, vous leur ferez violence, et vous ferez d’elles ce qui vous plaira; mais ne commettez pas sur cet homme une action si infâme.

25 Mais ces gens-là ne voulurent point l’écouter. Alors l’homme prit sa concubine et la leur amena; et ils la connurent, et ils abusèrent d’elle toute la nuit jusqu’au matin; puis ils la renvoyèrent au lever de l’aurore.

26 Et, comme le jour approchait, cette femme alla tomber à la porte de la maison de l’homme où était son mari, et y demeura jusqu’au jour.

27 Et le matin, son mari se leva, ouvrit la porte, et sortit pour continuer son chemin; mais voici, la femme, sa concubine, était étendue à la porte de la maison, les mains sur le seuil.

28 Et il lui dit: Lève-toi, et allons-nous-en. Mais elle ne répondit pas. Alors il la chargea sur un âne, et se mit en chemin, et s’en retourna chez lui.

29 Puis, étant venu dans sa maison, il prit un couteau, saisit sa concubine, et la coupa membre par membre en douze parts, qu’il envoya dans tout le territoire d’Israël.

30 Et tous ceux qui virent cela, dirent: On n’a jamais fait ni vu rien de pareil, depuis que les enfants d’Israël sont montés hors du pays d’Égypte, jusqu’à ce jour! Faites attention à cela; consultez-vous et prononcez.

Leviten och hans bihustru

1 *Dom 17:6, 18:1, 21:25. På den tid*19:1På den tidKanske den förra hälften av 1300-talet f Kr (20:28, jfr stamkonflikten i Jos 22:10f). då det inte fanns någon kung i Israel bodde en levitisk man längst upp i Efraims bergsbygd. Han tog till bihustru en kvinna från Betlehem i Juda. 2 Men hon var otrogen mot*19:2var otrogen motAndra handskrifter (Septuaginta): "blev arg på". honom och gick ifrån honom till sin fars hus i Betlehem i Juda. Där stannade hon i fyra månader. 3 Då gav sig hennes man i väg efter henne för att hämta tillbaka henne med vänliga ord. Han hade med sig sin tjänare och ett par åsnor. Hon släppte in honom i sin fars hus, och när kvinnans far fick se honom tog han emot honom med glädje. 4 Hans svärfar, kvinnans far, höll honom kvar, och han stannade hos honom i tre dagar. De åt och drack och han övernattade där.

5 När de på fjärde dagen steg upp tidigt på morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans far till sin svärson: "Stärk dig med lite bröd. Sedan kan ni resa." 6 Då satte sig båda ner och åt och drack tillsammans. Därefter sade kvinnans far till mannen: "Stanna gärna här över natten och låt ditt hjärta vara glatt." 7 När mannen ändå gjorde sig klar att resa, bad hans svärfar honom så enträget att han stannade där ännu en natt. 8 Den femte dagen steg han åter upp tidigt på morgonen för att resa. Då sade kvinnans far: "Stärk dig först och vänta till i eftermiddag." Därefter åt de båda tillsammans. 9 När sedan mannen gjorde sig klar att resa med sin bihustru och sin tjänare, sade hans svärfar, kvinnans far, till honom: "Se, det är snart kväll. Stanna kvar över natten, dagen är ju snart slut. Ja, stanna över natten och låt ditt hjärta vara glatt. Sedan kan ni ge er av tidigt i morgon så att du får komma hem."

10 Men mannen ville inte stanna över natten, utan bröt upp och reste sin väg och kom fram till platsen mitt emot Jebus, det vill säga Jerusalem. Han hade med sig ett par sadlade åsnor. Hans bihustru följde också med honom. 11 När de var vid Jebus och dagen nästan var slut, sade tjänaren till sin herre: "Kom, vi tar in i den här jebusitstaden och stannar där över natten." 12 Men hans herre svarade honom: "Vi ska inte ta in i en främmande stad där det inte bor några israeliter. Vi fortsätter till Gibea."*19:10GibeaLängre fram kung Sauls stad (1 Sam 10:26), drygt en halvmil nordost om Jerusalem.13 Han sade vidare till sin tjänare: "Kom, vi försöker hinna fram till Gibea eller Rama och övernatta på en av de platserna." 14 De fortsatte därför, och när solen gick ner var de nära Gibea, som hör till Benjamin. 15 De tog av från vägen och gick in i Gibea för att stanna där över natten. När han kommit in dit satte han sig på stadens torg, men ingen ville ta emot dem i sitt hus över natten.

16 Men se, på kvällen kom en gammal man från sitt arbete på fältet. Han var från Efraims bergsbygd och bodde som främling i Gibea. Folket på orten var nämligen benjaminiter. 17 När han fick syn på den resande mannen på den öppna platsen i staden, sade han: "Vart ska du resa, och varifrån kommer du?" 18 Han svarade honom: "Vi är på genomresa från Betlehem i Juda till Efraims bergsbygd som ligger långt upp. Jag är därifrån, och jag har varit på resa till Betlehem i Juda och är nu på väg till Herrens hus, men ingen här vill ta emot mig i sitt hus. 19 Jag har både halm och foder åt våra åsnor, och både bröd och vin åt mig och din tjänarinna och den unge mannen som följer med din tjänare. Vi saknar ingenting." 20 Då sade den gamle mannen: "Frid vare med dig! Låt mig ordna med allt du saknar. Men här på torget ska du inte stanna över natten." 21 Så tog han in honom i sitt hus och gav åsnorna foder. Och när de hade tvättat sina fötter, åt de och drack.

Gibeas synd

22 *1 Mos 19:4f, Hos 9:9, 10:9. Medan de gjorde sig glada, se, då omringades plötsligt huset av stadens män, onda män. De bultade på dörren och sade till den gamle mannen som ägde huset: "Skicka ut mannen som kom till ditt hus så vi får ligga med honom*19:22ligga med honomOrdagrant: "känna honom". Jfr synden i Sodom (1 Mos 19).!" 23 Då gick husägaren ut till dem och sade: "Nej, mina bröder, gör inte något så ont! Eftersom mannen har kommit in i mitt hus får ni inte göra en sådan dårskap. 24 Se, här är min dotter som är jungfru och mannens bihustru. Dem kan jag skicka ut till er, så kan ni våldta dem och göra vad ni vill med dem. Men gör inte en sådan dårskap mot den här mannen." 25 Men männen ville inte höra på honom. Då grep mannen sin bihustru och tvingade ut henne till dem. Och de kände henne och våldförde sig på henne hela natten ända till morgonen. Först när det började ljusna släppte de henne.

26 I gryningen kom kvinnan och föll ihop vid ingången till mannens hus där hennes herre var. Där blev hon liggande tills det blev ljust. 27 När hennes herre steg upp på morgonen och öppnade husets dörr och gick ut för att fortsätta sin resa, fick han se sin bihustru ligga hopsjunken vid ingången till huset med händerna på tröskeln. 28 Han sade till henne: "Res dig, vi ska gå." Men hon svarade inte. Då lyfte han upp henne på åsnan. Sedan gjorde sig mannen i ordning och gav sig av hemåt.

29 När han hade kommit hem, grep han en kniv och tog sin bihustru och styckade henne i tolv delar, efter benen i hennes kropp, och sände runt delarna över hela Israels land. 30 Och alla som såg det sade: "Något sådant har aldrig skett eller setts från den dag då Israels barn drog upp ur Egyptens land ända till i dag. Ta det till er, rådgör och säg er mening!"