Jó 24

1 Pourquoi n’y a-t-il pas des temps réservés par le Tout-Puissant? Et pourquoi ceux qui le connaissent ne voient-ils pas ses jours?

2 On remue les bornes; on ravit les troupeaux, et on les fait paître;

3 On emmène l’âne des orphelins, on prend pour gage le bœuf de la veuve;

4 On fait écarter les pauvres du chemin, et les affligés du pays sont contraints de se cacher.

5 Voici, ils sont dans le désert comme des ânes sauvages; ils sortent pour leur travail, espérant une proie; la steppe leur donne le pain pour les enfants.

6 Ils moissonnent leur pâture dans les champs, ils maraudent dans la vigne de l’impie;

7 Ils passent la nuit nus, faute de vêtement, et n’ont pas de quoi se couvrir contre le froid;

8 Ils sont percés par la pluie des montagnes, et, manquant d’abri, ils embrassent le rocher.

9 On arrache l’orphelin à la mamelle, on prend des gages sur le pauvre,

10 On le force à marcher nu, sans vêtements, on fait porter les gerbes à des affamés.

11 Ceux qui pressent l’huile dans leurs maisons, ceux qui foulent dans leurs pressoirs, ont soif.

12 Du sein de la ville, les mourants se lamentent; l’âme des blessés crie; et Dieu ne prend pas garde à ces indignités!

13 En voici d’autres qui se révoltent contre la lumière, qui ne connaissent pas ses voies, et ne se tiennent pas dans ses sentiers.

14 Le meurtrier se lève au point du jour; il tue le pauvre et l’indigent, et, de nuit, il dérobe comme un voleur.

15 L’œil de l’adultère épie le soir; il dit: "Aucun œil ne me verra, " et il se voile le visage.

16 Ils forcent les maisons dans les ténèbres, ils se tiennent enfermés le jour, ils ne savent pas ce que c’est que la lumière.

17 Car le matin leur est à tous comme l’ombre de la mort; si quelqu’un les reconnaît, ils ont des frayeurs mortelles.

18 Ils disparaissent comme un corps léger sur la surface de l’eau; leur héritage est maudit sur la terre; ils ne prennent plus le chemin des vignes.

19 La sécheresse et la chaleur consument les eaux de la neige; ainsi le Sépulcre dévore ceux qui pèchent.

20 Le sein qui les porta les oublie; les vers font d’eux bonne chère; on ne se souvient plus d’eux; l’injuste est brisé comme du bois.

21 Lui qui tourmentait la femme stérile, sans enfants, et ne faisait aucun bien à la veuve;

22 Qui entraînait les puissants par sa force; qui se levait et nul n’était sûr de sa vie:

23 Dieu lui donnait de la sécurité, et il s’y appuyait; et ses yeux étaient sur leurs voies.

24 Ils s’étaient élevés: un peu de temps encore, ils ne sont plus; ils s’affaissent, ils sont emportés comme les autres; ils sont coupés comme une tête d’épi.

25 S’il n’en est pas ainsi, qui me convaincra de mensonge, et mettra à néant mon discours?

1 Varför har den Allsmäktige

inga domstider i förvar?

Varför får inte hans vänner

se hans dagar?

2 *5 Mos 19:14, 27:17, Ords 22:28. De flyttar gränsstenar*24:2flyttar gränsstenarEtt svårt brott (Ords 23:10f). På mesopotamiska gränsstenar har man funnit inristade förbannelser över den som vågar flytta dem för att öka sitt område.,

de rövar bort hjordar

och för dem i bet.

3 *5 Mos 24:17, Job 22:6. De för bort de faderlösas åsna

och tar änkans ko i pant.

4 De tränger bort de fattiga

från vägen,

alla nödställda i landet

måste gömma sig.

5 Se, som vildåsnor i öknen

går de ut till sin gärning.

De söker efter mat,

och hedmarken

ger dem bröd åt barnen.

6 De skördar foder på fältet,

de plockar det som finns kvar*24:6plockar det som finns kvarSå fick de fattiga sin försörjning (3 Mos 19:10, 5 Mos 24:21, Rut 2).

i den gudlöses vingård.

7 Nakna ligger de om natten,

utan kläder,

de har inget att skyla sig med

i kölden.

8 De dränks av skurar från bergen,

i brist på skydd

håller de sig tätt intill klippan.

9 Faderlösa slits från sin mors bröst

och tas i pant från den fattige.

10 De måste gå omkring nakna,

utan kläder,

hungrande bär de på kärvar.

11 *Jak 5:4. Mellan deras murar

pressar de ut olja,

törstande trampar de vinpressen.

12 Från staden hörs

de döendes jämmer,

svårt sårade ropar på hjälp.

Men Gud bryr sig inte om

ondskan.

13 *Joh 3:19f. Andra har blivit fiender till ljuset,

de känner inte dess vägar

och håller sig inte

på dess stigar.

14 *Ps 10:8f, Mika 2:1. Så snart det dagas

stiger mördaren upp,

han dödar

den nödställde och fattige,

och om natten blir han tjuvars like.

15 *Job 22:13, Ords 7:9, Jes 29:15. Äktenskapsbrytarens öga

spanar efter skymningen,

han tänker: "Inget öga får se mig"

och täcker sitt ansikte

med en slöja.

16 *Luk 12:39, Joh 1:5. Vid mörkrets inbrott

bryter de sig in i husen,

om dagen låser de in sig.

De vill inte veta av ljuset,

17 för svartaste mörker

är morgon för dem alla,

de är väl förtrogna

med mörkrets fasor.

18 De är skum på vattenytan.

Deras mark är förbannad i landet,

ingen styr sin färd

till vingårdarna.

19 Som torka och hetta

slukar snövatten,

så slukar dödsriket

den som har syndat.

20 Modersskötet glömmer honom,

maskar frossar på honom,

ingen bevarar hans minne.

Orätten bryts som ett träd.

21 Han gör illa den ofruktsamma

som inte kan föda

och är inte god mot änkan.

22 Men Gud rycker bort de starka

genom sin kraft.

När han griper in

kan de inte vara säkra för sitt liv.

23 Han ger dem trygghet och vila,

men hans ögon vakar

över deras vägar.

24 *Job 21:13, Ps 37:10. En kort tid är de upphöjda,

sedan är de borta,

de slås ner och skördas som alla,

de vissnar som axens toppar.

25 Om det inte är så,

vem kan visa att jag ljuger

och göra mina ord om intet?