Jó 27

1 Et Job continua son discours sentencieux, et dit:

2 Par le Dieu qui a mis mon droit de côté, par le Tout-Puissant qui a rempli mon âme d’amertume,

3 Tant qu’un souffle me restera, tant que l’esprit de Dieu sera dans mes narines,

4 Mes lèvres ne prononceront rien d’injuste, et ma langue ne dira rien de faux.

5 Loin de moi la pensée de vous donner raison! Jusqu’à mon dernier soupir, je ne me dépouillerai pas de mon intégrité.

6 J’ai maintenu ma justice, et je ne faiblirai pas; ma conscience ne me reproche aucun de mes jours.

7 Que mon ennemi soit comme le méchant, et mon adversaire comme l’injuste!

8 Car quel sera l’espoir de l’impie, quand Dieu retranchera, quand Dieu arrachera son âme?

9 Dieu entendra-t-il ses cris, quand la détresse viendra sur lui?

10 Trouvera-t-il son plaisir dans le Tout-Puissant? Invoquera-t-il Dieu en tout temps?

11 Je vous enseignerai comment Dieu agit, et je ne vous cacherai pas la pensée du Tout-Puissant.

12 Voici, vous-mêmes, vous avez tous vu ces choses, et pourquoi donc vous laissez-vous aller à ces vaines pensées

13 Voici la part que Dieu réserve au méchant, et l’héritage que les violents reçoivent du Tout-Puissant.

14 Si ses enfants se multiplient, c’est pour l’épée; et ses rejetons ne seront pas rassasiés de pain.

15 Ses survivants seront ensevelis par la peste, et leurs veuves ne les pleureront pas.

16 Qu’il amasse de l’argent comme la poussière, qu’il entasse des vêtements comme de la boue,

17 Il entassera, et le juste s’en revêtira, et l’innocent se partagera son argent.

18 Il se bâtit une maison comme celle de la teigne, comme la cabane du gardien des vignes.

19 Il se couche riche, et c’est pour la dernière fois; il ouvre ses yeux, et il n’est plus;

20 Les frayeurs l’atteignent comme des eaux débordées; la tempête le ravit dans la nuit.

21 Le vent d’Orient l’emporte, et il s’en va; il l’arrache de sa place comme un tourbillon.

22 Le Seigneur jette sur lui ses traits, et ne l’épargne pas; il fuit de toute sa force devant sa main.

23 On bat des mains contre lui; on le chasse à coups de sifflets.

Jobs sluttal (Kap 27-31)

1 Job fortsatte sin framställning. Han sade:

2 *Rut 1:20, Job 34:5. Så sant Gud lever,

han som undanhållit mig min rätt,

den Allsmäktige

som har förbittrat min själ:

3 Så länge min ande är i mig

och Guds livsande i min näsa,

4 ska mina läppar inte tala orätt

eller min tunga tala svek.

5 Aldrig ger jag er rätt,

till min död vidhåller jag

min oskuld.

6 *Job 13:18, Apg 24:16, 1 Kor 4:4, 2 Tim 1:3. Jag håller fast vid min rättfärdighet

och släpper den inte.

Mitt hjärta förebrår mig inte

för någon av mina dagar.

7 Låt min fiende stå som den skyldige,

min motståndare som orättfärdig.

8 *Job 8:13, Luk 12:20. För vad har den gudlöse för hopp

när livet skärs av,

när Gud tar hans själ?

9 *Job 35:12f, Ords 28:9, Mika 3:4, Joh 9:31. Kommer Gud att höra hans rop

när nöden drabbar honom?

10 Kan han glädja sig

över den Allsmäktige?

Kan han ständigt åkalla Gud?

11 Jag vill lära er om Guds hand,

den Allsmäktiges tankar

vill jag inte dölja.

12 Ni har ju själva alla sett det,

varför kommer ni då

med tomt prat?

13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,

det arv som våldsverkaren

får av den Allsmäktige:

14 *2 Kung 10:7, Job 18:19, 20:10. Får han många barn

ska de falla för svärd,

hans avkomlingar får inte

mätta sig med bröd.

15 De som undkommer

läggs i graven av pest

och deras änkor gråter inte

över dem.

16 Även om han samlar silver som stoft

och lägger kläder på hög

som lera,

17 *Job 20:18, Ords 13:22, 28:8, Pred 2:26. så får de rättfärdiga klä sig

i det han har samlat,

och silvret får de oskyldiga dela.

18 Han bygger sitt hus som en mal,

likt en hydda*27:18hyddaTillfälligt skydd vid åkrarna under skördetiden för den som vaktade sin skörd mot tjuvar. som väktaren

gör åt sig.

19 Rik går han till sängs,

och sedan aldrig mer –

när han öppnar sina ögon

är allt borta.

20 Fasorna griper honom

som vattenmassor,

stormen rycker bort honom i natten.

21 Östanvinden lyfter honom

och han är borta,

den sveper i väg honom

från hans plats.

22 Den vräker sig mot honom

utan förskoning,

han försöker fly för dess kraft.

23 *Klag 2:15, Nah 3:19. Den klappar sina händer*27:23klappar sina händerKan syfta på en hånfull gest (jfr 34:37, Hes 25:6). mot honom

och visslar åt honom

från hans plats.