Eclesiastes 3

1 A toute chose sa saison, et à toute affaire sous les cieux, son temps.

2 Il y a un temps pour naître, et un temps pour mourir; un temps pour planter, et un temps pour arracher ce qui est planté;

3 Un temps pour tuer, et un temps pour guérir; un temps pour démolir, et un temps pour bâtir;

4 Un temps pour pleurer, et un temps pour rire; un temps pour se lamenter, et un temps pour sauter de joie.

5 Un temps pour jeter des pierres, et un temps pour les ramasser; un temps pour embrasser, et un temps pour s’éloigner des embrassements;

6 Un temps pour chercher, et un temps pour laisser perdre; un temps pour conserver, et un temps pour jeter;

7 Un temps pour déchirer, et un temps pour coudre; un temps pour se taire, et un temps pour parler;

8 Un temps pour aimer, et un temps pour haïr; un temps pour la guerre, et un temps pour la paix.

9 Quel avantage celui qui travaille a-t-il de sa peine?

10 J’ai vu l’occupation que Dieu a donnée aux hommes pour s’y exercer.

11 Il a fait toute chose belle en son temps; même il a mis l’éternité dans leur cœur, sans que l’homme puisse toutefois comprendre, depuis le commencement jusques à la fin, l’œuvre que Dieu fait.

12 J’ai reconnu qu’il n’y a rien de bon pour les hommes, que de se réjouir et de bien faire pendant leur vie.

13 Et même, que chacun mange et boive, et jouisse du bien-être au milieu de tout son travail, c’est un don de Dieu.

14 J’ai reconnu que tout ce que Dieu fait, subsiste à toujours; il n’y a rien à y ajouter, ni rien à en retrancher; et Dieu le fait afin qu’on le craigne.

15 Ce qui est, a déjà été, et ce qui doit être a déjà été, et Dieu ramène ce qui est passé.

16 J’ai vu encore sous le soleil, qu’au lieu établi pour juger, il y a de la méchanceté, qu’au lieu établi pour la justice, il y a de la méchanceté.

17 Et j’ai dit en mon cœur: Dieu jugera le juste et le méchant; car il y a là un temps pour tout dessein et pour toute œuvre.

18 J’ai dit en mon cœur, au sujet des hommes, que Dieu les éprouverait, et qu’ils verraient eux-mêmes qu’ils ne sont que des bêtes.

19 Car l’accident qui arrive aux hommes, et l’accident qui arrive aux bêtes, est un même accident; telle qu’est la mort de l’un, telle est la mort de l’autre; ils ont tous un même souffle, et l’homme n’a nul avantage sur la bête; car tout est vanité.

20 Tout va en un même lieu; tout a été fait de la poussière, et tout retourne dans la poussière.

21 Qui sait si l’esprit des hommes monte en haut, et si l’esprit de la bête descend en bas dans la terre?

22 Et j’ai vu qu’il n’y a rien de mieux pour l’homme que de se réjouir de ses œuvres; puisque c’est là sa part. Car qui le ramènera pour voir ce qui sera après lui?

Allt har sin tid

1 *Pred 8:6, 9:11. Allt har sin tid,

det finns en tid för

allt som sker under himlen:

2 *1 Mos 8:22, Job 14:5, Ps 139:16. en tid att födas

och en tid att dö,

en tid att plantera

och en tid att rycka upp

det planterade,

3 en tid att dräpa

och en tid att hela,

en tid att riva ner

och en tid att bygga upp,

4 *Rom 12:15. en tid att gråta

och en tid att skratta,

en tid att sörja

och en tid att dansa,

5 en tid att kasta bort stenar

och en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn

och en tid att avstå från famntag,

6 en tid att söka upp

och en tid att tappa bort,

en tid att förvara

och en tid att kasta bort,

7 *Kol 4:6. en tid att riva sönder

och en tid att sy ihop,

en tid att tiga

och en tid att tala,

8 en tid att älska

och en tid att hata,*3:8en tid att hataT ex det onda (Ps 97:10, Ords 8:13).

en tid för krig

och en tid för fred.

9 *Pred 1:3, 2:22. Vad vinner då den som arbetar med sitt slit? 10 Jag såg den möda som Gud har gett människors barn att sträva med. 11 *Job 37:23, Pred 11:5. Allt har han gjort skönt i sin tid. Även evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk från början till slut.

12 *Pred 2:1, 8:15, Jes 22:13. Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. 13 *Pred 5:18. Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.

14 *Ps 33:11, Jes 46:10. Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. 15 *Pred 1:9f. Det som är har redan varit. Det som kommer att hända har också hänt förut. Gud kallar fram det förflutna*3:15det förflutnaAnnan översättning (Septuaginta): "den som är förföljd"..

Människans förgänglighet

16 Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. 17 *Ps 82:1f, Jes 10:1f. Då tänkte jag: Både den rättfärdige och den ogudaktige ska Gud döma. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. 18 Jag tänkte: Det sker för människornas skull, för att Gud ska pröva dem och för att de ska se att de i sig själva är som djuren.

19 *Ps 39:6, 12, 49:13, 21, 78:39, Pred 8:8, Jak 4:14. Det går ju människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har samma livsande. Människan har inte mer att komma med än djuren. Allt är förgängligt. 20 *1 Mos 2:19, 3:19, Job 34:15, Ps 104:29, 146:4, Pred 6:6, 12:7. Alla går till en och samma plats. Alla har kommit av jord, alla vänder åter till jord. 21 Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om djurens ande går ner till jorden?

22 *Pred 2:24, 5:17f, 6:12, 8:7, 10:14. Jag såg att inget är bättre för människan än att hon har glädje i sin gärning, för det är hennes del. För vem kan låta henne se*3:22låta henne seAnnan översättning: "hämta tillbaka henne så att hon ser". det som ska ske efter henne?