Juízes 20

1 Alors tous les enfants d’Israël sortirent, depuis Dan jusqu’à Béer-Shéba, et jusqu’au pays de Galaad; et l’assemblée se réunit comme si ce n’eût été qu’un seul homme, devant l’Éternel, à Mitspa.

2 Et les chefs de tout le peuple, et toutes les tribus d’Israël se présentèrent dans l’assemblée du peuple de Dieu, au nombre de quatre cent mille hommes de pied, portant l’épée.

3 Or les enfants de Benjamin apprirent que les enfants d’Israël étaient montés à Mitspa. Et les enfants d’Israël dirent: Parlez; comment ce crime a-t-il été commis?

4 Et le Lévite, le mari de la femme qu’on avait tuée, répondit et dit: J’étais entré à Guibea de Benjamin, moi et ma concubine, pour y passer la nuit.

5 Les maîtres de Guibea se sont élevés contre moi, et ils ont environné de nuit la maison où j’étais, prétendant me tuer; et ils ont fait violence à ma concubine, et elle en est morte.

6 Alors, ayant pris ma concubine, je l’ai mise en pièces, et j’en ai envoyé par tout le territoire de l’héritage d’Israël; car ils ont commis un crime énorme, et une infamie en Israël.

7 Vous voici tous, enfants d’Israël; consultez-vous, donnez ici votre avis.

8 Et tout le peuple se leva, comme un seul homme, en disant: Aucun de nous n’ira dans sa tente, et personne ne se retirera dans sa maison.

9 Mais, voici ce que nous ferons maintenant à Guibea; nous marcherons contre elle d’après le sort.

10 Nous prendrons dix hommes sur cent, d’entre toutes les tribus d’Israël, et cent sur mille, et mille sur dix mille, afin qu’ils prennent des vivres pour le peuple, et que, se rendant à Guibea de Benjamin, on la traite selon l’infamie du crime qu’elle a commis en Israël.

11 Ainsi tous les hommes d’Israël s’assemblèrent contre cette ville-là, unis comme un seul homme.

12 Les tribus d’Israël envoyèrent des hommes dans toute la tribu de Benjamin, pour dire: Quelle méchante action a-t-on commise parmi vous?

13 Livrez-nous maintenant ces hommes pervers qui sont à Guibea, afin que nous les fassions mourir, et que nous ôtions le mal du milieu d’Israël. Mais les Benjamites ne voulurent point écouter la voix de leurs frères, les enfants d’Israël.

14 Et les enfants de Benjamin sortirent de leurs villes, et s’assemblèrent à Guibea, pour aller combattre les enfants d’Israël.

15 En ce jour-là, on fit le dénombrement des enfants de Benjamin, venus des villes; et il se trouva vingt-six mille hommes tirant l’épée, sans les habitants de Guibea, dont on fit aussi le dénombrement, formant sept cents hommes d’élite.

16 Parmi tout ce peuple, il y avait sept cents hommes d’élite qui ne se servaient pas de la main droite. Tous ceux-là lançaient des pierres avec une fronde contre un cheveu, et ne le manquaient pas.

17 On fit aussi le dénombrement des hommes d’Israël, sans compter ceux de Benjamin, et il s’en trouva quatre cent mille hommes tirant l’épée, tous gens de guerre.

18 Ils partirent donc, montèrent à Béthel, et consultèrent Dieu. Et les enfants d’Israël dirent: Qui de nous montera le premier pour faire la guerre aux enfants de Benjamin? Et l’Éternel répondit: Juda montera le premier.

19 Dès le matin, les enfants d’Israël se mirent donc en marche, et campèrent près de Guibea.

20 Et les hommes d’Israël sortirent pour combattre ceux de Benjamin, et se rangèrent en bataille contre eux devant Guibea.

21 Alors les enfants de Benjamin sortirent de Guibea, et ce jour-là ils étendirent par terre vingt-deux mille hommes d’Israël.

22 Toutefois le peuple, les hommes d’Israël reprirent courage, et ils se rangèrent de nouveau en bataille, dans le lieu où ils s’étaient placés le premier jour.

23 Et les enfants d’Israël montèrent, et pleurèrent devant l’Éternel jusqu’au soir. Ils consultèrent l’Éternel en disant: M’approcherai-je encore pour combattre contre les enfants de Benjamin, mon frère? Et l’Éternel répondit: Montez contre lui.

24 Le lendemain donc, les enfants d’Israël s’approchèrent des enfants de Benjamin.

25 Les Benjamites sortirent aussi contre eux de Guibea ce second jour, et ils étendirent encore par terre dix-huit mille hommes des enfants d’Israël, qui tiraient tous l’épée.

26 Alors tous les enfants d’Israël et tout le peuple montèrent, et vinrent à Béthel. Ils y pleurèrent, et se tinrent là, devant l’Éternel, et jeûnèrent ce jour-là jusqu’au soir; et ils offrirent des holocaustes et des sacrifices de prospérité devant l’Éternel.

27 Ensuite les enfants d’Israël consultèrent l’Éternel (l’arche de l’alliance de Dieu était alors en ce lieu-là;

28 Et Phinées, fils d’Éléazar, fils d’Aaron, se tenait devant l’Éternel); ils dirent donc: Dois-je marcher encore pour combattre les enfants de Benjamin, mon frère, ou dois-je m’en abstenir? Et l’Éternel répondit: Montez; car demain je les livrerai entre vos mains.

29 Alors Israël mit des embuscades autour de Guibea.

30 Et les enfants d’Israël montèrent, le troisième jour, contre les Benjamites, et se rangèrent contre Guibea comme les autres fois.

31 Or les Benjamites, étant sortis à la rencontre du peuple, furent attirés loin de la ville. Et ils commencèrent à en frapper quelques-uns du peuple, comme les autres fois, et il y eut environ trente hommes d’Israël qui furent blessés à mort dans les chemins, dont l’un monte à Béthel et l’autre à Guibea, par la campagne.

32 Et les enfants de Benjamin disaient: Ils tombent devant nous comme la première fois. Mais les enfants d’Israël disaient: Fuyons, et attirons-les loin de la ville, dans les chemins.

33 Alors tous ceux d’Israël, se levant du lieu où ils étaient, se rangèrent à Baal-Thamar, et l’embuscade d’Israël déboucha de son poste, de la prairie de Guibea;

34 Et dix mille hommes d’élite, de tout Israël, vinrent contre Guibea; et la mêlée fut rude, et ceux de Benjamin n’aperçurent point le mal qui allait tomber sur eux.

35 Et l’Éternel battit Benjamin devant les Israélites; et les enfants d’Israël, en ce jour-là, tuèrent vingt-cinq mille et cent hommes de Benjamin, tous tirant l’épée.

36 Les Benjamites avaient cru que les hommes d’Israël étaient battus. Or, ils avaient reculé devant ceux de Benjamin; car ils se reposaient sur les embuscades qu’ils avaient mises près de Guibea.

37 Et ceux qui étaient en embuscade, se jetèrent vivement sur Guibea; ainsi ceux qui étaient en embuscade marchèrent, et firent passer toute la ville au fil de l’épée.

38 Or, les hommes d’Israël avaient donné pour signal à ceux qui étaient en embuscade, qu’ils fissent monter de la ville une épaisse fumée.

39 Les hommes d’Israël avaient donc tourné le dos dans la bataille, et les Benjamites avaient commencé de frapper et de blesser à mort environ trente hommes de ceux d’Israël; et ils disaient: Certainement ils tombent devant nous comme à la première bataille!

40 Mais quand une colonne de fumée s’éleva et commença à monter de la ville, ceux de Benjamin regardèrent derrière eux, et voici, la ville entière montait en feu vers le ciel;

41 Alors les gens d’Israël se retournèrent, et ceux de Benjamin furent épouvantés en voyant le désastre qui allait les atteindre.

42 Et ils tournèrent le dos devant ceux d’Israël, par le chemin du désert; mais l’armée d’Israël les serra de près; et ceux des villes, ils les tuèrent dans leurs propres endroits.

43 Ils environnèrent Benjamin, le poursuivirent, et le foulèrent aux pieds, sans relâche, jusqu’à l’opposite de Guibea, vers le soleil levant.

44 Il tomba ainsi dix-huit mille hommes de Benjamin, tous vaillants hommes.

45 Parmi ceux qui tournèrent le dos pour s’enfuir vers le désert, au rocher de Rimmon, ceux d’Israël en grappillèrent, par les chemins, cinq mille hommes; et, les poursuivant de près jusqu’à Guidéom, ils en frappèrent deux mille.

46 Tous ceux de Benjamin qui tombèrent ce jour-là furent donc vingt-cinq mille hommes, tirant l’épée, et tous vaillants hommes.

47 Et il y eut six cents hommes, de ceux qui avaient tourné le dos, qui échappèrent vers le désert, au rocher de Rimmon, et demeurèrent au rocher de Rimmon pendant quatre mois.

48 Mais les gens d’Israël revinrent vers les enfants de Benjamin, et les firent passer au fil de l’épée, tant les hommes de chaque ville, que le bétail et tout ce qui s’y trouva. Ils brûlèrent aussi toutes les villes qu’ils rencontrèrent.

Israels krig mot Benjamin

1 *Dom 11:11. Då drog alla Israels barn ut, från Dan till Beer-Sheba*20:1från Dan till Beer-ShebaDvs hela Israel från norr till söder (jfr "från Smygehuk till Treriksröset"). och även från Gileads land. De samlades som en man inför Herren i Mispa.*20:1MispaBetyder "vaktpost", en samlingsplats ca 1 mil norr om Jerusalem (10:17, 1 Sam 7:5). 2 Ledarna för allt folket, alla Israels stammar, trädde fram i Guds församling: 400 000 man till fots, beväpnade med svärd.

3 Men Benjamins barn fick höra att de andra israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: "Tala om hur detta illdåd gick till." 4 *Dom 19:15f. Då sade leviten, den mördade kvinnans man: "Jag och min bihustru kom till Gibea i Benjamin för att stanna där över natten. 5 *Dom 19:22f. Då blev jag angripen av Gibeas män. De omringade huset om natten för att komma åt mig. Mig tänkte de döda, och min bihustru skändade de så att hon dog. 6 Då tog jag min bihustru och styckade henne och sände delarna över hela området för Israels arvedel, eftersom de hade gjort något så skamligt och dåraktigt i Israel. 7 Och nu, alla Israels barn, lägg fram era råd och förslag."

8 Då reste sig allt folket upp som en man och sade: "Ingen av oss ska gå hem till sitt tält eller vända om till sitt hus. 9 Detta är vad vi ska göra med Gibea: Lotten får avgöra hur vi ska anfalla. 10 På varje hundratal i alla Israels stammar ska vi ta ut tio män och på varje tusental hundra och på varje tiotusental tusen, för att skaffa matförråd åt allt folket. När de sedan kommer till Gibea i Benjamin kan de ge staden vad den förtjänar för den dårskap de har gjort i Israel." 11 Och alla män i Israel samlades vid staden förenade som en man.

12 Och Israels stammar sände män till hela Benjamins stam och lät säga: "Vad är det för illdåd som har begåtts bland er! 13 Lämna ut uslingarna i Gibea så att vi får döda dem och avlägsna det onda från Israel." Men benjaminiterna ville inte lyssna till sina bröder israeliterna. 14 I stället samlades Benjamins barn från sina städer till Gibea för att dra ut till strid mot Israels barn. 15 På den dagen mönstrade Benjamins barn från städerna 26 000 man, beväpnade med svärd, förutom de 700 utvalda män som bodde i Gibea. 16 Bland allt detta folk fanns 700 utvalda män som var vänsterhänta och som alla kunde träffa på håret med slungstenen utan att missa. 17 Och Israels män, utom Benjamin, mönstrade 400 000 man, beväpnade med svärd. Alla var krigsmän.

18 *Dom 1:1f. Israels barn bröt upp och gick upp till Betel och frågade Gud: "Vem av oss ska dra ut först i striden mot Benjamins barn?" Herren svarade: "Juda ska dra ut först." 19 Och Israels barn bröt upp nästa morgon och slog läger framför Gibea. 20 Israels män drog ut i strid mot Benjamin och gick i ställning mot dem vid Gibea. 21 Men Benjamins barn drog ut från Gibea och dödade på den dagen 22 000 man av Israel.

22 Folket, Israels män, fattade nytt mod och gick åter i ställning på samma plats där de hade ställt upp första dagen. 23 *Jos 7:6. Och Israels barn gick upp och grät inför Herrens ansikte ända till kvällen. De frågade Herren: "Ska jag gå ut igen och strida mot min bror Benjamin?" Herren svarade: "Dra ut mot honom." 24 När Israel dagen därefter ryckte fram mot Benjamins barn, 25 drog också Benjamin på andra dagen ut från Gibea mot Israels barn och dödade ytterligare 18 000 man, alla beväpnade med svärd.

26 *Dom 21:2. Då drog alla Israels barn, allt folket, upp till Betel och grät. De stannade där inför Herrens ansikte och fastade den dagen ända till kvällen och offrade brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. 27 Israels barn frågade Herren – på den tiden stod Guds förbundsark där, 28 *Jos 22:13, 30, 24:33. och Pinehas,*20:28PinehasÖverstepräst under Josuas tid och efteråt, på 1300-talet f Kr (se 4 Mos 25:7f, Jos 22:13f). son till Eleasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren – de sade: "Ska jag än en gång gå i strid mot min bror Benjamin, eller ska jag avstå?" Herren svarade: "Dra upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand." 29 *Jos 8:12f. Israel lade då sina män i bakhåll runt omkring Gibea. 30 Därefter drog Israel upp mot Benjamins barn på tredje dagen och gick i ställning mot Gibea liksom de förra gångerna.

31 Benjamins barn drog ut mot folket och lockades långt bort från staden. Liksom förut slog de i början ihjäl några av folket på vägarna, både på vägen upp till Betel och på den till Gibea över fältet, ett trettiotal av Israels män. 32 Då tänkte Benjamins barn: "De är slagna av oss, nu liksom förut." Men Israels män hade sagt: "Vi flyr och lockar dem långt bort från staden, ut på vägarna." 33 Alla Israels män hade brutit upp från sina platser och hade gått i ställning vid Baal-Tamar, medan de israeliter som låg i bakhåll ryckte fram från sin plats vid Maare-Geba. 34 Så kom 10 000 man, utvalda ur hela Israel, fram emot Gibea, och striden blev hård, och benjaminiterna förstod inte att olyckan var nära för dem. 35 Herren slog Benjamin inför Israel så att Israels barn den dagen nergjorde av Benjamin 25 100 man, alla beväpnade med svärd.

36 *Jos 8:18f. Nu såg Benjamins barn att de var slagna. Men Israels män drog sig tillbaka från Benjamin, eftersom de förlitade sig på bakhållet som de hade lagt mot Gibea. 37 Då skyndade sig de som låg i bakhåll att falla in i Gibea. De ryckte fram och slog alla invånarna i staden med svärd. 38 Men Israels män hade kommit överens med dem som låg i bakhåll att de skulle låta tjock rök stiga från staden. 39 När Israels män vände ryggen till striden, slog Benjamin i början ihjäl omkring trettio av Israels män och tänkte: "Sannerligen, de är slagna av oss som i den förra striden."

40 När den tjocka röken började stiga upp från staden som en pelare, vände benjaminiterna sig om. Och se, hela staden stod i lågor som slog upp mot himlen. 41 Israels män vände nu om och Benjamins män greps av panik, för nu såg de att olyckan var nära. 42 De vände om och flydde för Israels män mot öknen, men striden hann upp dem. Och de som kom ut från städerna nergjorde dem som hamnat mitt emellan. 43 De omringade benjaminiterna, satte efter dem och trampade ner dem när de måste vila*20:43när de måste vilaAnnan översättning: "utan ansträngning" eller "från Noha". , ända fram mot Gibea på dess östra sida. 44 Så föll av Benjamin 18 000 man, alla tappert folk. 45 Andra vände om och flydde mot öknen till Rimmons klippa.*20:45Rimmons klippaBetyder "granatäpplet". Troligen kalkstensgrottor ett par km öster om Gibea. Israels män gjorde en efterskörd bland dem på vägarna, 5 000 man, och förföljde dem ända till Gideom och slog 2 000 man av dem. 46 Alltså utgjorde de benjaminiter som den dagen föll tillsammans 25 000 man beväpnade med svärd. Alla dessa var tappra män. 47 Men 600 man vände om och flydde mot öknen, till Rimmons klippa, och de stannade på Rimmons klippa i fyra månader. 48 Men Israels män vände tillbaka till Benjamins barn och slog dem med svärd, alla i staden, boskapen och allt de träffade på. Dessutom satte de eld på alla städer som fanns där.