Jó 39

1 Chasses-tu pour le lion sa proie, et assouvis-tu la faim des lionceaux,

2 Quand ils se tapissent dans leurs repaires, quand ils sont aux aguets dans les fourrés?

3 Qui apprête la nourriture au corbeau, quand ses petits crient vers Dieu et volent çà et là, n’ayant rien à manger?

4 Sais-tu le temps où les chamois mettent bas? As-tu observé quand les biches faonnent?

5 As-tu compté les mois de leur portée, et sais-tu le temps où elles mettent bas?

6 Elles se courbent, elles font sortir leurs petits, et se délivrent de leurs douleurs;

7 Leurs petits se fortifient, ils croissent en plein air, ils s’en vont et ne reviennent plus vers elles.

8 Qui a lâché l’onagre en liberté, et qui a délié les liens de cet animal farouche,

9 A qui j’ai donné la steppe pour demeure, et la terre salée pour habitation?

10 Il se rit du bruit de la ville; il n’entend pas les clameurs de l’ânier.

11 Il parcourt les montagnes qui sont ses pâturages, il cherche partout de la verdure.

12 Le buffle veut-il te servir? Passe-t-il la nuit auprès de ta crèche?

13 Attaches-tu le buffle par la corde au sillon? Herse-t-il tes champs en te suivant?

14 Te fies-tu à lui parce que sa force est grande, et lui abandonnes-tu ton travail?

15 Comptes-tu sur lui pour rentrer ton grain, et pour l’amasser sur ton aire?

16 L’aile de l’autruche s’agite joyeusement; est-ce l’aile et la plume de la cigogne?

17 Non, car elle abandonne ses œufs à terre, elle les fait couver sur la poussière;

18 Elle oublie qu’un pied peut les fouler, une bête des champs les écraser.

19 Elle est dure envers ses petits, comme s’ils n’étaient pas siens. Son travail est vain, elle ne s’en inquiète pas.

20 Car Dieu l’a privée de sagesse, et ne lui a point départi d’intelligence.

21 Quand elle se lève, et bat des ailes, elle se moque du cheval et de son cavalier.

22 As-tu donné au cheval sa vigueur? As-tu revêtu son cou de la crinière frémissante?

23 Le fais-tu bondir comme la sauterelle? Son fier hennissement donne la terreur.

24 De son pied il creuse la terre; il se réjouit en sa force; il va à la rencontre de l’homme armé;

25 Il se rit de la crainte, il n’a peur de rien; il ne recule point devant l’épée.

26 Sur lui retentit le carquois, la lance étincelante et le javelot.

27 Bondissant et frémissant, il dévore l’espace; il ne peut se contenir dès que la trompette sonne;

28 Dès qu’il entend la trompette, il hennit; il sent de loin la bataille, la voix tonnante des chefs et les clameurs des guerriers.

29 Est-ce par ta sagesse que l’épervier prend son vol, et déploie ses ailes vers le Midi?

30 Est-ce sur ton ordre que l’aigle s’élève, et qu’il place son aire sur les hauteurs?

31 Il habite sur les rochers, il se tient sur la dent des rochers, sur les lieux inaccessibles.

32 De là, il découvre sa proie; ses yeux la voient de loin.

33 Ses petits sucent le sang, et partout où il y a des corps morts, il s’y trouve.

34 L’Éternel adressa la parole à Job, et dit:

35 Le censeur contestera-t-il avec le Tout-Puissant? L’accusateur de Dieu répondra-t-il à cela?

36 Alors Job répondit à l’Éternel et dit:

37 Je suis trop peu de chose; que te répondrais-je? Je mets ma main sur ma bouche.

38 J’ai parlé une fois, et je ne répondrai plus. J’ai parlé deux fois, et je n’y retournerai plus.

1 *Ps 104:21. Jagar du byte

åt lejonhonan?

Stillar du

de unga lejonens hunger

2 *Job 37:8. när de kryper ihop i sina hålor

eller ligger på lur i snåret?

3 *Ps 145:15, 147:9, Matt 6:26, Luk 12:24. Vem skaffar mat åt korpen,

när hans ungar ropar till Gud

och flaxar omkring utan föda?

4 Vet du när stengetterna ska föda,

vakar du över när hindarna

ska kalva?

5 Räknar du månaderna

de går dräktiga,

vet du tiden när de ska föda?

6 De böjer sig ner och föder sina foster

och blir fria från sina värkar.

7 Deras ungar blir starka

och växer upp i det fria,

de springer sin väg

och vänder inte tillbaka.

8 *Job 24:5. Vem släppte vildåsnan fri,

vem lossade hennes band?

9 Jag gav henne stäppen till hem,

saltöknen till sin boning.

10 Hon ler åt bullret i staden

och hör ingen pådrivares rop.

11 Hon söker sitt bete på bergen

och letar efter allt som är grönt.

12 *4 Mos 24:8. Har vildoxen lust att tjäna dig

och stanna vid din krubba

över natten?

13 Kan du tvinga vildoxen

att gå i fåran med töm

och harva markerna efter dig?

14 Kan du lita på hans stora styrka

och anförtro ditt arbete åt honom?

15 Litar du på att han för hem din säd

och samlar den vid din tröskplats?

16 Strutshonans*39:16StrutshonanVar med sina oskyddade ägg på marken en bild för bristande ömhet (Klag 4:3). Strutsar levde i den arabiska öknen under biblisk tid. vingar

flaxar med fröjd,

men visar hennes vingar och fjädrar

ömhet?

17 Hon lämnar sina ägg på marken

och låter dem värmas i sanden,

18 hon glömmer att en fot

kan krossa dem,

att vilda djur kan trampa på dem.

19 *Klag 4:3. Hon är hård mot sina ungar,

som om de inte var hennes.

Hon bryr sig inte om

att hennes möda

kan vara förgäves,

20 för Gud gav henne inte vishet,

han lät henne inte få förstånd.

21 Men när hon piskar sig

upp till språng,

då ler hon åt både häst

och ryttare.

22 Ger du hästen hans styrka,

klär du hans nacke med man?

23 Får du honom att hoppa

som gräshoppan?

Hans stolta frustning sprider skräck.

24 Han skrapar i marken

och gläds över sin styrka,

han rusar fram mot väpnade skaror.

25 Han ler åt fruktan

och känner ingen rädsla,

han ryggar inte tillbaka för svärd.

26 Runt honom rasslar det av koger,

det blänker av spjut och lansar*39:26det blänker av spjut och lansarAnnan översättning: "klingor av spjut och kroksablar"..

27 Han skakar och eggas

när han vinner terräng,

han kan inte stå still

när basunen har ljudit.

28 För varje basunstöt frustar han till,

redan på avstånd vädrar han strid,

kommandorop och härskri.

29 Är det genom din vishet

som höken stiger

och breder ut sina vingar

mot söder?

30 Är det på din befallning

som örnen stiger högt

och bygger sitt näste på höjden?

31 På klippan bor han och vilar,

på klippans topp och bergsfäste.

32 Därifrån spanar han efter byte,

långt i fjärran spejar hans ögon.

33 *Matt 24:28, Luk 17:37. Hans ungar frossar på blod,

och där de slagna ligger,

där finner man honom.

34 Och Herren svarade Job. Han sade:

35 *Jes 45:9. Du som tvistar med den Allsmäktige,

ska du tillrättavisa honom?

Du som anklagar Gud, ge svar!*39:35 Annan översättning: "Vill en kritiker tvista med den Allsmäktige? Du som anklagar...".

Job svarar Herren

36 Job svarade Herren och sade:

37 *Job 21:5, 29:9, Ords 30:32, Mika 7:16. Jag är för liten.

Vad kan jag svara dig?

Jag sätter handen för munnen.

38 En gång har jag talat,

men jag säger inget mer,

två gånger, men jag gör det inte igen.