2 Crônicas 30

1 Puis Ézéchias envoya vers tout Israël et Juda; et il écrivit même des lettres à Éphraïm et à Manassé, pour qu’ils vinssent à la maison de l’Éternel, à Jérusalem, célébrer la pâque en l’honneur de l’Éternel, le Dieu d’Israël.

2 Le roi, et ses chefs et toute l’assemblée, avaient résolu en conseil, à Jérusalem, de célébrer la pâque au second mois;

3 Car on n’avait pas pu la célébrer en son temps, parce qu’il n’y avait pas assez de sacrificateurs sanctifiés, et que le peuple n’était pas rassemblé à Jérusalem.

4 La chose plut au roi et à toute l’assemblée;

5 Et ils décidèrent de publier par tout Israël, depuis Béer-Shéba jusqu’à Dan, qu’on vînt célébrer la pâque à l’Éternel, le Dieu d’Israël, à Jérusalem; car depuis longtemps ils ne l’avaient pas célébrée conformément à ce qui est écrit.

6 Les coureurs allèrent donc avec des lettres de la part du roi et de ses chefs, par tout Israël et Juda, en disant, selon que le roi l’avait commandé: Enfants d’Israël, retournez à l’Éternel, le Dieu d’Abraham, d’Isaac et d’Israël, et il reviendra vers le reste d’entre vous qui est échappé de la main des rois d’Assyrie.

7 Ne soyez pas comme vos pères, ni comme vos frères, qui ont péché contre l’Éternel, le Dieu de leurs pères, de sorte qu’il les a mis en désolation, comme vous le voyez.

8 Maintenant, ne roidissez pas votre cou, comme vos pères; tendez la main vers l’Éternel, venez à son sanctuaire, qu’il a consacré pour toujours, servez l’Éternel, votre Dieu, et l’ardeur de sa colère se détournera de vous.

9 Car si vous retournez à l’Éternel, vos frères et vos fils trouveront miséricorde auprès de ceux qui les ont emmenés captifs, et ils reviendront en ce pays, parce que l’Éternel, votre Dieu, est clément et miséricordieux; et il ne détournera point sa face de vous, si vous revenez à lui.

10 Les coureurs passaient ainsi de ville en ville, par le pays d’Éphraïm et de Manassé, et jusqu’à Zabulon; mais l’on se moquait d’eux et l’on s’en raillait.

11 Toutefois, quelques-uns d’Asser, de Manassé et de Zabulon s’humilièrent, et vinrent à Jérusalem.

12 La main de Dieu fut aussi sur Juda, pour leur donner un même cœur, afin d’exécuter le commandement du roi et des chefs, selon la parole de l’Éternel.

13 Et il s’assembla à Jérusalem un peuple nombreux, pour célébrer la fête des pains sans levain, au second mois: ce fut une fort grande assemblée.

14 Ils se levèrent, et ils ôtèrent les autels qui étaient dans Jérusalem; ils ôtèrent aussi tous ceux où l’on brûlait de l’encens, et ils les jetèrent dans le torrent de Cédron.

15 Puis on immola la pâque, au quatorzième jour du second mois; car les sacrificateurs et les Lévites avaient eu honte et s’étaient sanctifiés, et ils offrirent des holocaustes dans la maison de l’Éternel.

16 Ils se tinrent, à leur place, suivant leur règle, d’après la loi de Moïse, homme de Dieu. Et les sacrificateurs répandaient le sang qu’ils recevaient de la main des Lévites.

17 Car il y en avait une grande partie dans l’assemblée qui ne s’étaient pas purifiés; et les Lévites eurent la charge d’immoler les victimes de la pâque pour tous ceux qui n’étaient pas purs, afin de les consacrer à l’Éternel.

18 Car une grande partie du peuple, beaucoup de ceux d’Éphraïm, de Manassé, d’Issacar et de Zabulon, ne s’étaient pas purifiés, et mangèrent la pâque, sans se conformer à ce qui est écrit. Mais Ézéchias pria pour eux, en disant: Que l’Éternel, qui est bon, fasse l’expiation,

19 Pour quiconque a disposé son cœur à rechercher Dieu, l’Éternel, le Dieu de ses pères, bien que ce ne soit pas selon la purification du sanctuaire!

20 Et l’Éternel exauça Ézéchias, et il pardonna au peuple.

21 Les enfants d’Israël qui se trouvèrent à Jérusalem célébrèrent donc la fête des pains sans levain, pendant sept jours, avec une grande joie; et les Lévites et les sacrificateurs célébraient l’Éternel chaque jour, avec les instruments qui retentissaient à la louange de l’Éternel.

22 Et Ézéchias parla au cœur de tous les Lévites, qui se montraient intelligents dans la bonne science du service de l’Éternel. Ils mangèrent les repas de la fête pendant sept jours, offrant des sacrifices de prospérités, et louant l’Éternel le Dieu de leurs pères.

23 Puis toute l’assemblée résolut de célébrer sept autres jours. Et ils célébrèrent ces sept jours dans la joie.

24 Car Ézéchias, roi de Juda, fit présent à l’assemblée de mille taureaux et de sept mille moutons; et les chefs firent présent à l’assemblée de mille taureaux et de dix mille moutons; et des sacrificateurs, en grand nombre, s’étaient sanctifiés.

25 Et toute l’assemblée de Juda, avec les sacrificateurs et les Lévites, et toute l’assemblée venue d’Israël, et les étrangers venus du pays d’Israël, et ceux qui habitaient en Juda, se réjouirent.

26 Il y eut donc une grande joie à Jérusalem; car depuis le temps de Salomon, fils de David, roi d’Israël, il n’y avait rien eu de semblable dans Jérusalem.

27 Puis les sacrificateurs lévites se levèrent et bénirent le peuple, et leur voix fut entendue, et leur prière parvint jusqu’aux cieux, jusqu’à la sainte demeure de l’Éternel.

Hiskias påskhögtid

1 *2 Kung 23:21, 2 Krön 35:1. Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk*30:1påskFirades till minne av befrielsen ur Egyptens slaveri (2 Mos 12, 5 Mos 16)..

2 *2 Mos 12:2f, 4 Mos 9:10f. Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden*30:2påskhögtiden i andra månadenEnligt undantagsregeln i 4 Mos 9:10f.. 3 *2 Krön 29:34. De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem. 4 Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet. 5 *2 Mos 12:3f. Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.

6 *2 Krön 28:20f, Mal 3:7. Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sade: "Ni Israels barn, vänd om till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand. 7 *2 Krön 29:8f. Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren er Gud, så ska hans brinnande vrede vändas från er. 9 *2 Mos 34:7, Jer 3:12, Mika 7:18. För om ni vänder om till Herren ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren er Gud är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."

10 *2 Krön 36:16. Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon*30:10Efraims och Manasses land och ända till SebulonSamarien upp till Galileen, efter 722 f Kr bebott av ett inflyttat blandfolk (2 Kung 17:24f).. Men man skrattade åt dem och hånade dem. 11 Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.

13 Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. 14 De stod upp och röjde bort de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal. 15 *2 Krön 29:34. Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet.

Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens hus. 16 De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.

17 Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren. 18 *3 Mos 7:21, 4 Mos 9:6f. Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren, den gode, förlåta var och en 19 som har vänt sitt hjärta till att söka Herren Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning." 20 *Ps 41:5. Och Herren hörde Hiskia och helade folket.

21 De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära. 22 Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud. 23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna.

24 *2 Krön 29:34, 35:7f. Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. 25 Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. 26 Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem. 27 *4 Mos 6:23f. Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.