Jó 3

1 Après cela, Job ouvrit la bouche et maudit le jour de sa naissance.

2 Et, prenant la parole, Job dit:

3 Périsse le jour où je suis né, et la nuit qui a dit: Un homme est conçu!

4 Que ce jour soit ténèbres, que Dieu ne s’en enquière pas d’en haut, qu’aucune lumière ne brille sur lui!

5 Que les ténèbres et l’ombre de la mort le reprennent, qu’une sombre nuée demeure sur lui, qu’une éclipse le remplisse d’horreur!

6 Que l’obscurité s’empare de cette nuit, qu’elle ne se réjouisse pas au milieu des jours de l’année, qu’elle n’entre pas dans le compte des mois!

7 Voici, que cette nuit soit stérile, et qu’aucun cri de joie n’y survienne!

8 Qu’ils la maudissent ceux qui maudissent les jours, ceux qui sont habiles à faire lever Léviathan!

9 Que les étoiles de son crépuscule soient obscurcies, qu’elle attende la lumière et qu’il n’y en ait point, et qu’elle ne voie pas les paupières de l’aurore!

10 Parce qu’elle n’a pas fermé le sein qui me porta, et n’a point caché la douleur à mes yeux!

11 Que ne suis-je mort dès le sein de ma mère? Au sortir de ses flancs, que n’ai-je expiré?

12 Pourquoi des genoux se sont-ils présentés à moi, et pourquoi des mamelles pour être sucées?

13 Car, maintenant, je serais couché et tranquille, je dormirais, je serais en repos,

14 Avec les rois et les arbitres de la terre, qui se bâtissent des mausolées,

15 Avec les princes qui ont de l’or, qui remplissent d’argent leurs maisons.

16 Ou bien, comme l’avorton caché, je n’existerais pas; comme les petits enfants qui n’ont pas vu la lumière.

17 Là, les méchants ne tourmentent plus personne, et là se reposent les hommes fatigués;

18 Avec eux, les captifs sont tranquilles: ils n’entendent plus la voix de l’exacteur.

19 Là, le petit et le grand sont ensemble, et l’esclave est délivré de son maître.

20 Pourquoi donne-t-on la lumière au malheureux, et la vie à ceux dont l’âme est pleine d’amertume?

21 Qui attendent la mort, et elle ne vient point, qui la recherchent plus qu’un trésor,

22 Qui seraient contents jusqu’à l’allégresse et ravis de joie, s’ils trouvaient le tombeau?

23 A l’homme qui ne connaît pas sa voie et que Dieu cerne de tous côtés?

24 Car je soupire au lieu de manger, et mes cris se répandent comme l’eau.

25 Ce que je crains m’arrive, et ce que j’appréhende vient sur moi.

26 Je n’ai ni paix, ni tranquillité, ni repos! Le tourment est venu!

Jobs första tal:

1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:

3 *Jer 15:10, 20:14f. Låt dagen då jag föddes

bli utplånad,

och natten som sade:

"En pojke är född."

4 Låt den dagen vändas i mörker,

må Gud i höjden

inte fråga efter den

och inget dagsljus lysa över den.

5 Låt mörker och dödsskugga

återkräva den

och molnen sänka sig

över den.

Låt mörker slå den med skräck

under dagen.

6 Låt den natten gripas

av tjockaste mörker,

låt den inte räknas

bland årets dagar

eller få rum i månadernas krets.

7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,

låt inget jubel höras under den.

8 *Jer 27:1. Låt dem som besvärjer dagar

förbanna den,

de som kan mana fram*3:8besvärjer dagar … kan mana framAnnan översättning: "förbannar dagar … är redo att väcka". I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra. Leviatan*3:8LeviatanSe not till 40:20..

9 Låt dess stjärnor förmörkas

innan dagen gryr,

låt den förgäves vänta efter ljus,

låt den aldrig få se

gryningens strålar,

10 för den stängde inte dörrarna

till min moders liv

och dolde inte olyckan

för mina ögon.

11 *Job 10:18f, Pred 4:2. Varför fick jag inte dö vid födseln,

förgås när jag kom

ur min moders liv?

12 Varför fanns knän

som tog emot mig,

varför bröst där jag fick dia?

13 Då hade jag legat i ro,

jag hade sovit och vilat

14 tillsammans med kungar

och jordens rådsherrar

som byggde sig palatslika gravar,

15 eller med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

16 *Ps 58:9, 139:16, Pred 6:3. Eller varför blev jag inte nergrävd

som ett dödfött foster,

som ett barn

som aldrig såg ljuset?

17 *Jes 57:2, Upp 14:13. Där rasar inte de gudlösa längre,

där vilar de som uttömt sin kraft.

18 Där har alla fångar fått ro,

de hör inte slavdrivarens röst.

19 Små och stora är där lika,

och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige

och liv åt plågade själar,

21 *Upp 9:6. som längtar efter döden

utan att den kommer

och söker den mer än någon skatt,

22 som gläds i jubel och fröjdar sig

när de finner sin grav?

23 *Job 19:8. Varför ges liv

åt en man vars väg är dold,

åt den som är instängd av Gud?

24 *Ps 42:4, 80:6, 102:10. Suckar har blivit mitt dagliga bröd,

mina sorgerop strömmar

som vatten,

25 för det jag var rädd för

har drabbat mig,

det jag fasade för kommer över mig.

26 *Job 7:13f. Jag får ingen rast,

ingen ro, ingen vila,

ångest kommer över mig.