Juízes 3

1 Ce sont ici les nations que l’Éternel laissa pour éprouver par elles Israël, savoir, tous ceux qui n’avaient pas connu les guerres de Canaan;

2 Afin que les générations des enfants d’Israël sussent et apprissent ce que c’est que la guerre; au moins ceux qui n’en avaient rien connu auparavant.

3 Ces nations étaient: les cinq princes des Philistins, et tous les Cananéens, les Sidoniens et les Héviens, qui habitaient dans la montagne du Liban, depuis la montagne de Baal-Hermon, jusqu’à l’entrée de Hamath.

4 Ces nations servirent à éprouver Israël, pour voir s’ils obéiraient aux commandements que l’Éternel avait prescrits à leurs pères par Moïse.

5 Ainsi les enfants d’Israël habitèrent parmi les Cananéens, les Héthiens, les Amoréens, les Phéréziens, les Héviens, et les Jébusiens;

6 Et ils prirent leurs filles pour femmes, et ils donnèrent leurs propres filles à leurs fils, et servirent leurs dieux.

7 Les enfants d’Israël firent ce qui est mauvais devant l’Éternel; ils oublièrent l’Éternel, leur Dieu, et ils rendirent un culte aux Baalim et aux images d’Ashéra.

8 C’est pourquoi la colère de l’Éternel s’embrasa contre Israël, et il les livra entre les mains de Cushan-Rishathaïm, roi de Mésopotamie. Et les enfants d’Israël furent asservis huit ans à Cushan-Rishathaïm.

9 Puis les enfants d’Israël crièrent à l’Éternel, et l’Éternel leur suscita un libérateur qui les délivra, Othniel, fils de Kénaz, frère puîné de Caleb.

10 L’Esprit de l’Éternel fut sur lui, et il jugea Israël, et il sortit en bataille. L’Éternel livra entre ses mains Cushan-Rishathaïm, roi d’Aram, et sa main fut puissante contre Cushan-Rishathaïm.

11 Et le pays fut en repos quarante ans. Et Othniel, fils de Kénaz, mourut.

12 Puis les enfants d’Israël firent encore ce qui est mauvais devant l’Éternel; et l’Éternel fortifia Églon, roi de Moab, contre Israël, parce qu’ils avaient fait ce qui est mauvais devant l’Éternel.

13 Églon assembla donc vers lui les Ammonites et les Amalécites; et il alla et battit Israël; et ils s’emparèrent de la ville des Palmiers.

14 Et les enfants d’Israël furent asservis dix-huit ans à Églon, roi de Moab.

15 Puis les enfants d’Israël crièrent à l’Éternel, et l’Éternel leur suscita un libérateur, Éhud, fils de Guéra, Benjamite, qui était empêché de la main droite. Et les enfants d’Israël envoyèrent par lui un présent à Églon, roi de Moab.

16 Or, Éhud s’était fait une épée à deux tranchants, longue d’une coudée, et il la ceignit sous ses vêtements au côté droit.

17 Et il offrit le présent à Églon, roi de Moab; or Églon était un homme très gras.

18 Et lorsqu’il eut achevé d’offrir le présent, il renvoya les gens qui avaient apporté le présent.

19 Puis, il revint depuis les carrières près de Guilgal, et il dit: O roi! j’ai quelque chose de secret à te dire. Et il lui répondit: Silence! Et tous ceux qui étaient auprès de lui sortirent.

20 Alors Éhud vint à lui (or, il était assis, seul dans la salle d’été); et il dit: J’ai une parole de Dieu pour toi. Alors Églon se leva du trône;

21 Et Éhud, avançant la main gauche, tira l’épée de son côté droit, et la lui enfonça dans le ventre;

22 Et la poignée même entra après la lame, et la graisse se referma autour de la lame; car il ne retira pas du ventre l’épée, qui sortit par-derrière.

23 Après cela, Éhud sortit par le portique, ferma sur lui les portes de la chambre haute et poussa le verrou.

24 Quand il fut sorti, les serviteurs vinrent et regardèrent, et voici, les portes de la chambre haute étaient fermées au verrou; et ils dirent: Sans doute il est à ses affaires dans sa chambre d’été.

25 Et ils attendirent tant qu’ils en furent honteux; et comme il n’ouvrait point les portes de la chambre, ils prirent la clef et ouvrirent; et voici, leur seigneur était mort, étendu par terre.

26 Mais Éhud échappa pendant qu’ils hésitaient; et il dépassa les carrières et se sauva à Séira.

27 Dès qu’il fut arrivé, il sonna de la trompette dans la montagne d’Éphraïm, et les enfants d’Israël descendirent avec lui de la montagne; et il se mit à leur tête.

28 Et il leur dit: Suivez-moi, car l’Éternel a livré entre vos mains les Moabites vos ennemis. Ils descendirent ainsi après lui; et, s’emparant des gués du Jourdain vis-à-vis de Moab, ils ne laissèrent passer personne.

29 Ils battirent donc en ce temps-là environ dix mille hommes de Moab, tous robustes, tous vaillants, et pas un n’échappa.

30 En ce jour-là Moab fut humilié sous la main d’Israël. Et le pays eut du repos pendant quatre-vingts ans.

31 Et après Éhud, il y eut Shamgar, fils d’Anath. Il défit six cents Philistins avec un aiguillon à bœufs, et lui aussi délivra Israël.

Folk som blev kvar i landet

1 *5 Mos 7:22. Dessa var de folk som Herren lät bli kvar, för att med dem pröva alla israeliter som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan 2 och för att lära Israels barn att föra krig, de som inte hade varit med om det förut: 3 *Jos 13:2f. filisteernas*3:3filisteernaBeteckning för folk på den nuvarande Gazaremsan (1 Mos 26:1), särskilt det sjöfolk som under 1200-talet f Kr kom från de grekiska öarna (Jer 47:4, Amos 9:7). Deras stadsförbund (1 Sam 6:16f) blev en mäktig fiende till israeliterna. fem furstar och alla kananeer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till vägen mot Hamat. 4 *5 Mos 8:2, Dom 2:22. Med dem ville Herren pröva Israel för att se om de ville följa hans bud som han gett deras fäder genom Mose.

5 Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 6 *2 Mos 23:32f, 34:16, 5 Mos 7:3f. och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.

Otniel

7 Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren sin Gud och tjänade baalerna och asherorna. 8 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i Kushan-Rishatajims hand, kungen i Aram-Naharajim*3:8Aram-NaharajimHebr. för Syrien-Mesopotamien (tvåflodslandet) vid floden Eufrat. Kushan-Rishatajim och hans folk kan ha varit hurriter från Mitanniriket, som under 1300-talet f Kr drevs på flykten av hetiter och sökte sig ner till Kanaans land. Kushan-Rishatajim kan i så fall motsvara det hurritiska namnet Kuzzari-Rishti.. Och Israels barn tjänade Kushan-Rishatajim i åtta år.

9 Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland Israels barn som räddade dem: Otniel,*3:9OtnielBetyder troligen "Gud är min beskyddare". Brorson och svärson till Kaleb (1:13). son till Kenas, Kalebs yngre bror. 10 Herrens Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Han drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan-Rishatajim i hans hand så att hans hand besegrade Kushan-Rishatajim. 11 *Dom 8:28. Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.

Ehud

12 Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då kung Eglon av Moab makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon. 13 Eglon gick samman med ammoniterna och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. 14 Och Israels barn tjänade kung Eglon av Moab i arton år.

15 Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem: benjaminiten Ehud,*3:15EhudKan översättas "var är härligheten?" (jfr 1 Sam 4:21). Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor*3:15gåvorUnderkuvade folk lämnade gåvor eller tribut till sina herrar (jfr Matt 22:17 med not). till kung Eglon av Moab 16 gjorde Ehud sig ett tveeggat svärd, en fot långt*3:16en fot långtAnnan översättning: "en aln långt" (antingen ca 30 eller 50 cm). , och spände fast det under kläderna vid sin högra höft. 17 Han överlämnade gåvorna till kung Eglon av Moab, som var en mycket fet man. 18 När han hade överlämnat gåvorna, skickade han i väg folket som hade burit dem. 19 Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: "Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung." Kungen sade: "Var tysta!" Alla som stod omkring honom gick ut.

20 Ehud gick fram till honom där han satt ensam i sommarsalen*3:20sommarsalenEn öppen sal på övervåningen där vinden kan svalka i sommarvärmen., och Ehud sade: "Jag har ett ord från Gud till dig." När kungen reste sig från sin stol, 21 räckte Ehud ut sin vänstra hand, drog svärdet från sin högra höft och körde in det i hans buk 22 så att fästet följde med in efter klingan. Och klingan omslöts av fettet, för han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen, 23 och väl ute stängde han dörrarna till salen efter sig och låste dem.

24 *1 Sam 24:4. När han hade gått, kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: "Han har säkert något privat för sig i sin sommarkammare." 25 Men när de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva – och se, där låg deras herre död på golvet.

26 Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira. 27 *4 Mos 10:9. Så snart han kom dit, lät han blåsa i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen. 28 *Dom 7:24, 12:5, 1 Sam 17:47. Han sade till dem: "Följ mig, för Herren har gett era fiender moabiterna i er hand." Då följde de honom och intog vadställena*3:28intog vadställenaPå så sätt skars moabiterna av från sitt hemland öster om Jordan. över Jordan till Moabs land och lät ingen komma över. 29 Vid det tillfället slog de omkring tiotusen moabiter, alla starka och tappra män. Inte en enda kom undan. 30 På den dagen blev Moab kuvat under Israels hand, och landet hade ro i åttio år.

Shamgar

31 *Dom 5:6. Efter Ehud kom Shamgar, Anats son*3:31Shamgar, Anats sonNamnet låter inte hebreiskt, och Anat var en kananeisk krigsgudinna. Troligen var han en främling vars seger över filisteerna också blev en räddning för Israel.. Han slog filisteerna, sexhundra man, med en oxpik. Också han räddade Israel.