2 Crônicas 18

1 Or, Josaphat, ayant beaucoup de richesses et de gloire, s’allia par mariage avec Achab.

2 Et au bout de quelques années, il descendit vers Achab, à Samarie. Et Achab tua pour lui, et pour le peuple qui était avec lui, un grand nombre de brebis et de bœufs, et l’incita à monter à Ramoth de Galaad.

3 Achab, roi d’Israël, dit à Josaphat, roi de Juda: Viendras-tu avec moi à Ramoth de Galaad? Et il lui répondit: Dispose de moi comme de toi, et de mon peuple comme de ton peuple; et nous irons avec toi à la guerre.

4 Puis Josaphat dit au roi d’Israël: Consulte d’abord, je te prie, la parole de l’Éternel.

5 Alors le roi d’Israël assembla les prophètes, au nombre de quatre cents, et leur dit: Irons-nous à la guerre contre Ramoth de Galaad, ou y renoncerai-je? Et ils répondirent: Monte, et Dieu la livrera entre les mains du roi.

6 Mais Josaphat dit: N’y a-t-il point ici encore quelque prophète de l’Éternel, par qui nous puissions le consulter?

7 Et le roi d’Israël dit à Josaphat: Il y a encore un homme par qui on peut consulter l’Éternel; mais je le hais, car il ne me prophétise rien de bon, mais toujours du mal; c’est Michée, fils de Jimla. Et Josaphat dit: Que le roi ne parle pas ainsi!

8 Alors le roi d’Israël appela un officier, et dit: Fais promptement venir Michée, fils de Jimla.

9 Or le roi d’Israël et Josaphat, roi de Juda, étaient assis, chacun sur son trône, revêtus de leurs habits royaux, et ils étaient assis dans la place, à l’entrée de la porte de Samarie; et tous les prophètes prophétisaient en leur présence.

10 Alors Tsidkija, fils de Kénaana, s’étant fait des cornes de fer, dit: Ainsi a dit l’Éternel: Avec ces cornes tu heurteras les Syriens, jusqu’à les détruire.

11 Et tous les prophètes prophétisaient de même, en disant: Monte à Ramoth de Galaad, et tu réussiras, et l’Éternel la livrera entre les mains du roi.

12 Or le messager qui était allé appeler Michée, lui parla, et lui dit: Voici, les prophètes prédisent tous d’une voix du bien au roi; je te prie, que ta parole soit semblable à celle de chacun d’eux, et annonce du bien.

13 Mais Michée répondit: L’Éternel est vivant! je dirai ce que mon Dieu dira.

14 Il vint donc vers le roi, et le roi lui dit: Michée, irons-nous à la guerre contre Ramoth de Galaad, ou y renoncerai-je? Et il répondit: Montez, vous réussirez, et ils seront livrés entre vos mains.

15 Et le roi lui dit: Combien de fois t’adjurerai-je de ne me dire que la vérité au nom de l’Éternel?

16 Et il répondit: J’ai vu tout Israël dispersé par les montagnes, comme un troupeau de brebis qui n’a point de pasteur; et l’Éternel a dit: Ces gens n’ont point de seigneur; que chacun retourne en paix dans sa maison!

17 Alors le roi d’Israël dit à Josaphat: Ne t’ai-je pas dit qu’il ne prophétise rien de bon quand il s’agit de moi, mais seulement du mal?

18 Et Michée dit: C’est pourquoi, écoutez la parole de l’Éternel: J’ai vu l’Éternel assis sur son trône, et toute l’armée des cieux se tenant à sa droite et à sa gauche.

19 Et l’Éternel dit: Qui est-ce qui séduira Achab, roi d’Israël, afin qu’il monte et qu’il périsse à Ramoth de Galaad? Et l’un répondait d’une façon et l’autre d’une autre.

20 Alors un esprit s’avança et se tint devant l’Éternel, et dit: Moi, je le séduirai. L’Éternel lui dit: Comment?

21 Il répondit: Je sortirai, et je serai un esprit de mensonge dans la bouche de tous ses prophètes. Et l’Éternel dit: Tu le séduiras, et même tu en viendras à bout. Sors, et fais ainsi.

22 Maintenant donc, voici, l’Éternel a mis un esprit de mensonge dans la bouche de tes prophètes que voilà; et l’Éternel a prononcé du mal contre toi.

23 Alors Tsidkija, fils de Kénaana, s’approcha, et frappa Michée sur la joue, et dit: Par quel chemin l’Esprit de l’Éternel s’est-il éloigné de moi pour te parler?

24 Et Michée répondit: Voici, tu le verras au jour où tu iras de chambre en chambre pour te cacher!

25 Alors le roi d’Israël dit: Prenez Michée, et menez-le vers Amon, capitaine de la ville, et vers Joas, fils du roi.

26 Et vous direz: Ainsi a dit le roi: Mettez cet homme en prison, et nourrissez-le du pain de l’affliction et de l’eau de l’affliction, jusqu’à ce que je revienne en paix.

27 Et Michée dit: Si jamais tu reviens en paix, l’Éternel n’aura point parlé par moi. Et il dit: Vous tous, peuples, entendez!

28 Le roi d’Israël monta donc avec Josaphat, roi de Juda, à Ramoth de Galaad.

29 Et le roi d’Israël dit à Josaphat: Je me déguiserai pour aller au combat; mais toi, revêts-toi de tes habits. Ainsi le roi d’Israël se déguisa; et ils allèrent au combat.

30 Or le roi des Syriens avait donné cet ordre aux chefs de ses chars, disant: Vous n’attaquerez ni petit ni grand, mais seulement le roi d’Israël.

31 Sitôt donc que les chefs des chars eurent vu Josaphat, ils dirent: C’est le roi d’Israël! et ils l’environnèrent pour l’attaquer; mais Josaphat cria, et l’Éternel le secourut, et Dieu les éloigna de lui.

32 Et quand les chefs des chars virent que ce n’était pas le roi d’Israël, ils se détournèrent de lui.

33 Alors un homme tira de son arc tout au hasard, et frappa le roi d’Israël entre les jointures de la cuirasse; et le roi dit au cocher: Tourne, et mène-moi hors des rangs; car je suis blessé.

34 Or, en ce jour-là le combat fut acharné; et le roi d’Israël demeura dans son char, vis-à-vis des Syriens, jusqu’au soir; et il mourut vers le coucher du soleil.

Mika profeterar mot Ahab

1 *2 Kung 8:18, 2 Krön 17:5, 21:6. Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål*18:1genom giftermålJoshafats son Joram (kap 21) gifte sig med Ahabs dotter Atalja (22:10f). blev han släkt med Ahab*18:1AhabKung i Nordriket Israel ca 874-853 f Kr (se 1 Kung 16:29f).. 2 *1 Kung 22:2f. Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.*18:2Ramot i GileadStrategisk ort vid karavanvägen nästan 5 mil öster om Jordan. Den hade förlorats till arameerna och inte återlämnats trots löfte om detta (1 Kung 20:34).3 Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden." 4 Joshafat sade dock till Israels kung: "Men fråga först Herren om det."

5 Då samlade Israels kung profeterna, fyrahundra män, och frågade dem: "Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?" De svarade: "Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand." 6 Men Joshafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?" 7 Israels kung svarade Joshafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Joshafat sade: "Kungen ska inte säga så." 8 Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son." 9 Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.

10 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna, så att de förgörs." 11 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand."

12 Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka." 13 Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom."

14 När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli? Han svarade: "Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand." 15 Men kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?"

16 *4 Mos 27:17, Matt 9:36. Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt." 17 Då sade Israels kung till Joshafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?"

18 Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. 19 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. 20 *1 Kung 22:21. Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? 21 Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så! 22 Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig."

23 *Joh 18:22, Apg 23:2. Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" 24 Mika svarade: "Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig." 25 Men Israels kung sade: "Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen, 26 och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." 27 *Mika 1:2. Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk!"

Ahab dör

28 *1 Kung 22:29f. Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. 29 Och Israels kung sade till Joshafat: "Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.

30 Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." 31 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. 32 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

33 Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad." 34 Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.