1 Après ces choses et ces actes de fidélité, arriva Sanchérib, roi des Assyriens; il entra en Juda, et campa contre les villes fortes, dans l’intention de s’en emparer.
2 Or Ézéchias, voyant que Sanchérib était venu, et qu’il se tournait contre Jérusalem pour lui faire la guerre,
3 Tint conseil avec ses chefs et ses hommes vaillants pour boucher les sources d’eau qui étaient hors de la ville, et ils l’aidèrent.
4 Un peuple nombreux s’assembla donc, et ils bouchèrent toutes les sources et le cours d’eau qui coule par le milieu de la contrée, en disant: Pourquoi les rois des Assyriens trouveraient-ils à leur venue des eaux en abondance?
5 Il se fortifia et rebâtit toute la muraille où l’on avait fait brèche, et l’éleva jusqu’aux tours; il bâtit une autre muraille en dehors; il fortifia Millo, dans la cité de David, et il fit faire beaucoup de traits et de boucliers.
6 Il établit des capitaines de guerre sur le peuple, les rassembla auprès de lui sur la place de la porte de la ville, et parla à leur cœur, en disant:
7 Fortifiez-vous et soyez fermes! Ne craignez point et ne soyez point effrayés devant le roi des Assyriens et devant toute la multitude qui est avec lui; car avec nous il y a plus qu’avec lui.
8 Avec lui est le bras de la chair, mais avec nous est l’Éternel, notre Dieu, pour nous aider et pour combattre dans nos combats. Et le peuple eut confiance dans les paroles d’Ézéchias, roi de Juda.
9 Après cela, Sanchérib, roi d’Assyrie, pendant qu’il était devant Lakis, ayant avec lui toutes ses forces, envoya ses serviteurs à Jérusalem vers Ézéchias, roi de Juda, et vers tous ceux de Juda qui étaient à Jérusalem, pour leur dire:
10 Ainsi dit Sanchérib, roi des Assyriens: En quoi vous confiez-vous, que vous restiez à Jérusalem dans la détresse
11 Ézéchias ne vous induit-il pas à vous livrer à la mort, par la famine et par la soif, en vous disant: L’Éternel, notre Dieu, nous délivrera de la main du roi des Assyriens?
12 N’est-ce pas lui, Ézéchias, qui a aboli ses hauts lieux et ses autels, et qui a fait ce commandement à Juda et à Jérusalem, en disant: Vous vous prosternerez devant un seul autel, et vous y ferez fumer le parfum?
13 Ne savez-vous pas ce que nous avons fait, moi et mes pères, à tous les peuples des autres pays? Les dieux des nations de ces pays ont-ils pu délivrer leur pays de ma main?
14 Quel est celui de tous les dieux de ces nations, que mes pères ont entièrement détruites, qui ait pu délivrer son peuple de ma main, pour que votre Dieu puisse vous délivrer de ma main?
15 Maintenant donc qu’Ézéchias ne vous abuse point, et qu’il ne vous incite plus de cette manière, et ne le croyez pas; car aucun dieu d’aucune nation ni d’aucun royaume n’a pu délivrer son peuple de ma main, ni de la main de mes pères; combien moins votre Dieu vous délivrerait-il de ma main?
16 Et ses serviteurs parlèrent encore contre l’Éternel Dieu, et contre Ézéchias, son serviteur.
17 Il écrivit aussi des lettres pour insulter l’Éternel, le Dieu d’Israël, en parlant ainsi contre lui: Comme les dieux des nations des autres pays n’ont pu délivrer leur peuple de ma main, ainsi le Dieu d’Ézéchias ne pourra délivrer son peuple de ma main.
18 Et ses serviteurs crièrent à haute voix en langue judaïque, au peuple de Jérusalem qui était sur la muraille, pour les effrayer et les épouvanter, afin de prendre la ville.
19 Ils parlèrent du Dieu de Jérusalem comme des dieux des peuples de la terre, ouvrage de mains d’hommes.
20 Alors le roi Ézéchias, et Ésaïe, le prophète, fils d’Amots, prièrent à ce sujet et crièrent vers les cieux.
21 Et l’Éternel envoya un ange, qui extermina tous les vaillants hommes, les princes et les chefs dans le camp du roi d’Assyrie, en sorte qu’il s’en retourna confus en son pays. Et, comme il était entré dans la maison de son dieu, ceux qui étaient sortis de ces entrailles, le firent tomber là par l’épée.
22 Ainsi l’Éternel sauva Ézéchias et les habitants de Jérusalem de la main de Sanchérib, roi d’Assyrie, et de la main de tous, et il les protégea de tous côtés.
23 Puis beaucoup de gens apportèrent des offrandes à l’Éternel, à Jérusalem, et des choses précieuses à Ézéchias, roi de Juda, qui après cela fut élevé aux yeux de toutes les nations.
24 En ces jours-là, Ézéchias fut malade à la mort, et pria l’Éternel, qui l’exauça et lui accorda un prodige.
25 Mais Ézéchias ne fut pas reconnaissant du bienfait qu’il avait reçu; car son cœur s’éleva, et il y eut de l’indignation contre lui, et contre Juda et Jérusalem.
26 Mais Ézéchias s’humilia de l’élévation de son cœur, lui et les habitants de Jérusalem, et l’indignation de l’Éternel ne vint pas sur eux pendant la vie d’Ézéchias.
27 Et Ézéchias eut beaucoup de richesses et d’honneurs, et il se fit des trésors d’argent, d’or, de pierres précieuses, d’aromates, de boucliers, et de toutes sortes d’objets désirables;
28 Des magasins pour les produits en blé, en moût et en huile, des étables pour toute sorte de bétail, et des troupeaux pour les étables.
29 Il se bâtit des villes, et il eut en abondance des troupeaux de gros et de menu bétail; car Dieu lui avait donné de fort grandes richesses.
30 Ce fut lui, Ézéchias, qui boucha l’issue supérieure des eaux de Guihon, et les conduisit droit en bas, vers l’occident de la cité de David. Ainsi Ézéchias réussit dans tout ce qu’il fit.
31 Toutefois, lorsque les chefs de Babylone envoyèrent des messagers vers lui pour s’informer du prodige qui était arrivé dans le pays, Dieu l’abandonna pour l’éprouver, afin de connaître tout ce qui était dans son cœur.
32 Quant au reste des actions d’Ézéchias, et à ses œuvres de piété, voici, cela est écrit dans la vision d’Ésaïe, le prophète, fils d’Amots, dans le livre des rois de Juda et d’Israël.
33 Puis Ézéchias s’endormit avec ses pères, et on l’ensevelit au plus haut des tombeaux des fils de David; tout Juda et les habitants de Jérusalem lui rendirent honneur à sa mort; et Manassé, son fils, régna à sa place.
Sanherib hotar Jerusalem
1 2 Kung 18:13f, Jes 36:1f. Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib32:1SanheribKrigarkung och imperiebyggare som regerade 705-681 f Kr och invaderade Juda 701 f Kr. Se även 2 Kung 18-19 och Jes 36-37., kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.
2 När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, 3 rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. 4 Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: "Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?"
5 1 Kung 9:24, 2 Krön 25:23. Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut32:5en annan mur längre utJerusalems befolkning ökade under Hiskias tid, inte minst på grund av flyktingar efter nordrikets fall. Jfr Jes 22:9f., befäste Millo32:5MilloBetyder "fyllning", troligen en terrass i Davids stad som gav stöd under borgen. i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. 6 Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: 7 2 Kung 6:16, 1 Krön 22:13, 1 Joh 4:4. "Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. 8 2 Krön 20:17, Jer 17:5, 7, Ps 20:8. Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.
9 Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish32:9LakishStor befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem. Assyriska reliefer i Nineve avbildar stadens erövring och bortförandet av judiska slavar., sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: 10 "Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? 11 Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. 12 2 Krön 31:1. Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? 13 2 Kung 18:33f, 19:12. Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? 14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. 15 Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!"
16 Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: "Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand."
18 Jes 36:11f. Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska32:18judiskaHebreiska, till skillnad från den internationella arameiskan (2 Kung 18:26). för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. 19 Ps 115:4. Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.
20 2 Kung 19:4, 15f. Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. 21 2 Kung 19:35f, Jes 37:36f. Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land32:21vände tillbaka till sitt landJfr Sanheribs egen version i not till 2 Kung 19:36.. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen32:21nerhuggenSanherib mördades 681 f Kr, tjugo år senare. Se 2 Kung 19:37. med svärd av sina egna söner.
22 Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. 23 Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.
Hiskias sjukdom och härlighet
24 2 Kung 20:1f, Jes 38:1f, Ps 30:3. Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk32:24dödssjukTroligen en tid före invasionen 701 f Kr som beskrivs i 32:1f. Se 2 Kung 20 och Jes 38.. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. 26 Jer 26:19. Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.
27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. 29 Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. 30 Jes 22:9. Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt32:30ledde vattnet neråtHiskia ledde in Gihonkällans vatten till Siloamdammen (Joh 9:7) genom en 0,5 km lång tunnel som kan besökas än i dag. En bevarad inskription i tunneln beskriver hur de två grävarlagen möttes halvvägs. Jfr Jes 22:9f., väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. 31 5 Mos 8:2, 13:3, 2 Kung 20:12f, Jes 39:1f. Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.
Hiskia dör
32 2 Kung 20:20. Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i "Profeten Jesajas, Amos sons, syner32:32Profeten Jesajas, Amos sons, synerKanske Jesajaboken (se Jes 36-38).", i boken om Judas och Israels kungar. 33 Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
/images/a/a0208299-6f37-40a0-66e1-2576b9435f00)
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)