2 Crônicas 36

1 Alors le peuple du pays prit Joachaz, fils de Josias, et l’établit roi à Jérusalem, à la place de son père.

2 Joachaz était âgé de vingt-trois ans quand il devint roi, et il régna trois mois à Jérusalem.

3 Le roi d’Égypte le déposa, à Jérusalem, et frappa le pays d’une amende de cent talents d’argent et d’un talent d’or.

4 Et le roi d’Égypte établit pour roi sur Juda et Jérusalem Éliakim, frère de Joachaz, et changea son nom en celui de Jéhojakim. Puis Néco prit Joachaz, son frère, et l’emmena en Égypte.

5 Jéhojakim était âgé de vingt-cinq ans quand il devint roi, et il régna onze ans à Jérusalem. Il fit ce qui est mauvais aux yeux de l’Éternel, son Dieu.

6 Et Nébucadnetsar, roi de Babylone, monta contre lui, et le lia d’une double chaîne d’airain, pour le mener à Babylone.

7 Nébucadnetsar emporta aussi à Babylone des vases de la maison de l’Éternel, et il les mit dans son palais, à Babylone.

8 Le reste des actions de Jéhojakim, et les abominations qu’il commit, et ce qui se trouva en lui, voici, ces choses sont écrites dans le livre des rois d’Israël et de Juda. Et Jéhojakin, son fils, régna à sa place.

9 Jéhojakin était âgé de huit ans quand il devint roi, et il régna trois mois et dix jours à Jérusalem. Il fit ce qui est mauvais aux yeux de l’Éternel.

10 Et l’année suivante, le roi Nébucadnetsar envoya, et le fit amener à Babylone, avec les vases précieux de la maison de l’Éternel; et il établit roi sur Juda et Jérusalem, Sédécias, son frère.

11 Sédécias était âgé de vingt et un ans quand il devint roi, et il régna onze ans à Jérusalem.

12 Il fit ce qui est mauvais aux yeux de l’Éternel, son Dieu; et il ne s’humilia point devant Jérémie, le prophète, qui lui parlait de la part de l’Éternel.

13 Il se révolta même contre le roi Nébucadnetsar, qui l’avait fait jurer par le nom de Dieu; et il roidit son cou, et il endurcit son cœur, pour ne pas retourner à l’Éternel, le Dieu d’Israël.

14 De même tous les chefs des sacrificateurs et le peuple multiplièrent de plus en plus leurs offenses, selon toutes les abominations des nations; et ils souillèrent la maison de l’Éternel, qu’il avait consacrée dans Jérusalem.

15 Or l’Éternel, le Dieu de leurs pères, leur avait envoyé des avertissements par le moyen de ses messagers, qu’il envoya de bonne heure; car il voulait épargner son peuple et sa propre demeure.

16 Mais ils se moquèrent des envoyés de Dieu, ils méprisèrent ses paroles, et ils se raillèrent de ses prophètes, jusqu’à ce que la colère de l’Éternel contre son peuple montât au point qu’il n’y eut plus de remède.

17 Alors il fit monter contre eux le roi des Caldéens, et tua leurs jeunes gens par l’épée, dans la maison de leur sanctuaire; il n’épargna ni le jeune homme, ni la vierge, ni le vieillard, ni l’homme à cheveux blancs; il livra tout entre ses mains.

18 Nébucadnetsar emmena à Babylone tous les vases de la maison de Dieu, grands et petits, les trésors de la maison de l’Éternel, et les trésors du roi et de ses chefs.

19 Ils brûlèrent la maison de Dieu; ils démolirent les murailles de Jérusalem; ils livrèrent au feu tous ses palais, et détruisirent tous les objets précieux.

20 Puis le roi transporta à Babylone ceux qui avaient échappé à l’épée, et ils furent ses esclaves et ceux de ses fils, jusqu’à la domination du royaume de Perse;

21 Afin que la parole de l’Éternel, prononcée par la bouche de Jérémie, fût accomplie; jusqu’à ce que le pays eût acquitté ses sabbats. Pendant tout le temps qu’il fut dévasté, il se reposa jusqu’à l’accomplissement de soixante-dix ans.

22 Mais la première année de Cyrus, roi de Perse, afin que la parole de l’Éternel, prononcée par Jérémie, fût accomplie, l’Éternel réveilla l’esprit de Cyrus, roi de Perse, qui fit publier par tout son royaume, et même par écrit, un édit portant:

23 Ainsi a dit Cyrus, roi de Perse: L’Éternel, le Dieu des cieux, m’a donné tous les royaumes de la terre, et lui-même m’a ordonné de lui bâtir une maison à Jérusalem, qui est en Juda. Qui d’entre vous est de son peuple? Que l’Éternel, son Dieu, soit avec lui, et qu’il monte!

Joahas kung i Juda

1 *2 Kung 23:30f. Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. 2 Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader *36:1fJoahas … tre månaderÅr 609 f Kr. Joahas betyder "Herren griper". Se även 2 Kung 23:31f. i Jerusalem.

3 Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på hundra talenter silver och en talent guld.*36:3hundra talenter silver och en talent guldCa 3 ton silver och 30 kg guld.4 Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.

Jojakim kung i Juda

5 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år*36:5Jojakim … elva årÅr 609-598 f Kr. Jojakim betyder "Herren ska upprätta". Se även 2 Kung 23:34f. Föraktade Herrens ord (Jer 26, 36) och kritiserades av Jeremia (Jer 22:13f). i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. 6 *2 Kung 24:1f. Och Babels kung Nebukadnessar*36:6NebukadnessarRegerade i Babel 605-562 f Kr. Förde krig mot Egypten och byggde med Guds hjälp (Jer 27:6f) upp Babel till en världsmakt (se Dan 1-4). Besegrade farao Neko 605 f Kr. Efter Jojakims uppror ca 601 f Kr (2 Kung 24:1f) intog han Jerusalem 597 f Kr. drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel. 7 *Esra 1:7, Dan 1:2. En del av kärlen i Herrens hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel.

8 *2 Kung 24:5f. Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

Jojakin kung i Juda

9 Jojakin var arton*36:9artonAndra handskrifter: "åtta" (men jfr 2 Kung 24:8). år när han blev kung, och han regerade tre månader*36:9Jojakin … tre månaderDecember 598 till mars 597 f Kr, under belägringen (2 Kung 24:10). Jojakin betyder "Herren ska grunda". Juridisk förfader till Jesus (Matt 1:11). Se 2 Kung 25:27f. och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.*36:9hämta honomFörutom kungen förde babylonierna också bort ett ledande skikt om ca 10 000 män (2 Kung 24:14). Hesekiel profeterade för dem i Babel från 593 f Kr. Se även Jer 24 och 29.

10 I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens hus. Och han gjorde hans bror*36:10brorEgentligen farbror (jfr 2 Kung 24:17). Ordet används i en allmännare betydelse "släkting". Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.

Sidkia blir den siste kungen i Juda

11 *2 Kung 24:18f, Jer 37:1f, 52:1f. Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år*36:11Sidkia … elva årCa 597-587 f Kr. Sidkia betyder "Herren är min rättfärdighet". Se även 2 Kung 24:18f. Rådfrågade profeten Jeremia (Jer 21, 37-38) men lyssnade inte (32:3, 37:2). i Jerusalem. 12 Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. 13 *Hes 17:13f. Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren, Israels Gud.

Jerusalems fall

14 Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens hus som han hade helgat i Jerusalem. 15 Herren, deras fäders Gud, sände sina budskap*36:15sände sina budskapSärskilt genom Jeremia (Jer 2-25) och Hesekiel (Hes 4-24). till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning. 16 Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

17 *2 Kung 25:1f. Då sände han emot dem kaldeernas*36:17kaldeernaArameiskt folk som tog över Babel. Deras härjningar under Nebukadnessar förutsades av profeten Habackuck (Hab 1:6f). Händelserna kring Jerusalems fall skildras i Jer 34-39 och bearbetas i Klagovisorna som troligen skrevs strax efteråt. kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. 18 Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han till Babel. 19 De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål. 20 Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21 *3 Mos 26:34f, Jer 25:12, 29:10, Dan 9:2.Herrens ord genom Jeremias mun*36:21Herrens ord genom Jeremias munSe Jer 25:12, 29:10. skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.

22 *5 Mos 21:15f, Esra 1:1f, Jes 44:28. För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår*36:22Koreshs första regeringsår539 f Kr. Se Esra 1:1f med not. att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23 "Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."