Jó 19

1 Alors Job prit la parole, et dit:

2 Jusques à quand affligerez-vous mon âme, et m’accablerez-vous de paroles?

3 Voilà déjà dix fois que vous m’outragez: vous n’avez pas honte de me maltraiter?

4 Vraiment si j’ai failli, ma faute demeure avec moi.

5 Si vraiment vous vous élevez contre moi, si vous me reprochez l’opprobre où je me trouve,

6 Sachez donc que c’est Dieu qui m’a fait tort, et qui a tendu ses filets autour de moi.

7 Voici, je crie à la violence, et on ne me répond pas; je crie au secours, et il n’y a point de justice!

8 Il a fermé mon chemin, et je ne puis passer; il a mis des ténèbres sur mes sentiers.

9 Il m’a dépouillé de ma gloire; il a ôté la couronne de ma tête.

10 Il m’a détruit de tous côtés, et je m’en vais; il a arraché, comme un arbre, mon espérance.

11 Il a allumé sa colère contre moi, et il m’a tenu pour l’un de ses ennemis.

12 Ses troupes sont venues ensemble; elles ont dressé contre moi leurs chaussées, et se sont campées autour de ma tente.

13 Il a éloigné de moi mes frères, et ceux qui me connaissaient se sont écartés comme des étrangers;

14 Mes proches m’ont abandonné, et mes connaissances m’ont oublié.

15 Les hôtes de ma maison et mes servantes m’ont traité comme un étranger; je suis devenu un inconnu pour eux.

16 J’ai appelé mon serviteur, il ne m’a pas répondu; de ma propre bouche, j’ai dû le supplier.

17 Mon haleine est insupportable à ma femme, et ma prière aux fils de ma mère.

18 Les petits enfants eux-mêmes me méprisent: si je veux me lever, ils parlent contre moi.

19 Tous mes intimes m’ont en abomination, et ceux que j’aimais se sont tournés contre moi.

20 Mes os se sont attachés à ma peau et à ma chair, et je me suis échappé avec la peau de mes dents.

21 Ayez pitié de moi, ayez pitié de moi, vous, mes amis! Car la main de Dieu m’a frappé.

22 Pourquoi me persécutez-vous comme Dieu, et ne pouvez-vous vous rassasier de ma chair?

23 Oh! je voudrais que mes paroles fussent écrites quelque part! Je voudrais qu’elles fussent inscrites dans un livre;

24 Qu’avec un burin de fer et avec du plomb, elles fussent gravées sur le roc, pour toujours!

25 Pour moi, je sais que mon Rédempteur est vivant, qu’à la fin il se lèvera sur la terre,

26 Et qu’après cette peau qui se détruit, et hors de ma chair, je verrai Dieu;

27 Moi, je le verrai, à moi propice; mes yeux le verront, et non un autre. Mes reins se consument en mon sein!

28 Si vous dites: Comment le poursuivrons-nous, et trouverons-nous en lui la cause de son malheur?

29 Craignez l’épée pour vous-mêmes, car la fureur est un crime digne de l’épée, afin que vous sachiez qu’il y a un jugement.

Jobs svar på Bildads andra tal

1 Då tog Job till orda och sade:

2 Hur länge ska ni plåga min själ

och krossa mig med ord?

3 *Job 16:20. Tio gånger har ni hånat mig

och kränkt mig utan att rodna.

4 Om jag verkligen har gått vilse,

då är förvillelsen min egen sak.

5 Även om ni förhäver er mot mig

och använder min förnedring

emot mig,

6 så ska ni veta

att Gud har gjort mig orätt

och spänt sitt nät omkring mig.

7 *Job 30:20. Jag ropar mot våldet

men får inget svar,

jag ropar men där finns ingen

rättfärdighet.

8 *Job 3:23, Klag 3:5f. Han har spärrat min väg

så att jag inte kommer fram,

över mina stigar lägger han mörker.

9 Han har klätt av mig min ära

och tagit kronan från mitt huvud.

10 Han bryter ner mig från alla sidor

tills jag går under.

Han rycker upp mitt hopp

som ett träd.

11 *Job 13:24, 16:9, 33:10, Klag 2:5. Han har tänt sin vredes eld

mot mig

och räknar mig som sin fiende.

12 Hans skaror samlas

och förbereder sitt anfall mot mig,

de slår läger runt mitt tält.

13 *Ps 31:12, 38:12, 88:9, 19. Han har drivit bort

mina bröder från mig,

alla jag känner

är som främlingar för mig.

14 Mina närmaste har gett sig av,

mina vänner har glömt mig.

15 Min familj och mina tjänarinnor

ser mig som en främling,

en främmande är jag i deras ögon.

16 Om jag kallar på min tjänare

svarar han inte,

jag måste vädja

till honom ödmjukt.

17 Min andedräkt är vidrig

för min hustru,

jag äcklar min egen familj.*19:17min egen familjOrdagrant: "min mages barn". Syftar troligen på Jobs syskon, de som är födda ur samma moderliv som han själv, eftersom hans egna barn var döda (1:19).

18 *Job 30:1. Även små barn föraktar mig,

så snart jag reser mig

hånar de mig.

19 *Ps 41:10, 55:13f, 88:9. För alla mina vänner

är jag avskyvärd,

de jag älskade

har vänt mig ryggen.

20 *Job 16:8, 30:30, 33:21, Ps 102:6. Mina ben tränger ut

genom hud och kött,

jag har bara tandköttet kvar.

21 *Job 1:11, Ps 32:4. Var barmhärtiga, ni mina vänner,

var barmhärtiga mot mig,

för Guds hand har slagit mig.

22 Varför förföljer ni mig

som Gud gör?

Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

23 O, att mina ord skulle skrivas ner,

att de skulle nertecknas i en bok

24 och för evigt ristas in i klippan

med järnstift och bly!*19:24blyAnvändes för att fylla i en inskrift i sten.

25 *Job 16:19, Ps 78:35, 110:1, Jes 41:14, 47:4, Hos 13:14, 1 Kor 15:25f, Upp 1:18. Men jag vet att min återlösare lever*19:25min återlösare leverMöjlig profetia om Kristus (jfr 1 Kor 15).,

att han till sist ska träda fram

över stoftet.

26 *Jes 26:19, Dan 12:2, Joh 5:28f, 1 Kor 13:12. När sedan min sargade hud

är borta,

ska jag i mitt kött skåda Gud.

27 *Ps 17:15, 73:26, 2 Kor 5:2, 1 Joh 3:2. Jag själv ska få skåda honom,

jag ska se honom

med egna ögon,

inte med någon annans.

Därefter längtar jag i mitt innersta.

28 Men ni säger:

"Hur ska vi förfölja honom?"

Roten till olyckan

har ni funnit hos mig*19:28har ni funnit hos migAndra handskrifter (så Septuaginta): "finns hos honom"..

29 *Ps 58:12, Pred 12:14, Matt 5:22. Var rädda för svärdet,

för vrede hör till synder

som straffas med svärd.

Därför ska ni veta

att det kommer en dom.