Neemias 2

1 Et il arriva au mois de Nisan, la vingtième année du roi Artaxerxès, comme le vin était devant lui, que je pris le vin et le présentai au roi. Or, devant lui, je n’étais jamais triste.

2 Mais le roi me dit: Pourquoi as-tu mauvais visage, puisque tu n’es point malade? Cela ne vient que de quelque tristesse de cœur. Alors je craignis fort;

3 Et je répondis au roi: Que le roi vive à jamais! Comment n’aurais-je pas mauvais visage, quand la ville, lieu des tombeaux de mes pères, demeure désolée, et que ses portes ont été consumées par le feu?

4 Et le roi me dit: Que me demandes-tu? Alors je priai le Dieu des cieux;

5 Puis je dis au roi: Si le roi le trouve bon, et si ton serviteur t’est agréable, envoie-moi en Juda, vers la ville des tombeaux de mes pères, pour la rebâtir.

6 Et le roi, ainsi que sa femme qui était assise auprès de lui, me dit: Combien durerait ton voyage, et quand reviendrais-tu? Je lui précisai le temps, et le roi trouva bon de m’envoyer.

7 Et je dis au roi: Si le roi le trouve bon, qu’on me donne des lettres pour les gouverneurs d’au delà du fleuve, afin qu’ils me laissent passer jusqu’à ce que j’arrive en Juda;

8 Et des lettres pour Asaph, le garde du parc du roi, afin qu’il me donne du bois pour la charpente des portes de la forteresse, attenant à la maison de Dieu, pour les murailles de la ville, et pour la maison dans laquelle j’entrerai. Et le roi me l’accorda selon que la bonne main de mon Dieu était sur moi.

9 Je vins donc vers les gouverneurs qui sont de l’autre côté du fleuve, et je leur donnai les lettres du roi. Or, le roi avait envoyé avec moi des chefs de l’armée et des cavaliers.

10 Ce que Samballat, le Horonite, et Tobija, le serviteur ammonite, ayant appris, ils eurent un fort grand dépit de ce qu’il était venu quelqu’un pour procurer du bien aux enfants d’Israël.

11 Ainsi j’arrivai à Jérusalem, et je fus là trois jours.

12 Puis je me levai, de nuit, moi et quelque peu de gens avec moi; mais je ne déclarai à personne ce que mon Dieu m’avait mis au cœur de faire à Jérusalem. Et il n’y avait pas avec moi d’autre monture que celle sur laquelle j’étais monté.

13 Je sortis donc de nuit par la porte de la vallée, et me dirigeai vers la fontaine du dragon et la porte du fumier; et je considérai les murailles de Jérusalem qui étaient en ruines, et ses portes consumées par le feu.

14 De là, je passai à la porte de la fontaine, et vers l’étang du roi, mais il n’y avait point de lieu par où la monture, sur laquelle j’étais monté, pût passer.

15 Et je montai de nuit par le torrent, et je considérai la muraille; puis, m’en retournant, je rentrai par la porte de la vallée, et m’en revins.

16 Or, les magistrats ne savaient point où j’étais allé, ni ce que je faisais; aussi je n’en avais rien déclaré jusqu’alors, ni aux Juifs, ni aux sacrificateurs, ni aux principaux, ni aux magistrats, ni au reste de ceux qui s’occupaient des affaires.

17 Alors je leur dis: Vous voyez la misère dans laquelle nous sommes, comment Jérusalem est dévastée et ses portes brûlées; venez et rebâtissons la muraille de Jérusalem, et ne soyons plus dans l’opprobre.

18 Et je leur déclarai comment la bonne main de mon Dieu avait été sur moi, et aussi les paroles que le roi m’avait dites. Alors ils dirent: Levons-nous, et bâtissons! Ils fortifièrent donc leurs mains pour bien faire.

19 Mais Samballat, le Horonite, et Tobija, le serviteur ammonite, et Guéshem, l’Arabe, l’ayant appris, se moquèrent de nous, et nous méprisèrent, en disant: Qu’est-ce que vous faites? Est-ce que vous vous révoltez contre le roi?

20 Mais je leur répliquai, et leur dis: Le Dieu des cieux lui-même nous donnera le succès! Nous, ses serviteurs, nous nous lèverons et nous bâtirons; mais vous, vous n’avez ni part, ni droit, ni souvenir dans Jérusalem.

Nehemja beger sig till Jerusalem

1 Detta hände i månaden Nisan,*2:1månadenNisanMars-april år 445 f Kr, ca fyra månader efter Nehemjas bön (1:1, 4f). i Artashastas*2:1ArtashastaBetyder "sann härskare", av grekerna kallad Artaxerxes. Kung av Persien 465-424 f Kr och son till Ahasveros som skildras i Esters bok (se not till Est 1:9, 10:3). Hans drottning (vers 6) hette Damaspia. tjugonde regeringsår. Vin stod framdukat inför kungen, och jag tog vinet och gav det åt honom. Jag hade aldrig tidigare visat mig bedrövad inför honom.

2 Han frågade mig: "Varför ser du så bedrövad ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon sorg i hjärtat." Då blev jag mycket rädd, 3 *Neh 1:3, Dan 2:4, 3:9, 5:10, 6:21. och jag sade till honom: "Må kungen leva för evigt! Skulle jag inte se bedrövad ut, när staden där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?" 4 Kungen sade till mig: "Så vad önskar du?"

Då bad jag till himlens Gud 5 och svarade sedan kungen: "Om det behagar kungen*2:5om det behagar kungenArtashasta hade i början av sin regim motarbetat Jerusalem (Esra 4:21), men sedan bekostat Esras expedition 458 f Kr (Esra 7:8f), tretton år före detta samtal. och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, staden där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen." 6 Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: "Hur länge varar din resa*2:6Hur länge varar din resaResvägen från Susa till Jerusalem är ca 150 mil. För Esra tog en liknande resa fyra månader enkel väg (Esra 7:1)., och när kommer du tillbaka?" Eftersom jag funnit nåd inför kungen och han ville sända i väg mig, nämnde jag en bestämd tid för honom. 7 Jag sade till honom: "Om kungen finner för gott, så låt mig få brev till ståthållarna i landet på andra sidan floden så att de låter mig passera deras land tills jag når Juda, 8 och ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken*2:8den kungliga skogsparkenTroligen i Libanon, som hade gett virket till templet (1 Kung 5:9, Esra 3:7). Grekiska historiker vittnar om persernas kontroll över sina skogsområden., så att han låter mig få virke till att bygga upp portarna till borgen som hör till templet, och virke till stadsmuren och till det hus där jag själv ska bo." Och kungen gav mig det, eftersom min Guds goda hand var över mig. 9 När jag kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden gav jag dem kungens brev.

Kungen hade också sänt med mig härförare och ryttare. 10 Men när horoniten Sanballat*2:10horoniten SanballatBetyder "född av månguden". Ståthållare i Samarien, troligen från moabitiska Horonajim (Jes 15:5). Hans dotter var gift med översteprästens sonson (Neh 13:28). I ett brev från egyptiska Elefantine vädjade judarna där om hans hjälp att återuppbygga templet. och den ammonitiske tjänstemannen Tobia*2:10TobiaBetyder "Herren är god". Ammonit från nuvarande Jordanien, genom sina barn ingift bland judarna (6:18). Senare vräkt från templet (13:4f). hörde det, tog de mycket illa vid sig över att en person hade kommit som ville Israels barn väl.

11 Jag kom till Jerusalem och var där i tre dagar. 12 Sedan steg jag upp om natten tillsammans med några få män, och jag hade inte talat om för någon vad min Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Djuret jag red på var det enda jag hade med mig. 13 *Neh 3:13. I natten drog jag ut genom Dalporten fram mot Drakkällan och Dyngporten och undersökte Jerusalems murar. De var nedrivna och portarna var förtärda av eld. 14 Jag fortsatte till Källporten och till Kungsdammen, men där kunde inte djuret ta sig fram med mig. 15 Så fortsatte jag uppför dalen om natten och undersökte muren och återvände sedan in genom Dalporten och var så tillbaka.

16 Föreståndarna*2:16Föreståndarnarepresenterade troligen perserrikets intressen i Judeen. visste inte var jag hade varit eller vad jag gjorde, för jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, stormännen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet. 17 Men nu sade jag till dem: "Ni ser den nöd vi är i. Jerusalem ligger öde och portarna är nerbrända. Kom och låt oss bygga upp Jerusalems mur så att vi inte behöver bli föraktade mer." 18 Jag talade om för dem hur min Guds goda hand hade varit över mig och vad kungen hade lovat mig. Då sade de: "Låt oss stå upp och bygga!", och de fattade mod för det goda verket.

19 *Neh 4:1. Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Geshem*2:19araben GeshemBetyder "regn". Kung eller hövding för kedariterna i arabiska öknen (jfr Ps 120:5, Jer 49:28). Omnämnd i inskriptioner från saudiarabiska al-Ula och på en silverskål från Egypten. hörde detta, hånade och föraktade de oss och sade: "Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?" 20 Då svarade jag dem: "Himlens Gud ska låta det gå oss väl, och vi hans tjänare ska börja bygga. Men ni har varken någon del, rätt eller historia i Jerusalem."