2 Crônicas 29

1 Ézéchias devint roi à l’âge de vingt-cinq ans, et il régna vingt-neuf ans à Jérusalem. Sa mère s’appelait Abija, fille de Zacharie.

2 Il fit ce qui est droit aux yeux de l’Éternel, tout comme avait fait David, son père.

3 La première année de son règne, au premier mois, il ouvrit les portes de la maison de l’Éternel, et il les répara.

4 Il fit venir les sacrificateurs et les Lévites, et les assembla dans la place orientale.

5 Et il leur dit: Écoutez-moi, Lévites! sanctifiez-vous maintenant, et sanctifiez la maison de l’Éternel, le Dieu de vos pères, et ôtez du sanctuaire la souillure.

6 Car nos pères ont péché et fait ce qui est mauvais aux yeux de l’Éternel, notre Dieu; ils l’ont abandonné, ils ont détourné leurs faces de la demeure de l’Éternel et lui ont tourné le dos.

7 Ils ont même fermé les portes du portique, et ont éteint les lampes, et ils n’ont point fait fumer le parfum, et ils n’ont point offert l’holocauste au Dieu d’Israël dans le sanctuaire.

8 C’est pourquoi le courroux de l’Éternel a été sur Juda et sur Jérusalem; et il les a livrés au trouble, à la désolation, à la moquerie, comme vous le voyez de vos yeux.

9 Et voici, à cause de cela, nos pères sont tombés par l’épée, et nos fils, nos filles et nos femmes sont en captivité.

10 Maintenant donc j’ai l’intention de traiter alliance avec l’Éternel, le Dieu d’Israël, pour que l’ardeur de sa colère se détourne de nous.

11 Or, mes enfants, ne soyez pas indifférents; car l’Éternel vous a choisis, afin que vous vous teniez devant lui pour le servir, pour être ses serviteurs, et pour lui offrir le parfum.

12 Et les Lévites se levèrent: Machath, fils d’Amasaï, Joël, fils d’Azaria, des enfants des Kéhathites; et des enfants de Mérari, Kis, fils d’Abdi, Azaria, fils de Jéhalléléel; et des Guershonites, Joach, fils de Zimma, et Éden, fils de Joach;

13 Et des enfants d’Élitsaphan, Shimri et Jéïel; et des enfants d’Asaph, Zacharie et Matthania;

14 Et des enfants d’Héman, Jéhiel et Shimeï, et des enfants de Jéduthun, Shémaja et Uzziel.

15 Ils assemblèrent leurs frères, et ils se sanctifièrent; et ils entrèrent selon le commandement du roi, et suivant les paroles de l’Éternel, pour purifier la maison de l’Éternel.

16 Ainsi les sacrificateurs entrèrent dans l’intérieur de la maison de l’Éternel, pour la purifier; et ils portèrent dehors, au parvis de la maison de l’Éternel, toutes les souillures qu’ils trouvèrent dans le temple de l’Éternel; et les Lévites les reçurent pour les emporter dehors, au torrent de Cédron.

17 Ils commencèrent à sanctifier le temple, le premier jour du premier mois; le huitième jour du mois, ils entrèrent au portique de l’Éternel, et ils sanctifièrent la maison de l’Éternel pendant huit jours; le seizième jour du premier mois, ils eurent achevé.

18 Après cela ils se rendirent chez le roi Ézéchias, et dirent: Nous avons purifié toute la maison de l’Éternel, l’autel des holocaustes et tous ses ustensiles, et la table des pains de proposition et tous ses ustensiles.

19 Nous avons remis en état et sanctifié tous les ustensiles que le roi Achaz avait rejetés pendant son règne, par suite de son péché; et voici, ils sont devant l’autel de l’Éternel.

20 Alors le roi Ézéchias se leva de bon matin, assembla les principaux de la ville, et monta à la maison de l’Éternel.

21 Et ils amenèrent sept taureaux, sept béliers, sept agneaux et sept boucs, destinés à des sacrifices pour le péché, pour le royaume, pour le sanctuaire et pour Juda. Puis le roi dit aux sacrificateurs, fils d’Aaron, qu’ils les offrissent sur l’autel de l’Éternel.

22 Ils égorgèrent donc les bœufs, et les sacrificateurs en reçurent le sang, et le répandirent sur l’autel; ils égorgèrent les béliers, et en répandirent le sang sur l’autel; ils égorgèrent les agneaux, et en répandirent le sang sur l’autel.

23 Puis on fit approcher les boucs du sacrifice pour le péché, devant le roi et devant l’assemblée, et ils posèrent leurs mains sur eux;

24 Et les sacrificateurs les égorgèrent, et offrirent en expiation leur sang sur l’autel, pour faire l’expiation pour tout Israël; car le roi avait ordonné l’holocauste et le sacrifice pour le péché, pour tout Israël.

25 Il fit aussi tenir les Lévites dans la maison de l’Éternel, avec des cymbales, des lyres et des harpes, selon le commandement de David et de Gad, le Voyant du roi, et de Nathan, le prophète; car c’était un commandement de l’Éternel, par ses prophètes.

26 Les Lévites se tinrent donc là avec les instruments de David, et les sacrificateurs avec les trompettes.

27 Alors Ézéchias commanda qu’on offrît l’holocauste sur l’autel; et au moment où commença l’holocauste, commença aussi le cantique de l’Éternel, avec les trompettes et l’accompagnement des instruments de David, roi d’Israël.

28 Et toute l’assemblée se prosterna, le chant retentit, et les trompettes sonnèrent; le tout jusqu’à ce qu’on eût achevé l’holocauste.

29 Et quand on eut achevé d’offrir l’holocauste, le roi et tous ceux qui se trouvaient avec lui fléchirent les genoux et se prosternèrent.

30 Puis le roi Ézéchias et les chefs dirent aux Lévites de louer l’Éternel avec les paroles de David et d’Asaph, le Voyant; et ils le louèrent avec des transports de joie, et ils s’inclinèrent et se prosternèrent.

31 Alors Ézéchias prit la parole, et dit: Vous avez maintenant consacré vos mains à l’Éternel; approchez-vous, amenez des sacrifices, et offrez des louanges dans la maison de l’Éternel. Et l’assemblée amena des sacrifices et offrit des louanges, et tous ceux qui étaient de bonne volonté offrirent des holocaustes.

32 Le nombre des holocaustes que l’assemblée offrit, fut de soixante et dix taureaux, cent béliers, deux cents agneaux, le tout en holocauste à l’Éternel.

33 Six cents bœufs et trois mille brebis furent en outre consacrés.

34 Mais les sacrificateurs étaient en petit nombre, et ils ne purent pas dépouiller tous les holocaustes; les Lévites, leurs frères, les aidèrent, jusqu’à ce que l’ouvrage fût achevé, et jusqu’à ce que les autres sacrificateurs se fussent sanctifiés; car les Lévites eurent le cœur plus droit pour se sanctifier, que les sacrificateurs.

35 Il y eut aussi un grand nombre d’holocaustes, avec les graisses des sacrifices de prospérités, et avec les libations des holocaustes. Ainsi le service de la maison de l’Éternel fut rétabli.

36 Et Ézéchias et tout le peuple se réjouirent de ce que Dieu avait ainsi disposé le peuple; car la chose se fit subitement.

Hiskia blir kung i Juda

1 *2 Kung 18:1f. Hiskia var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år*29:1Hiskia … tjugonio årCa 715-687 f Kr, men samregent med sin far Ahas redan från 729 f Kr. Hiskia betyder "Herren är min styrka". Se även 2 Kung 18-20. i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort.

Templet renas och återinvigs

3 *2 Krön 28:24. I sitt första regeringsår, i första månaden*29:3första regeringsår, i första månadenMars-april 715 f Kr., öppnade han dörrarna till Herrens hus och fick dem i ordning. 4 Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster 5 och sade till dem: "Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen. 6 Våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herren vår Guds ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen. 7 De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud.

8 *5 Mos 28:25. Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon. 9 *2 Krön 28:5f. Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap. 10 Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd ska vända sig ifrån oss. 11 *2 Mos 28:1, 4 Mos 3:6f. Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom."

12 *1 Krön 6:44, 2 Krön 31:13. Då reste sig leviterna:

Mahat, Amasajs son,

och Joel, Asarjas son

av kehatiternas släkt,

av Meraris släkt Kish, Abdis son,

och Asarja, Jehallelels son,

av gershoniterna Joa, Simmas son,

och Eden, Joashs son,

13 av Elisafans släkt Shimri

och Jeguel,

av Asafs släkt Sakarja

och Mattanja,

14 av Hemans släkt Jehuel

och Shimei

samt av Jedutuns släkt

Shemaja och Ussiel.

15 Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.

16 Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot det och bar ut det i Kidrondalen. 17 De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga. 18 Då gick de in till kung Hiskia och sade: "Vi har renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör. 19 *2 Krön 28:24. Alla de kärl som kung Ahas under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare."

20 Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens hus. 21 *3 Mos 4:14. Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra det på Herrens altare. 22 *3 Mos 8:15, 19, 24, Hebr 9:21. De slaktade då tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret. 23 *2 Mos 29:10, 3 Mos 4:15. Så förde de fram syndofferbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem. 24 Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.

25 *2 Sam 7:2, 24:11f, 1 Krön 6:31f, 8:14, 16:4f, 23:5f, 25:1f. Han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i Herrens hus med cymbaler, lyror och harpor, så som David och kungens siare Gad och profeten Natan hade befallt, för Herren hade genom sina profeter gett befallning om detta. 26 *4 Mos 10:8f. Och leviterna ställde upp sig med Davids instrument och prästerna med trumpeterna. 27 Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Israels kung Davids instrument. 28 Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och det pågick tills brännoffret var fullbordat. 29 När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. 30 Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.

31 *3 Mos 7:12f. Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så. 32 Antalet brännofferdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm – alla dessa var till brännoffer åt Herren. 33 Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen.

34 *2 Krön 30:3. Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem tills arbetet var fullgjort och prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig. 35 Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de dryckesoffer som hörde till brännoffren. På så sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus. 36 Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för det hade hänt plötsligt.