1 Il arriva, après cela, que les enfants de Moab et les enfants d’Ammon (car avec eux il y avait des Ammonites), vinrent contre Josaphat pour lui faire la guerre.
2 On vint donc le rapporter à Josaphat, en disant: Il vient contre toi une grande multitude d’au delà de la mer, de Syrie; et les voici à Hatsatson-Thamar, qui est En-Guédi.
3 Alors Josaphat craignit; et il se disposa à rechercher l’Éternel, et il publia un jeûne pour tout Juda.
4 Juda s’assembla donc pour demander du secours à l’Éternel; on vint même de toutes les villes de Juda pour chercher l’Éternel.
5 Et Josaphat se tint debout dans l’assemblée de Juda et de Jérusalem, dans la maison de l’Éternel, devant le nouveau parvis;
6 Et il dit: Éternel, Dieu de nos pères! n’es-tu pas Dieu dans les cieux, et n’est-ce pas toi qui domines sur tous les royaumes des nations? Et n’as-tu pas en ta main la force et la puissance, en sorte que nul ne peut te résister?
7 N’est-ce pas toi, ô notre Dieu! qui as dépossédé les habitants de ce pays devant ton peuple d’Israël, et qui l’as donné pour toujours à la postérité d’Abraham, qui t’aimait?
8 Ils l’ont habité, et t’y ont bâti un sanctuaire pour ton nom, en disant:
9 S’il nous arrive quelque mal, l’épée, le jugement, la peste, ou la famine, nous nous tiendrons devant cette maison, et en ta présence; car ton nom est en cette maison; et nous crierons à toi dans notre détresse, et tu exauceras et tu délivreras!
10 Maintenant, voici les enfants d’Ammon et de Moab, et ceux de la montagne de Séir, chez lesquels tu ne permis pas à Israël d’entrer, quand il venait du pays d’Égypte, car il se détourna d’eux, et ne les détruisit pas,
11 Les voici qui nous en récompensent, en venant nous chasser de ton héritage, dont tu nous as donné la possession.
12 O notre Dieu! ne les jugeras-tu pas? Car il n’y a point de force en nous devant cette grande multitude qui vient contre nous, et nous ne savons que faire; mais nos yeux sont sur toi.
13 Or tout Juda se tenait devant l’Éternel, même avec leurs familles, leurs femmes et leurs enfants.
14 Alors l’Esprit de l’Éternel fut sur Jachaziel, fils de Zacharie, fils de Bénaja, fils de Jéïel, fils de Matthania, Lévite, d’entre les enfants d’Asaph, au milieu de l’assemblée;
15 Et il dit: Vous, tout Juda, et habitants de Jérusalem, et toi, roi Josaphat, soyez attentifs! Ainsi vous dit l’Éternel: Ne craignez point, et ne soyez point effrayés à cause de cette grande multitude; car ce ne sera pas à vous de combattre, mais à Dieu.
16 Descendez demain contre eux; les voici qui montent par la montée de Tsits, et vous les trouverez à l’extrémité de la vallée, en face du désert de Jéruël.
17 Ce ne sera point à vous de combattre en cette bataille; présentez-vous, tenez-vous là, et voyez la délivrance que l’Éternel va vous donner. Juda et Jérusalem, ne craignez point, et ne soyez point effrayés! Demain, sortez au-devant d’eux, et l’Éternel sera avec vous.
18 Alors Josaphat s’inclina le visage contre terre, et tout Juda et les habitants de Jérusalem se jetèrent devant l’Éternel, se prosternant devant l’Éternel.
19 Et les Lévites, d’entre les enfants des Kéhathites et d’entre les enfants des Corites, se levèrent pour célébrer l’Éternel, le Dieu d’Israël, d’une voix forte et haute.
20 Puis, le matin, ils se levèrent de bonne heure et sortirent vers le désert de Thékoa; et comme ils sortaient, Josaphat se tint là et dit: Juda et vous, habitants de Jérusalem, écoutez-moi: Croyez en l’Éternel votre Dieu, et vous serez en sûreté; croyez en ses prophètes, et vous réussirez.
21 Puis, ayant délibéré avec le peuple, il établit des chantres de l’Éternel, qui célébraient sa sainte magnificence; et, marchant devant l’armée, ils disaient: Louez l’Éternel, car sa miséricorde demeure à toujours!
22 Et au moment où ils commencèrent le chant et la louange, l’Éternel mit des embuscades contre les enfants d’Ammon, et de Moab, et ceux de la montagne de Séir, qui venaient contre Juda, et ils furent battus.
23 Les enfants d’Ammon et de Moab se levèrent contre les habitants de la montagne de Séir, pour les vouer à l’interdit et les exterminer; et quand ils en eurent fini avec les habitants de Séir, ils s’aidèrent l’un l’autre à se détruire.
24 Et quand Juda arriva sur la hauteur d’où l’on voit le désert, ils regardèrent vers cette multitude, et voici, c’étaient des cadavres gisant à terre, sans qu’il en fût échappé un seul.
25 Ainsi Josaphat et son peuple vinrent pour piller leur butin, et ils trouvèrent parmi eux, au milieu des cadavres, des biens en abondance, et des objets précieux; et ils en enlevèrent tant, qu’ils ne le pouvaient porter; et ils pillèrent le butin pendant trois jours, car il était considérable.
26 Et, le quatrième jour, ils s’assemblèrent dans la vallée de Bénédiction; car ils bénirent là l’Éternel; c’est pourquoi, on a appelé ce lieu, jusqu’à ce jour, la vallée de Bénédiction.
27 Puis tous les hommes de Juda et de Jérusalem, et Josaphat, à leur tête, reprirent joyeusement le chemin de Jérusalem; car l’Éternel leur avait donné de la joie au sujet de leurs ennemis.
28 Ils entrèrent donc à Jérusalem, dans la maison de l’Éternel, avec des lyres, des harpes et des trompettes.
29 Et la terreur de Dieu fut sur tous les royaumes des divers pays, quand ils eurent appris que l’Éternel avait combattu contre les ennemis d’Israël.
30 Ainsi le royaume de Josaphat fut tranquille, et son Dieu lui donna du repos de tous côtés.
31 Josaphat régna donc sur Juda. Il était âgé de trente-cinq ans quand il devint roi, et il régna vingt-cinq ans à Jérusalem. Sa mère s’appelait Azuba, fille de Shilchi.
32 Il suivit les traces d’Asa, son père, et il ne s’en détourna point, faisant ce qui est droit devant l’Éternel.
33 Seulement les hauts lieux ne furent point ôtés, et le peuple n’avait pas encore tourné son cœur vers le Dieu de ses pères.
34 Or le reste des actions de Josaphat, les premières et les dernières, voici, elles sont écrites dans les mémoires de Jéhu, fils de Hanani, insérés dans le livre des rois d’Israël.
35 Après cela, Josaphat, roi de Juda, s’associa avec Achazia, roi d’Israël, dont la conduite était impie.
36 Il s’associa avec lui pour faire des navires, afin d’aller à Tarsis; et ils firent des navires à Etsjon-Guéber.
37 Alors Éliézer, fils de Dodava, de Marésha, prophétisa contre Josaphat, en disant: Parce que tu t’es associé avec Achazia, l’Éternel a détruit ton œuvre. Et les navires furent brisés, et ne purent aller à Tarsis.
Joshafat besegrar Moab och Ammon
1 Sedan kom moabiterna20:1Sedan kom moabiternaMoabs kung Mesha gjorde uppror mot Israel vid denna tid (2 Kung 3:4f). och ammoniterna och med dem andra ammoniter20:1andra ammoniterAndra handskrifter (Septuaginta): "meuniterna" (en arabstam, se 26:7). för att strida mot Joshafat. 2 Man kom och berättade det för Joshafat och sade: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar,20:2Hasason-TamarBetyder ungefär "grus med palmer", oas på Döda havets västra strand. det vill säga En-Gedi." 3 Esra 8:21. Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. 4 Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.
5 Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. 6 5 Mos 4:39, 1 Krön 29:11f, 2 Krön 14:11. Han sade: "Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. 7 Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? 8 De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: 9 1 Kung 8:33f, 37f, 2 Krön 6:24f, 7:13f. Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.
10 5 Mos 2:4f, 9, 19. Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. 11 Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12 Dom 11:27, Ps 59:10, 121:1, 123:1f. Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."
13 Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. 14 Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15 Han sade: "Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16 Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken20:16HassisbackenBetyder "blombacken". Troligen bäckravinen Hasason, som kommer upp genom bergsöknen väster om En-Gedi och mynnar ut en mil söder om Tekoa (ca 3 mil söder om Jerusalem)., och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17 2 Mos 14:13f. Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."
18 Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. 19 Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.
20 Jes 7:9. Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni." 21 Ps 106:1, 136:1. Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: "Tacka Herren, evig är hans nåd."
22 Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23 Dom 7:22, 1 Sam 14:20, Hes 38:21. Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.
24 När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. 25 Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder20:25kläderAndra handskrifter: "döda kroppar". och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. 26 Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen20:26BerakadalenHebr. berachá betyder "välsignelse" eller "lovprisning".. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
27 Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. 28 De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. 29 Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. 30 Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Slutet av Joshafats regering
31 1 Kung 22:41. Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba20:31AsubaBetyder "den övergivna". och var dotter till Shilhi. 32 Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.
33 Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.
34 2 Krön 19:2. Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.
35 Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Ahasja20:35AhasjaKung i nordriket Israel 853-852 f Kr. Se 1 Kung 22:52f, 2 Kung 1., trots att Ahasja levde ogudaktigt. 36 Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Esjon-Geber. 37 1 Kung 22:49. Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: "Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet." Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)