1 Roboam se rendit à Sichem, car tout Israël était venu à Sichem pour l’établir roi.
2 Quand Jéroboam, fils de Nébat, qui était en Égypte, où il s’était enfui de devant le roi Salomon, l’eut appris, il revint d’Égypte.
3 Or on l’avait envoyé appeler. Ainsi Jéroboam et tout Israël vinrent et parlèrent à Roboam, en disant:
4 Ton père a mis sur nous un joug pesant; allège maintenant cette rude servitude de ton père, et ce joug pesant qu’il nous a imposé, et nous te servirons.
5 Alors il leur dit: Revenez vers moi dans trois jours. Ainsi le peuple s’en alla.
6 Et le roi Roboam consulta les vieillards qui avaient été auprès de Salomon, son père, pendant sa vie, et il leur dit: Quelle réponse me conseillez-vous de faire à ce peuple?
7 Et ils lui répondirent en ces termes: Si tu es bon envers ce peuple, si tu es bienveillant envers eux, et que tu leur dises de bonnes paroles, ils seront tes serviteurs à toujours.
8 Mais il laissa le conseil que les vieillards lui avaient donné, et il consulta les jeunes gens qui avaient grandi avec lui, et qui se tenaient devant lui.
9 Et il leur dit: Que me conseillez-vous de répondre à ce peuple, qui m’a parlé, et m’a dit: Allège le joug que ton père a mis sur nous?
10 Et les jeunes gens qui avaient grandi avec lui, lui répondirent, en disant: Tu diras ainsi à ce peuple qui t’a parlé, et t’a dit: Ton père a mis sur nous un joug pesant, mais toi, allège-le; tu leur répondras ainsi: Mon petit doigt est plus gros que les reins de mon père.
11 Or, mon père vous a imposé un joug pesant, mais moi, je rendrai votre joug plus pesant encore. Mon père vous a châtiés avec des fouets, mais moi, je vous châtierai avec des fouets garnis de pointes.
12 Trois jours après, Jéroboam avec tout le peuple vint vers Roboam, suivant ce que le roi avait dit: Revenez vers moi dans trois jours.
13 Mais le roi leur répondit rudement, et le roi Roboam ne suivit point le conseil des vieillards;
14 Il leur parla suivant le conseil des jeunes gens, et leur dit: Mon père a mis sur vous un joug pesant; mais moi, j’y ajouterai encore. Mon père vous a châtiés avec des fouets; mais moi, je vous châtierai avec des fouets garnis de pointes.
15 Le roi n’écouta donc point le peuple; car cela était dispensé de la part de Dieu, afin que l’Éternel ratifiât la parole qu’il avait prononcée par Achija, le Silonite, à Jéroboam, fils de Nébat.
16 Et quand tout Israël vit que le roi ne les écoutait point, le peuple répondit au roi, en disant: Quelle part avons-nous avec David? Nous n’avons point d’héritage avec le fils d’Isaï. Israël, chacun à ses tentes! Maintenant, David, pourvois à ta maison. Ainsi tout Israël s’en alla dans ses tentes.
17 Mais quant aux enfants d’Israël qui habitaient les villes de Juda, Roboam régna sur eux.
18 Alors le roi Roboam envoya Hadoram, qui était préposé aux impôts; mais les enfants d’Israël l’assommèrent à coups de pierres, et il mourut. Et le roi Roboam se hâta de monter sur un char pour s’enfuir à Jérusalem.
19 C’est ainsi qu’Israël s’est rebellé contre la maison de David, jusqu’à ce jour.
De norra stammarna avfaller
1 1 Kung 12:1f. Rehabeam10:1RehabeamBetyder "folket breder ut sig". begav sig till Shekem10:1ShekemStad vid nutida Nablus, inne på de norra stammarnas område (jfr vers 17)., eftersom hela Israel hade kommit till Shekem för att göra honom till kung. 2 1 Kung 11:40. När Jerobeam10:2JerobeamBetyder "folket ska bli stort" eller "tvistar med folket". Blev kung över nordriket Israel ca 930-909 f Kr. Läs mer i 1 Kung 11:26f., Nebats son, hörde det där han var i Egypten – han hade flytt dit undan kung Salomo – återvände han från Egypten. 3 Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och sade till Rehabeam: 4 "Din far gjorde vårt ok tungt. Men lätta nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig." 5 Han svarade dem: "Vänta tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket gick.
6 Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han ännu levde, och han sade: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?" 7 De svarade honom: "Om du visar dig god mot detta folk, är vänlig mot dem och talar goda ord till dem, kommer de att bli dina tjänare för alltid."
8 Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade gett honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst. 9 Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?" 10 De unga männen, som hade växt upp med honom svarade: "Så här bör du säga till detta folk som har sagt till dig: ’Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss’ – så här bör du säga till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja. 11 Har min far lagt på er ett tungt ok, så ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel10:11skorpiongisselKanske en piska med vassa taggar (jfr not till Matt 27:26).."
12 På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: "Kom tillbaka till mig om tre dagar." 13 Då gav kungen dem ett hårt svar, för kung Rehabeam brydde sig inte om de gamlas råd. 14 Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, så ska jag göra det ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel."
15 1 Kung 11:29f. Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.
16 När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:
"Vad har vi för del i David?
Vi har ingen arvslott i Ishais son.
Gå hem till dina tält, Israel!
Se nu efter ditt hus själv, David."
Därefter gick hela Israel hem igen. 17 Och Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.
18 När kung Rehabeam sände ut Hadoram som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade Israels barn honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skynda sig upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 19 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.