2 Crônicas 12

1 Lorsque la royauté de Roboam se fut affermie et qu’il fut devenu fort, il abandonna la loi de l’Éternel, et tout Israël avec lui.

2 Et il arriva, la cinquième année du roi Roboam, que Shishak, roi d’Égypte, monta contre Jérusalem, parce qu’ils avaient péché contre l’Éternel;

3 Il avait douze cents chars et soixante mille cavaliers, et le peuple venu avec lui d’Égypte était innombrable, des Libyens, des Sukkiens et des Éthiopiens.

4 Il prit les villes fortes qui appartenaient à Juda, et vint jusqu’à Jérusalem.

5 Alors Shémaeja, le prophète, vint vers Roboam et vers les chefs de Juda, qui s’étaient assemblés à Jérusalem, à l’approche de Shishak, et leur dit: Ainsi a dit l’Éternel: Vous m’avez abandonné; moi aussi je vous abandonne aux mains de Shishak.

6 Alors les chefs d’Israël et le roi s’humilièrent, et dirent: L’Éternel est juste!

7 Et quand l’Éternel vit qu’ils s’étaient humiliés, la parole de l’Éternel fut adressée à Shémaeja, et il lui dit: Ils se sont humiliés; je ne les détruirai pas; et je leur donnerai bientôt un moyen d’échapper, et mon courroux ne se répandra point sur Jérusalem par la main de Shishak.

8 Toutefois ils lui seront asservis, afin qu’ils sachent ce que c’est que de me servir ou de servir les royaumes des autres pays.

9 Shishak, roi d’Égypte, monta donc contre Jérusalem, et prit les trésors de la maison de l’Éternel, et les trésors de la maison royale; il prit tout. Il prit les boucliers d’or que Salomon avait faits.

10 Le roi Roboam fit à leur place des boucliers d’airain, et il les mit entre les mains des chefs des coureurs qui gardaient la porte de la maison du roi.

11 Et toutes les fois que le roi entrait dans la maison de l’Éternel, les coureurs venaient, et les portaient; puis ils les rapportaient dans la chambre des coureurs.

12 Ainsi comme il s’était humilié, la colère de l’Éternel se détourna de lui, et ne le détruisit pas entièrement; car il y avait encore de bonnes choses en Juda.

13 Le roi Roboam se fortifia donc dans Jérusalem, et régna. Il avait quarante et un ans quand il devint roi, et il régna dix-sept ans à Jérusalem, la ville que l’Éternel avait choisie, de toutes les tribus d’Israël, pour y mettre son nom. Sa mère s’appelait Naama, l’Ammonite.

14 Il fit le mal, car il n’appliqua pas son cœur à chercher l’Éternel.

15 Or les actions de Roboam, les premières et les dernières, ne sont-elles pas écrites dans les livres de Shémaeja, le prophète, et d’Iddo, le Voyant, aux généalogies? Et les guerres de Roboam et de Jéroboam furent continuelles.

16 Et Roboam s’endormit avec ses pères, et il fut enseveli dans la cité de David; et Abija, son fils, régna à sa place.

Egypten anfaller Juda

1 *2 Krön 11:17, 26:16. När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel. 2 *1 Kung 11:40, 14:22f. Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Egyptens kung Shishak*12:2ShishakPå egyptiska Sheshonk I (ca 945-922 f Kr), en libyskättad farao som härjade Israel och Syrien år 925 f Kr. I en inskription i Karnaktemplet räknar han upp mer än 150 besegrade städer. upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren. 3 Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer*12:2suckeerTroligen ett libyskt folk som egyptierna kallade tjukten. och nubier. 4 *2 Krön 11:5f. Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.

5 *2 Krön 11:2. Profeten Shemaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Och han sade till dem: "Så säger Herren: Ni har övergett mig, och därför har också jag övergett er och gett er i Shishaks hand." 6 Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sade: "Herren är rättfärdig."

7 *2 Kung 22:19, 2 Krön 34:27. När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sade: "Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand. 8 *5 Mos 28:48f, Jer 2:19. Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen."

9 *1 Kung 10:16f, 14:25f, 2 Krön 9:15f. Egyptens kung Shishak drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna*12:9tog skatternaShishak skänkte enligt en inskription 200 ton silver och guld till sina tempel. i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 10 I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. 11 Så ofta kungen gick till Herrens hus, gick också livvakterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till livvaktsalen.

12 *2 Krön 19:3. Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.

Rehabeams regering

13 *2 Mos 20:24, 1 Kung 14:21f, 2 Krön 6:6. Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år*12:13Rehabeam … sjutton årCa 930-913 f Kr. Se även 2 Krön 12. i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska. 14 Han gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka Herren.

15 *1 Kung 14:29f, 15:6. Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.

16 Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.