Habacuque 3

1 Prière d’Habacuc, le prophète, sur le mode des chants lyriques:

2 Éternel, j’ai entendu ce que tu as fait entendre; je suis saisi de crainte. Éternel! dans le cours des années, fais revivre ton œuvre; dans le cours des années fais-la connaître! Dans ta colère souviens-toi d’avoir compassion!

3 Dieu vient de Théman, le Saint vient de la montagne de Paran. Sélah (pause). Sa majesté couvre les cieux, et la terre est remplie de sa louange.

4 C’est comme l’éclat de la lumière; des rayons jaillissent de sa main; c’est là que sa force est cachée.

5 La mortalité marche devant lui, et la peste suit ses pas.

6 Il s’arrête, et il mesure la terre; il regarde, et il fait trembler les nations; les montagnes éternelles se brisent, les collines antiques s’affaissent. Ses voies sont les voies anciennes.

7 Je vois dans la détresse les tentes de Cushan; les pavillons du pays de Madian frémissent de crainte.

8 Est-ce contre les fleuves que s’irrite l’Éternel? Ta colère est-elle contre les fleuves, et ta fureur contre la mer, que tu sois monté sur tes chevaux, sur tes chars de victoire?

9 Ton arc est mis à nu; tes flèches sont jurées par la parole. (Sélah.)

10 Tu fends la terre en fleuves. Les montagnes te voient, et tremblent; des torrents d’eau se précipitent, l’abîme fait retentir sa voix, il élève ses mains en haut.

11 Le soleil, la lune s’arrêtent dans leur demeure, à la lueur de tes flèches qui volent, à l’éclat de ta lance étincelante.

12 Tu parcours la terre avec indignation, tu foules les nations dans ta colère.

13 Tu sors pour la délivrance de ton peuple, pour la délivrance de ton oint. Tu brises le faîte de la maison de l’impie, tu la ruines de fond en comble.

14 Tu perces de tes traits la tête de ses chefs, qui se précipitent comme la tempête pour nous disperser, et se réjouissent comme pour dévorer le malheureux dans leur repaire.

15 Tu marches avec tes chevaux sur la mer, sur les grandes eaux amoncelées.

16 J’ai entendu, et mes entrailles sont émues; à cette voix mes lèvres frémissent; la carie pénètre mes os, et je tremble sous moi, de ce que je dois attendre en repos le jour de la détresse, quand montera contre le peuple celui qui l’assaillira.

17 Car le figuier ne fleurira pas, et il n’y aura point de produit dans les vignes; le fruit de l’olivier fera défaut, et les champs ne donneront point de nourriture; la brebis manquera au parc, et il n’y aura plus de bœufs dans l’étable.

18 Mais moi je me réjouirai en l’Éternel, je tressaillirai de joie dans le Dieu de ma délivrance.

19 L’Éternel, le Seigneur, est ma force; il rend mes pieds semblables à ceux des biches, et me fait tenir sur mes hauteurs. Au maître-chantre, avec instruments à cordes.

Habackuks bön och lovsång

1 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót*3:1shigjonótOkänd musikterm. Möjligen "klagopsalm" (jfr Ps 7:1)..

2 Herre, jag har hört

budskapet om dig och jag bävar.

Herre, ge liv åt ditt verk

i våra dagar,

låt det bli känt i vår tid.

Tänk i din vrede

på att förbarma dig.

3 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 33:2, Dom 5:4, Ps 72:19, Jes 6:3. Gud kommer från Teman,

den Helige från berget Paran*3:3Teman … Paran Områden i ökentrakterna söder om Döda havet (jfr 5 Mos 33:2).. Sela

Hans härlighet täcker himlen,

hans lov fyller jorden.

4 *2 Mos 24:17. Hans glans är som ljuset,

strålar går ut från hans hand,

där är hans styrka dold.

5 *2 Mos 9:3, 12:29. Framför honom går pest,

och brinnande feber*3:5pest … brinnande feberAnnan översättning: "Ordet … flammor".

följer i hans spår.

6 *Ps 68:8f. Han träder fram och jorden skakar,

folken bävar för hans blick.

Urgamla berg splittras,

eviga höjder sjunker ner.

Hans vägar är eviga.

7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,

tältdukarna i Midjans land darrar.

8 *2 Mos 14:26f, 15:3f. Vredgas Herren på floderna?

Brinner din vrede mot strömmarna

eller din harm mot havet,

när du far fram med dina hästar,

med dina segervagnar?

9 *5 Mos 32:41f. Blottad och bar är din båge,

som edsvurna pilar är ditt ord.

Sela

Du låter floder klyva jorden.

10 *Ps 77:17f. Bergen ser dig och bävar,

störtregn forsar ner,

djupet höjer sin röst,

det lyfter sina händer mot höjden.

11 *Jos 10:12f. Sol och måne står still i sin boning

vid skenet av dina pilar

som flyger,

vid glansen

av ditt blixtrande spjut.

12 I raseri går du fram över jorden,

i vrede trampar du ner

hednafolken.

13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,

för att frälsa din smorde.

Du krossar taket

på den gudlöses hus,

du bryter ner det

från tinnarna till grunden. Sela

14 Med hans egna spjut

genomborrar du huvudet

på hans krigare,

när de stormar fram

för att fördriva mig.

Deras glädje är att sluka

den svage i hemlighet.

15 *Ps 77:20. Du far fram med dina hästar

genom havet,

genom väldiga vattens svall.

16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,

vid dånet skälver mina läppar.

Röta tränger in i benen i min kropp.

Jag darrar där jag står,

för jag måste stilla vänta

på olyckans dag,

att den drabbar det folk

som angriper oss.

17 Fikonträdet blomstrar inte mer,

och vinstocken ger ingen skörd.

Olivträdets frukt slår fel,

och fälten ger ingen föda.

Fåren rycks bort ur fållorna,

och ingen boskap finns i stallen.

18 *Ps 46:2f. Men jag vill jubla i Herren

och glädja mig i min frälsnings Gud.

19 *2 Sam 22:34, Ps 18:34. Herren Gud är min styrka.

Han gör mina fötter som hjortens

och låter mig gå fram

över mina höjder.

För sångmästaren, med mitt strängaspel.