2 Samuel 20

1 Alors il se trouva là un méchant homme, nommé Shéba, fils de Bicri, Benjamite, qui sonna de la trompette et dit: Nous n’avons point de part avec David, ni d’héritage avec le fils d’Isaï. Israël, chacun à ses tentes!

2 Alors tous les hommes d’Israël se séparèrent de David et suivirent Shéba, fils de Bicri; mais les hommes de Juda s’attachèrent à leur roi, depuis le Jourdain jusqu’à Jérusalem.

3 Et quand David fut venu dans sa maison à Jérusalem, il prit les dix concubines qu’il avait laissées pour garder la maison; et il les mit en un lieu où elles furent gardées. Il les y nourrit, mais il n’alla point vers elles. Ainsi elles furent enfermées jusqu’au jour de leur mort, pour vivre dans le veuvage.

4 Puis le roi dit à Amasa: Assemble-moi à cri public, dans trois jours, les hommes de Juda; et toi, trouve-toi ici.

5 Amasa s’en alla donc pour assembler à cri public ceux de Juda; mais il tarda au-delà du temps qu’on lui avait assigné.

6 Alors David dit à Abishaï: Maintenant Shéba, fils de Bicri, nous fera plus de mal qu’Absalom. Toi, prends les serviteurs de ton seigneur, et poursuis-le, de peur qu’il ne trouve des villes fortes, et que nous ne le perdions de vue.

7 Ainsi les gens de Joab sortirent après lui, avec les Kéréthiens, et les Péléthiens, et tous les hommes vaillants. Ils sortirent de Jérusalem pour poursuivre Shéba, fils de Bicri.

8 Et comme ils étaient auprès de la grande pierre qui est à Gabaon, Amasa vint au-devant d’eux. Or Joab avait ceint la tunique dont il se vêtait; et par-dessus était le ceinturon de son épée, attachée sur ses reins, dans son fourreau; et quand il s’avança elle tomba.

9 Et Joab dit à Amasa: Te portes-tu bien, mon frère? Puis Joab saisit de la main droite la barbe d’Amasa pour le baiser.

10 Or Amasa ne prenait point garde à l’épée qui était dans la main de Joab; et Joab lui en porta un coup dans le ventre, et répandit ses entrailles à terre, sans le frapper une seconde fois; et il mourut. Après cela Joab et Abishaï, son frère, poursuivirent Shéba, fils de Bicri.

11 Et l’un des serviteurs de Joab s’arrêta auprès d’Amasa, en disant: Quiconque aime Joab, et quiconque est pour David, suive Joab!

12 Or Amasa se roulait dans le sang au milieu du chemin; et cet homme, voyant que tout le peuple s’arrêtait, poussa Amasa hors du chemin dans un champ, et jeta sur lui un vêtement, quand il vit que tous ceux qui arrivaient près de lui, s’arrêtaient.

13 Et quand il l’eut ôté du chemin, chacun passa outre après Joab, afin de poursuivre Shéba, fils de Bicri.

14 Et Shéba parcourut toutes les tribus d’Israël, jusqu’à Abel-Beth-Maaca, et tout le pays des Bérites, qui se rassemblèrent et le suivirent aussi.

15 Les gens de Joab vinrent donc, et l’assiégèrent dans Abel-Beth-Maaca; et ils élevèrent contre la ville une terrasse qui atteignait la muraille; et tout le peuple qui était avec Joab, sapait la muraille pour la faire tomber.

16 Alors une femme habile cria depuis la ville: Écoutez, écoutez! Dites, je vous prie, à Joab: Approche jusqu’ici, que je te parle.

17 Et quand il se fut approché d’elle, la femme dit: Es-tu Joab? Il répondit: Je le suis. Elle lui dit: Écoute les paroles de ta servante. Il répondit: J’écoute.

18 Elle parla donc, et dit: On disait communément autrefois: Qu’on aille consulter Abel, et le but sera atteint.

19 Je suis une des cités paisibles et fidèles en Israël; tu cherches à faire périr une ville qui est une mère en Israël! Pourquoi détruirais-tu l’héritage de l’Éternel?

20 Joab répondit et dit: Loin de moi, loin de moi, de vouloir détruire et ruiner!

21 La chose n’est pas ainsi. Mais un homme de la montagne d’Éphraïm nommé Shéba, fils de Bicri, a levé la main contre le roi, contre David. Livrez-le, lui seul, et je m’éloignerai de la ville. Et la femme dit à Joab: Voici, on va te jeter sa tête par-dessus la muraille.

22 Cette femme vint donc vers tout le peuple, et leur parla habilement; et ils coupèrent la tête à Shéba, fils de Bicri, et la jetèrent à Joab. Alors il sonna de la trompette; le peuple se retira de devant la ville, chacun en sa tente; et Joab s’en retourna vers le roi, à Jérusalem.

23 Or Joab était le chef de toute l’armée d’Israël; et Bénaja, fils de Jéhojada, avait sous lui les Kéréthiens et les Péléthiens;

24 Et Adoram était préposé aux tributs; et Jéhosaphat, fils d’Achilud, rédacteur des Mémoires;

25 Shéja, secrétaire; Tsadok et Abiathar, sacrificateurs.

26 Et Ira, Jaïrite, était aussi sacrificateur de David.

Shebas uppror

1 *1 Kung 12:16. Där fanns nu av en händelse en illasinnad man vid namn Sheba, Bikris son, en benjaminit. Han blåste i hornet och sade:

"Vi har ingen del i David,

ingen arvslott i Ishais son.

Var och en till sitt tält, Israel!"

2 Då övergav Israels alla män David och följde Sheba, Bikris son. Men Juda män höll sig till sin kung, från Jordan ända till Jerusalem.

3 *2 Sam 15:16, 16:21f. David kom nu till sitt palats i Jerusalem, och kungen tog de tio bihustrurna som han hade lämnat kvar för att se efter palatset och satte dem i ett särskilt hus under bevakning. Han gav dem underhåll men gick inte in till dem. Där förblev de instängda till sin död och levde som änkor.

4 *2 Sam 19:13. Kungen sade till Amasa: "Kalla samman Juda män åt mig inom tre dagar och inställ dig här även du." 5 Amasa gav sig då i väg för att kalla samman Juda. Men när han dröjde över den bestämda tiden, 6 sade David till Abishaj: "Nu kommer Sheba, Bikris son, att göra oss mer skada än Absalom. Ta din herres tjänare och sätt efter honom så att han inte finner befästa städer och kommer undan oss." 7 Då drog Joabs män ut efter honom tillsammans med kereteerna och peleteerna och alla hjältarna. De drog ut från Jerusalem för att jaga Sheba, Bikris son.

8 När de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon kom Amasa*20:8AmasaJoabs kusin (17:25) och konkurrent om posten som överbefälhavare (19:13). mot dem. Joab var då klädd i sin vapendräkt, och ovanpå bar han ett bälte med ett svärd i skidan, fäst vid höften. När han nu gick fram, föll det ut. 9 Joab sade till Amasa: "Är det väl med dig, min bror?" Och Joab grep Amasa i skägget med högra handen för att kyssa honom. 10 *2 Sam 3:27, 1 Kung 2:5. Amasa var inte på sin vakt mot svärdet som Joab hade i handen, och Joab stötte honom i buken med det så att hans inälvor rann ut på marken. Så dog han utan att Joab behövde ge en andra stöt.

Sedan fortsatte Joab och hans bror Abishaj att förfölja Sheba, Bikris son. 11 En av Joabs män som stod bredvid Amasa ropade: "Var och en som är Joabs vän och står på Davids sida – följ Joab!" 12 Amasa låg badande i sitt blod mitt på vägen. När mannen såg att allt folket stannade, förde han undan Amasa från vägen in på åkern och kastade ett skynke över honom, eftersom han såg att alla som kom förbi stannade. 13 Så snart man hade lyft undan honom från vägen, följde alla efter Joab för att förfölja Sheba, Bikris son.

14 Sheba drog genom alla Israels stammar till Abel, det vill säga Bet-Maaka, och genom hela Habberim. Och folk samlades och följde honom. 15 Men Joab kom och belägrade honom i Abel Bet-Hammaaka*20:15Abel Bet-HammaakaStad vid Israels norra gräns, en halvmil nordväst om Dan. och kastade upp en jordvall mot staden som nådde fram till yttermuren. Allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och få den att falla.

16 Då ropade en klok kvinna från staden: "Lyssna! Lyssna! Säg till Joab att han kommer hit så att jag får tala med honom." 17 När han kom fram till kvinnan frågade hon: "Är du Joab?" Han svarade: "Ja." Hon sade till honom: "Lyssna till din tjänarinnas ord." Han svarade: "Jag lyssnar." 18 Då sade hon: "Förr brukade man säga: ’I Abel ska man fråga till råds.’ Sedan var saken avklarad. 19 Vi är de mest fridsamma och trofasta i Israel, och du försöker förstöra en stad som är en moder i Israel. Varför vill du utplåna Herrens arvedel?"

20 Joab svarade: "Nej aldrig, aldrig att jag skulle utplåna eller förstöra! 21 Så är det inte. Men en man från Efraims bergsbygd som heter Sheba, Bikris son, har rest sig mot kung David. Utlämna bara honom så drar jag bort från staden." Kvinnan svarade Joab: "Hans huvud ska kastas ut till dig över muren." 22 Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, och de högg huvudet av Sheba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då blåste han i hornet, och de drog bort från staden, var och en till sitt tält. Och Joab vände tillbaka till kungen i Jerusalem.

23 *2 Sam 8:16f, 1 Kung 4:2f, 1 Krön 18:15f. Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. 24 Adoram var ansvarig för tvångsarbetena, och Joshafat, Ahiluds son, var kansler. 25 Seja var sekreterare och Sadok och Ebjatar präster. 26 Även jairiten Ira var präst hos David.