1 Il n’y a point d’homme si hardi qui l’ose réveiller; et qui se tiendra debout devant moi?
2 Qui m’a fait des avances, et je lui rendrai? Tout ce qui est sous les cieux est à moi.
3 Je ne me tairai pas sur ses membres, sur ses forces, et sur la beauté de sa stature.
4 Qui a soulevé le dessus de son vêtement? Qui est entré dans sa double mâchoire?
5 Qui a ouvert les portes de sa gueule? La terreur est autour de ses dents.
6 Ses puissants boucliers sont superbes; ils sont fermés, étroitement scellés.
7 Ils se touchent l’un l’autre, le vent ne passe point entre eux.
8 Ils sont adhérents l’un à l’autre; ils se tiennent, ils ne se séparent point.
9 Ses éternuements jettent un éclat de lumière, et ses yeux sont comme les paupières de l’aurore.
10 De sa bouche sortent des lueurs, et s’échappent des étincelles de feu.
11 De ses narines sort une fumée, comme d’un vase qui bout ou d’une chaudière.
12 Son souffle enflammerait des charbons, et une flamme sort de sa gueule.
13 Dans son cou réside la force, et la terreur marche devant lui.
14 Les fanons de sa chair sont adhérents; ils sont massifs, inébranlables.
15 Son cœur est massif comme une pierre, massif comme la meule de dessous.
16 Quand il se lève, les plus forts tremblent, ils défaillent d’effroi.
17 Quand on l’approche, l’épée ne sert à rien, ni la lance, ni le dard, ni la cuirasse.
18 Il regarde le fer comme de la paille, et l’airain comme du bois pourri.
19 La flèche ne le fait pas fuir, les pierres de la fronde sont pour lui comme du chaume;
20 Comme du chaume, la massue; il se rit du frémissement des javelots.
21 Son ventre a des tessons pointus: il étend une herse sur le limon.
22 Il fait bouillonner le gouffre comme une chaudière, il rend la mer semblable à un vase de parfumeur.
23 Il laisse après lui une trace brillante, on dirait sur l’abîme une blanche chevelure.
24 Il n’a pas son pareil sur la terre; il a été fait pour ne rien craindre.
25 Il regarde tout ce qui est élevé; il est roi des plus fiers animaux.
1 Hebr 12:28f. Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 2 Mos 19:5, Ps 24:1, 50:12, Rom 11:35, 1 Kor 10:26. Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.41:2 Citeras av Paulus i Rom 11:35.
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?41:4ta sig in mellan hans båda käkarAnnan översättning: "ta sig fram med betsel" eller "ta sig igenom hans dubbla pansar" (så Septuaginta).
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar41:13dansarAndra handskrifter (Septuaginta): "springer".
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar41:20lansarAnnan översättning: "kroksablar"..
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.