Jó 9

1 Et Job prit la parole, et dit:

2 Certainement, je sais qu’il en est ainsi; et comment l’homme serait-il juste devant Dieu?

3 S’il veut plaider avec lui, il ne lui répondra pas une fois sur mille.

4 Il est habile en son intelligence, et puissant en sa force: qui lui a résisté et s’en est bien trouvé?

5 Il transporte les montagnes, et elles ne le savent pas; il les bouleverse en sa fureur;

6 Il fait trembler la terre sur sa base, et ses colonnes sont ébranlées.

7 Il parle au soleil, et le soleil ne se lève pas; et il met un sceau sur les étoiles.

8 Seul, il étend les cieux, et il marche sur les hauteurs de la mer.

9 Il a créé la grande Ourse, l’Orion, et la Pléiade, et les régions cachées du midi.

10 Il fait de grandes choses qu’on ne peut sonder, de merveilleuses choses qu’on ne peut compter.

11 Voici, il passe près de moi, et je ne le vois pas; il passe encore, et je ne l’aperçois pas.

12 S’il ravit, qui le lui fera rendre? Qui lui dira: Que fais-tu?

13 Dieu ne revient pas sur sa colère; sous lui sont abattus les plus puissants rebelles.

14 Combien moins lui pourrais-je répondre, moi, et choisir mes paroles pour lui parler!

15 Quand j’aurais raison, je ne lui répondrais pas; je demanderais grâce à mon juge!

16 Si je le citais, et qu’il me répondît, je ne croirais pas qu’il voulût écouter ma voix,

17 Lui qui fond sur moi dans une tempête, et qui multiplie mes plaies sans motif.

18 Il ne me permet point de reprendre haleine; il me rassasie d’amertume.

19 S’il est question de force, il dit: "Me voilà! " S’il est question de droit: "Qui m’assigne? "

20 Quand même je serais juste, ma bouche me condamnerait; je serais innocent, qu’elle me déclarerait coupable.

21 Je suis innocent. Je ne me soucie pas de vivre, je ne fais aucun cas de ma vie.

22 Tout se vaut! C’est pourquoi j’ai dit: Il détruit l’innocent comme l’impie.

23 Quand un fléau soudain répand la mort, il se rit des épreuves des innocents.

24 La terre est livrée aux mains des méchants; il couvre les yeux de ceux qui la jugent. Si ce n’est lui, qui est-ce donc

25 Mes jours ont été plus légers qu’un courrier; ils se sont enfuis, sans voir le bonheur;

26 Ils ont glissé comme des barques de roseaux, comme l’aigle qui fond sur sa proie.

27 Si je dis: Je veux oublier ma plainte, quitter mon air triste, et reprendre ma sérénité,

28 Je suis effrayé de toutes mes douleurs: je sais que tu ne me jugeras pas innocent.

29 Moi, je suis condamné, pourquoi me fatiguer en vain?

30 Quand je me laverais dans la neige, quand je purifierais mes mains dans la potasse,

31 Tu me plongerais dans le fossé, et mes vêtements m’auraient en horreur.

32 Car il n’est pas un homme comme moi pour que je lui réponde, pour que nous allions ensemble en justice.

33 Il n’y a pas d’arbitre entre nous, qui pose sa main sur nous deux.

34 Qu’il ôte sa verge de dessus moi, et que ses terreurs ne me troublent plus!

35 Alors je lui parlerai sans crainte; car, dans l’état où je me trouve, je ne suis plus à moi.

Jobs svar på Bildads första tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 *Job 25:4, Ps 143:2, Rom 5:19. Jag vet mycket väl att det är så.

Hur kan en människa

stå rättfärdig inför Gud?

3 Om hon vill gå till rätta med honom,

kan hon inte ge svar på en sak

bland tusen.

4 Hans hjärta är vist,

hans kraft är väldig,

vem har trotsat honom

och kommit undan?

5 Han flyttar berg

utan att någon vet det

och omstörtar dem i sin vrede,

6 *Job 26:11, Jes 13:13. han får jorden att vackla

från sin plats

och dess pelare att bäva,

7 han befaller solen att inte gå upp

och förseglar stjärnorna,

8 *Job 26:7, 37:18, Ps 104:2, Jes 42:5. han ensam spänner ut himlarna

och skrider fram över havets rygg,

9 *Job 38:31f, Amos 5:8. han har gjort Stora Björn*9:9Stora BjörnStjärnbilden med Karlavagnen. Annan översättning: "Lejonet". och Orion,

Sjustjärnorna

och söderns stjärnbilder,

10 *Job 5:9, Ps 72:18, 86:10, Rom 11:33. han gör stora och ofattbara ting,

under som ingen kan räkna.

11 Se, han går förbi mig

utan att jag ser honom,

han drar vidare

utan att jag märker det.

12 Han griper sitt rov,

vem kan hindra honom?

Vem kan säga till honom:

"Vad gör du?"

13 *Job 26:12, Ps 89:11. Gud håller inte tillbaka sin vrede.

För honom måste

Rahabs*9:13RahabHebr. för "övermod", "trotsighet". Används även om Egypten (jfr Ps 87:4, Jes 30:7). följe böja sig.

14 *Rom 9:20. Hur skulle jag kunna svara honom,

välja ut ord inför honom?

15 Även om jag har rätt

kan jag inte svara,

bara be min domare om nåd.

16 Om jag ropar och han svarar,

så tror jag inte att han lyssnar

till min röst,

17 *Job 2:3, 16:12. för han straffar mig med storm

och slår mig med sår på sår

utan orsak.

18 Han låter mig inte hämta andan

utan mättar mig med bedrövelser.

19 Gäller det styrka? Se, han är stark!

Gäller det vad som är rätt?

Vem vill ställa mig till svars*9:19ställa mig till svarsAndra handskrifter (Septuaginta): "ställa honom till svars".?

20 Om jag hade rätt

skulle ändå min mun fälla mig,

om jag vore oskyldig

skulle han finna mig falsk.

21 *4 Mos 11:15, Jona 4:8. Jag är oskyldig!

Jag vill inte veta av mig själv,

jag är trött på att leva.

22 *Pred 9:2f, Mal 3:14f. Det går på ett ut, därför säger jag:

Både den oskyldige

och den skyldige förgör han.

23 Om en plåga bringar plötslig död,

föraktar han de oskyldigas

förtvivlan.

24 Jorden är given i de gudlösas hand.

Han binder för ögonen

på dess domare.

Om det inte är han, vem är det då?

25 *Job 7:6, Ps 90:10, 102:12. Mina dagar rusar i väg

snabbare än en löpare,

de flyr bort utan att ha sett

någon glädje.

26 De far förbi som vassbåtar,

som en örn som störtar

mot sitt byte.

27 Om jag säger:

Jag ska glömma mitt bekymmer,

släppa min sorgsna min

och vara glad,

28 så bävar jag ändå för alla mina kval,

för jag vet att du inte

ska döma mig fri.

29 Jag står där som skyldig,

varför tröttar jag ut mig i onödan?

30 *Jer 2:22. Även om jag tvättar mig med snö*9:30snöKan möjligen syfta på såpnejlikor, ett forntida tvättmedel.

och renar mina händer med lut,

31 ska du ändå sänka ner mig i pölen

och mina kläder ska avsky mig.

32 *4 Mos 23:19, Pred 6:10, Rom 9:20. Han är inte en människa som jag,

så att jag kan svara honom:

"Vi går tillsammans till rätten."

33 Det finns ingen som kan

döma mellan oss

och lägga sin hand på oss båda.

34 *Job 13:21. Må han ta bort sitt ris från mig

så att skräcken för honom

inte förfärar mig.

35 Då ska jag tala

utan att vara rädd för honom.

Men så har jag det inte.