2 Crônicas 6

1 Alors Salomon dit: L’Éternel a dit qu’il habiterait dans l’obscurité.

2 Et moi, j’ai bâti une maison pour ta demeure, et un domicile afin que tu y habites à toujours!

3 Puis le roi tourna son visage, et bénit toute l’assemblée d’Israël; et toute l’assemblée d’Israël était debout.

4 Et il dit: Béni soit l’Éternel, le Dieu d’Israël, qui de sa bouche a parlé à David, mon père, et qui, de sa main, a accompli ce qu’il avait promis en disant:

5 Depuis le jour où j’ai fait sortir mon peuple du pays d’Égypte, je n’ai point choisi de ville entre toutes les tribus d’Israël pour y bâtir une maison, afin que mon nom y fût, et je n’ai point choisi d’homme pour être chef de mon peuple d’Israël.

6 Mais j’ai choisi Jérusalem pour que mon nom y fût, et j’ai choisi David pour qu’il régnât sur mon peuple d’Israël.

7 Or David, mon père, avait dessein de bâtir une maison au nom de l’Éternel, le Dieu d’Israël.

8 Mais l’Éternel dit à David, mon père: Puisque tu as eu le dessein de bâtir une maison à mon nom, tu as bien fait de former ce dessein.

9 Seulement ce n’est pas toi qui bâtiras cette maison; mais c’est ton fils, issu de toi, qui bâtira cette maison à mon nom.

10 L’Éternel a donc accompli la parole qu’il avait prononcée; j’ai succédé à David, mon père, et je me suis assis sur le trône d’Israël, comme l’Éternel l’avait dit, et j’ai bâti cette maison au nom de l’Éternel, le Dieu d’Israël.

11 Et j’y ai mis l’arche, où est l’alliance de l’Éternel, qu’il a traitée avec les enfants d’Israël.

12 Puis il se plaça devant l’autel de l’Éternel, en face de toute l’assemblée d’Israël, et il étendit ses mains.

13 Car Salomon avait fait une tribune d’airain, et il l’avait mise au milieu du grand parvis; elle était longue de cinq coudées, large de cinq coudées, et haute de trois coudées; il s’y plaça, se mit à genoux, en face de toute l’assemblée d’Israël, et, étendant ses mains vers les cieux, il dit:

14 O Éternel, Dieu d’Israël! ni dans les cieux, ni sur la terre, il n’y a de Dieu semblable à toi, qui gardes l’alliance et la miséricorde envers tes serviteurs qui marchent de tout leur cœur devant ta face;

15 Toi qui as tenu à ton serviteur David, mon père, ce que tu lui avais promis; et ce que tu as prononcé de ta bouche, tu l’as accompli de ta main, comme il paraît aujourd’hui.

16 Maintenant donc, ô Éternel, Dieu d’Israël! tiens à ton serviteur David, mon père, ce que tu lui as promis en disant: Tu ne manqueras jamais devant moi d’un successeur assis sur le trône d’Israël; pourvu que tes fils prennent garde à leur voie, pour marcher dans ma loi, comme tu as marché devant ma face.

17 Et maintenant, ô Éternel, Dieu d’Israël! que ta parole, que tu as prononcée à David, ton serviteur, soit ratifiée!

18 Mais serait-il vrai que Dieu habitât sur la terre avec les hommes? Voici, les cieux, même les cieux des cieux, ne peuvent te contenir, combien moins cette maison que j’ai bâtie?

19 Toutefois, ô Éternel, mon Dieu! aie égard à la prière de ton serviteur et à sa supplication, pour écouter le cri et la prière que ton serviteur t’adresse.

20 Que tes yeux soient ouverts, jour et nuit, sur cette maison, sur le lieu où tu as promis de mettre ton nom, exauçant la prière que ton serviteur te fait en ce lieu.

21 Exauce les supplications de ton serviteur et de ton peuple d’Israël, quand ils prieront en ce lieu; exauce-les des cieux, du lieu de ta demeure; exauce et pardonne!

22 Quand quelqu’un aura péché contre son prochain, et qu’on lui déférera le serment pour le faire jurer, et qu’il viendra prêter serment devant ton autel, dans cette maison;

23 Toi, écoute des cieux, agis et juge tes serviteurs, en donnant au méchant son salaire, et faisant retomber sa conduite sur sa tête; en justifiant le juste, et lui rendant selon sa justice.

24 Quand ton peuple d’Israël aura été battu par l’ennemi, pour avoir péché contre toi; s’ils retournent à toi, s’ils donnent gloire à ton nom, s’ils t’adressent dans cette maison des prières et des supplications;

25 Toi, exauce-les des cieux, et pardonne le péché de ton peuple d’Israël, et ramène-les dans la terre que tu as donnée à eux et à leurs pères.

26 Quand les cieux seront fermés, et qu’il n’y aura point de pluie, parce qu’ils auront péché contre toi; s’ils prient en ce lieu, s’ils donnent gloire à ton nom, et s’ils se détournent de leurs péchés, parce que tu les auras affligés;

27 Toi, exauce-les des cieux, et pardonne le péché de tes serviteurs et de ton peuple d’Israël, après que tu leur auras enseigné le bon chemin, par lequel ils doivent marcher; et envoie de la pluie sur la terre que tu as donnée en héritage à ton peuple.

28 Quand il y aura dans le pays la famine ou la peste, quand il y aura la rouille, la nielle, les sauterelles ou les chenilles, quand les ennemis les assiégeront dans leur pays, dans leurs portes, ou qu’il y aura une plaie, une maladie quelconque;

29 Quelque prière, quelque supplication que fasse quelque homme que ce soit de tout ton peuple d’Israël, selon qu’ils auront reconnu chacun sa plaie et sa douleur, et que chacun aura étendu ses mains vers cette maison;

30 Toi, exauce-les des cieux, du lieu de ta demeure, et pardonne; rends à chacun selon toutes ses voies, toi qui connais son cœur; car seul tu connais le cœur des enfants des hommes;

31 Afin qu’ils te craignent, pour marcher dans tes voies, tout le temps qu’ils vivront sur la terre que tu as donnée à nos pères.

32 Et l’étranger lui-même, qui ne sera pas de ton peuple d’Israël, mais qui viendra d’un pays éloigné, à cause de ton grand nom, de ta main forte, et de ton bras étendu; quand il viendra prier dans cette maison,

33 Toi, exauce-le des cieux, du lieu de ta demeure, et fais tout ce que cet étranger réclamera de toi; afin que tous les peuples de la terre connaissent ton nom, qu’ils te craignent comme ton peuple d’Israël, et sachent que ton nom est invoqué sur cette maison que j’ai bâtie.

34 Quand ton peuple sortira en guerre contre ses ennemis, par le chemin où tu l’auras envoyé; s’ils te prient, en regardant vers cette ville que tu as choisie, et vers cette maison que j’ai bâtie à ton nom,

35 Exauce des cieux leur prière et leur supplication, et fais-leur droit.

36 Quand ils auront péché contre toi (car il n’y a point d’homme qui ne pèche), et que, irrité contre eux, tu les auras livrés à leurs ennemis, et que ceux qui les auront pris les auront emmenés captifs en quelque pays, soit au loin, soit au près;

37 Si, dans le pays où ils seront captifs, ils rentrent en eux-mêmes, et que, se repentant, ils prient dans le pays de leur captivité, en disant: Nous avons péché, nous avons commis l’iniquité, nous avons agi méchamment!

38 S’ils retournent à toi de tout leur cœur et de toute leur âme, dans le pays de leur captivité où on les aura emmenés captifs, et s’ils t’adressent leurs prières, en regardant vers leur pays, que tu as donné à leurs pères, vers cette ville que tu as choisie, et vers cette maison que j’ai bâtie à ton nom;

39 Exauce des cieux, du lieu de ta demeure, leurs prières et leurs supplications, et fais-leur droit; pardonne à ton peuple qui aura péché contre toi.

40 Maintenant, ô mon Dieu! que tes yeux soient ouverts et que tes oreilles soient attentives à la prière faite en ce lieu!

41 Et maintenant, Éternel Dieu! lève-toi, viens au lieu de ton repos, toi et l’arche de ta force. Éternel Dieu, que tes sacrificateurs soient revêtus de salut, et que tes bien-aimés se réjouissent de leur bonheur!

42 Éternel Dieu, ne repousse pas ton oint; souviens-toi des grâces accordées à David, ton serviteur.

Salomo talar till folket

1 *2 Mos 20:21, 1 Kung 8:12f. Då sade Salomo:

"Herren har sagt

att han vill bo i dunklet.

2 Jag har nu byggt ett hus

till boning åt dig,

en plats där du kan bo till evig tid."

3 *2 Sam 6:18. Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod. 4 Han sade: "Välsignad är Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade: 5 *2 Sam 7:6. Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel.

6 Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn ska vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. 7 *2 Sam 7:2f, 1 Kung 5:3, 1 Krön 28:2f. Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn. 8 Men Herren sade till min far David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. 9 *2 Sam 7:12f. Men det är inte du som ska bygga detta hus, utan din son som ska utgå från dig, han ska bygga huset åt mitt namn. 10 Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. 11 Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn."

Salomos bön vid tempelinvigningen

12 *1 Kung 8:22f. Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer. 13 Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar*6:13talarstol … fem … tre alnarNästan 2,5 x 2,5 x 1,5 meter. Jfr en liknande talarstol i Neh 8:4. hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen 14 *2 Mos 15:11, 5 Mos 4:39, 7:9, Luk 1:72. och sade:

"Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta. 15 *1 Krön 22:9. Du har hållit vad du lovade din tjänare, min far David. Vad du lovade med din mun har du fullbordat med din hand, så som nu har skett. 16 *2 Sam 7:16, 1 Kung 2:4, Ps 132:11f. Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min lag, så som du har vandrat inför mig. 17 Och nu, Herre, Israels Gud, förverkliga det ord som du har talat till din tjänare David.

18 *2 Krön 2:6, Job 11:7f, Jes 66:1, Apg 7:48f, 17:24. Men kan Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! 19 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig 20 *2 Mos 20:24, 5 Mos 12:5, 11. och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber när han vänder sig mot denna plats.*6:20vänder sig mot denna platsJudar vänder sig normalt mot Jerusalem under sin bön (Dan 6:10).21 Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Hör dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.

22 *2 Mos 22:10f. Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, 23 hör det då från himlen och utför ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Straffa den skyldige och låt hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låt honom få efter hans rättfärdighet.

24 *5 Mos 28:23f. Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus, 25 hör det då från himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett till dem och deras fäder.

26 *5 Mos 28:23f. Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber vända mot denna plats och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem*6:26ödmjukat demAnnan översättning: "bönhört dem"., 27 hör det då i himlen och förlåt dina tjänares och ditt folk Israels synd och lär dem den goda väg de ska vandra. Och låt det regna över ditt land som du gett åt ditt folk till arvedel.

28 *2 Krön 20:9. Om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost*6:28sot och rostSädessjukdomar som orsakades av ökenvindar och svampangrepp., om det kommer gräshoppor och gräsmaskar, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer, 29 om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem, och de räcker ut sina händer mot detta hus, 30 *1 Sam 16:7, 1 Krön 28:9, Ps 7:10, 17:3, Jer 11:20, 17:10, 20:12. hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För det är bara du som känner människornas hjärtan. 31 *1 Kung 11:33. Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.

32 *Jes 56:6f. Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta på grund av ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm, om han kommer och ber vänd mot detta hus, 33 hör det då från himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.

34 Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn, 35 hör då från himlen deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.

36 *Ords 20:9, Pred 7:21, Rom 3:23, 1 Joh 1:8, Jak 3:2. Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära, 37 *Ps 106:6, Dan 9:5. men de då kommer till besinning i det land där de är fångar och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort fel och varit ogudaktiga, 38 *Dan 6:11. om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber vända mot sitt land som du gett deras fäder, mot den stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn, 39 hör då från himlen där du bor deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt, och förlåt ditt folk som har syndat mot dig. 40 Så, min Gud, låt dina ögon vara öppna och dina öron lyssna till vad som bes på denna plats.

41 *4 Mos 10:35, Ps 132:8f, 16. Och nu: Res dig, Herre Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark! Låt dina präster, Herre Gud, vara klädda i frälsning, och låt dina fromma glädja sig över ditt goda. 42 *1 Kung 2:16, 2 Sam 7:13f.Herre Gud, visa inte tillbaka din smorde. Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David."