1 Or, il arriva un jour que les fils de Dieu étant venus se présenter devant l’Éternel, Satan vint aussi au milieu d’eux, se présenter devant l’Éternel,
2 Et l’Éternel dit à Satan: D’où viens-tu? Et Satan répondit à l’Éternel, et dit: De courir çà et là sur la terre et de m’y promener.
3 Et l’Éternel dit à Satan: As-tu remarqué mon serviteur Job? Il n’y en a pas comme lui sur la terre, intègre, droit, craignant Dieu, et se détournant du mal. Il tient encore ferme dans son intégrité, et tu m’as excité à le ruiner sans motif.
4 Et Satan répondit à l’Éternel et dit: Peau pour peau! Tout ce que l’homme possède, il le donne pour sa vie.
5 Mais étends ta main, et touche à ses os et à sa chair; et tu verras s’il ne te renie pas en face!
6 Et l’Éternel dit à Satan: Voici, il est en ta main; seulement respecte sa vie.
7 Et Satan sortit de devant la face de l’Éternel; et il frappa Job d’un ulcère malin, depuis la plante des pieds jusqu’au sommet de la tête.
8 Et Job prit un tesson pour se gratter, et il était assis dans la cendre.
9 Et sa femme lui dit: Tu tiens ferme encore dans ton intégrité! Renie Dieu, et meurs!
10 Et il lui dit: Tu parles comme une femme insensée! Nous recevons le bien de la part de Dieu, et nous ne recevrions pas le mal! En tout cela, Job ne pécha point par ses lèvres.
11 Et trois amis de Job, Éliphaz, de Théman, Bildad, de Shuach, Tsophar, de Naama, ayant appris tous les maux qui lui étaient arrivés, partirent chacun de leur pays, et convinrent ensemble d’un jour pour venir lui faire leurs condoléances et le consoler.
12 Et, ayant de loin levé les yeux, ils ne le reconnurent pas; alors ils élevèrent la voix et ils pleurèrent; et ils déchirèrent leur manteau, et ils jetèrent de la poussière vers le ciel, au-dessus de leur tête.
13 Puis ils restèrent assis à terre avec lui, sept jours et sept nuits, et aucun d’eux ne lui dit une parole, car ils voyaient que sa douleur était fort grande.
Jobs andra prövning
1 Job 1:6f. En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Även Åklagaren var med bland dem och trädde fram inför Herren. 2 Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade: "Från en färd över jorden där jag vandrat omkring." 3 Herren sade till Åklagaren: "Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Han står fortfarande fast i sin fromhet fastän du uppeggade mig mot honom för att förgöra honom utan skäl."
4 Åklagaren svarade Herren: "Hud för hud. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv. 5 Job 1:11. Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 6 Luk 22:31.Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, han är i din hand. Men du måste skona hans liv."
7 Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. 8 Jer 6:26, Hes 27:30, Jona 3:6. Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.
9 Då sade hans hustru till honom: "Står du fortfarande fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." 10 Job 1:22. Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda?"
Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.
Jobs tre vänner
11 Job 4:1, 8:1, 11:1. När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas2:11ElifasBetyder "min Gud är guld". Jfr 1 Mos 36:11. De andra vännernas namn är svårtolkade. från Teman2:11TemanStad i Edom sydost om Döda havet, förknippad med vishet (Jer 49:7)., Bildad från Shua2:11ShuaTroligen ett nordvästarabiskt stamområde (jfr 1 Mos 25:2). och Sofar från Naama2:11NaamaTroligen en ort i nordvästra Saudiarabien.. De enades om att gå och visa sitt deltagande och trösta honom.
12 Job 1:20, Klag 2:10. Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft2:12rev sönder sina mantlar och kastade stoftSorgeritual (jfr 2 Sam 13:19, 31). mot himlen över sina huvuden. 13 Rom 12:15. Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.