Jó 33

1 Mais toi, ô Job, écoute mes discours, et prête l’oreille à toutes mes paroles.

2 Voici, j’ouvre la bouche, ma langue parle en mon palais.

3 Mes paroles exprimeront la droiture de mon cœur; mes lèvres diront franchement ce que je sais.

4 C’est l’Esprit de Dieu qui m’a fait; c’est le souffle du Tout-Puissant qui m’a donné la vie.

5 Si tu le peux, réponds-moi; résiste-moi en face, et tiens-toi bien.

6 Voici, je suis ton égal devant Dieu; j’ai été tiré de la boue, moi aussi.

7 Voici, ma terreur ne te troublera point, et ma majesté ne pèsera pas sur toi.

8 Vraiment, tu as dit à mes oreilles, et j’ai entendu le son de tes paroles:

9 Je suis pur, sans péché; je suis net, et il n’y a point d’iniquité en moi.

10 Voici, Dieu me cherche querelle, il me tient pour son ennemi;

11 Il met mes pieds dans les ceps, il surveille tous mes mouvements.

12 Voici, en cela, tu n’as pas été juste, te répondrai-je; car Dieu est plus grand que l’homme.

13 Pourquoi as-tu plaidé contre lui? Il ne rend pas compte de ce qu’il fait.

14 Dieu parle cependant une fois, deux fois, mais on n’y prend pas garde;

15 En songe, par des visions nocturnes, quand le sommeil tombe sur les humains, pendant qu’ils dorment sur leur couche;

16 Alors il ouvre l’oreille de l’homme, et il met le sceau sur ses réprimandes,

17 Afin de détourner l’homme de son œuvre, et d’éloigner de lui l’orgueil,

18 Afin de préserver son âme de la fosse, et sa vie de l’épée.

19 L’homme est aussi châtié par des douleurs, sur son lit, par l’agitation continuelle de ses os.

20 Alors sa vie prend en horreur le pain, et son âme les mets les plus désirés.

21 Sa chair se consume et disparaît; ses os qu’on ne voyait pas, sont mis à nu.

22 Son âme approche de la fosse, et sa vie de ceux qui font mourir.

23 S’il y a pour cet homme quelque ange médiateur, un entre mille, pour lui faire connaître ce qu’il doit faire,

24 Alors Dieu prend pitié de lui, et dit: "Rachète-le; qu’il ne descende pas dans la fosse; j’ai trouvé une rançon! "

25 Sa chair prend plus de fraîcheur que dans son enfance; il revient aux jours de sa jeunesse.

26 Il supplie Dieu, et Dieu lui est favorable. Il lui fait contempler avec joie sa face, et il lui rend sa justice.

27 Il chante au milieu des hommes, et il dit: "J’avais péché, j’avais violé la justice, et ma peine n’a pas égalé ma faute.

28 Il a racheté mon âme, afin qu’elle ne passât point dans la fosse, et ma vie voit encore la lumière! "

29 Voilà ce que Dieu fait deux, trois fois, envers l’homme,

30 Pour ramener son âme de la fosse, pour qu’elle soit éclairée de la lumière des vivants.

31 Sois attentif, Job, écoute-moi! Tais-toi, et je parlerai.

32 Si tu as quelque chose à dire, réponds-moi; parle, car je désire te justifier.

33 Sinon, écoute-moi; tais-toi, et je t’enseignerai la sagesse.

1 Men Job, hör nu mina ord,

lyssna till allt jag har att säga!

2 Se, jag öppnar nu mina läppar,

min tunga talar i min mun.

3 Mina ord kommer

från ett uppriktigt hjärta,

det jag förstår ska jag ärligt säga.

4 Guds Ande har gjort mig,

den Allsmäktiges livsande

ger mig liv.

5 Svara mig om du kan,

träd fram inför mig,

gör dig redo.

6 *1 Mos 2:7, Job 4:19, 10:9, 31:15, Pred 12:7. Se, inför Gud är vi båda lika,

också jag är formad av lera.

7 Se, rädsla för mig

behöver inte skrämma dig,

och min myndighet

ska inte trycka ner dig.

8 Men du sade inför mina öron,

så lydde orden jag hörde:

9 *Job 9:21, 10:7, 16:17, 23:10, 27:5f. "Jag är ren och utan synd,

jag är fläckfri och utan skuld.

10 *Job 13:24, 16:9, 19:11. Men se, han vill ansätta mig,

han räknar mig som sin fiende.

11 *Job 13:27. Han sätter mina fötter i stocken,

han vaktar på alla mina vägar."

12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,

för Gud är större än en människa.

13 *Jes 40:13. Hur kan du förebrå honom

att han inte ger ett enda ord till svar*33:13ger ett enda ord till svarAnnan översättning: "ger för sin sak".?

14 Gud talar både en och två gånger,

utan att man bryr sig om det.

15 I drömmen, i en syn om natten,

när sömnen fallit tung

över människorna

och de slumrar i sin bädd,

16 *Job 36:10, 15. då öppnar han människornas öron

och bekräftar*33:16bekräftarAndra handskrifter (Septuaginta): "skrämmer dem med". deras tuktan

17 för att hindra människan

från en ogärning

och hålla henne borta från högmod.

18 Han bevarar hennes själ från graven

och hennes liv

från att falla för svärd.

19 *Job 30:17, Ps 38:4. Hon tuktas med plågor

på sin sjukbädd

och med ständiga smärtor i benen.

20 Hennes sinne äcklas av mat,

hennes själ vid den föda

hon älskade.

21 Hennes kött tärs bort

tills inget finns kvar,

hennes ben blottas

som förr inte syntes.

22 Hennes själ närmar sig graven,

hennes liv dödens makter.

23 *Hebr 1:14. Om det finns en ängel hos henne,

en medlare, en av tusen,

som förkunnar för människan

vad som är rätt,

24 då förbarmar sig Gud över henne

och säger:

"Rädda henne

från att fara ner i graven,

jag har funnit lösen för henne."

25 *2 Kung 5:14, Ps 103:5. Då får hennes kropp

ny ungdomskraft,

hon blir på nytt

som i sin ungdoms dagar.

26 *Job 22:27, Ps 50:15, Jes 58:9. Hon ber till Gud

och han har behag till henne,

hon får se hans ansikte med jubel.

Och Gud återger människan

hennes rättfärdighet.

27 Hon ska sjunga inför människorna:

"Jag syndade

och förvrängde det rätta,

men jag fick inte vad jag förtjänade.

28 Han friköpte min själ

från att hamna i fördärvet,

och mitt liv ska se ljuset."

29 Se, allt detta gör Gud

med en människa,

både två och tre gånger,

30 *Ps 56:14, 103:4. för att återföra hennes själ

från graven

och låta livets ljus stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!

Var stilla, så att jag får tala.

32 Men har du något att säga,

så svara mig, tala,

för jag vill gärna ge dig rätt.

33 Om inte, lyssna då till mig.

Var stilla, jag ska lära dig vishet.