Jó 16

1 Et Job prit la parole, et dit:

2 J’ai souvent entendu de pareils discours; vous êtes tous des consolateurs fâcheux.

3 N’y aura-t-il point de fin à ces discours en l’air? Et qu’est-ce qui te force à me répondre?

4 Moi aussi, je parlerais comme vous, si vous étiez à ma place. J’accumulerais des paroles contre vous; je hocherais la tête sur vous;

5 Je vous fortifierais avec ma bouche, et le mouvement de mes lèvres vous soulagerait.

6 Si je parle, ma douleur ne sera point soulagée. Si je me tais, en sera-t-elle diminuée?

7 Maintenant il m’a épuisé. Tu as dévasté toute ma famille,

8 Tu m’as saisi, et cela témoigne contre moi; ma maigreur s’est élevée contre moi, elle m’accuse en face.

9 Sa fureur m’a déchiré, et s’est acharnée sur moi. Il a grincé des dents contre moi; mon ennemi aiguise contre moi ses yeux.

10 Ils ont ouvert contre moi leur bouche; ils m’ont frappé à la joue pour m’outrager; ils se réunissent tous ensemble contre moi.

11 Dieu m’a livré à l’impie; il m’a jeté aux mains des méchants.

12 J’étais en repos, et il m’a écrasé; il m’a saisi à la gorge, et il m’a brisé. Il m’a posé en butte à ses traits.

13 Ses flèches m’environnent; il me perce les reins, et ne m’épargne pas; il répand à terre mon fiel.

14 Il me fait plaie sur plaie; il court sur moi comme un guerrier.

15 J’ai cousu un sac sur ma peau; j’ai souillé mon front dans la poussière;

16 J’ai le visage tout enflammé, à force de pleurer, et l’ombre de la mort est sur mes paupières,

17 Quoiqu’il n’y ait point de crime dans mes mains, et que ma prière soit pure.

18 O terre, ne cache point mon sang, et qu’il n’y ait aucun lieu où s’arrête mon cri!

19 A présent même, voici, j’ai mon témoin dans les cieux, et mon garant dans les hauts lieux.

20 Mes amis se moquent de moi: c’est vers Dieu que mon œil se tourne en pleurant,

21 Pour qu’il décide entre l’homme et Dieu, entre le fils d’Adam et son semblable.

22 Car les années qui me sont comptées s’en vont, et j’entre dans un chemin d’où je ne reviendrai pas!

Jobs svar på Elifas andra tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 *Job 13:4, 21:34. Det där har jag hört många gånger!

Ni är alla bedrövliga tröstare.

3 Är det ingen ände

på detta tal i vädret?

Vad frestar dig att ta till orda?

4 *2 Kung 19:21. Också jag kunde tala som ni,

om ni vore i mitt ställe.

Jag kunde fläta samman ord mot er

och skaka mitt huvud mot er.

5 Men jag skulle styrka er

med min mun,

mina läppars tröst

skulle ge er lindring.

6 Om jag talar lindras inte min plåga,

och tiger jag, lämnar den mig inte.

7 Men nu har han tömt all min kraft.

Du har ödelagt hela mitt hus.

8 Du har fjättrat mig,

det har blivit mitt vittnesbörd.

Min tärda kropp träder upp

och vittnar mot mig.

9 *Job 19:11, Ps 35:16, 37:12. Hans vrede sliter sönder

och jagar mig,

han gnisslar sina tänder mot mig.

Min motståndare ger mig

vassa blickar.

10 *Job 12:4, Ps 22:14, 35:21, 94:21. De spärrar upp munnen mot mig,

de slår mig hånfullt på kinden,

alla gaddar ihop sig mot mig.

11 Gud utlämnar mig åt de gudlösa

och kastar mig i de ondas händer.

12 *Job 7:20, 9:17, Klag 3:12f. Jag satt i trygghet,

då krossade han mig.

Han grep mig i nacken

och slog mig i bitar,

han gjorde mig till sin måltavla,

13 han skjuter pilar från alla sidor,

genomborrar mina njurar

utan förskoning,

häller ut min galla på marken.

14 Han bryter ner mig med slag på slag,

stormar emot mig som en krigare.

15 Jag har sytt säcktyg över min hud

och har sänkt mitt horn*16:15hornSymbol för styrka och kraft (jfr Ps 89:25, 92:11). i stoftet.

16 Mitt ansikte är flammigt av tårar,

mina ögonlock mörka

av dödsskugga,

17 *Job 27:4, 33:9, 1 Tim 2:8. fastän mina händer är fria från våld

och min bön är ren.

18 *1 Mos 4:10, Jes 26:21. Du jord, täck inte över mitt blod,

låt mitt rop aldrig stanna

någonstans!

19 *1 Joh 2:1. Se, redan nu har jag mitt vittne

i himlen,

min försvarare i höjden.

20 Min medlare är min vän*16:20Min medlare är min vänAnnan översättning: "Mina vänner hånar mig" (men jfr 33:23).,

mitt öga fäller tårar inför Gud.

21 Må han skaffa rätt

åt en man inför Gud,

så som en människoson

gör för sin nästa,

22 *1 Kung 2:1, Job 10:21, Upp 6:10. för om bara några år

ska jag vandra vägen

utan återvändo.