1 Or Abimélec, fils de Jérubbaal, s’en alla à Sichem vers les frères de sa mère, et il leur parla, ainsi qu’à toute la famille de la maison du père de sa mère, en disant:
2 Je vous prie, faites entendre ces paroles à tous les seigneurs de Sichem: Lequel vous semble le meilleur, ou que soixante et dix hommes, tous enfants de Jérubbaal, dominent sur vous, ou qu’un seul homme domine sur vous? Et souvenez-vous que je suis votre os et votre chair.
3 Les frères de sa mère dirent de sa part toutes ces paroles aux oreilles de tous les seigneurs de Sichem, et leur cœur inclina vers Abimélec; car, dirent-ils, c’est notre frère.
4 Et ils lui donnèrent soixante et dix pièces d’argent, de la maison de Baal-Bérith, avec lesquelles Abimélec leva des gens de rien et des vagabonds qui le suivirent.
5 Puis il vint à la maison de son père à Ophra, et il tua, sur une même pierre, ses frères, enfants de Jérubbaal, au nombre de soixante et dix hommes. Il ne resta que Jotham, le plus jeune fils de Jérubbaal; car il s’était caché.
6 Alors tous les chefs de Sichem s’assemblèrent, avec toute la maison de Millo; et ils vinrent, et proclamèrent roi Abimélec, auprès du chêne du monument qui est à Sichem.
7 Or on le rapporta à Jotham. Et il alla se placer au sommet de la montagne de Guérizim; et, élevant la voix, il cria et leur dit: Écoutez-moi, chefs de Sichem, et que Dieu vous écoute!
8 Les arbres partirent un jour pour aller oindre un roi qui régnât sur eux. Et ils dirent à l’olivier: Règne sur nous.
9 Mais l’olivier leur répondit: Renoncerais-je à mon huile, que Dieu et les hommes honorent en moi, pour aller planer au-dessus des arbres?
10 Alors les arbres dirent au figuier: Viens, et règne sur nous.
11 Mais le figuier leur répondit: Renoncerais-je à ma douceur et à mon bon fruit, pour aller planer au-dessus des arbres?
12 Puis les arbres dirent à la vigne: Viens, toi, règne sur nous.
13 Et la vigne répondit: Renoncerais-je à mon bon vin, qui réjouit Dieu et les hommes, pour aller planer au-dessus des arbres?
14 Alors tous les arbres dirent à l’épine: Viens, toi, et règne sur nous.
15 Et l’épine répondit aux arbres: Si c’est sincèrement que vous voulez m’oindre pour être votre roi, venez et réfugiez-vous sous mon ombre; sinon, que le feu sorte de l’épine, et qu’il dévore les cèdres du Liban!
16 Et maintenant, est-ce que vous avez agi en sincérité et en intégrité, en proclamant roi Abimélec? Et avez-vous bien agi envers Jérubbaal et envers sa maison? Et lui avez-vous rendu selon ce qu’il a fait pour vous?
17 Car mon père a combattu pour vous; il a exposé sa vie, et vous a délivrés de la main des Madianites.
18 Mais aujourd’hui vous vous êtes élevés contre la maison de mon père; et vous avez tué, sur une même pierre, ses enfants, soixante et dix hommes; et vous avez proclamé roi sur les chefs de Sichem, Abimélec, fils de sa servante, parce qu’il est votre frère.
19 Si vous avez agi aujourd’hui en sincérité et en intégrité envers Jérubbaal et sa maison, qu’Abimélec soit votre joie, et que vous soyez aussi la sienne! Sinon, que le feu sorte d’Abimélec,
20 Et dévore les chefs de Sichem et la maison de Millo; et que le feu sorte des chefs de Sichem et de la maison de Millo, et qu’il dévore Abimélec!
21 Puis Jotham s’enfuit et s’échappa. Il alla à Béer, et il y demeura, loin d’Abimélec, son frère.
22 Abimélec domina sur Israël pendant trois ans.
23 Puis Dieu envoya un mauvais esprit entre Abimélec et les chefs de Sichem; et les chefs de Sichem furent infidèles à Abimélec,
24 Afin que la violence faite aux soixante et dix enfants de Jérubbaal retombât et que leur sang retournât sur Abimélec, leur frère, qui les avait tués, et sur les chefs de Sichem, qui l’avaient aidé à tuer ses frères.
25 Les chefs de Sichem lui tendirent donc des embûches sur le haut des montagnes, et ils pillaient tous ceux qui passaient près d’eux par le chemin. Et cela fut rapporté à Abimélec.
26 Alors Gaal, fils d’Ébed, vint avec ses frères, et ils passèrent à Sichem; et les chefs de Sichem eurent confiance en lui.
27 Ils sortirent dans la campagne, vendangèrent leurs vignes, en foulèrent les raisins, et firent bonne chère. Puis ils entrèrent dans la maison de leur dieu, mangèrent et burent, et maudirent Abimélec.
28 Alors Gaal, fils d’Ébed, dit: Qui est Abimélec, et qu’est Sichem, pour que nous servions Abimélec? N’est-il pas fils de Jérubbaal? Et Zébul, n’est-il pas son lieutenant? Servez les hommes d’Hémor, père de Sichem. Mais nous, pourquoi servirions-nous celui-là?
29 Oh! Si j’avais ce peuple sous ma conduite, je chasserais Abimélec! Et il dit à Abimélec: Augmente ton armée, et sors contre nous!
30 Mais Zébul, gouverneur de la ville, apprit les paroles de Gaal, fils d’Ébed, et sa colère s’embrasa.
31 Puis il envoya adroitement des messagers vers Abimélec, pour lui dire: Voici, Gaal, fils d’Ébed, et ses frères, sont entrés à Sichem; et voici, ils soulèvent la ville contre toi.
32 Maintenant donc, lève-toi de nuit, toi et le peuple qui est avec toi, et dresse des embuscades dans la campagne;
33 Et le matin, au lever du soleil, tu te lèveras et viendras fondre sur la ville; alors, Gaal et le peuple qui est avec lui, sortiront contre toi, et tu lui feras selon que tu en trouveras le moyen.
34 Abimélec et tout le peuple qui était avec lui, partirent donc de nuit et se mirent en embuscade près de Sichem, en quatre bandes.
35 Cependant Gaal, fils d’Ébed, sortit, et s’arrêta à l’entrée de la porte de la ville. Alors Abimélec et tout le peuple qui était avec lui, se levèrent de l’embuscade.
36 Et Gaal, ayant aperçu ce peuple, dit à Zébul: Voici du peuple qui descend du haut des montagnes. Mais Zébul lui dit: Tu prends l’ombre des montagnes pour des hommes.
37 Et Gaal reprit la parole, et dit: Voici un peuple qui descend des hauteurs du pays, et une bande vient par le chemin du chêne des devins.
38 Alors Zébul lui dit: Où est maintenant ta vanterie, quand tu disais: Qui est Abimélec, pour que nous le servions? N’est-ce pas là le peuple que tu méprisais? Sors donc, maintenant, et combats contre eux!
39 Alors Gaal, conduisant les chefs de Sichem, sortit et combattit contre Abimélec.
40 Et Abimélec le poursuivit, et Gaal s’enfuit devant lui, et beaucoup tombèrent morts jusqu’à l’entrée de la porte.
41 Et Abimélec s’arrêta à Aruma. Et Zébul chassa Gaal et ses frères, qui ne purent plus rester à Sichem.
42 Mais le lendemain le peuple sortit aux champs, ce qui fut rapporté à Abimélec.
43 Alors il prit sa troupe, et la divisa en trois bandes, et se mit en embuscade dans les champs; et, ayant vu que le peuple sortait de la ville, il se leva contre eux et les défit.
44 Abimélec, et les gens qui étaient avec lui, s’avancèrent, et se tinrent à l’entrée de la porte de la ville; mais les deux autres bandes se jetèrent sur tous ceux qui étaient dans la campagne, et les défirent.
45 Abimélec combattit contre la ville tout ce jour-là, et prit la ville, et tua le peuple qui y était. Puis il rasa la ville, et y sema du sel.
46 Et tous les chefs de la tour de Sichem, ayant appris cela, se retirèrent dans le fort de la maison du dieu Bérith.
47 Et on rapporta à Abimélec que tous les chefs de la tour de Sichem s’étaient rassemblés dans le fort.
48 Alors Abimélec monta sur la montagne de Tsalmon, lui et tout le peuple qui était avec lui; et Abimélec prit en main une hache, et coupa une branche d’arbre, l’enleva et la mit sur son épaule; et il dit au peuple qui était avec lui: Avez-vous vu ce que j’ai fait? Hâtez-vous de faire comme moi.
49 Ils coupèrent donc chacun une branche, et suivirent Abimélec; et ils placèrent les branches contre le fort, et y ayant mis le feu, ils brûlèrent le fort. Tous les gens de la tour de Sichem moururent ainsi, au nombre d’environ mille, tant hommes que femmes.
50 Ensuite Abimélec alla à Thébets, qu’il assiégea et prit.
51 Or, il y avait au milieu de la ville une forte tour, où se réfugièrent tous les hommes avec les femmes, et tous les chefs de la ville. Et ayant fermé les portes après eux, ils montèrent sur la plate-forme de la tour.
52 Alors Abimélec vint jusqu’à la tour, l’attaqua, et s’approcha jusqu’à la porte de la tour, pour y mettre le feu.
53 Mais une femme jeta une meule sur la tête d’Abimélec, et lui brisa le crâne.
54 Alors, appelant aussitôt le jeune homme qui portait ses armes, il lui dit: Tire ton épée et tue-moi, de peur qu’on ne dise de moi: Une femme l’a tué. Le jeune homme le transperça donc, et il mourut.
55 Et les hommes d’Israël, ayant vu qu’Abimélec était mort, s’en allèrent chacun chez soi.
56 Ainsi Dieu fit retomber sur Abimélec le mal qu’il avait fait à son père, en tuant ses soixante et dix frères;
57 Et Dieu fit retomber sur la tête des hommes de Sichem tout le mal qu’ils avaient fait. Ainsi vint sur eux la malédiction de Jotham, fils de Jérubbaal.
Abimeleks sammansvärjning
1 Dom 8:30f. Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Shekem9:1ShekemCentralort vid nutida Nablus där Josua hade samlat folket (Jos 24). och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: 2 "Säg så här till Shekems alla män: Vad är bäst för er, att Jerubbaals alla sjuttio söner råder över er eller att en enda man råder över er? Kom ihåg att jag är ert kött och blod." 3 Då lade hans morbröder fram allt detta till hans förmån inför Shekems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, för de tänkte: "Han är ju vår bror." 4 Dom 8:33. De gav honom sjuttio siklar silver9:4sjuttio siklar silverDrygt 700 gram, motsvarande ca sju årslöner (17:10). ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom. 5 2 Kung 10:7. Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner, på en och samma sten.
Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. 6 Jos 24:25f. Sedan samlades Shekems alla män och alla i Bet-Millo9:6Bet-MilloBetyder "fyllningshus", alltså byggt på en upphöjning av fyllnadsmaterial. och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Shekem.
Liknelsen om träden
7 5 Mos 11:29f. När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: "Hör på mig, ni Shekems män, så att Gud också ska höra er!
8 En gång gick träden
för att smörja en kung över sig.
De sade till olivträdet:
Bli du kung över oss!
9 Men olivträdet svarade:
Skulle jag avstå från min olja,
som man ärar Gud9:9GudAnnan översättning: "gudar" (även i vers 13).
och människor med,9:9som man ärar Gud och människor medAnnan översättning: "som Gud och människor ärar mig för".
och gå för att svaja
över de andra träden?
10 Då sade träden till fikonträdet:
Kom, bli du kung över oss!
11 Men fikonträdet svarade:
Skulle jag avstå från min sötma
och min goda frukt
och gå för att svaja
över de andra träden?
12 Då sade träden till vinstocken:
Kom, bli du kung över oss!
13 Ps 104:15. Men vinstocken svarade:
Skulle jag avstå från min vinmust,
som gläder Gud och människor,
och gå för att svaja
över de andra träden?
14 Då sade alla träden till törnbusken:
Kom, bli du kung över oss!
15 Törnbusken svarade träden:
Om ni verkligen vill smörja mig
till kung över er,
kom då och ta er tillflykt
under min skugga.
Om inte,
ska eld gå ut från törnbusken
och förtära cedrarna på Libanon.
16 Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung? Har ni gjort rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar? 17 Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand.
18 Men ni har i dag rest er mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Shekems medborgare eftersom han är er bror. 19 Om ni då denna dag har handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek och han må glädja sig över er. 20 Om inte, låt då eld gå ut från Abimelek och förtära Shekems män och Bet-Millo, och låt eld gå ut från Shekems män och Bet-Millo och förtära Abimelek."
21 Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.
Abimelek dör
22 När Abimelek hade härskat över Israel i tre år, 23 sände Gud en ond ande mellan Abimelek och Shekems män så att dessa avföll från Abimelek. 24 Det skedde för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat och för att deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som dödade dem, och över Shekems män som hade hjälpt honom att döda sina bröder. 25 För att skada honom lade Shekems män folk i bakhåll på bergshöjderna, och de plundrade alla som gick den vägen. Detta berättades för Abimelek.
26 Men Gaal, Ebeds son, kom med sina bröder och drog in i Shekem, och Shekems män fick förtroende för honom. 27 De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar, pressade druvor och ordnade en fest. Så gick de in i sin guds hus och åt och drack och uttalade förbannelser över Abimelek. 28 1 Mos 34:2. Och Gaal, Ebeds son, sade: "Vem är Abimelek? Och vem är Shekem, eftersom vi ska tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son och Sebul hans förvaltare? Nej, ni ska tjäna män som härstammar från Hamor9:28män som härstammar från Hamor Områdets urinvånare, alltså icke-israeliter (jfr 1 Mos 33:19f)., Shekems far. Varför skulle vi tjäna Abimelek? 29 Om jag bara hade detta folk i min hand! Då skulle jag driva bort Abimelek." Och han sade om Abimelek: "Utöka din här och dra ut!"
30 Men när stadens hövding Sebul fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han mycket upprörd. 31 Han sände i hemlighet bud till Abimelek och lät säga: "Akta dig! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Shekem, och de uppviglar staden mot dig. 32 Bryt nu upp i natt med ditt folk och lägg dig i bakhåll på fältet. 33 Sedan kan du tidigt i morgon när solen går upp gå till anfall mot staden. När han då drar ut mot dig med sitt folk kan du göra med honom vad du får tillfälle till."
34 Då bröt Abimelek upp med allt sitt folk i natten och lade sig i bakhåll mot Shekem i fyra grupper. 35 Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Samtidigt bröt Abimelek med sitt folk fram från bakhållet. 36 När Gaal såg folket sade han till Sebul: "Se, det kommer ner folk från bergshöjderna!" Men Sebul svarade honom: "Det är skuggan av bergen som för dina ögon ser ut som människor." 37 Men Gaal sade på nytt: "Jo, det kommer ner folk från Mitthöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Teckentydareken."
38 Då sade Sebul till honom: "Var är nu dina stora ord, du som sade: Vem är Abimelek eftersom vi ska tjäna honom? Här kommer folket som du föraktade. Dra ut och strid mot dem!" 39 Då drog Gaal ut i spetsen för Shekems män och gav sig i strid med Abimelek. 40 Men Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom. Många föll slagna ända fram mot stadsporten. 41 Abimelek stannade i Aruma. Men Sebul drev bort Gaal och hans bröder så att de inte kunde bo i Shekem.
42 Dagen därefter gick folket ut på fältet, och man berättade detta för Abimelek. 43 Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han fick se folket gå ut ur staden, ryckte han fram mot dem och slog dem. 44 Abimelek och grupperna han hade med sig gick till anfall och ställde sig vid ingången till stadsporten. Men de båda andra grupperna anföll alla ute på fältet och slog dem. 45 Abimelek angrep staden hela den dagen, han intog den och dödade dem som fanns där inne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt9:45beströdde den med saltFör att göra marken ofruktbar (jfr 5 Mos 29:23)..
46 När männen i Shekems torn hörde detta, begav sig alla till valvet i El-Berits tempel. 47 Abimelek blev underrättad om att alla männen i Shekems torn hade samlats där. 48 Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren som han lyfte upp och lade på axeln, och han sade till folket: "Skynda er, gör som ni såg att jag gjorde!" 49 Då högg allt folket var sin gren och följde Abimelek, och de lade grenarna intill valvet och tände eld på valvet över dem. Så omkom de som bodde i Shekems torn, omkring ettusen män och kvinnor.
50 Och Abimelek drog bort till Tebes och belägrade Tebes och intog det. 51 Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, stadens alla medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak. 52 Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna den, 53 kastade en kvinna ner en kvarnsten9:53kvarnstenDen övre stenen i en handkvarn som vägde ett par kg (jfr 5 Mos 24:6). på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle. 54 1 Sam 31:4. Han ropade genast på sin väpnare och sade till honom: "Dra ditt svärd och döda mig så att de inte säger om mig: En kvinna dödade honom." Hans tjänare genomborrade honom och han dog. 55 När israeliterna såg att Abimelek var död, gick var och en hem till sitt.
56 Så lät Gud Abimelek få igen det onda som han hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder. 57 Och allt det onda som Shekems män hade gjort lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden. Så kom Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse över dem.