Jó 37

1 Mon cœur en est tout tremblant, et il bondit hors de sa place.

2 Écoutez, écoutez le bruit de sa voix, et le grondement qui sort de sa bouche!

3 Il l’envoie sous tous les cieux, et son éclair va jusqu’aux extrémités de la terre.

4 Puis, sa voix rugit; il tonne de sa voix magnifique, et il n’épargne pas ses éclairs, quand retentit sa voix.

5 Dieu tonne de sa voix merveilleusement; il fait de grandes choses, que nous ne comprenons pas.

6 Il dit à la neige: Tombe sur la terre; il le dit aux ondées, aux fortes ondées.

7 Il ferme la main de tous les hommes, afin que tous les hommes, ses créatures, le connaissent,

8 Et les bêtes se retirent dans leurs tanières, et elles demeurent dans leurs repaires.

9 Des profondeurs du Sud vient la tempête, et des vents du Nord vient le froid;

10 Par son souffle, Dieu forme la glace, et l’eau qui s’étendait est resserrée.

11 Il charge d’humidité la nue; il disperse les nuages, pleins de ses éclairs,

12 Et ceux-ci se promènent de tous côtés, selon ses directions, pour faire tout ce qu’il commande, sur la face de la terre habitée;

13 Que ce soit pour châtier, ou pour rendre sa terre fertile, ou pour exercer sa bonté, il leur fait atteindre le but.

14 Prête l’oreille à cela, Job: arrête-toi, et considère les merveilles de Dieu.

15 Sais-tu comment Dieu les prépare, comment il fait briller la lumière de sa nue?

16 Sais-tu comment se balancent les nuages, cette merveille de celui dont la science est parfaite?

17 Comment tes vêtements sont chauds quand il endort la terre par le vent du Midi?

18 As-tu étendu avec lui les cieux, fermes comme un miroir de métal?

19 Apprends-nous donc ce que nous devons dire de lui: car nous ne saurions préparer des discours du sein de nos ténèbres.

20 Voudrais-je qu’on lui rapportât ce que je dis? Jamais homme voulut-il être englouti?

21 Et maintenant on ne peut regarder le soleil brillant dans les cieux, quand un vent a passé et les a purifiés,

22 Quand une lueur d’or vient du septentrion. Il y a en Dieu une majesté redoutable.

23 Le Tout-Puissant! nous ne pouvons l’atteindre; il est sublime en puissance, en droit, en justice; il n’opprime personne.

24 C’est pourquoi les hommes le craignent. Mais il ne regarde pas ceux qui sont sages en leur cœur.

1 Inför sådant bävar mitt hjärta

och slår häftigt i mitt bröst.

2 *Job 36:33, Ps 29:3f. Lyssna noga

till dundret från hans röst,

till mullret som går ut

från hans mun.

3 Han sänder ut det över hela himlen,

sina blixtar till jordens ändar.

4 Efteråt ryter dånet,

han dundrar

med sin väldiga röst,

han spar inte på blixtarna

när han låter sin röst höras.

5 *Job 5:9, 9:10, 26:14, Ps 147:15f. Gud dundrar underbart med sin röst,

han gör stora och ofattbara ting.

6 *Job 36:27, 38:22, Ps 147:16. Snön befaller han:

"Fall över jorden!",

och regnet:

"Kraftiga skurar av regn!"

7 Han binder*37:7binderOrdagrant: "förseglar" (så att ingen kan arbeta). alla människors händer

så att alla lär känna hans gärningar.

8 Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,

de blir kvar i sina hålor.

9 *Job 9:9, Ps 135:7. Stormen kommer från sin kammare,

kölden kommer med

nordanvinden.

10 *Job 38:29. Gud sänder frost

med sin andedräkt,

och de vida vattnen fryser till.

11 Han lastar skyarna med väta

och sprider sina åskmoln

vida omkring.

12 *Ps 148:8. De far runt åt alla håll

efter hans styrning

och utför allt han befaller dem

över hela jordens yta.

13 Han låter dem komma som straff,

för att hjälpa hans land

eller visa hans godhet.

14 Lyssna till detta, Job,

stanna och tänk på Guds under!

15 Förstår du hur Gud styr dem

och låter blixten lysa fram

från sitt moln?

16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,

den Allvises underverk,

17 hur dina kläder blir heta

när jorden blir stilla

under sunnanvinden?

18 Kan du, med honom,

breda ut skyarna som ett valv,

fasta som en spegel av gjuten metall?

19 Lär oss vad vi ska säga till honom,

i vårt mörker har vi inget

att lägga fram.

20 Ska det kungöras för honom

att jag vill tala?

Ingen ber väl om att bli slukad?

21 Ingen kan väl se på ljuset

som strålar i skyarna

när vinden har gått fram

och skingrat dem?

22 Från norr*37:22Från norrVäderstrecket förknippas med Guds boning (jfr Ps 48:13 med not). kommer en glans av guld,

ett skrämmande majestät

omger Gud.

23 *Job 9:4, 36:5, 1 Tim 6:16. Den Allsmäktige kan vi inte finna,

han är upphöjd i kraft och dom.

Han kan inte kränka

sin stora rättfärdighet.

24 Därför fruktar människorna honom.

Han bryr sig inte om dem

som tycker sig vara visa.