2 Crônicas 24

1 Joas était âgé de sept ans quand il devint roi, et il régna quarante ans à Jérusalem; sa mère s’appelait Tsibia, de Béer-Shéba.

2 Joas fit ce qui est droit aux yeux de l’Éternel, pendant toute la vie de Jéhojada, le sacrificateur.

3 Et Jéhojada lui donna deux femmes, dont il eut des fils et des filles.

4 Après cela Joas eut la pensée de réparer la maison de l’Éternel.

5 Il assembla donc les sacrificateurs et les Lévites, et leur dit: Allez par les villes de Juda, et amassez de l’argent par tout Israël, pour réparer la maison de votre Dieu d’année en année, et hâtez cette affaire. Mais les Lévites ne se hâtèrent point.

6 Alors le roi appela Jéhojada, leur chef, et lui dit: Pourquoi n’as-tu pas veillé à ce que les Lévites apportassent, de Juda et de Jérusalem, l’impôt que Moïse, serviteur de l’Éternel, mit sur l’assemblée d’Israël, pour le tabernacle du témoignage?

7 Car l’impie Athalie et ses enfants ont ravagé la maison de Dieu; et même ils ont employé pour les Baals toutes les choses consacrées à la maison de l’Éternel.

8 Et le roi ordonna qu’on fît un coffre, et qu’on le mît à la porte de la maison de l’Éternel, en dehors.

9 Puis on publia dans Juda et dans Jérusalem, qu’on apportât à l’Éternel l’impôt mis par Moïse, serviteur de Dieu, sur Israël dans le désert.

10 Tous les chefs et tout le peuple s’en réjouirent, et ils apportèrent leur tribut, et jetèrent dans le coffre, jusqu’à ce qu’il fût plein.

11 Or, quand c’était le moment d’apporter le coffre à l’inspection du roi, par l’entremise des Lévites, et que ceux-ci voyaient qu’il y avait beaucoup d’argent, un secrétaire du roi et un commissaire du principal sacrificateur venaient et vidaient le coffre; puis ils le rapportaient et le remettaient à sa place. Ils faisaient ainsi jour après jour, et ils recueillaient de l’argent en abondance.

12 Le roi et Jéhojada le donnaient à ceux qui étaient chargés de l’ouvrage pour le service de la maison de l’Éternel, et ceux-ci louaient des tailleurs de pierres et des charpentiers pour réparer la maison de l’Éternel, et aussi des ouvriers en fer et en airain, pour réparer la maison de l’Éternel.

13 Ceux qui étaient chargés de l’ouvrage travaillèrent donc, et par leurs soins, l’œuvre fut réparée; de sorte qu’ils rétablirent la maison de Dieu en son état, et la consolidèrent.

14 Lorsqu’ils eurent achevé, ils apportèrent devant le roi et devant Jéhojada le reste de l’argent, dont il fit faire des ustensiles pour la maison de l’Éternel, des ustensiles pour le service et pour les holocaustes, des coupes et d’autres ustensiles d’or et d’argent. Et on offrit continuellement des holocaustes dans la maison de l’Éternel, tant que vécut Jéhojada.

15 Or Jéhojada devint vieux et rassasié de jours, et il mourut; il était âgé de cent trente ans quand il mourut.

16 On l’ensevelit dans la cité de David avec les rois; car il avait fait du bien à Israël, et à l’égard de Dieu et de sa maison.

17 Mais, après que Jéhojada fut mort, les principaux de Juda vinrent et se prosternèrent devant le roi; alors le roi les écouta.

18 Et ils abandonnèrent la maison de l’Éternel, le Dieu de leurs pères, et ils servirent les emblèmes d’Ashéra et les idoles; et la colère de l’Éternel fut sur Juda et sur Jérusalem, parce qu’ils s’étaient ainsi rendus coupables.

19 Et l’Éternel envoya parmi eux, pour les faire retourner à lui, des prophètes qui témoignèrent contre eux; mais ils ne voulurent point les écouter.

20 Alors l’Esprit de Dieu revêtit Zacharie, fils de Jéhojada, le sacrificateur, et, se tenant debout au-dessus du peuple, il leur dit: Dieu a dit ainsi: Pourquoi transgressez-vous les commandements de l’Éternel? Vous ne prospérerez point; car vous avez abandonné l’Éternel, et il vous abandonnera.

21 Mais ils conspirèrent contre lui, et l’assommèrent de pierres, par le commandement du roi, dans le parvis de la maison de l’Éternel.

22 Ainsi le roi Joas ne se souvint point de la bonté dont Jéhojada, père de Zacharie, avait usé envers lui; et il tua son fils, qui dit en mourant: L’Éternel le voit, et il en demandera compte!

23 Et il arriva, quand l’année fut révolue, que l’armée de Syrie monta contre Joas, et vint en Juda et à Jérusalem. Or les Syriens détruisirent, d’entre le peuple, tous les principaux du peuple, et ils envoyèrent au roi, à Damas, tout leur butin.

24 Bien que ce fût avec un petit nombre d’hommes qu’arrivât l’armée de Syrie, l’Éternel livra entre leurs mains une très nombreuse armée, parce qu’ils avaient abandonné l’Éternel, le Dieu de leurs pères. Ainsi les Syriens firent justice de Joas.

25 Et quand ils se furent éloignés de lui, après l’avoir laissé dans de grandes souffrances, ses serviteurs conspirèrent contre lui, à cause du sang des fils de Jéhojada, le sacrificateur; ils le tuèrent sur son lit, et il mourut. On l’ensevelit dans la cité de David; mais on ne l’ensevelit pas dans les tombeaux des rois.

26 Et ce sont ici ceux qui conspirèrent contre lui: Zabad, fils de Shimeath, femme ammonite, et Jozabad, fils de Shimrith, femme moabite.

27 Quant à ses fils et à la grande charge qui lui fut imposée, et à la restauration de la maison de Dieu, voici, ces choses sont écrites dans les mémoires sur le livre des rois. Amatsia, son fils, régna à sa place.

Joash blir kung i Juda

1 *2 Kung 11:21, 12:1f. Joash var sju år gammal när han blev kung, och han regerade fyrtio år*24:1Joash … fyrtio årCa 835-796 f Kr. Joash betyder "Herren är stark". Se även 2 Kung 12. i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. 2 Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde. 3 Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.

4 Efter en tid ville Joash reparera Herrens hus. 5 Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Ge er ut till Juda städer varje år och samla in pengar från hela Israel för att få er Guds hus i ordning. Och skynda er med det." Men leviterna gjorde sig ingen brådska. 6 *2 Mos 35:5f. Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt*24:6den avgift … som … Mose har pålagtMönstringens halvsikel (2 Mos 30:12f) blev sedan en årlig tempelskatt (Neh 10:32, Matt 17:24). Israels församling? 7 Den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."

8 *2 Kung 12:9f. På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus. 9 *2 Mos 30:12f, 3 Mos 27:2f. Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren. 10 Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan tills allt var insamlat.

11 När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte de att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tjänsteman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar. 12 Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.

13 De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det. 14 När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.

Andligt förfall i Juda

15 Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år. 16 Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.

17 Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. 18 Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.

19 *2 Krön 33:10, Jer 7:25f. Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.

20 *Dom 6:34, 1 Krön 12:18, Luk 24:49. Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er."

21 *Matt 23:35. Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. 22 *Ps 35:22. Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far Jojada hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: "Herren ska se det här och utkräva hämnd."

Slutet av Joashs regering

23 *2 Kung 12:17f. Efter ett år drog arameernas här upp*24:23Efter ett år drog arameernas här uppCa 796 f Kr. Se 2 Kung 12:17f. mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. 24 Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joash.

25 *2 Kung 12:20f, 2 Krön 21:20, 28:27. När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna. 26 De som gaddade ihop sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Shimeat, och Josabad, son till moabitiskan Shimrit.

27 *2 Kung 12:21, 14:1, 2 Krön 13:22. Vad beträffar Joashs söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus återupprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja blev kung efter honom.