Juízes 15

1 Quelque temps après, aux jours de la moisson des blés, Samson alla visiter sa femme, et lui porta un chevreau de lait, en disant: Je veux entrer vers ma femme, dans sa chambre. Mais le père ne lui permit pas d’y entrer.

2 Et le père lui dit: J’ai cru que tu avais de l’aversion pour elle; c’est pourquoi je l’ai donnée à ton compagnon. Sa jeune sœur n’est-elle pas plus belle qu’elle? Prends-la donc à sa place.

3 Mais Samson leur dit: Cette fois je serai innocent à l’égard des Philistins, quand je leur ferai du mal.

4 Samson s’en alla donc, et attrapa trois cents renards; il prit aussi des flambeaux, et il tourna les queues des renards les unes contre les autres, et il mit un flambeau entre les deux queues, au milieu.

5 Puis, ayant allumé les flambeaux, il lâcha les renards dans les blés des Philistins. Il brûla ainsi tant le blé qui était en gerbes que celui qui était sur pied, et jusqu’aux plantations d’oliviers.

6 Et les Philistins dirent: Qui a fait cela? Et on répondit: Samson, le gendre du Thimnien; parce qu’il lui a pris sa femme, et l’a donnée à son compagnon. Alors les Philistins montèrent et la brûlèrent, elle et son père.

7 Mais Samson leur dit: C’est ainsi que vous en usez? Cependant je ne cesserai point que je ne me sois vengé de vous.

8 Et il les battit dos et ventre, et en fit un grand carnage. Puis il descendit, et habita dans un creux du rocher d’Étam.

9 Alors les Philistins montèrent, campèrent en Juda, et se répandirent à Léchi.

10 Et les hommes de Juda dirent: Pourquoi êtes-vous montés contre nous? Ils répondirent: Nous sommes montés pour lier Samson, pour lui faire comme il nous a fait.

11 Alors trois mille hommes de Juda descendirent vers la caverne du rocher d’Étam, et dirent à Samson: Ne sais-tu pas que les Philistins dominent sur nous? Pourquoi nous as-tu fait cela? Il leur répondit: Je leur ai fait comme ils m’ont fait.

12 Ils lui dirent encore: Nous sommes descendus pour te lier, afin de te livrer entre les mains des Philistins. Et Samson leur dit: Jurez-moi que vous ne me tuerez pas.

13 Et ils répondirent, et dirent: Non, nous te lierons et nous te livrerons entre leurs mains; mais nous ne te tuerons point. Ils le lièrent donc de deux cordes neuves, et le firent sortir du rocher.

14 Or, quand il vint à Léchi, les Philistins poussèrent des cris de joie à sa rencontre. Mais l’Esprit de l’Éternel le saisit, et les cordes qu’il avait aux bras devinrent comme du lin brûlé par le feu; ses liens tombèrent de ses mains.

15 Et, ayant trouvé une mâchoire d’âne, toute fraîche, il étendit la main, la prit, et en frappa mille hommes.

16 Alors Samson dit: Avec une mâchoire d’âne, un monceau, deux monceaux! Avec une mâchoire d’âne j’ai tué mille hommes!

17 Et quand il eut achevé de parler, il jeta de sa main la mâchoire, et nomma ce lieu-là Ramath-Léchi (la mâchoire jetée).

18 Et, pressé par la soif, il cria à l’Éternel, et dit: Tu as accordé à ton serviteur cette grande délivrance; et maintenant mourrais-je de soif, et tomberais-je entre les mains des incirconcis?

19 Alors Dieu fendit le rocher creux qui est à Léchi et les eaux en sortirent; et Samson but; son esprit se remit, et il reprit courage. C’est pourquoi, ce lieu, qui est à Léchi, a été appelé jusqu’à ce jour: En-Hakkoré (la source de celui qui invoque).

20 Et il jugea Israël, au temps des Philistins, pendant vingt ans.

Simsons hämnd på filisteerna

1 En tid därefter, medan veteskörden pågick*15:1medan veteskörden pågickI månadsskiftet maj-juni., besökte Simson sin hustru och hade med sig en killing. Han sade: "Låt mig gå in till min hustru i kammaren." Men hennes far lät honom inte gå in. 2 *Dom 14:20. Han sade: "Jag var säker på att du avskydde henne, så jag gav henne till din bröllopssven. Men hon har en yngre syster som är vackrare än hon. Ta henne i stället! 3 Men Simson svarade dem: "Den här gången är jag utan skuld till filisteerna om jag gör dem illa."

4 Simson gick och fångade trehundra rävar.*15:4rävarAnnan översättning: "schakaler" (som är flockdjur). Sedan tog han facklor, band ihop rävar med svansarna två och två och satte en fackla mellan de två svansarna. 5 Därefter tände han eld på facklorna och släppte in rävarna på filisteernas sädesfält och satte eld på både sädeskärvar och oskuren säd, vingårdar och olivlundar.

6 När filisteerna frågade vem som hade gjort detta, fick de svaret: "Det var Simson, timnitens svärson, för att timniten tog hans hustru och gav henne till hans bröllopssven." Då drog filisteerna ut och brände upp både henne och hennes far i eld. 7 Men Simson sade till dem: "Om ni gör så här tänker jag verkligen inte vila förrän jag tagit hämnd på er." 8 Och han slog dem sönder och samman så att de led ett stort nederlag. Sedan gick han ner därifrån och bodde i bergsklyftan vid Etam.

9 Då drog filisteerna upp och slog läger i Juda och spred sig i Lehi. 10 Och Juda män sade: "Varför har ni dragit upp hit mot oss?" De svarade: "Vi har kommit upp för att binda Simson och göra mot honom som han har gjort mot oss. 11 Då gick tretusen män från Juda ner till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: "Förstår du inte att filisteerna härskar över oss? Varför har du gjort så här mot oss?" Han svarade dem: "Som de har gjort mot mig, har jag gjort mot dem." 12 De sade till honom: "Vi har kommit ner för att binda dig och överlämna dig till filisteerna." Simson sade till dem: "Svär på att ni inte själva dödar mig." 13 De svarade honom: "Nej, vi tänker bara binda dig och överlämna dig till dem. Vi ska inte döda dig." Så band de honom med två nya rep och förde honom upp från klippan.

14 När han kom till Lehi, ropade filisteerna och sprang emot honom. Då föll Herrens Ande över honom, och repen runt hans armar blev som lintrådar som fattat eld, och banden bara smälte bort från hans händer. 15 Han fick syn på ett färskt käkben från en åsna, räckte ut handen och tog det och slog ihjäl tusen man med det. 16 Sedan sade Simson:

"Med åsnekäken

slog jag en hop*15:16en hopHebr. chamór, identiskt med ordet för åsna., ja, två.

Med åsnekäken

slog jag tusen man."

17 När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi.*15:17Ramat-LehiBetyder både "käkkastet" och "käkhöjden". 18 Och han blev mycket törstig och ropade till Herren: "Du har gett denna stora seger genom din tjänare, och nu kommer jag att dö av törst och falla i de oomskurnas hand!" 19 Då klöv Gud fördjupningen i Lehi, och fram ur den flödade vatten. Han drack, och hans ande återvände och han fick liv igen. Därför kallas källan "Den ropandes källa i Lehi", och den finns i Lehi än i dag.

20 Och Simson var domare i Israel i tjugo år*15:20Simson var domare i Israel i tjugo årKanske ca 1095-1075 f Kr, i södra delen av landet. under filisteernas tid.