Neemias 6

1 Quand Samballat, Tobija et Guéshem, l’Arabe, et le reste de nos ennemis, eurent appris que j’avais rebâti la muraille, et qu’il n’y était demeuré aucune brèche, bien que, jusqu’à ce temps-là, je n’eusse pas encore mis les battants aux portes,

2 Samballat et Guéshem envoyèrent vers moi, pour me dire: Viens, et que nous nous trouvions ensemble, dans les villages de la vallée d’Ono. Or ils avaient comploté de me faire du mal.

3 Mais j’envoyai des messagers vers eux, pour leur dire: Je fais un grand ouvrage, et je ne puis descendre. Pourquoi cet ouvrage serait-il interrompu, pendant que je le laisserais pour aller vers vous?

4 Ils me mandèrent la même chose quatre fois; et je leur répondis de même.

5 Alors Samballat envoya vers moi son serviteur, pour me tenir le même discours pour la cinquième fois; et il avait en sa main une lettre ouverte,

6 Dans laquelle il était écrit: On entend dire parmi les nations, et Gashmu le dit, que vous pensez, toi et les Juifs, à vous révolter; que c’est pour cela que tu rebâtis la muraille, et que tu vas être leur roi, d’après ce qu’on dit;

7 Et que tu as même établi des prophètes, pour te proclamer à Jérusalem et pour dire: Il est roi en Juda. Et maintenant on fera entendre au roi ces mêmes choses; viens donc maintenant, afin que nous consultions ensemble.

8 Je renvoyai alors vers lui, pour lui dire: Ce que tu dis n’est point; mais tu l’inventes toi-même.

9 En effet tous cherchaient à nous épouvanter, et se disaient: Leurs mains se fatigueront du travail, de sorte qu’il ne se fera point. Maintenant donc, ô Dieu! fortifie mes mains.

10 Après cela, j’allai dans la maison de Shémaja, fils de Délaja, fils de Méhétabéel, qui s’était enfermé. Et il me dit: Assemblons-nous dans la maison de Dieu, dans le temple, et fermons les portes du temple; car ils doivent venir pour te tuer, et c’est de nuit qu’ils viendront pour te tuer.

11 Mais je répondis: Un homme tel que moi fuirait-il? Et quel homme tel que moi pourrait entrer dans le temple, et vivre? Je n’y entrerai point.

12 Et je connus bien que Dieu ne l’avait pas envoyé, mais qu’il avait prononcé cette prophétie contre moi, parce que Tobija et Samballat l’avaient soudoyé.

13 Ils l’avaient soudoyé afin que, par crainte et en péchant, j’en agisse ainsi, et que, m’étant fait un mauvais renom, ils pussent me couvrir d’opprobre.

14 O mon Dieu! souviens-toi de Tobija et de Samballat, selon leurs actions; ainsi que de Noadia, la prophétesse, et des autres prophètes qui tâchaient de m’effrayer!

15 La muraille fut achevée le vingt-cinq du mois d’Élul, en cinquante-deux jours.

16 Et quand tous nos ennemis l’eurent appris, et que toutes les nations qui étaient autour de nous, l’eurent vu, ils furent tout découragés; et ils connurent que cet ouvrage s’était fait de par notre Dieu.

17 En ce même temps, des principaux de Juda envoyaient de nombreuses lettres à Tobija; et celles de Tobija leur parvenaient.

18 Car un grand nombre de personnes en Juda s’étaient liées à lui par serment, parce qu’il était gendre de Shécania, fils d’Arach, et Jochanan, son fils, avait épousé la fille de Méshullam, fils de Bérékia.

19 Ils disaient même du bien de lui en ma présence, et lui rapportaient mes paroles; et Tobija envoyait des lettres pour m’effrayer.

Onda planer mot Nehemja

1 *Neh 2:19. Sanballat och Tobia, araben Geshem och våra andra fiender fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några hål i den, även om jag vid den tiden inte hade satt in dörrar i portarna än. 2 *Ps 21:12. Då sände Sanballat och Geshem bud till mig och lät säga: "Kom, låt oss träffas i Kefirim i Onos dal*6:2Onos dalCa 4 mil nordväst om Jerusalem vid kusten, nära gränsen till Sanballats område Samarien.." De tänkte göra något ont mot mig. 3 Men jag skickade bud till dem och lät säga: "Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. Varför stoppa arbetet medan jag lämnar det och kommer ner till er?" 4 Samma budskap sände de till mig fyra gånger, men varje gång gav jag dem samma svar.

5 En femte gång sände Sanballat mig samma budskap. Nu hade hans tjänare ett öppet brev i sin hand. 6 I brevet stod skrivet: "Det går ett rykte bland hednafolken, och Gashmu*6:6GashmuGeshems arabiska namnform. säger det också, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför du bygger upp muren. Du tänker bli deras kung, sägs det. 7 Du lär också ha insatt profeter som ska utropa om dig i Jerusalem: Det finns en kung i Juda! Det kommer att rapporteras för kungen, och därför bör du komma så att vi får rådgöra med varandra." 8 Men jag sände bud till honom och svarade: "Inget av det du säger har hänt, du hittar på det ur eget huvud." 9 Alla ville de nämligen skrämma oss, och de tänkte: Deras händer kommer att bli för svaga för arbetet, det blir aldrig klart. Men styrk nu mina händer!

10 Jag gick hem till Shemaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som då höll sig inne. Han sade till mig: "Låt oss träffas i Guds hus, i templet. Låt oss stänga templets dörrar, för de kommer för att döda dig, de kommer för att döda dig i natt." 11 *4 Mos 18:7. Men jag svarade: "Skulle en man som jag ta till flykten? Eller kan en man som jag gå in i templet*6:11gå in i templetEndast präster och leviter hade tillträde till templet (jfr 4 Mos 18:7). och ändå överleva? Nej, jag går inte dit." 12 Jag insåg att det inte var Gud som hade sänt honom, utan han hade uttalat den profetian mot mig för att Tobia och Sanballat hade lejt honom. 13 Han var lejd för att jag skulle bli rädd och göra som han sade och därmed synda. De ville ge mig dåligt rykte för att kunna håna mig. 14 *Ps 74:22f. Tänk, min Gud, på Tobia och Sanballat efter deras gärningar, och på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig.

Avslutningen på arbetet

15 *Neh 4:1f. Muren blev färdig på tjugofemte dagen i månaden Elul,*6:15månaden ElulSeptember år 445 f Kr. efter femtiotvå dagar. 16 När alla våra fiender hörde detta och alla folken runt omkring oss såg det,*6:16såg detAnnan översättning (så Septuaginta): "blev rädda". sjönk de djupt i sina egna ögon. De förstod att detta arbete var vår Guds verk. 17 Vid den tiden sände också stormännen i Juda många brev till Tobia, och brev från Tobia kom till dem. 18 *Neh 3:30. Många i Juda var nämligen förbundna med honom genom ed, eftersom han var svärson till Shekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Meshullam, Berekjas son. 19 De brukade också tala gott om honom inför mig, och det jag sade förde de vidare till honom. Och Tobia sände brev för att skrämma mig.